Annons:
Etikettvänskap
Läst 1170 ggr
[Leospiritual]
2019-04-24 23:13

Vänner? Känna sig ensam?

Är det någon här som känner likadant som mig? Jag är så otroligt trött på att hela tiden höra av mig till folk med dom gör INTE desamma. Det är hela tiden jag som måste liksom ta första steget till att starta en konversation. Ett exempel, min så kallade bästavän där vi har känt varandra hela livet, men hon tar aldrig tag i att skriva först eller fråga om vi ska ses eller bara hitta på något. Utan hör av sig till alla andra utom en själv?? Vad gör man med såna människor? Jag menar jag känner mig helt ensam.

Annons:
[Justde_]
2019-04-25 07:34
#1

Om det är din bästa vän så borde du ju kunna fråga varför !

smahara
2019-04-25 09:02
#2

Om det är jobbigt att vara den som alltid hör av sig först så sluta med det. Vänta och se vad som händer. Hör hon aldrig av sig spontant så torde hon inte vara din bästa vän.

Galenidjur
2019-04-25 10:59
#3

Det kan vara så att eftersom du alltid är den som hört av dig så har hon/andra bara blivit vana vid att det är så det är och att när du inte hör av dig så är det för att du inte vill prata, för du hör ju alltid av dig. Förstår du hur jag menar? Stör det dig får du prata med henne om det. Är hon din vän kommer hon lyssna.

✨Medarbetare på jattekanin.ifokus
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Gaara
2019-05-17 15:13
#4

Har haft såna vänner. Berätta för henne hur du känner. Fortsätter det sedan att hon ändå aldrig hör av sig till dig först så är det ingen idé att lägga energin på henne anser jag.

Lona
2019-05-19 13:03
#5

Jag är en sån person som inte riktigt klarar att höra av sig till mina vänner, i synnerhet inte per telefon. Jag är dock väldigt noga med att förklara varför (psykisk ohälsa och neuropsykiatriska funktionshinder) och ber dem att inte släppa taget utan hålla kvar, även om det alltid är de som får ta kontakt. Dessutom har jag relativt ofta svårt för att hänga med på hundträning, fester och andra mer sociala grejer om jag inte är riktigt trygg med personerna. Vissa vänner funkar det med, de förstår hur det är medan andra försvinner. Det är ju inte alls säkert att det är så i din (TS) situation, men ta upp det med din kompis! Det kan vara skitsvårt att berätta sånt här även för nära vänner och släktingar, men jag upplever det som betydligt lättare numera när jag är öppen med varför jag inte tar kontakt eller om jag bangar för något.


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

Upp till toppen
Annons: