2019-01-18 19:28 #0 av: Machinelife

På mitt jobb är jag en gröngöling och väldigt dålig. Men jag försöker mitt bästa men är tyvärr inte så självständig (än).

Jag har inte varit singel såhär länge ända sedan mitt första förhållande, och jag märker hur det har förändrat min hjärna. Jag börjar titta på andra killar (främlingar). Söker ögonkontakt ibland, och ibland undviker jag dem. 

Men mitt problem är att jag har börjat rodna på jobbet sedan en tid tillbaka. Jag vet ju inte exakt när det sker eller hur ofta. Jag önskar att jag inte gjorde det. 

Det är så att en kollega till mig uppfyller en del kriterier som jag verkar ha undermedvetet för att bli intresserad av en person, vilket är:

  • vara bra på något, gärna något som jag själv är intresserad av. (vilket i detta fallet är mitt yrke!)
  • utseendet
  • personligheten

Han säger ibland  random saker som jag tycker är roliga. Jag har försökt att inte skratta men det blir bara konstigt då. Mycket skönare att bara låta känslorna flöda ut än att hålla dem inne. Det är dock inte bara han som är rolig men aa. Jag är väldigt medveten om hans närvaro. Och ibland rodnar jag. Och ibland får jag svårt att prata. (kan ha flera orsaker och jag rodnar säkert i andra situationer också.)

Men jag vill inte få sådär. Jag har alltid tänkt "tur att jag inte tycker att han är attraktiv", men likväl så förbannat så har jag börjat tycka om när han smilar! Djävlas (are you shitting me?!?!?) Hit med snaran, det är dags att säga adjö.

Jag vill endast ha vår kontakt som en yrkes-professionell-lagom-kontakt. Vilket den är just nu och jag vill att det ska förbli så. Gärna att han aldrig ler mot mig och helst att han är så dryg han bara kan mot mig, så kanske den hära flugan försvinner från mig... (Han har en flickvän och har kommit mycket längre i livet) Men det kan jag nog inte säga till honom. FörlägenEller?

Hur slutar man rodna?! Hur får man sånna hära "wannabe-känslor" att försvinna? Jag vill inte ha dem längre. Har nog med bekymmer så det räcker!

Hittills har jag provat en sak och det är att bli medlem på datingsidor i hopp om att bli "distraherad" och kanske få känslor för andra killar och kanske hamna i förhållande så jag slutar att titta på killar och bli intresserad hej vilt.

Men det går lite sådär... Jag vågar inte träffa dem jag matchar med. Och när jag skriver att jag inte klarar av det just nu så försvinner dem. Jag kanske ska pusha mig och dejta främlingar endå? Finns faktiskt en kille som känns "lovande" på det viset att jag gärna hade gjort någon gemensam aktivitet med honom (kanske promenad eller nåt annat). Men han tycker nog att jag är konstig... Jag skrev nog för mycket.

Hjälp!! 

Och ha en superfin helg gott folk. Pussmun