Annons:
Etikettförhållande
Läst 1083 ggr
Anonym010
6/17/19, 11:50 PM

Har panik, behöver råd akut.

Hej! Jag är i ett förhållande, som jag just nu verkligen vrider och vänder mig i. Jag har ingen aning om hur jag ska göra. Jag vill verkligen inte bara ha korta svar som bara säger "gör slut" "skit i honom" etc. För jag vill faktiskt lösa detta. Men man kan skriva det såklart, bara man försöker ge råd innan…

Jag är 18 år och min pojkvän är 8 år äldre. Vi har varit tillsammans i ett och ett halvt år och under tiden har det varit en berg och dalbana av känslor, och lite smått kaos. Vi lever i ett distans förhållande på 3 timmar, vi träffades över nätet. Problemet jag finner som har gjort mig väldigt nojjig är bla:

  • Han är extremt känslig. Han har svårt att diskutera problem i förhållandet och det slutar med att han slår med näven i väggen och gråter. Spelar ingen roll vilken ton och vilka ord du använder. Det har slutat med att jag har börjat tröttna och känner att det är värdelöst att prata med honom. Resten av dagen brukar han slå i dörrar extra hårt, slänga nycklarna på golvet, ha en otrevlig attityd för att visa att han är arg typ… 
  • Hans yttre har förändrats avsevärt under tiden vi har varit tillsammans. Jag skulle säga att jag ser väldigt bra ut och tar bra hand om min hälsa (nej jag säger inte det för att skryta..) Jag fick bla ett erbjudande att bli modell förra året men det var aldrig något jag accepterade. Problemet är då att han väger nästan lika mycket som jag gör… Hur mycket väger jag då? Jag är 176 cm lång och väger 59 kg. Han väger 61 och är 189 cm lång, Jag finner det väldigt avtändande då min underarm nästan är lika smala som hans ben (no offense men det är inte min grej.) Han sitter bara vid datorn och jag har tagit upp vad jag tycker och tänker och han förstår, men han verkar inte villig att gå upp de kilon han hade i början när vi träffades. Och NEJ, jag försöker inte ändra på honom men han har frågat varför jag inte vill ha sex längre och då har jag försökt att lägga fram vad jag tycker så snyggt som möjligt men ändå ärligt… Hans far ser dock likadan ut, så det går i generna. Men detta är verkligen något jag inte finner snyggt. Alla de mjuka formerna han hade i ansiktet har försvunnit helt. Han klär sig dock snyggt och luktar gott, men han "sticker" mig när vi ligger med varandra.
  • Sexlivet är dött. Ska jag vara helt ärlig så  tänder jag inte på honom längre. Pirret har försvunnit och vi har testat ALLT för att få tillbaka gnistan. Leksaker, platser, rollspel, porr… You name it. Har bara sex för hans skull ibland. Och nu har jag börjat fundera på öppet förhållande ev en trekant. Det började för ca ett halvår sedan. Vanligtvis är jag beroende av sex… Gillar inte att pussas längre.
  • Är väldigt beroende av mig och otroligt envis. Har svårt att låta mig ha rätt och ska oftast prata emot. Sen visar det sig att han höll med iaf.. Xp? 

Varför vart jag tillsammans med honom  och varför har jag stannat kvar? 

  • Han är extremt snäll och behandlar mig som sin prinsessa och värnar om mig otroligt mycket. Skryter om mig inför sina vänner, kallar mig fortfarande vacker varje dag och är allmänt en prince charming.
  • Vi har likadana intressen. 
  • Han har öppnat upp en helt ny värld för mig och jag har aldrig fått så mycket stöd i hela mitt liv. Detsamma från hans sida, han säger att jag har öppnat upp en ny värld för honom och att han verkligen uppskattar mig.
  • Han skulle antagligen kunna dö för min skull. Jag älskar honom otroligt mycket.
  • Vill fortfarande hitta på saker och är villig att förändra saker och ting. Vi går fortfarande ut och äter, går på museum och har det kul tillsammans.
  • Han är inte som alla andra och det uppskattar jag verkligen.

Jag har verkligen panik. Jag känner mig så elak att jag inte tycker han ser vidare bra ut längre, och att jag ibland drömmer om andra. Jag vart tillsammans med en äldre man för att kunna ha vuxna samtal men han lever kvar i tonåren… Vill inte laga mat själv, bor hemma, tar inte hand om sin egna tvätt… Skiter i att äta med sina föräldrar, spelar hellre…. Det var jag som lärde honom att använda parfym och skaffa nya skor eftersom han hade haft de förra i 7 år…  Det var jag som lärde honom att söka hjälp hos vården…  Han har dock ett fast jobb och sköter sin ekonomi bra.   Men jag saknar verkligen sex, att längta så mycket efter sin partner och att kunna prata och samtala som två vuxna personer. Jag vet att jag är ung, men jag är extremt "lillgammal",  och tyvärr känns det som jag är i ett tonårsförhållande igen. Vilket jag har försökt att undvika. Vi har försökt väldigt länge nu men det känns mer som att det är hans personlighet och den kan jag inte ändra på. Jag vill nästan inte ändra på den heller, det är ju ändå vem han är! 

Tips? Idèer? Var snälla med kritiken. Detta har lett mig till en otrolig svacka…

Annons:
Sindri
6/18/19, 12:25 AM
#1

Det är alltid väldigt bra att skriva ner tankar och funderingar man har. Om du läser igenom det du skrivit - vad tänker du själv om förhållandet?

Vad ser du i texten?
Att bli smickrad för utseende och sätt, behandlad som en prinsessa triggar hjärnans belöningssystem och vi blir "beroende" av personen som utlöser det.

När du säger något som inte passar honom är prinsessfasonerna borta.
Jag skulle inte vilja säga att han satt det i system (även om det finns de som gör sånt), men att bli uppskattad är svårslaget, och då blir man fäst vid den personen.

Men om inte pirret och passionen finns - vad är då kvar? En vän, en bror, en själsfrände? Men ett förhållande innefattar både kropp och själ. Passionen och pirret är ju kittet som håller ihop. Det är det som gör att man lyssnar, tar hänsyn, överser.

Att ge upp ett förhållande är alltid svårt, man har ju gjort en tidsmässig och känslomässig investering. Man måste fråga sig om man har haft fel. Man vill inte ha fel, inte göra misstag.

Hans reaktion på kritik liknar mer en 5-årings än en vuxen man. Vill du leva resten av ditt liv med en 5-åring?

Det känns på din beskrivning som om själva förhållandet är dött, du har bara svårt att acceptera det, och du vill inte såra honom. Men du är ung och  har alla chanser att träffa någon (eller fler) som ger dig en helt annan uppfattning om ett förhållande.

Jag har haft fler förhållanden i min ungdom som fått mig att upptäcka nya saker, nya världar och det är jag tacksam för, men också för att jag inte stannat kvar i dem bara för det.
Så frågan är mest bara när och hur du lämnar. Visst kan du fortfarande vara "ihop" med honom för de bitar du tycker ger dig något, men i längden verkar det lite fel mot er båda.

Att älska någon innebär inte alltid den sortens kärlek som man förknippar med ett regelrätt förhållande mellan två parter, som för det mesta även innebär sex och passion.

Sarah
6/18/19, 12:28 AM
#2

Du har en kompis men du är ju inte kär i honom. Låt honom hitta ngn som faktiskt är kär i honom. Och låt dig själv hitta ngn du faktiskt vill ha.

[Devya]
6/18/19, 5:44 AM
#3

Du måste acceptera att du kan inte ändra på honom.  Så du måste besluta dig för om det är ok för dig att han beter sig som han gör och att du inte tänder på honom.

Du kan inte fixa honom och det låter inte som om det finns utrymme för förbättring om du inte ens kan prata med honom utan att han börjar gråta och kasta saker omkring sig.

sp0ngeb0b
6/18/19, 5:53 PM
#4

Jag känner igen mig väldigt mycket, kände så med mitt ex på slutet. Jag älskade honom och att umgås med honom, men hade typ aldrig lust att vara intim alls. Insåg till slut att det var för att jag inte var kär i honom längre. Du får ta dig en ordentlig funderare på hur du vill göra, för det kan aldrig någon annan göra åt dig.

Upp till toppen
Annons: