Lita på någon?
Är tillit något ni ger någon som de får behålla så länge de inte missköter det? Eller är det något de måste göra sig förtjänta av som växer fram eftersom? Kan man känna 100 % tillit till någon? Vilket mått av lögner tillåter ni i ett förhållande? Jag har noll tolerans. Hur reparerar man tilliten till sin partner efter 2 lögner? Jag är en människa som verkligen ger allt i ett förhållande och när jag väl blivit bränd så slutar jag investera. Ska jag investera och kämpa med ett förhållande så förväntar jag mig samma sak tillbaka av min partner. Ser jag att min partner tar den lätta och fega vägen så vill inte jag gärna fortsätta gå den svåra vägen. Det skapar en avgrund mellan oss och jag blir rädd att investera igen och bli bränd och stå tomhänt. Så jag drar mig undan istället. Jag vill vara i förhållandet men jag vet inte var jag har honom och om han kommer möta mig halvvägs eller ta den enkla vägen igen.
Tillit enligt mig måste man förtjäna. Det beror på vad de är för lögn, man får dra en gräns själv på vad man tolererar och hur mycket. Min sambo har skadat min tillit för att han ljög om en grej och gick bakom ryggen på mig. Nu är inte de någon jätte grej, men en lögn är en lögn och de skadade min tillit till honom, de går att reparera med tiden, men helt klart beror det på vad de är för nåt och vart man drar gränsen personligen för vad man tolererar.
För att komma fram till ett svar, måste man lyssna på sin partner, vad är förklaringen, är de rimligt, kan man förlåta snedsteget, osv.
Min tolerans för lögner är liten men jag lyssnar och försöker förstå hans sida av saken och får dra en slutsats därifrån.
Före hans fifflande bakom ryggen på mig och lögn efter lögn, så litade jag på honom till 1000000%.
Kommunikation är allt när tilliten sviker, prata med varandra och hitta en kompromiss.