Vänskap

Hitta vänner?

2019-03-27 01:49 #0 av: Hera

Har hört många säga att dom hade lättare att hitta nya vänner som barn/ungdom än dom har som vuxna.

Själv känner jag tvärt om. Flera av mina närmaste vänner dök upp när jag var över 20. För min del beror det troligen på mitt obefintliga självförtroende och självkänsla under skolåren. Jag höll mig till barndomsvännerna och i bakgrunden bland andra för att slippa mobbningen. 

Som vuxen har jag insett att jag inte såg ut som en Alien, definitivt inte var tjock och att jag mådde dåligt så många år helt i onödan. Som vuxen har jag lärt mig att bry mig mindre om vad andra kanske tänker om mig eftersom det inte påverkar mitt liv om grannen tycker jag är ful eller konstig. Därför är det lättare att lära känna nya människor som vuxen för mig. Och jag tror att många vuxna är mindre dömmande än ungdomar och mer öppna mot nya människor.

Hur är det för er? Lättare under skolåren eller som vuxen? Ingen skillnad?

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2019-03-27 09:04 #1 av: dejtbar

Det var lättare när jag var barn/tonåring. Förmodligen just för att man blev ihoptussad med 25 andra jämnåriga i och med skolan. Nu som vuxen har jag ett ensamjobb så jag lär inte känna en massa folk den vägen. Och jag är inte heller den typen som spontant går fram och pratar med människor när jag är på gymmet eller Ica. Så för min del är det svårare att få nya vänner som vuxen.

Anmäl
2019-03-27 16:25 #2 av: [rumelle]

Det var mycket lättare som barn. Nu i vuxenlivet verkar alla redan ha de vänner de behöver. 

Anmäl
2019-03-27 16:46 #3 av: amandain

Håller med föregående. Det var lättare som yngre.  Alla vuxna verkar ha fullt upp i sina liv redan och inte vilja skaffa fler vänner. De lever redan som de vill.

Anmäl
2019-03-28 06:15 #4 av: flocken

Det beror på hur man ser det.
Som ung hoppade jag av skolan tidigt pga mobbning. Träffade nya kompisar. Men nu som vuxen kan jag titta tillbaka o känna, vadå kompisar? Vårt fokus var fester, sex, uppe hela nätterna. Jag bytte gäng under tiden. Men fokuset var det samma. Jag hade många vänner. Mest killar. Tjejer såg mig som en rival.
Fick stora problem med alkohol. När jag träffade min man hade jag börjat bryta med alla.
Nu som vuxen har jag fått mina allra bästa vänner. De är mer än vänner. De är familj. De kände mig inte förr. Utan har lärt känna mig som vuxen.

Sajtvärd rexkanin & fibromyalgi Driver Djurflockens hunddagis. Litet hunddagis i hemmiljö. www.djurflocken.se / vh Mette
Anmäl
2019-03-28 17:35 #5 av: [Ay'e]

#0 Ingen skillnad skulle jag vilja säga.

Jag har vänner kvar från barndomen om än inte alla och även vänner från vuxenlivet som vuxit sig riktigt fint och starkt. Jag reser mycket och har skapat kontakter och nära vänner i världen men jag är en sån person som tar kontakt och pratar med alla och jag älskar människor så för mig är det helt naturligt att ta kontakt oavsett vart jag befinner mig.

Jag tror helt enkelt att vi alla är olika där, en del kan skapa kontakter med vem som helst andra inte vi är bara olika som individer.

För mig är det en självklarhet att sitter jag på ett tåg och tillfälle bjuds så pratar jag med människor omkring mig och en del utbyter man adress med och andra inte det där får känsla och intuition avgöra.

Möten med människor i olika världsdelar har för mig blivit något naturligt och det är hur härligt som helst att ha vänner man kan besöka på sina resor. Jag är öppen och spontan,orädd och älskar livet men jag har också ett behov av ensamtid där jag bara får vara jag och ladda mina batterier.

Egentid är så viktigt och  så även det sociala för jag tror vi dör inombords om vi inte får ladda och känna att vi får vår tid samtidigt som vi är sociala varelser som behöver varandra och dör om vi inte får ge utlopp för den sociala sidan som jag tror vi alla har behov av.

Anmäl
2019-03-28 20:53 #6 av: GIKmio

Jag har mängder av vänner nu som 44-åring som jag umgås med. . Dom flesta har jag träffat dom senaste tio åren.. Barndomsvänner och vänner från ungdomen umgås jag inte med numera. Däremot är jag vän med dom på Facebook, men vi ses aldrig..

Sajtvärd på Nostalgi i Fokus. Medarbetare på Sport i fokus, Öl i fokus och Värmland i fokus..

Anmäl
2019-03-31 20:55 #7 av: VeilofElysium

Har alltid haft svårt att hitta vänner utom möjligen sista året på gymnasiet och början på universitets tiden. Jag har alltid haft dåligt självförtroende och delvis dålig självkänsla. Från att jag var 18-21 hade jag övervunnit min ätstörning och min svåra depression och jag hade väldigt mycket bra folk omkring mig. Inledde tyvärr en destruktiv relation med en man när jag 19 redan och jag var tillsammans med honom i två år utan att jag direkt insåg att han tryckte ned mig. Har väl egentligen sedan jag varit 21 känt att jag har svårare att hitta vänner men det är för att mitt förtroende för människor har slitits isär. Jag har ett par nära relationer fortfarande men det är sådana som uppstod när jag mådde "bra". Har inte riktigt skapat relationer efter det utom med män..

Anmäl
2019-04-14 12:25 #8 av: Gaara

Ingen större skillnad men på olika sätt. Var under skoltiden väldigt mobbad och hade få vänner av den anledningen. De flesta av vännerna från gymnasietiden har jag inte kvar alls mer än någon enstaka man endast skriver till på nätet. Har kvar min bästa vän från lågstadiet och vi umgås någorlunda regelbundet.  Har haft en del "vänner" på jobbet. Folk man gillat att umgås med där men som man kanske inte vill umgås med på fritiden. Skillnaden från då och nu är att då så fick jag typ inga vänner fast jag ville medans nu är jag mer selektiv med vilka jag verkligen ser som riktiga vänner nu. Så lika svårt att få vänner men på annat sätt nu än då. :)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.