Singel i alla hjärtans dag?

Ja, då var det ett år till utan någon relation. Däremot har jag inte tänkt på det mycket, inte som det senaste året. Förut hade jag i alla fall inte lagt lika mycket märke till det än vad jag gör nu. Det flesta av mina vänner eller kamrater har en flickvän/pojkvän. Man blir lite undersam när man hör det, eller är det bara jag? Vissa av dessa personer har flyttat ut med sin partner, eller jobbar, är på universitet osv.  Så har lite mer tid än de och vi ses mindre. Men det känns lite som att man vill bli ihop, men familj börjar också kolla upp en om man har en relation eller inte. Är 19 idag och är väl öppen för det. Men vet inte riktigt hur det funkar?

Så man kanske ändå tänker på det mer nu när alla hjärtans dag är här snart. Men jag tänkte stanna hemma och dega i alla fall.

Glad alla hjärtans dag i förskott för er alla!

Jag som singel firar vänner och mamma på alla hjärtans dag :)

Man får vara singel så länge man vill utan att det är nått fel och numera kan man skaffa familj som singel med. Det är bara en själv som bestämmer inte föräldrar, syskon, kompisar. Så lev loppan du tills det känns rätt ingen brådska,  jag var singel tills jag var 40 man är friare och kan göra vad man vill jag har pluggat på olika håll i Sverige lätt göra det när man inte har nån familj har man det så blir man lätt fast och du är bara 19år så ingen brådska. När jag var singel firade jag mig själv med nått gott, en bio el. dyl.

Jag har inte firat alla hjärtans dag sedan jag var typ 16 år, och då har jag haft partner de flesta av åren. För mig är det inget viktigt. I år ligger jag förhoppningsvis på förlossningen, men annars hade vi nog inte gjort något speciellt ändå.
Ena singelåret jobbade jag, andra sp jobbade jag morgon sedan drogbegär och två kollegor (som hade partners men som inte heller firar) till Ullared

Vi firar det med fika och ckokladbit med fin blomma på bordet. Vi ger inget stort jag får en blomma mannen o dotter får choklad 🌹

I finland är det vänskapens dag. Mycket bättre.

Går ju att fira kärleken till familjen, vännerna, husdjuren, sig själv eller vad som. :) Själv så fick jag mitt första förhållande när jag var 19. Hittade dock inte (vad jag tror är) den rätta förrän jag var 28. Allt har sin tid. Ingen idé att stressa fram något. Det blir inte bra då. :)