Jag väntar barn om en månad med en man som jag är lycklig med, vi har fått en fin familj med bonusbarn båda två och väntar nu som sagt vårt första gemensamma barn. Jag älskar vårt familjeliv och det vi har byggt tillsammans. Men han har problem att hantera sina känslor då han inte lärt sig det som barn och har varit väldigt ensam. Han har varit singel länge innan han träffade sin sons mamma innan mig och har hanterat allt med ilska och har ett stort kontrollbehov. Han har ingen självinsikt och använder sig av många olika typer av sätt att försvara sig och slå saker ifrån sig. Han pekar på andra istället för på sig själv och hittar på ursäkter för sig själv för att få reagera på allt som andra människor gör men ingen annan får reagera på det han gör. Han ifrågasätter allt andra gör men ingen får ifrågasätta det han gör. En ren hycklare vill jag påstå. Och jag har förstått mer och mer under vårt förhållande att han har med sig ett beteende sen sin tid som singel allra troligast. Han håller koll på diverse kvinnor på medierna och tittar mycket på deras foton. Han kommenterar ofta kvinnor vi ser typ "det där är en tränings-tjej", "Häftigt med en kvinna som kör lastbil", "en kvinna som jobbar på ett vägarbete", "coolt med en kvinna som boxas" etc. Hans personlighet där han följer varje impuls han får och aldrig är nöjd med det han har, gör att jag inte litar på honom. Jag vet att han i hemlighet skriver med kvinnor som han inte vill att jag ska veta om och han har en gång ljugit för mig då han tänkt fara och träffa en kvinna som jag inte vet vem det är. Han har dessutom inte erkänt det för mig utan hittat på en historia om vad han skulle göra och varför han ljög och skyllt det på mig. Jag tror nog egentligen inte att han skulle vara otrogen men han behöver bekräftelsen av andra kvinnor och flörtar. Jag vill leva med honom och vi passar så bra ihop vad gäller de praktiska grejerna och barnen, men jag börjar inse att han har problem med lögner och det här att han tittar på kvinnor.
Jag har verkligen försökt lita på honom och har kämpat för vårt förhållande men när han ljög för mig så kände jag att jag ville veta vem det är jag lever med, därför har jag kollat hans telefon en gång. Jag har levt med en man som varit porrberoende och som ljög systematiskt och jag lovade mig själv att aldrig försöka förändra någon igen. Jag har haft en inställning att det jag inte vet mår jag inte dåligt av, men då vi väntar barn tillsammans så ville jag veta en gång för alla vem han är så jag kan ta ställning till om jag kan leva med det. Min magkänsla hade rätt och visade att han som sagt skriver flörtigt med kvinnor och ljugit och vem han skulle till den där gången han ljög för mig. Han har också något som heter "hemlig mapp" som dragit mest dataanvändning näst efter facebook på hans telefon.
Jag har vetat sen innan vi blev ihop att han har sexuella bilder på sin telefon i en hemlig mapp för han pratade till sig några bilder av mig när vi flörtade i början och de skulle han förvara i en sån där hemlig mapp sa han. Jag trodde att han släppt det men eftersom den mappen dragit näst mest data av alla appar så måste han ju använda den flitigt fortfarande?!
Med erfarenheterna jag har, att jag inte kan förändra någon, så måste jag fatta ett beslut om jag kan stå ut med det här eller inte. Jag kommer inte ifrågasätta beteendet och kräva en förändring. Utan han är som han är. Att jag valde att titta igenom hans telefon är som sagt något jag inte gjort förut och inte kommer göra igen. Det var bara så att jag behövde veta om mina misstankar stämmer eller inte. För jag kunde ju ha haft fel också.
Är det någon som haft det här problemet i ett förhållande?
Vad gjorde ni?
Jag vill leva med honom och vi har det bra, men jag mår dåligt och är frustrerad att han håller på som han gör. Mitt självförtroende får sig en törn och jag känner mig otillräcklig. Vi går i familjeterapi efter en hysterisk sommar tillsammans och har typ slutat ha sex. Visst, lite har det att göra med att jag är gravid men framförallt är problemet att jag inte vet var jag har honom, eftersom han tittar på andra som han gör. Jag drar mig undan från honom och blir obekväm med fysisk kontalt. Blir obekväm med att se honom i ögonen och när han sitter med telefonen så tänker jag för att skydda mig själv "Jag behöver inte honom. Jag klarar mig själv. Jag bryr mig inte. Det spelar ingen roll."
Jag känner att det positiva idag överväger det negativa, men det är ett direkt problem att jag drar mig undan som jag gör, Hur fasiken ska jag hantera det här?
Jag vill kunna blunda för det här och tro att han växer ifrån det här eftersom vi får det bättre. Jag tror att han älskar mig men är omogen och trasig av det han gått igenom i sitt liv. Jag tror att han inte menar något illa och jag ser att han anstränger sig med att lära sig hantera och prata om känslor m.m. Mycket kan jag kräva av honom att han ska jobba på, men det här rör jag inte. Det spelar ingen roll om jag säger något för om han vill så kommer han ändå fortsätta som nu. Vad hade ni gjort? Var går gränsen för er?