Jag älskar mina vänner. Det är det inga tvivel på. Att de har stått ut med mig i så många år är beundransvärt då jag inte varit helt lätt på väldigt många plan. Förr var jag så dålig på att höra av mig, frågade sällan om någon ville hitta på något och kunde svara på ett sms tre veckor senare. Nu för tiden mår jag mycket bättre och har ork att ses. Problemet är att mina vänner inte är lika glada över att träffa mig som jag är över att träffa dem. Kan fråga om de vill hitta på något, får ett ja till svar och sen blir det tyst. Ingen som kan planera något. Ingen som kan hålla sitt "ja absolut!" när de får frågan om vi kan ses på lunch imorgon. Jag förstår att jobb och livet i allmänhet kommer i vägen. Det händer oss alla, även mig. Men som det är nu går det inte ens att planera in en träff. Det känns som att de har andra saker som är viktigare som "kan" komma i vägen och då är det bättre att ge ett vagt svar och sen inte svara när jag på den "bestämda" dagen frågar om de kan ses.
Jag tröttnar, tyvärr. Att träffa vännerna är ändå en viktig del i vänskapen kan jag tycka. Inte varje dag, men oftare än ett par gånger om året. En del av mig vill bara sluta höra av mig, sluta fråga om de vill ses eller hänga med på något, men en annan del av mig har ju hoppet uppe och vill gärna ha sällskap lite då och då. Tyvärr har jag inte längre några förväntningar på någon, för vet att jag bara skulle bli besviken. Min fundering är om det här är vanligt? Är det någon som har liknande relationer till sina vänner? Eller är det dags att försöka hitta nya (eller iallafall fler) vänner?
#0 Jag känner igen mig i det du skriver. Just det att man har varit dålig på att höra av sig, tackat nej och när man väl orkar/kan/vill umgås med någon så ekar det tomt. Men jag tolkar det inte som att mina vänner tycker direkt sämre om mig, kanske någon men inte alla. Att skaffa fler vänner är ju alltid kul men lugna dig lite med att förkasta dina gamla (om de får dig att må bra när ni väl ses och hörs). Det kan vända och plötsligt har ni regelbunden kontakt igen och ses oftare. Det hände mellan mig och en vän nu. Vi träffades knappt en gång om året under flera år och grattade bara varandra på födelsedagar. Sen blev det att vi sågs en gång och nu hörs vi och ses ofta vilket är superkul. Våran vänskap försvann inte under tiden vi inte sågs men vi kanske inte "såg" vår vänskap under uppehållet. Stå i och visa att du är här nu och visa att du uppskattar och vill bevara er vänskap.
Jag har studerat i fyra år nu och inte prioriterat att träffa mina vänner alls vilket blev uppenbart för mig igår. Glömde mobilen hos svärföräldrarna så är mobillös nu en vecka och när jag insåg att det bara är fyra personer (mamma och pojkvän inkluderat) som jag kände att jag måste meddela detta så slog det än hur lite vänner man har riktig kontakt med. Men jag tror eller vet att man kan jobba upp relationer igen, man får bara ge det tid och ja, ta tag i saker själv som att föreslå tid, plats, aktivitet osv. Eller kör spontanare om man är i området personen bor i och fråga om den är hemma och om man kan komma förbi en sväng och säga hej 
I love not man the less, but Nature more...
Tack för era kommentarer och er syn på det hela! Det var lite det jag behövde för att kunna fundera själv.
Tonåren var rätt tuff, hade inte många vänner mer än de jag har kvar idag och de fick ta mig som jag var. Det var aldrig så att jag sa nej till att ses, utan snarare att jag inte tog intiativ till det. Idag är jag en helt annan person och det kan vara så att de inte uppskattar den jag är idag, och då inte heller orkar eller vill ses. Men då känns det som att de istället skulle ta avstånd helt, vilket de inte gjort utan får frågan ibland om vi ska ses eller om jag vill hänga med på något. Sen blir det aldrig något av det för de hittar i slutändan på något annat istället. Problemet med att jag kommer med förslag om tid och plats är för jag får sällan svar, kan få ett "ja kul!! Vi kan kolla på det" som högst, och sen blir det inget. Nya vänner är såklart aldrig fel, men det är ju alltid svårt att hitta och man är bekväm med de man har.
Jag ska ta mig en funderare till och se hur jag gör. Sommaren går ju och jag vill hitta på saker men som det ser ut nu lär jag få göra allt ensam (eller bara sitta hemma hela sommaren).
