Annons:
Etikettkriser
Läst 1112 ggr
Xicilia
2019-01-29 14:31

Hycklare

Har ni haft att göra med en hycklare i något sammanhang? Alltså en person som inte lever som han lär. Som målar upp regler för andra men inte följer dom själv. Jag är ihop med en hycklare och nu har jag tappat respekten för honom. Kan man återfå respekten? Hur för man för att inte påverkas av personens bristande självinsikt? Nu är det bättre men vi har redan bråkat så mycket och jag har känt mig så kritiserad. Jag är inne i en snurr där jag bara är arg och i tankarna svär jag åt honom så fort han har några åsikter om något som jag gör fel eller så. Vad gör man när man är så arg att man vill slåss? Jag älskar honom annars, och vi är bra tillsammans med barnen och dessutom väntar vi barn tillsammans. Men jag tål honom fan inte. Jag vill inte ha hans åsikter. Jag blir så arg över att han inte ser vad han själv gär för fel men andras fel är han snabb på att peka ut. Och ingen får kritisera honom. Då gör han sig antingen till ett offer eller så blir han jättearg. Jag har haft sånt tålamod och försökt vara förstående för han har haft en tuff barndom men när det visade sig att han hållit en stor grej hemlig för mig i flera månader så bara slutade jag försöka vara förstående och respekten försvann. Nu har han ljugit igen. Jag är så less på att alltid vara den som vänder andra kinden till och förlåter och älskar alla. Jag vill också få vara arg. Nu är det mycket ni inte vet om situationen och jag har inte varit så lätt att leva med heller. Det har varit en svår situation för oss båda. Det som gör allt helt omöjligt är hycklande och bristen på självinsikt. Hur hanterar man det? Jag har svårt att både förstå och förlåta det faktiskt. Hur motiverar jag mig själv att jobba med mig själv och fortsätta vara självreflekterande och ödmjuk när allt hans fokus också hela tiden hamnar på mig? Känner att vi är djupt i skiten. Familjerådgivning ska vi på snart men jag känner som att jag inte står ut en enda dag till. Jag vill inte se honom. Vill inte höra hans åsikter. Men å andra sidan måste vi ju kunna rätta varandra i ett förhållande såhär. Så något måste förändras. Jag måste få tillbaka respekten. Men hur?

Annons:
Maria
2019-01-29 14:41
#1

#0 Vad gör man när man är så arg att man vill slåss? Jag älskar honom annars, och vi är bra tillsammans med barnen och dessutom väntar vi barn tillsammans. Men jag tål honom fan inte.

Jag det låter som familjeterapi vore det enda som eventuellt kan rädda ert förhållande.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Gronstedt
2019-01-29 15:15
#2

Varför i allsin dar skulle du förstå och förlåta? Varför skulle du över huvud taget "jobba med [d]ig själv och fortsätta vara självreflekterande och ödmjuk"? Varför skulle du "få tillbaka respekten"? Det är hans sak att förtjäna din respekt!

Du kan lugnt var precis så arg som du känner för att vara. Varför skulle du inte? Varje normal människa blir arg när man blir ljugen för och respektlöst behandlad. Svär inte bara inom dig, säg ifrån så han begriper att du menar det!

-Aida-
2019-01-29 17:33
#3

Jag är sambo med en hycklare men han tar iallafall till sig kritik och gör något åt det. Din sits är tvärtemot, du får vara arg om du känner för att vara det, du ska inte mota bort de du känner, de blir bara ohälsosamt. Har du försökt med ett annat sätt att gå till väga med kritik? Lämna ett brev för han att reflektera medan du inte är hemma? Han är kanske en sådan person som blir arg i början men behöver tid för känslorna att lägga sig så att han kan reflektera? Jag hoppas ni får bra hjälp på rådgivningen.

Xicilia
2019-01-29 22:46
#4

Har försökt på olika sätt men han har ett försvar som inte släpper in någonting. Skrev ett brev en gång och det hanterade han genom att hämta papper och penna och göra ett streck för varje gång jag nämnde något negativt om honom. Men jag skrev minst lika mycket om mitt beteende. Så han har bestämt sig för att jag gör saker av illvilja. Och han vänder sig aldrig tillbaka. När han fattar ett beslut så funderar han aldrig en gång till. Han funderar aldrig på det förflutna. Någonstans hoppas jag att han ska se att det inte är hållbart i en relation. Problemet är att jag har blivit en fiende i hans ögon. Oavsett vad jag säger och gör så utgår han ifrån att jag gör det med illvilja. Jag känner mig oälskad och förstår inte varför han är med mig då han kritiserat allt jag faktiskt är stolt över med mig själv och mitt liv och nu också ser mig som någon som vill honom illa. Blir så förtvivlad. För allt han behöver göra är att prova reflektera över hur hans förflutna påverkar honom idag och hur det påverkar hans förhållanden. Han har haft det tufft och jag förstår var allt kommer ifrån, men det gör inte han. Han tror att det är verkliga hot här och nu. Och jag är hotet. Till syvende och sist så handlar det här om barnet. Jag vet inte om jag kommer klara av ens barnets första år tillsammans med honom. Men grälen är hemska och jag börjar bli deprimerad ordentligt. Hur ska det gå för den här lilla älsklingen om vi separerar redan första året? Usch så hemskt. Just nu försöker jag fokusera på mig och barnen. Försöker fundera över vad jag behöver och vill. Försöker bygga upp mig själv och inte falla så djupt i måendet. Han vill väl men har inte lärt sig det här med känslor och har varit ensamt barn och riktig bråkstake. Missförstådd och ensam. Och jag har greppat honom och sett potentialen. Men han måste ju vilja själv också. Nu är jag som sagt bara arg. Vi försökte reda ut saker ikväll men det blev bara värre. Han tror att jag ska använda det mot honom om vi pratar om det här med hans lögn nu senast men jag vill veta och förstå bara. Känner mig förd bakom ljuset och vet inte alls vad det handlar om. Det spårade ur helt och nu är det ännu värre läge här. Jag kan inte fixa det då han tror att jag har onda avsikter med allt. Oavsett vad jag säger eller gör så landar det fel. Men jag kan inte bara förlåta något som jag inte ens fått berättat för mig vad det handlar om. Nä han skulle behövt höra de här sakerna från någon mer än bara från mig. Förhoppningsvis kanske familjerådgivningen öppnar upp ögonen lite på honom. Jag har ju också saker att jobba på men jag är medveten om att det inte har med honom att göra utan mitt förflutna som kommer upp som hjärnspöken och rädslor.

