Vänskap

kräver jag för mycket?

2019-04-09 18:07 #0 av: SuperNaturalBeing

nu kommer jag med ännu en gnällig tråd. Ursäkta. Vet bara inte vad jag ska tro.

För ett tag sedan träffade jag en ny kompis. Den här personen var väldigt snäll och kom med massa påståenden om att hen kunde jag prata med när jag mår dåligt eller känner mig ensam eller vad som. Säg bara till så kan vi umgås eller prata, och hen bryr sig osv.

men jag märkte rätt snabbt att typ ingenting jag säger får något gensvar. Jag är den som håller konversationer flytande, jag är den som alltid frågar hur det är och det finns nästan inget engagemang kvar, trots att personen fortsätter att insistera att den vill prata och allt vad hen säger. 

Till sist blev jag irriterad efter att ha sökt stöd efter två extra stressiga veckor och det enda svar tillbaks jag fick var en smiley. Det var allt. Och där fick jag liksom nog och frågade om jag bör hålla tyst istället?
- Vadå?
- Inget jag säger, varken bra eller dåligt får något svar så varför pratar du ens med mig? Är något jag säger av värde? Jag förstår inte.

Min kompis blev såååå arg och tyckte att "jag säger väl hur mycket jag vill!" och "jag kommer inte skriva mer bara för att du förväntar dig det" etc.

Och nu vet jag inte vad jag ska tycka? Grejen är ju att den här personen verkligen INSISTERADE "du! lita på MIG! Jag FINNS! JAG bryr mig! Prata med mig om allt! "   så då är det väl inte mitt fel att jag har förväntningar? Samtidigt har hen ju rätt. hen behöver ju inte visa mig empati bara för att jag vill ha det.  Så har jag rätt att bli besviken och ledsen?

Jag vet inte och jag skäms över mig själv. Ville bara ha stöd av en kompis i en jobbig tid :( 

Anmäl
2019-04-11 17:50 #1 av: Therese

Självklart har du rätt att bli ledsen och besviken. Du kan kanske fråga om något hänt personen, det kan ju faktiskt hända att något gör att personen är kort i tonen.

Har själv en som jag pratat med mycket, helt plötsligt fick jag korta svar, ibland inte svar alls, frågade hur personen mådde och då handlade det om sjukdom och depression typ, så det kan ju finnas en förklaring till att man inte alltid orkar .  Önskar dig lycka till!

Anmäl
2019-04-11 19:08 #2 av: SuperNaturalBeing

#1 Ja , jag har försökt att ha en öppen konversation med den här personen, men hen blir bara arg.

har frågat om allt är ok, men får inte svar, frågat om jag är för på, får inget svar. Har försökt vara så tålmodig och förstående jag kan, men nånstans måste den andre personen ju också "ge tillbaks" tycker jag. Mår man inte bra kan man ju säga "du. jag mår inte så bra just nu och orkar därför inte prata så mycket."

så svårt är det ju inte.

Tror mest att hen är hänsynslös bara.

Men tack! Jag har så svårt att stå på mig :/

Anmäl
2019-04-11 19:38 #3 av: Therese

#2 Hur väl känner du personen? Är det en väldigt ny vänskap hade jag tackat för mig..

Anmäl
2019-04-11 20:47 #4 av: SuperLimm

Jag hade faktiskt inte fortsatt lägga någon energi på en sån person.

Mvh Linn

Anmäl
2019-04-12 00:15 #5 av: SuperNaturalBeing

#3 det är en relativt ny vänskap ja

#4 Ja, jag känner att jag förtjänar bättre än att bli behandlad så. Blir bara trött och ledsen. Hen har ju ljugit för mig också uppenbarligen. Men jag tänker ibland för mycket och kommer lätt in i ett tankesätt där kanske är allt mitt fel ändå.

Känns i alla fall lite bättre nu. Jag har också ignorerat personen på fb så ifall hen skickar meddelanden hamnar de i skräpposten. Det var menat som nått temporärt först, men har inte kollat i den mappen på typ en vecka nu och känner att jag mår lite bättre av det så kanske får det förbli så. Är rätt så säker på att hen förmodligen bara skrivit något anklagande, oförstående, eller ignorerat mig ändå.

Anmäl
2019-04-12 10:41 #6 av: Lollo pop

Hej TS har själv också råkat ut för detta med en så kallad vän. Och som ni andra skriver kan det mycket väl bero på att hen inte mår bra.
Men i mitt fall handlade om att hen endast ville göra mig illa varför har jag aldrig förstått...Hen började umgås med alla mina vänner och hittade på en hel del saker som att jag skulle ha pratat skit om mina vänner bakom ryggen vilket jag själv klart aldrig skulle göra, vilket några av dem viste och berättade för mig att hen gjorde på detta sättet jag konfronterade och det slutade med att vi inte är vänner mer men jag fick aldrig veta varför hen gjorde på detta sättet.
Så jag skulle råda dig att backa och se vad som händer om hen vill ha kontakt får hen ta första steget och bevisa att hen är din vän.

Anmäl
2019-04-12 10:41 #7 av: Lollo pop

Anmäl
2019-04-12 14:46 #8 av: SuperNaturalBeing

#6  Ja , det kan mycket väl vara så också,att hen ljög för att det är roligt eller nått? Vissa människor är ju sånna. Jag har som sagt ignorerat konversationen och jag vet inte om jag kommer titta igen.  Vi har inte pratat sen tisdag förra veckan och då var hen irriterad på mig, så jag skrev ett svar och efter det har jag inte orkat kolla våran konversation. Häromdagen grattade dock personen mig för en sak som jag delat på fb och verkade glad?  Så jag vet inte vad personen vill mig egentligen? (man grattar väl inte nån man är arg på ?? ).  Men jag kommer väl nog aldrig veta. Det är nog som du säger, bättre att backa undan och låta den personen ta initiativ i så fall. Blir bara så himla trött på folk som ljuger.  Speciellt de som ljuger om att bry sig. Det är så himla elakt.

Anmäl
2019-04-12 15:07 #9 av: Lollo pop

#8 Ja det är så onödigt att ljuga för andra. Speciellt om att man bryr sig.
Hoppas du hittar någon som verkligen bryr sig att anförtro dig till som både vill och kan stötta och finnas där för dig

Anmäl
2019-04-16 15:00 #10 av: SuperNaturalBeing

Jag valde att kolla i min spaminbox idag och som jag misstänkte så har personen inte svarat. Det har gått tio dagar nu. Gick dockinte in i konversationen för att se om hen läst det jag skrivit eller inte, eller om hen har struntat i att öppna det jag skrev alls. Det spelar egentligen ingen roll... Tog bort konversationen helt bara.

Vet inte varför , men det gör rätt ont faktiskt. Hur kan man vara så himla elak? Hur kan man ljuga om att vara en kompis och att man finns där? Speciellt till någon man vet är väldigt ensam. Det är så himla fult gjort. 

Anmäl
2019-04-16 19:52 #11 av: Devya

Det jag har lärt mig är att inte lita alltför snabbt på nya bekantskaper. Det brukar ta något år för mig att känna efter om det här är en typ som man lita på och kan anförtro sig till.  Om man anförtror sig för snabbt till någon man har nyligen lärt känna så kan det bli alltför mycket för den personen, tyvärr.

Jag var med om något liknande för ett år sedan, men då var jag i den andra personens situation. Det blev helt enkelt för mycket för mig. Jag lärde känna en kvinna, som är 20 år äldre än mig och var i ett förhållande där hon blev fysiskt misshandlad. Jag åkte fram och tillbaka (jag var gravid vid den tiden) för att hämta henne och hennes grejer för att sen se henne gå tillbaka till honom gång på gång. Jag hade ju dock lovat henne att finnas där för henne så jag kämpade i 6-7 månader sammanlagt att finnas där för henne innan det blev för ångestfullt för mig. Så för mitt eget och min bebis eget bästa  valde jag att dra mig ifrån situationen. Det blev så oerhört tungt och jag blev så stressad och mådde dåligt varje gång hon skickade ett text till mig eller ringde mig. Det blev också en väldigt ensidig vänskap där jag måste jämt lyssna på henne och hennes problem.  Jag var aldrig i fokus så jag kände mig mest som en hjälpreda i slutändan.

Om min bästa vän skulle varit i samma situation skulle jag kämpat ännu mer för att hålla ut även om det hade varit otroligt påfrestande för mig. Så i mitt fall beror det på hur länge jag har känt personen och hur nära vi står varandra. Närheten kommer endast efter ett år eller längre för min del. Sen måste båda parterna vara lika öppna för vänskapen förstås.

Den här bekantskapen ville kanske finnas där för dig men insåg sen att oops nej det blir mera än vad jag trodde. Det ursäktar inte hennes beteende på något vis men jag kan förstå henne att hon tog vatten över huvudet. Jag hoppas att hon har lärt sig något från det här.

Jag själv är mycket mera försiktig med vad jag lovar människor nuförtiden. Jag gör det jag kan är vad jag säger nuförtiden.

Anmäl
2019-04-17 09:56 #12 av: SuperNaturalBeing

#11 jag förstår det du säger på ett sätt. Samtidigt är det du beskriver en heeeelt annan situation, både för dig och din kompis.

Jag mår väldigt dåligt, men jag har inte nämnt det särskilt ofta och när jag gjort det har jag sagt att jag känner mig ledsen och ensam och då känner att jag skulle behöva sällskap och prata om vad som helst typ. Jag har inte "krävt"några stora grejer och i de flesta fallen har jag skämtat och skrattat och pratat om vad som helst.

Men alla , t.o.m de som inte mår dåligt, har ju dagar där man inte är glad och där man känner sig stressad osv och då måste man ju få vara det utan att spela glad. Men tydligen inte enligt den här personen.

Det är också alltid jag som frågar hur hen mår, vad hen har för sig, hur det går på jobbet, och annat, personen frågar aldrig nånting om mig. Så att hen bara sitter och lyssnar på mig prata om mig själv och mina problem dag ut och dag in är inte heller fallet.

Problemet är stt den här människan INSISTERADE att den bryr sig. Det var inte bara att hen sa det en gång i förbifarten. Hen sa gång på gång på gång "mig kan du prata med" och liknande, varje gång jag tvekade. Men när hen väl fick min tillit var det som att jag inte var rolig längre. Det är det som gör det så vidrigt.

I alla fall. Jag kan inte förlåta detta så det spelar ingen roll mer och jag måste släppa det. Om vi skulle fortsätta prata nu är det enda jag kan tänka på att för den här människan måste jag sätta på en glad mask, annars accepterar hen inte mig. Detta trots att den här personen verkligen insisterade att hen finns där och tycker om mig som jag är.

Det är oförlåtligt.

Anmäl
2019-04-23 15:08 #13 av: Gronstedt

#12: Det kan vara oerhört tröttande att bli gång på gång frågad om hur man mår, ,vad man har för sig, hur det går på jobbet och så vidare. Så tröttande att all energi man har för en relation går åt till att hantera detta ständiga frågande. Man kan känna sig så pressad och förhörd av detta att man inte kan/vill/förmår bryta det för att försöka  fråga den andra parten samma saker tillbaka. 

Folk är olika, har olika förväntningar och reagerar olika på saker. Det bästa är att ta det lugnt, försöka kommunicera och förvissa sig om att man förstår varandra innan man vare sig fördömer eller förväntar sig något.

Anmäl
2019-04-25 11:05 #14 av: SuperNaturalBeing

#13 ursäkta, men vad är det du säger egentligen?

"gång på gång" , "ständiga frågande" "förhörd" ? Vad är det som får dig att tro att jag gång på gång på gång frågar samma saker , likt en hackig skiva? Jag frågar inte dessa saker mer än vem som helst annars. "Hur mår du" eller "vad händer" är trots allt en standardhälsning. Men det är ju inte det 100% av våra konversationer går ut på? Min poäng var att när sånt frågas, så är det ALLTID jag som frågar. ALDRIG hen. Vilket jag lyfte fram då du in din anekdot sa att fokus låg aldrig på dig och din kompis intresserade sig aldrig för dig, och så är det inte i fallet med mig och min "kompis."

Det där var rätt oförskämt sagt ärligt talat. Herre gud.

Anmäl
2019-04-25 11:18 #15 av: Gronstedt

#14: Jag säger inte att du gör det ena eller andra, jag säger att en annan person kan uppleva det så. Därför att vi alla är olika. Vad "vem som helst annars" gör, kan vara oerhört påfrestande för somliga. Om du tycker det är oförskämt, så är det naturligtvis fullkomligt fritt.

Anmäl
2019-04-25 11:28 #16 av: SuperNaturalBeing

#15 Å ena sidan insinuerar du att jag lagt allt fokus på mig och mitt dåliga mående och å andra sidan insinuerar du att jag sitter som nån förhörsledare samt att jag inte kommunicerat utan bara antar saker från tomma luften.

"det bästa är att ta det lugnt , försöka kommunicera och förvissa sig om att man förstår varandra innan man vare sig fördömer eller förväntar sig något" (som att jag inte upprepade gånger beskrivit att det är exakt detta jag försökt göra).

Men nej, du säger inte att jag gjort dessa saker. Du bara insinuerar starkt.

Anmäl
2019-05-17 15:10 #17 av: Gaara

#16 Fast av dina inlägg i denna tråd att döma så förväntar du dig ju saker. Du förväntar dig gensvar, att personen ska fråga dig hur du mår eller vad som händer. 

Jag hade förstått din frustration och sorg om det var en nära vän du haft länge som plötsligt ändrat sitt beteende. Men en ny bekantskap tar tid att lära känna åt båda hållen. Om du inte får ut det du vill ha av vänskapen så låt det bara vara. Antingen så hör människan av sig eller så gör den det inte.

Jag har själv bekanta som jag ibland inte orkar svara när de i perioder dagligen frågar hur jag mår, vad jag gör, men inte vill mer än så. Det tar bara onödig energi från mig om personen inte har något mer  att berätta och diskutera om. Sedan har jag bekanta som jag alltid svarar för att de alltid har något mer att berätta, något vi kan diskutera om osv. Men det här är ju bara hur jag fungerar. Kan liksom inte förklara hur din "vän" fungerar eftersom vi alla är olika. Men skulle råda dig att bara låta det vara och söka efter nya bekantskaper att utveckla.

Anmäl
2019-05-18 14:33 #18 av: SuperNaturalBeing

#17 Men snälla. Klart att jag förväntade mig detta av någon som gång på gång insisterat att det är vad den personen vill. Försök inte ens lägga över skulden på mig.

Lovar man saker kommer folk förvänta sig saker av en. Det är så det fungerar. Säger du till mig, upprepade gånger dessutom, att du vill finnas där och att du bryr dig osv, då skapar du förväntningar och dessa förväntningar är i så fall ditt ansvar. Inte mitt. Inte någon annans. Bara ditt. Helt 100% ditt ansvar och ditt fel om du går emot det du lovat.

Jag bad aldrig om nått, men han lovade mig saker i alla fall. Jag litade inte på det, och då lovade han igen och igen och igen tills jag litade på honom och därmed FÖRVÄNTADE mig att det han sa var sant.

Ville han inte ha dessa förväntningar skulle han inte skapat dem. Punkt. Jag tar inte på mig ansvaret och jag har rätt att vara både arg och ledsen då han mycket medvetet utnyttjat både mina känslor och mitt förtroende. Du och alla andra här får gärna beskylla mig, men ni har helt enkelt fel.

Inte för att det spelar nån roll. Jag har inte pratat med honom på över en månad och har inget intresse av det heller.

Anmäl
2019-05-20 16:48 #19 av: Lollo pop

#18 Du har all rätt att känna dig sårad och besviken för om man gång på gång säger att man finns där o att du kan lita på honom så självklart blir man både ledsen, arg och frustrerad när man pga detta har börjat göra just det dvs lita på honom
Har själv vart med om nått liknande och alla som säger att det bara är att gåvidare tror jag inte råkat ut för detta själv någon gång....
Är inte så lätt inte för mig i alla fall...
Du har absolut ingen skuld i detta tyvärr verkar det inte var helt ovanligt beteende.
Hoppas du hittar någon att prata med som verkligen bryr sig om dig 🥀

Anmäl
2019-05-21 01:26 #20 av: SuperNaturalBeing

#19 tack Lolo! Eller hur? Jag ÖNSKAR att jag kunde vara så obrydd som de flesta verkar tycka att man bör vara. Men det är jag inte. Jag har typ inte en enda vän och lider en hel del av min ensamhet, och för att göra det hela ännu värre träffade jag denna person precis när jag gick igenom en stor livskris. Då är det ännu mindre konstigt att detta tog så hårt på mig som det gjorde.

Han kom liksom in i mitt liv när jag behövde en vän som mest och övertygade mig att han var exakt den vän jag behövde. Vilken lättnad jag kände då! Jag bokstavligt grät av lättnad vid ett tillfälle för "wow. en vän! nån som förstår och som genuint bryr sig om MIG! jag betyder något för någon!" och så stämde ingenting. Det gjorde rätt ont, och det var riktigt hjärtekrossande att återigen tvingas förlika sig med att man är ensam och inte har något stöd av någon när man trodde att man äntligen ÄNTLIGEN hittat en vän. Bara en enda riktig vän...

Blir nästan tårögd bara av att prata om det faktiskt. Vilken vidrig sak att ljuga om! Speciellt då han visste exakt hur ensam jag är och hur mycket jag verkligen vill ha vänner och sällskap. Han utnyttjade detta. Kanske ville han ha nått av mig som han sen insåg att han inte skulle få. Vem vet. Jag är i alla fall inte ledsen längre, bara arg. Jag förtjänar mer än sånna idioter och jag har börjat prata lite med andra nu också så det känns bättre så sett.

Anmäl
2019-05-21 14:39 #21 av: Lollo pop

#19 Kan det verkligen vara så att det finns flera som gör på detta sättet?
Har råkat ut för näst intill exakt det du beskriver ovan...är också ensam och har inga nära vänner som man kan prata om allt med hade en men tyvärr har hon gått bort och det var i samband med detta jag träffade denna personen...
Gissa om jag först blev både glad och tacksam över att hitta någon som fanns där för mig.... men ack den glädje som varar...blev så fruktansvärt sårad och ledsen över hur jag blev behandlad men allt detta har över gått i ilska och inte blir det bättre av att höra att det finns fler sådana idioter.
Du har helt rätt i att man förtjänar bättre än så fast tror inte jag kunnat låta bli att ställa personen mot väggen om jag träffade hen igen.
Lycka till 🥀

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.