Annons:
Etikettkänslor
Läst 1407 ggr
sp0ngeb0b
2/5/19, 12:26 PM

Hur vet jag om jag är redo?

Jag har börjat träffa en ny kille, allt känns jättebra, jag tycker väldigt mycket om honom och jag vet att han känner detsamma. Vi funkar bra ihop och umgås flera gånger i veckan, och vi har pratat om att ta vår relation ett steg längre. Problemet är att jag relativt nyligen avslutat ett förhållande delvis på grund av att jag behövde vara ensam ett tag, och jag vet inte om jag är redo för ett nytt förhållande. På ett sätt känner jag fortfarande att jag vill vara ensam, men samtidigt vill jag inget hellre än att vara med honom. Och det sista jag vill är att gå in i ett förhållande som jag snart måste avsluta på grund av att jag behöver vara själv.

Någon som har något tips eller historia att dela med sig av? Jag vet inte riktigt hur man vet att man är redo för ett nytt förhållande.

Annons:
Emptymoment
2/5/19, 12:39 PM
#1

Det finns verkligen inget annat sätt än att bara dyka i och simma försiktigt. Var ärlig med hur du känner och tvinga inte dig själv till något :)

That body doesn´t have a Monado anymore, who knows how much life it´s got in it?

[Avonaco.2]
2/5/19, 12:54 PM
#2

Det blir inte bra i längden om du ska inleda ett förhållande med en massa tveksamheter. Den tanken om att du fortfarande vill vara ensam, den kommer antigen bli större med tiden om inte du reder ut den innan du kan vara seriös med killen. Jag själv inledde ett förhållande en gång med en kille när jag precis hade gjort slut med en annan, kände precis som du. Dessutom vill jag verkligen vara med denna killen. Men när den första kärleks åren tog slut så kom verkligen i kapp mig, likaså mina känslor om att jobba med mig själv. Det tog slut mellan oss. Det bättre att vara redo för någon utan att känna som du gör.

sp0ngeb0b
2/5/19, 8:54 PM
#3

Jag har hela tiden varit ärlig mot honom och sagt precis hur jag känner. Problemet är väl lite att jag vill vara med honom, men jag vet att det förmodligen kommer sluta med att jag måste göra slut om vi blir ihop snart… och även om vi väntar med att bli ihop så beter vi ju oss nästan som att vi är ihop nu. Och därför är jag rädd att oavsett om jag väntar kanske det ändå slutar likadant. Sen så klart oroar jag mig för att han kanske inte vill vänta på mig om det tar för lång tid, vilket också spelar in så klart. Känns lite som att jag behöver bestämma mig snart och att jag faktiskt vill vara ihop med honom, men samtidigt som att jag behöver mer tid själv…

[Devya]
2/6/19, 8:48 AM
#4

Rusa inte in i något om du tvekar så här pass mycket. Det måste få ta den tid som det tar. Vill han inte vänta så kan du inte göra något åt det. Men bättre så än att ge dig in i något som du inte är säker på.

sp0ngeb0b
2/6/19, 12:50 PM
#5

Tack för alla era kommentarer. Känner att det kanske blivit lite mycket på en gång, vi har ju som sagt träffats väldigt mycket, så jag ska ta era råd och chilla lite. Ta ett steg tillbaka och se vad som händer, för att få lite mer tid för mig själv. Så får jag se hur mycket jag saknar honom.

Xicilia
2/7/19, 5:27 PM
#6

Jag bara funderar om du vet exakt vad det är du vill ha ut av att vara själv? 😊 Är det så att du behöver leka av dig eller är det en rädsla att det fort ska bli så seriöst att ni bor ihop och du egentligen vill bo själv eller är du mer rädd att kanske börja lägga mer fokus på honom och hans välmående än ditt eget? För det kan ju vara så att det går att både se till att du får det du behöver och samtidigt känna dig för i förhållandet bara du kan sätta ord på vad mer exakt det är du behöver och är rädd att missta om ni blir ihop. För det kanske går att hitta en bra kombination om ni bara båda är med på tåget.

Annons:
sp0ngeb0b
2/8/19, 1:08 PM
#7

#6 Ja… Jag tror jag kanske skulle behöva"leka av mig" lite innan jag blir seriös med någon, jag har liksom inte varit singel på länge och vill gärna prova vara ensam och kunna göra vad jag vill. Flirta och sånt. Men sen känner jag även att jag vill bara vara själv, utan att behöva bry mig om någon annan. Låter hjärtlöst men har liksom bara en känsla av att jag behöver vara själv och göra vad jag vill ett tag. Samtidigt som jag känner att jag börjar utveckla känslor för honom, och jag vill ju inte sluta träffa honom bara för detta. Grejen är också att nu när det är nytt känner jag ju så klart inte lika starkt ang det där med att jag behöver vara ensam. Så om jag nu blir tillsammans med honom är jag också rädd att de känslorna kommer tillbaka så fort allt inte är lika nytt och spännande. De känslorna (att vilja va singel) var nämligen rätt så starka när jag gjorde slut med mitt ex. Så ja… jag vet inte. Är förvirrad. Hade jag vetat det kanske det hade varit lättare att veta när jag är redo. :(