Gronstedt
2019-01-31 15:56
#5

Det tycks ju inte som om han är intresserad av att ändra sig till att bli sådan du vill ha honom. Och om inte han vill ändra sig, så kan inte du ändra honom. Du kan bara välja att acceptera eller avsluta, tyvärr.

Familjeterapi kan kanske få honom att se saken i ett annat ljus, men säkert är det inte. Eftersom han inte uppskattar att du vill ändra på honom, så måste kanske du vara beredd att sluta med det för att han ska sluta känna sig angripen. Och då är läget möjligen låst.

OlgaMaria
2019-01-31 19:19
#6

Det låter som att du är en person som vill prata och reda ut saker medan han inte förmår det. Det är jättesvårt att lära sig prata om man känt sig kritiserad och skälld på hela sitt liv. Att ljuga kan ju handla om att man inte kan hantera relationer på annat sätt. Man klarar inte laddade situationer och försöker fly, försvara sig, skylla på andra. Ljög han om något viktigt? Det låter som att det du är mest sårad över är att han ljög, inte om vad han ljög om? En sak jag lärt mig genom åren med en make som inte hade så lätt för att PRATA från början är att det ofta är jag som har ett behov av att prata men att det inte alltid är vad som behövs för att saker ska fungera bättre. Ett förändrat beteende - att man pratar och utvärderar mindre - och istället försöker vara en positiv person som uppmuntrar och är trevlig att vara med - kan förändra mycket. Det verkar som att tilliten mellan er är väldigt låg, och hans tillit till dig när det gäller att prata om känsliga saker verkar vara extremt låg. Prata är givetvis viktigt i en relation, men om försöken bara gör saker värre kan det vara en idé att fokusera på något helt annat. Ett givande samtal behöver ju ömsesidig tillit så det måste byggas upp. Försök att låta bli att prata om något känsligt ett tag. Försök bara vara snäll och trevlig. Eller tyst om du inte kan förmå dig att vara snäll. En grej jag läst om att man kan göra är att skriva ner saker man vill ta upp/kritisera och bestämma EN tid per vecka då man samtalar om det - ifall det fortfarande känns viktigt. Det är faktiskt bra att inte prata om grejer på en gång alltid. Efter någon dag kanske man glömt det eller ser på det på ett mer förlåtande sätt.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Annons:
Xicilia
2019-01-31 20:38
#7

Ni har jättebra råd, tack för det. Jag har också lärt mig efter några förhållanden att det inte alltid är så att båda har lika stort behov av att prata. Så jag gick in i det här förhållandet med en väldigt tillåtande inställning och jag har accepterat honom. Men det är han som har haft behov av att prata, dock bara om mig och barnen. Inte om honom. Jag har känt mig väldigt attackerad och barnen också. Så bråken som har blivit har berott på att jag inte accepterat hans åsikter tillslut och jag har blivit tvungen att försöka få honom att se sitt eget beteende. Hade han bara låtit mig och barnen va så hade vi haft det jättebra. Men han är i grunden en väldigt orolig, nervös och stressad person. Det är bara det att han inte ser det. Han tror att han är sjukt stabil och att allt kommer utifrån. Med andra ord från oss i familjen. Så han sliter i oss allihop och vill gå någon sorts ordning för att inte vara stressad och arg. Jag kan inte acceptera det. Han har inte lärt sig att reflektera. Han blickar aldrig inåt eller bakåt. Istället för att peka på sig själv pekar han på alla andra. Och det gör mig hemskt arg och bitter. Han är perfekt för mig, om han bara sa de saker till sig själv som han sagt till mig hela tiden. Om han förstod att man måste ansvara för sig själv i ett förhållande, inte den andra. Jag vet att jag inte kan förändra honom om han inte vill själv. Om han vore en enkelspårig människa som helt enkelt inte vill prata känslor, då hade det varit okej. Men han har vänt ut och in på mig totalt och velat veta precis allt. Det är så frustrerande. Jag älskar honom så mycket men han måste sluta slita i oss andra bara för att det är rörigt i honom själv.

Xicilia
2019-01-31 20:54
#8

Ja jag har inte helt bearbetat en tidigare lögn från honom i höstas eftersom han inte förstår vad den lögnen faktiskt gjorde med oss. Han har inte ens bett om ursäkt riktigt. Och samma nu. Jag vet att han ljugit om att han skulle till en killkompis i stan en kväll men det var inte dit han skulle. Han vill heller inte berätta vad det handlar om och han ber inte om ursäkt. Mem att han har ljugit har han erkänt. Han har begärt total ärlighet av mig och total insikt i vilka jag pratar med m.m. och jag har varit ärlig, och så går han och gör såhär. Hycklande tycker jag. Att begära saker av andra och sen tycka att man själv inte behöver leva efter det.

Upp till toppen
Annons: