#17 Precis som du säger så kan man ju inte råda över sina känslor, och ingen ska döma honom för att hans har förändrats för han har ju inte gjort det med flit. Men samtidigt kan det vara bra att komma ihåg att detsamma gäller dig också. Dina känslor räknas också, och även om de skulle verka "ologiska", så är de ju inte mindre verkliga. Då tänker jag t:ex på om du skulle sitta någon gång själv och känna dig t:ex arg på honom/situationen, så är det inte så att du måste stänga av det och inte tillåta dig att vara arg. Så länge det inte går ut över honom eller sonen, så finns det inget fel i om du skulle ha en kväll där du helt enkelt bara sitter ensam och gråter och svär i ditt huvud över hur arg du är etc.
Nu menar jag naturligtvis inte att det behöver vara så att du ens någonsin känner någon ilska. Men OM du t:ex känner ilska över situationen och behöver som jag sa tidigare kräka ur dig till en vän, så är det inget fel i det heller. Känslorna kan storma rätt rejält när man nyss separerat, det var ett totalt virrvarr och kaos inom mig när det tog slut med mig och min sambo. Ibland var jag ledsen, sen arg, sen glad för att vi inte fungerade ihop ändå, sen förtvivlad, osv. Jag tillät mig att känna allt jag behövde känna, eftersom jag aldrig tog ut det över henne eller behandlade henne elakt eller spred lögner eller annat utan bara kände det för mig själv eller grät ut hos mamma och sa allt möjligt jag inte egentligen menade men bara behövde få ur mig.
Ack vad långt det blev, ursäkta, men det jag egentligen ville säga är att det kan vara så att dina känslor är en total storm ett tag framöver, och det är okej det med.