Xicilia
2/9/19, 10:14 AM
#8

Jag förstår din känsla och ditt resonemang. Jag lämnade ett långt förhållande(8 år) med samma känsla och hann inte vara själv riktigt som jag skulle velat innan jag blev blixtkär. Det som var bra var att han bodde en bit ifrån mig så det var ganska fritt. En kombo av ett förhållande och att vara själv. Jag hann dock leka av mig innan jag träffade honom. Det jag insåg av den här leken var att det inte var så värdefullt för mig som jag trott. Lite så att gräset är alltid grönare på andra sidan. Men jag har alltid tagit första bästa och gått från det ena långa förhållandet till det andra utan uppehåll. Det jag känner att jag fick ut av den här fria perioden med lek och flirt var att jag fick fundera vad jag verkligen ville ha hos en karl. Jag satt på dejtingsidor och valde och funderade och insåg vilka egenskaper som var viktiga för mig. Och jag kom fram till att jag ville ha ett familjeliv. En karl som prioriterar familjen och vill ha barn. En bit in i det här relativt fria förhållandet så kom en karl in i mitt liv halvt mot min vilja. Han var verkligen intresserad medan jag var rädd. Jag var rädd att hamna i ett seriöst förhållande igen där det krävdes mycket engagemang. Han hade en son som var lika gammal som min son och bodde bara någon minut ifrån mig. Det slutade med att jag ändå gjorde ett val att avsluta det här halvseriösa förhållandet och blev ihop med den här andra karln. Jag bestämde mig för att ta den svåra vägen och verkligen gå helhjärtat in i det här förhållandet trots att jag var rädd. Strax därefter flyttade jag in i hans hus och nu väntar vi barn tillsammans. Jag går fortfarande i hemlighet igenom en känslomässig process där jag kan krisa lite över att ännu en gång vara i ett seriöst förhållande och måsta prioritera andra framför mig själv. Men….trots den här processen jag går igenom så skulle jag inte vilja ändra något. Klart att jag på ett sätt skulle vilja ha eget boende och kunna gå ut och festa och gå på dans och leka av mig med andra karlar och bara ha mig själv att tänka på. Det kommer i perioder när vi har det tuffare i förhållandet. Men de gångerna får jag påminna mig själv om vad jag faktiskt har och att det här fria som lockar inte alls på något sätt skulle kunna mäta sig med det jag har idag. Jag lever ett rikt liv med barnen och honom och det är absolut krävande men jag skulle absolut inte byta bort det mot det här fria som lockar ibland. Det handlar om att fortsätta vara medveten om det man har, påminna sig själv om det. Att få perspektiv ibland. Så jag vet inte om man blir helt redo för ett förhållande när man har den känslan som du har. Absolut kan du välja att vara själv ett tag och se var det leder. Men det finns inga garantier heller att det enkla är det rätta för dig. Det är troligast svårt oavsett hur du väljer. För känslorna finns redan för den här killen som jag förstått det. Jag önskar dig lycka till, oavsett vad du väljer. ❤

sp0ngeb0b
2/11/19, 4:41 PM
#9

Tack så mycket för ditt svar! Känner också att det kanske är som du säger att man kanske inte blir helt redo. Men det är ju så svårt att veta, hur det blir beroende på vad man väljer… Jag har definitivt känslor för honom. Det jag tänker lite på också är att han kom in i mitt liv precis när jag absolut inte ville träffa någon, och var dessutom i många aspekter motsatsen till vad jag skulle letat efter om jag nu hade velat träffa någon. Och ändå har jag fallit för honom. Jag är ändå rätt säker på att jag trivs bäst i ett förhållande. Men en sak jag inte kan låta bli att tänka på är att om jag nu har hittat den rätte och jag kommer vara med honom för alltid, då kommer jag leva hela mitt liv utan att ha fått testa på ett ordentligt singelliv och jag är rädd att jag som du skriver kommer tro att gräset är grönare på andra sidan. Och kanske igen då komma fram till att jag vill/behöver vara singel. Så anledningen till att jag är lite rädd för ett förhållande är hur det kommer sluta. Men samtidigt känner jag lite att skit samma hur det avslutas, så länge jag har det bra under tiden. Kan ju inte gå runt och vara rädd för att göra som jag känner för bara för att jag är rädd för ett avslut som kanske inte sker på flera år. Eller?

Upp till toppen
Annons: