Annons:
Etikettförhållande
Läst 1706 ggr
Mimmulih
2019-08-14 17:58

Hur förhålla sig vid ett uppbrott?

Läste inlägg på ett annat forum häromdan om respekt och hänsyn vid ett uppbrott, speciellt hur olika folk ser på hur de är att ta hänsyn till den andres känslor då de tagit slut, det jag tyckte var intressant var att folk hade så väldigt olika syn på saker o ting. De var många som ansåg sig kanske lite mer själcentrerat / impuls tänkande o tänkte bara utgående från sig själv att de e självklart att man i en relation går/ger upp om de bara käns så av olika orsaker, ex om de inte käns bra/kul/spännande. Individbaserat helt enkelt. Och att de på ett sätt inte fins ett rättfärdigat konsekvenstänk att de man själv anser vara rätt och givande personligen sedan Inte skulle ha fatala följder/konsekvenser sen för någon annan som man i princip lovat att aldrig skada. O att ens egna jag är viktigare än nåt annat. Sen fans det ett annat läger som gick lite bak i tiden om man kan säga så, och tänkte mer "when its broken we fix it not buy a new one" banor. O däribland att man kanske har ett vist ansvar då de kommer till hur man behandlar sina medmänniskor. O en annan grundinställning, att man inte överger den man lovat lojalitet mot i första taget och försöker se helheten istället för nuet. Och anser att man har någon form av ansvar då man har valt att lägga varandras liv i varandras händer på nåt sätt. Vill gärna diskutera dehär o se folks olika syn och förhållningar till ämnet Jag tror ja hör till dem som ser detta ganska gammaldags o har alltid varit en omtänksam människa på de sättet att ja bryr mig om mina medmänniskor på en ganska hård nivå om man kan säga så. Ja tror de har med moral och att ja är uppfostrad så att såra andra är en sak man ska se allvarligt på, men ja tror livet är ganska komplext. Speciellt i relationer.

Annons:
Mimmulih
2019-08-14 18:00
#1

Nu tänker jag mig såna förhållanden som är seriösa som kanske pågått en längre tid o man nån gång under de förhållandet talat om framtidsplaner. De fins ingen tidsram som anger hur seriöst ett förhållande är men tänk er allt mellan 3-10 år tillsammans eller mer :)

jackyl
2019-08-17 21:52
#2

Helt klart kan livet vara komplext, och relationer kan vara bland det mest komplexa av allt.  Relationer är också något högst individuellt. Vissa vandrar snabbt och lätt från relation till relation. Andra sliter helt sanslöst för att hålla liv i relationer som inte alls är bra. Ytterligare andra vill knappt, eller vågar knappt, ge sig in i relationer alls. Hur uppbrotten blir beror också på de inblandade individerna. Personligen har jag alltid tyckt att uppbrott är svåra, och jag har aldrig velat såra någon annan men så har det blivit ändå ibland. Jag har också blivit sårad, men den som ger sig in i leken får leken tåla.

Bjallstal
2019-08-19 11:44
#3

Jag och mitt ex hängde ihop i totalt åtta år. Först tre och sedan fem. Hade ett break i samband med studenten och så på ett år. Men vi bröt helt. Jag rensade bort honom från sociala medier. Pyttelite kontakt när det krävdes för att sälja vår gemensamma bostadsrätt. Men sedan radiotystnad. Vårt bryt blev inte smärtfritt så jag klippte allt. Jag struntade blankt i hans känslor dock, klippte dör min skull ocj ångrar absolut inte det idag. Vi hade till största delen separata umgängen så inga problem där direkt.

Gårdagen kan vi aldrig få tillbaka, men morgondagen är vår att vinna eller förlora…

Galenidjur
2019-08-23 22:50
#4

Jag tycker att sanningen ligger nånstans i mitten.  Visst tycker jag att man har en viss skyldighet till sin partner. Och jag tycker att om man vill göra slut så ska man först tänka efter mycket noga innan man tar det steget. Så man är säker på sin sak.  Speciellt om det är ett seriösare förhållande.   I slutändan är det dock ändå så (enligt mig i alla fall)  att om något inte får en att må bra och känna glädje, då är det ens fulla rättighet att lämna det bakom sig, oavsett hur smärtsamt det är för den andre personen.  Men man ska ju såklart ha förståelse och empati för att det man gör sårar den andre och inte vara känslokall inför detta . Bara för att man vill göra slut behöver man ju inte vara helt avstängd liksom  (nu pratar jag om relationer som tar slut av mildare skäl då. Om ens partner däremot gjort massa dåliga saker tycker jag att man ska skita fullständigt i om den personen blir ledsen. En sån partner förtjänar det.).

Hur hårt man är villig att arbeta innan man ger upp kan ju diskuteras dock, och det finns nog inga rätta eller fel svar egentligen. Ger många upp för enkelt? Kanske. Men vad är då definitionen av för enkelt?  Vem vet. Det är en svår fråga och svaret skiljer sig från individ till individ.

✨Medarbetare på jattekanin.ifokus
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Katti
2019-08-31 09:02
#5

Om tanken på uppbrott är något som kommer smygande och inte är resultatet av en enskild händelse man inte kan förlåta (våld, otrohet eller liknande) så tycker jag att man har en skyldighet att ta upp vad man känner med sin partner.  Förmedla att man inte trivs i förhålladet och vill ha till en förändring helt enkelt. Det är ytterst oschysst att själv bearbeta under lång tid för att sedan ställa partnern inför fullbordat faktum utan en chans att kunna påverka eftersom beslutet redan är fattat.

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Upp till toppen
Annons: