Artiklar

Känner mig ensam

2019-08-16 20:40 #0 av: Kanja_

Jag vet inte om detta är det rätta stället att posta detta.. Jag ser saken mera som ett relations problem. Jag är gravid i vecka 13 och ångrar mig nästan att jag valde att fortsätta graviditeten. Min partner ville inte att vi skulle behålla barnet men det ville jag. Min partner säger bara att han stannar för han älskar mig. Han hoppar på mig ofta och pratar negativt om barnet och om hur mycket det kommer förstöra allt. Jag önskar att jag kunde säga emot honom men jag kan inte. Jag mår dåligt över hur ostöttande och negativ han är. Jag gör allt själv, söker lägenhet åt oss, jobbar, planerar och det ända jag får tillbaka är skit.

Anmäl
2019-08-16 20:49 #1 av: Soligajag1

Åhh , så ledsamt det låter , 😢
Varför tror han att det ska bli sämre med ett barn ?
Var det inte planerat ?
Pratade ni inte före graviditeten ?

Finns det ingen du kan prata med och få stöd ? Någon vän , syster , mamma ?

Förstår att du känner dig ensam i din situation, när man är gravid är man ’extra känslig’ 😢 då behöver du ännu mer stöd.
Hoppas verkligen det löser sig för dig .
Hoppas mina rader gör dig på bättre humör !
En värmande kram / Soligajag1 ❤️❤️❤️

( jag har 3 barn , stora nu , vet precis hur du känner dig. )

HH Glad 

Anmäl
2019-08-16 22:33 #2 av: [Hukanson]

Det är hoppfullt för barnet att du vill ha det och att din kille älskar dig även om han som så många andra killar känner den traditionella pressen att ta ansvar för familjens försörjning i ca 18-20 år framåt. Men det lönar sig inte att vara negativ om du har bestämt dig för att vilja ha ditt barn.  Han bör acceptera att det har hänt och dela ansvaret och allt det underbara som kan komma av en egen familjelycka med dig och din mamma som säkert vill ert allra bästa.

Oneness can not be divided.

Anmäl
2019-08-16 23:12 #3 av: Sindri

Det är alltid ett svårt val när den ena vill ha barn och inte den andra. Men din kille måste ha varit medveten om att varje gång ni hade sex kunde du bli med barn. Ni borde ha diskuterat innan hur ni skulle göra om det hände.
Nå, nu är ni där. Om du valt att fortsätta graviditeten mot hans önskan måste du ta med i beräkningen att du får klara allt själv, och ta ansvar själv för barnet. Om din kille är så emot barnet och tror att det kommer att förstöra relationen varför går han då inte redan? Eller är det något annat som gör att ha stannar? Blir omhändertagen, försörjd?

Om du tycker att er relation för övrigt är bra och att han visar att han äskar dig och bryr sig så satsa på att han får en bra anknytning till barnet. Gör honom redan nu delaktig, ta med honom till barnmorskan, kolla på bilder hur fostret utvecklas (Lennart Nilssons Ett barn blir till är oslagbar). Gå gärna en kurs tillsammans hur man förbereder sig för förlossningen och ge honom en viktig roll där, ex vis med att massera dig.
Få honom att känna att han kommer att vara en viktig person för barnet, han kommer att vara hjälte och förebild, trygghet och kärlek.
När barnet är fött, se till att han får så mycket kroppskontakt som möjligt så fort som möjligt, knäpp upp skjortan och lägg barnet på hans bröst, låt honom verkligen få känna sig delaktig och viktig.  Att få en tidig anknytning till ett barn skapar starka band.

Hjälper inte något av det så är det bättre för dig att ta hand om barnet ensamt, du kan knyta kontakter med andra i samma situation och ni kan stötta och hjälpa varandra. Det är bättre än att ständigt bli frustrerad över en oengagerad förälder och sparar dig  en massa energi som du hellre kan lägga på barnet. Och barnet slipper växa upp i en konfliktfylld relation och känna sig skyldig till bråken, (för det gör barn alltid).

Anmäl
2019-08-17 06:04 #4 av: Kanja_

#3 Ända andledningen jag tror han stannar är för att bli omhändertagen - precis som du sa. Han prioriterar sex högt och att man måste tillfredsställa hans "behov". Andledningar han tror att vår relation kommer försämras/förstöras är för att vår egen tid kommer minskas, vi kan inte gå ut som vi brukar göra, ett dåligt sexliv, inget resande osv.. För mig spelar ingen av dom grejerna roll för jag tror att det va värt att uppoffra allt det där i slut ändan. Jag vill att vår relation ska växa av att skaffa barn. Jag skulle hellre vilja va ensam än va med någon som inte är där för mig och hjälper till och stöttar någon gång ibland i alla fall. Han är inte intresserad själv av mvc möten om jag inte säger till själv att han ska hänga med. Jag försökte ta hans hand och lägga den på min mage och prata om barnet. Han blev bara tyst och ville inte fortsätta konversationen och ville helst inte röra magen. Mina föräldrar blir bara arga över att höra min pojkväns namn. Det känns som att jag kan inte få både en pojkvän som älskar mig och en blivande stöttande pappa.

Jag vet inte om ska lämna eller stanna. Jag vill att det ska fortsätta va vi men jag vill inte va med någon som tynger ner mig heller.

Anmäl
2019-08-17 07:12 #5 av: Herveaux

Som du beskriver honom här hade jag inte stannat ens innan den oväntade (nåja, skyddade ni er inte så var det egentligen mer en tidsfråga) graviditeten. "Tillfredställa hans behov". Urk. Tyst

Tycker du svarar på din egen fråga i sista inlägget:
Jag skulle hellre vilja va ensam än va med någon som inte är där för mig och hjälper till och stöttar någon gång ibland i alla fall.

Sen som andra redan nämnt så får du ha med i beräkningen att du får stå med hela föräldraskapet själv eftersom du ville behålla barnet men inte han. 

Ta ett snack med dig själv. Vad skulle du förlora om ni går isär? Vad får/har du om ni stannar tillsammans? 
Om det går att dra med honom till en tredje part att prata med om er relations framtid skulle det nog också ge er lite vägledning.

// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster, Guldhamster och Hundar
"Your differences make you important and special"

Anmäl
2019-08-17 09:27 #6 av: Sindri

Oj, det låter som om han kommer att få rätt - er relation kommer att försämras - ur hans synvinkel, men jag tror även ur din. I en hollywood-film skulle han naturligtvis se på ert nyfödda barn och falla till föga och inse meningen med livet.....

Men nu lever du i en annan verklighet och så kommer det inte att bli. Jag har svårt att förstå att du ens övervägde att skaffa barn med en sådan fullblodsegoist. Jag skulle som #5 inte ha stannat alls i ett sådant förhållande. Tyvärr är du bara en i raden av kvinnor som trott på att ett barn skulle göra en skillnad och stärka ett förhållande och få mannen att ändra sig. Det kommer inte att hända nu.

Du får bestämma dig snabbt - om du desperat vill ha ett barn just nu så räkna med att bli ensamstående förälder, eller avbryta graviditeten. Men hur som helst lämna en person som aldrig kommer att göra dig lycklig och få dig att känna dig älskad. Herregud, det finns så många andra killar därute som är så mycket bättre och som vill dela ett föräldraskap med dig. Ha inte så bråttom.

Anmäl
2019-08-17 15:52 #7 av: Milkshake

Håller helt med #5. Vilken mansbebis.

Anmäl
2019-08-18 14:44 #8 av: Pingpongboll

En liten bebis och en jättebebis. Det kan bli tungt att bära.
Be killen att växa upp och bli en man, vill han inte det så är det bättre att vara ensam. Han gjorde dig gravid, abort är ingen jäkla självklarhet som man kan beställa så fort livets gång inte passar en. Abort är inte ett preventivmedel!
Hellre ensam än ihop-ensam. Men innan du dumpar honom kan du ställa ett seriöst menat ultimatum som ger honom en chans att ändra attityd . Tveksamt dock att det hjälper...men man kan ju alltid försöka.

Anmäl
2019-08-18 14:50 #9 av: Herveaux

#8 Liten pekpinne bara, det är bådas ansvar att skydda sig. 
Ber om ursäkt om det var det du menade, jag är i fullt pekpinne-mode här idag tydligen. NördSkäms

// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster, Guldhamster och Hundar
"Your differences make you important and special"

Anmäl
2019-08-18 15:08 #10 av: Pingpongboll

#9 Instämmer att det är bådas ansvar. MEN man kan inte kräva en abort om man nu gjort sin kvinna gravid.
För han har ansvar att skydda sig om han till varje pris vill undvika graviditet.
Däremot finns det kvinnor som lurar sin partner och säger sig äta p-piller men som inte gör det. Då blir situationen helt en annan.
Vad jag menar i detta fall är att TS ska inte behöva känna skuld över sin vilja att behålla barnet...abort är inget preventivmedel. Det är en stor sak med abort, många skulle aldrig vilja göra en.

Anmäl
2019-08-18 15:20 #11 av: Herveaux

#10 Vi är 100% överens, instämmer helt. *kastar bort pekpinnen igen*

// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster, Guldhamster och Hundar
"Your differences make you important and special"

Anmäl
2019-08-18 15:35 #12 av: Pingpongboll

#11 haha gör inte det... pekpinnar driver samtalet vidare

Anmäl
2019-08-28 15:47 #13 av: Kalli

Då kommer jag in då, en abort behöver inte vara någon stor sak. Det är det för vissa men att upprepa att en abort är en stor sak gör det till en större sak än det behöver vara.

Och det är ett allmänt inlägg i debatten, inte en uppmuntran till Ts att göra abort. Även om jag har svårt att förstå att man vill skaffa barn med en sån pappa.

Anmäl
2019-08-29 10:52 #14 av: Sarah

Du kommer gå under om du känner att du måste ta hand om både en riktig bebis och en mansbebis. Om du verkligen vill stanna så låter parterapi som en bra ide, annars är det nog enklare för dig att vara ensamstående. 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.