Seperation

Separerade från sonens pappa för 2,5 vecka sedan.
Tankarna går upp och ner hela tiden

Ni som separerat. Era bästa tips för att gå vidare? (Vet att det är individuellt).

Låt det ta tid och det är nog bra att reflektera över det som varit innan man går vidare. Men det blir bättre. Själv kände jag mig klar med mitt långa förhållande sen länge när jag väl flyttade, fanns inga tankar på att gå tillbaka. Men fanns mkt bitterhet från exet så första tiden var jobbig. Tog lite tid att hitta mig själv igen. Så mitt tips, bara ta det lugnt och ta hand om dig själv.

Man får låta tankarna komma och gå, gråta om man behöver det och det är bra att tänka på att det som läker en är tiden som går. Det brukar kännas lättare med tiden när man liksom vant sig och har tänkt och ältat det som hänt.  Så har det i alla fall varit de gånger jag separerat. Nu har jag i och för sig inte barn men känslorna är nog  i mångt och mycket de samma oavsett. 
Ta hand om dig!

Jag lovar, det kommer bli bättre med tiden. Det kanske låter klyschigt men det stämmer verkligen. Se till att fokusera på dig själv nu och hitta på saker du kanske inte gjorde när ni var tillsammans. Kan tipsa om att gå ut och dejta!!! Träffa nytt folk och ha tänk på att ha trevligt först och främst. Sen är det ju såklart upp till dig om du vill ha en fysisk relation eller inleda något seriöst med någon ny men ja du förstår principen. Jag provade detta efter att jag och mitt ex separerade efter 11 år, och vips som det var blev jag förälskad på nytt, och har aldrig mått så bra som jag gör nu. 

Åh, separationer är riktigt jobbiga.. 

Mina tips är att ta hand om kroppen - det behöver inte innebära massa träning och nyttig mat, men kom ihåg att äta och dricka regelbundet. Man blir mycket känsligare när kroppen är i obalans. Orkar du bara göra mackor så ät bara mackor, bara du får i dig nått.

Se till att inte vara ensam om du inte behöver. 

Och fastna inte i bitterhet. Många försöker ofta muntra upp en genom att prata illa om den andra personen eller tycka att man ska bråka om ditten och datten. Försök släppa sånt. Vill ha ha den där grejen som uppenbart är din bara för att jävlas så låt honom ta den i flytten då. Försök att bråka så lite som möjligt och få allting överstökat så smidigt som möjligt. Är det jobbigt att prata med honom så förklara det och sätt upp en kontakt han kan ringa om han har frågor eller för att lösa praktiska saker. Det kan vara en gemensam vän eller någon familjemedlem.

För att sedan gå vidare så är det alltid kul att dejta lite. Se till att bli lite bortskämd, både av vänner, familj och dejter. Tacka ja till mycket. Stäng inte in dig.

#4 Ja nej skulle aldrig prata illa om honom. Vi är inte ovänner, och håller oss på bra nivå för sonens skull, han ska inte hamna i kläm. Jag får inte honom tillbaka genom att snacka illa om honom (önskar att fler kunde tänka så).

Jag är sån som tycker det är jobbigt att umgås med folk jämt, så omställning för mig att flytta, men vänjer mig kanske igen

Jag är inte redo att dejta ännu, då jag inte kommit över honom ännu.
Rätt dåligt självförtroende kring min kropp med och helt ny på det hela, träffade mitt ex på gymnasiet, så det här med dejta, osv, har noll koll haha! :P

#5 Det var mer generella tips kring separation jag tänkte på, som du skrev så är det ju så individuellt så svårt att ge personliga råd utan att känna någon. 

Jag tänker att en dejt kanske inte behöver vara en kärleksdejt på det sättet, det kanske kan vara att ta upp kontakten med en gammal bekant igen och ses på en fika?  Det kan vara skönt att känna att man bygger ett eget liv och umgänge.

Men ojj vad tråkigt att höra. Ni hade väl fått barn för inte så längesen också. Är det helt omöjligt för er att fixa ert förhållande? Du pratar om att du vill ha honom tillbaka, så det var han som inte ville mer? De första åren med ett litet barn brukar vara jobbigast och man måste oftast ha mycket tålamod.

Om det däremot har länge varit dåligt mellan er, före ni fick barn så är det förstås annorlunda.

Försök håll dig sysselsatt så gott det går. Gör sådant som är roligt och får dig att må bra. Sen kan ta det nog ta en tid innan det känns bättre. Har man varit så länge tillsammans som ni har varit så kan det ta sin tid.

#8 han vill inte mer. Älskar mig inte längre, utan bara som vän. Så tyvärr, inget som kan fixas :(

#9 Så tråkigt att höra. :( Det måste vara så väldigt tungt.

Synd att han inte vill jobba på det. Min syster som ha varit gift i över 20 år har gått igenom sådana perioder med sin man också men det har gått över. Hon är så glad att de har haft tålamod att jobba på sitt förhållande. Det går upp och ner i ett förhållande, man måste bara ha förståelse för det enligt henne. Men många ger upp då sånt här sker och söker sig vidare utan att vilja ge det tid.. I överlag så ger folk upp väldigt snabbt nuförtiden, tyvärr. Folk glömmer att man måste jobba på ett förhållande om man vill vara tillsammans tills man blir gammal och grå.

Så dåligt av den killen/mannen kan jag tycka. När ni så nyligt fått barn också. Han borde väl känt efter riktigt innan han sätter ett barn till världen om han nu inte älskade sin partner på rätt sätt. Bara för att man blir föräldrar tar ju inte kärleken slut liksom. Självklart får man mindre tid över till annat när man har ett barn. Men från det till att plötsligt bara känna vänskap. Tycker han borde känt av det redan innan i så fall. Och jag håller med om det som #10  skriver.

#10 Tyvärr är det ju dock helt omöjligt om bara en vill jobba på förhållandet. För det är ju faktiskt så att när det gäller att göra slut så har den som vill det veto. Man kan aldrig tvinga någon som inte vill att stanna. Aldrig!

#12 Därför skrev ju jag också att det är synd att han inte vill jobba på det. :)

Jag är så ledsen för er skull Frida. 

Det som ör bra är att du har din son och din familj :) och vänner!

Tycker naturligtvis som vissa skrivit att du inte ska t:ex snacka skit om honom eftersom ni ändå har barn ihop och måste kunna samarbeta pga sonen. Däremot för en del (inte alla!) så kan det ibland kännas bättre om man bara får kräka ur sig en stund till en nära vän. Inte i stil med "ja men han är så dum i huvudet och så ful", utan bara kring förhållandet i sig. Inte för att man kanske ens riktigt menar vad man säger, men man bara måste få utlopp för sina känslor.

Sen förstår jag att det känns för tidigt att dejta, men det går ju att bara gå ut och träffa folk och vara social utan att det har med romantik att göra, så att du inte isolerar dig totalt med sonen liksom. 

Oavsett så önskar jag dig lycka till.

Jag läste mycket dikter och texter när jag och min pojkvän gjorde slut, här är en som verkligen hjälpte mig släppa taget och gå vidare, kanske hjälper den dig med.

läs dikten: https://konstlivcom.wordpress.com/2019/01/24/storsjon/

#11 Han kände givitvis inte så då, då hade vi inte skaffat barn.
Känslor är inget man kan styra över. Lägger ingenting på honom.

Bättre att sära på sig, än att en inte känner känslor för den andra längre.
Bättre med två lyckliga föräldrar för ett barn. 

Så ingen ska döma honom för någonting. Man vet aldrig hur känslorna kommer att vara eller att bli, framtiden kan ingen utvisa. Han är en underbar person, bra pappa. och vi kan prata med varandra. Så ingen agg mot varandra, även om jag tycker det kunde vara annorlunda men bara att gå vidare och kämpa sig vidare. 

#15 tack. Ja jag försöker ut. Jag är egentligen hemmamänniska men försöker. Har dock svårt för det annat än vissa saker så tja :/

#14 tack <3 Glad att jag har många runtomkring mig <3

#17 Precis som du säger så kan man ju inte råda över sina känslor, och ingen ska döma honom för att hans har förändrats för han har ju inte gjort det med flit. Men samtidigt kan det vara bra att komma ihåg att detsamma gäller dig också. Dina känslor räknas också, och även om de skulle verka "ologiska", så är de ju inte mindre verkliga. Då tänker jag t:ex på om du skulle sitta någon gång själv och känna dig t:ex arg på honom/situationen, så är det inte så att du måste stänga av det och inte tillåta dig att vara arg. Så länge det inte går ut över honom eller sonen, så finns det inget fel i om du skulle ha en kväll där du helt enkelt bara sitter ensam och gråter och svär i ditt huvud över hur arg du är etc.

Nu menar jag naturligtvis inte att det behöver vara så att du ens någonsin känner någon ilska. Men OM du t:ex känner ilska över situationen och behöver som jag sa tidigare kräka ur dig till en vän, så är det inget fel i det heller. Känslorna kan storma rätt rejält när man nyss separerat, det var ett totalt virrvarr och kaos inom mig när det tog slut med mig och min sambo. Ibland var jag ledsen, sen arg, sen glad för att vi inte fungerade ihop ändå, sen förtvivlad, osv. Jag tillät mig att känna allt jag behövde känna, eftersom jag aldrig tog ut det över henne eller behandlade henne elakt eller spred lögner eller annat utan bara kände det för mig själv eller grät ut hos mamma och sa allt möjligt jag inte egentligen menade men bara behövde få ur mig.

Ack vad långt det blev, ursäkta, men det jag egentligen ville säga är att det kan vara så att dina känslor är en total storm ett tag framöver, och det är okej det med.

#18 Du satte verkligen ord på det. Ja känslorna är hit och dit. När sonen sover brukar det mest komma, på kvällen.  Vissa kvällar ledsen, vissa arg, vissa ingenting. Varierar mycket. Men du beskriver allting bra.

#19 Ja, tyvärr brukar det ju vara så ett tag, men förhoppningsvis så lugnar det ner sig stegvis tills man känner sig lite mer balanserad i känslorna och tankarna. Även när det gör ont är det bättre att låta känslorna komma, annars riskerar man att det exploderar längre fram och det kan förstöra för inte bara en själv men för de runt omkring. Och något jag vet från erfarenhet: Bitterhet, är en känsla man inte vill fastna i någon längre period, för när den sätter sig, då kan den bita sig fast och det tär så otroligt mycket på en.

#20 Ja. Jag träffade han idag, han var här för att träffa sonen. Kändes bättre än i måndags. Pratade. Känns lite lättare att gå vidare för varje gång.  Grät lite men kändes ändå bra. Kunna få ut det och få saker sagda

Så tacksam att han lägger mycket på sonen <3 
Ja det tär på en att känna sig så. Vill inte hålla något inne heller, som du säger, sedan exploderar det istället.

#21 Jätteskönt att det ändå fungerar att vara föräldrar ihop, det är ju det viktigaste så sonen inte hamnar i kläm!