Annons:
Etikettsvärföräldrar
Läst 2816 ggr
anonymaklara
10/9/19, 10:30 AM

Stelt med svärmor

Jag tycker aldrig att jag lär känna min svärmor. Det är bara stelt och konstigt mellan oss varje gång vi ses och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Vi är ju inte osams och har verkligen aldrig bråkat eller så. Men det knyter sig och vi har helt enkelt inget att säga till varandra.

Jag träffar ju aldrig henne ensam, det skulle bli på tok för pinsamt när våra samtalsämnen tar slut inom ett par minuter. Min partner är ju med när vi träffar svärmor men även om han är det så kanske vi inte är upp i varann hela tiden. Det är en pina för mig om han bara måste gå på toaletten och svärmor och jag ska sitta själva i köket några minuter. Och en gång ringde min partners mobil och han gick in i ett annat rum och var borta en KVART.

Det låter inte klokt men jag tycker det är jättejobbigt. Svärmor och jag sitter där och harklar oss och hummar och hon verkar minst lika besvärad som jag och har ju tydligen inget att säga mig heller.

Jag bara hatar dessa träffar med svärmor och när min partner går i väg  och lämnar oss ensamma. Jag förstår inte att vi har så svårt att prata med varann :(

Finns det fler som har mitt problem?

Jag kan tillägga att vi varit partners i 4 år och bott ihop i 3 år. Träffar hans mamma ca en gång i månaden men det blir aldrig bättre

Annons:
Lussan20
10/9/19, 10:47 AM
#1

Alla människor går inte ihop oavsett!

Ni båda kanske känner press att få det att funka. Jag har fyra barn och är svärmor. Det har varit svårt med några Kvinnor som känt svartsjuka och varit aviga mot mig. Men efter de försvunnit från familjen har jag fått så fina ord från dom. De sade bla att jag alltid lyssnade, var rättvis osv. Men de kände nog konkurrens om sönerna. Men det finns ju flera rum i hjärtat.

Jag minns min förra svärmor, min fd är död. Hon försökte och jag försökte komma varandra nära, men det gick inte. Jag gillade henne och hon tyckte jag var så duktig, vilket hon klädde i ord. Det fanns inget svårt mellan oss. Min nuvarande svärmor som är gammal och lider av Alzheimers, vi blev  vänner och oj vad vi kunde skratta. Det var kemi.

Men när jag tänker efter så finns andra människor jag aldrig kommit nära på samma sätt.

Men visst är det fint att ha sina svärföräldrar kvar, mest i barnens liv. Det är så fint att ha en mormor och morfar, farmor och farmor. Minns mina med stor glädje. Mormor och jag var mer lika än mamma och jag i sättet.

Tror din svärmor är lite ängslig att göra fel? Men all lycka till er…Mvh/WL🌺

-Aida-
10/9/19, 12:14 PM
#2

Var förberedd på samtalsämnen i förväg, visa intresse för något fint i hennes hem ni kan prata om. Tyvärr är det svårt när båda parter känner sig obekväma i sin situation. Jag är inte speciellt social av mig med människor om vi inte har en stark kemi, så jag har också svårt med svärmor. 😂 Vi har dock gemensamma ämnen som jobb, plugg, katter och hundar, det gör de hela lite lättare när vi blir själva för då kan man hoppa lite bland dessa ämnen tills sambon kommer tillbaka. 🤪

anonymaklara
10/9/19, 1:09 PM
#3

Tack

#2 Ja jag har ofta tänkt ut ämnen i förväg också. Kruxet är att de gånger jag blir själv med svärmor sker det ofta någon timme in i besöket och då har vi redan avklarat prat om väder/vind, jobb, vad som händer till helgen, vad som hänt i veckan osv medan min partner är med  så när han ibland går iväg och fixar något och jag och svärmor blir ensamma står det helt still i mitt huvud och jag kommer inte på något ytterligare.

Jag har aldrig haft detta problem med tidigare svärmödrar. Vi har ringt varandra och umgåtts på tu man hand och det har flutit på bra.

OlgaMaria
10/9/19, 5:21 PM
#4

Att umgås på tu man hand med svärmor, som en kompis, är nog inte jättevanligt dock. Man kan inte ha den relationen med alla så du kanske ska försöka att inte jämföra din svärmor mot dem. Vissa människor är det svårt att komma nära men då gör man bara det bästa av situationen och nöjer sig med det. Fundera på om du kan visa henne lite uppskattning på något annat vis - t ex köpa en blomma eller om hon behöver hjälp med något praktiskt? Det kanske kan vara mycket värt att visa omsorg på något annat sätt.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Lona
10/9/19, 6:20 PM
#5

Det är svårt att komma ur när man redan har hamnat i en stel relation till varandra. Med vissa personer kan det funka att man tar upp det lite försiktigt, men det kan även slå helt fel. Det gäller ju i så fall att man inte på minsta vis skuldbelägger den andre. Har din partner några barn som ni kan prata om, du och din svärmor? Det kan förstås också slå fel, far-och morföräldrar kan vara väldigt beskyddande över SINA barnbarn, kliv inte in i deras territorium, liksom! Det är få personer jag verkligen inte kan prata med när jag väl känner dem och då beror det oftast på att vi inte har ett dugg gemensamt, ens när det gäller grundläggande värderingar. Tack och lov så har min "svärmor" och jag en väldigt bra relation men så har vi känt varandra i många år, långt innan jag blev tillsammans med hennes son. (Hans exfru är dessutom en ganska gräslig människa vilket förstås är till min fördel. 😏)


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

Draken
10/10/19, 7:15 AM
#6

Jag både har en svärmor och är en svärmor. Jag går inte alls ihop med min egen svärmor, inte ens min make går ihop med henne, så då kan det ju vara svårt. Är dock lite jobbigt med tanke på barnen.

Jag har bra kontakt med min svärdotter, men hon ser mig mer som sin mamma än som sin svärmor, mycket beroende på att hennes egen mor inte är den trevligaste människan på denna jord.

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

Annons:
anonymaklara
10/10/19, 8:46 AM
#7

#4 Nej jag förstår att det nog inte är vanligt att vara kompis med svärmor och det begär jag förstås inte men jag hade önskat att det kändes mer naturligt att sitta själv med henne  om min partner går iväg en stund. Som det är nu så säger jag till honom inför ett besök "Snälla gå inte iväg så jag måste sitta själv med henne, det blir jämt så pinsamt tyst"

Och han tycker bara jag är löjlig "Herregud jag måste väl få gå på toa, är det för tyst är det väl bara att säga något då!"

"5 Nej ingen av oss har barn men kanske vill vi ha snart, och då hoppas jag kontakten med svärmor känns naturligare och lättsammare

Maria
10/10/19, 8:48 AM
#8

Kan du inte skoja med din svärmor? Säga att det blir så pinsamt tyst när sonen går iväg?. Det kanske bryter barriären att vara rakt på sak.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

anonymaklara
10/10/19, 8:57 AM
#9

#8 Visst jag kan prova, (om jag vågar) Hon är en mer "allvarlig" typ. Eller jag har nog aldrig sett eller hört henne skratta iaf.

[Devya]
10/11/19, 5:51 AM
#10

Måste dock fråga, hur många timmar stannar ni där då din kille måste springa på toa? 🤔

Då vi åker på besök till svärföräldrarna stannar vi väl där ca 4h och då behöver man inte springa på toa då det inte är ett så långt besök. Jag själv tycker nämligen inte om att springa på toa då jag är på besök hemma hos någon.

Nu är det väl förstås för mycket begärt att be ens kille att inte gå på toa, haha.  Men jag kan verkligen förstå att det känns jobbigt för dig med de där pinsamma tysta stunderna. Jag vet inte om jag skulle orka i längden med något sådant om jag är ärlig. Jag skulle antagligen inte komma med så ofta. Måste du ofta komma på dessa besök?

anonymaklara
10/11/19, 9:02 AM
#11

#10 Vi stannar sällan så länge som 4 timmar. Ofta 2,5-3h bara men han går nog på toa 95% av gångerna. Han kanske har liten blåsa vad vet jag…  Nej jag följer inte med alla gånger. De träffas 1-2 gånger i veckan och någon gång i månaden har jag känt att jag iaf "borde" vara med.

[Devya]
10/11/19, 11:58 AM
#12

#11 Hmmm, då tycker jag att han har en liten blåsa.  Jag kan hålla mig bra mycket längre än 4h och då dricker jag mycket vatten och en del cappuccino. :D

Nja, gör inte sådant som du tycker att du borde göra. Gör det som du är bekväm med.Det finns inget som säger att du borde eller måste vara med. Jag skulle bara hälsa på någon gång om året om det jag inte skulle ha mycket gemensamt med svärföräldrarna.

Det kan ju hända att din svärmor skulle tycka det vore bättre om du inte dyker upp en gång i månaden utan lite mer sällan än så. Det verkar ju som om ni båda känner er besvärade.🤔

Noctis
11/29/19, 9:13 PM
#13

Jag har upptäckt att mycket sitter i hur man ser på livet, världen  och ja, tillvaron. Har man positiv eller generellt negativ syn? Är man fysiskt jordnära och läser dagligen nyheterna, eller är man fåordigt zen-orienterad, är man närvarande eller mer fokuserad på dåtiden.. Det är så oerhört mkt som spelar in. Men det bästa vore att hitta gemensamma intressen att falla tillbaka på om det skiter sig: matlagning, träning, hälsa, konst, böcker, inredning, nya rön, eller helt enkelt fråga om nya projekt, kommande planer, eller så delar du med dig om ngt du kanske gör om dagarna, det visar på öppenhet <3 Berätta för din partner om denne inte redan vet.

Annons:
AnnaMariaK
12/1/19, 12:28 AM
#14

Jag har aldrig haft en svärmor eftersom min man förlorade sin mor när han var barn. Men min mamma hade en svärmor som hon aldrig har känt sig accepterad av. Tråkigt eftersom vi barn hade behövt god kontakt med vår farmor, men hon var sval pga sin relation med vår mamma. Det gick ut över oss barn s a s. Därför bestämde jag mig, när mina döttrar skaffade partners, att jag skulle jobba på mina relationer till svärsönerna. Det har lyckats rätt bra och de har förtroende för mig och lyssnar på mina åsikter. Jag tror att mycket beror på den äldre kvinna. Om hon är bunden vid sin son och skulle helst vilja välja en partner åt honom då blir det jobbigt. Jag vet inte hur man bryter murar hos svärmor om hon själv inte bjuder till.  Möjligen kommer lösningen av sig själv när hon blir farmor. Ibland kan man själv påskynda utvecklingen genom att ställa frågor om hur partnern var när han var barn. Hon kanske älskar att berätta om det.

Upp till toppen
Annons: