Hur berätta för partner om uppväxt?
Jag har varit hos en psykolog två gånger med stora mellanrum mellan varje träff. Har väl insett att jag efter andra gången inte tyckte att hennes snack inte var något jag kunde gå efter, bland annat om att tyvärr måste de flesta Kvinnor uppfostra sina män för att deras ”natur” är att de inte förstår något… Jag drog också upp för henne att jag inte berättat om min uppväxt med psykisk misshandel för min pojkvän då jag inte har några bra erfarenheter av att ha gjort det med mitt ex. Hon bara ”Men då känner ni ju inte varandra” och gav mig inte alls andra tips på hur jag ens skulle kunna försöka berätta… Detta gjorde ju bara att jag fick större rädsla att ens berätta, tänk om han blir arg att jag inte berättat tidigare? Jag har sådan ångest… Orkar inte mer..
/Anonymos
Usch, det låter jobbigt.. det är kanske inte det roligaste att börja om, men låter som att en ny psykolog kanske vore bra? Hur länge har du och din partner varit tillsammans? Hur skulle du själv vilja få det berättat för dig om det var omvänt? Jag har tyvärr inga konkreta tips då jag själv inte varit i samma sits, jag hoppas någon annan har något mer användbart! Det enda jag vet är att man inte vet hur den andra kommer reagera förrän man har berättat. Det är ett sånt "leap of faith" man får ta, när man väl känner sig redo för det. Önskar dig lycka till och skickar lite styrka!
Kostrådgivare och funktionsmedicinsk terapeut www.appetight.se
Sajtvärd för Funktionsmedicin
Bloggar om självhushåll på https://mednaturen.blogg.se och lägger upp bilder på instagram @Sandslattgard
Alla vuxna har ett förflutet som bidragit till vilka vi är idag, ser ingen anledning att gräva ner sig i det.
#1 Tack snälla du! Grejen är att jag sökt efter psykologer och kuratorer överallt, antingen är de för dyra eller så erbjuder de bara KBT vilket jag inte tror jg behöver… Hm…
/Anonymos
En trasslig bakgrund, en tung ryggsäck, sådant vi fokuserar på ännu blir till bördor för oss om vi inte bearbetat detta. Jag har en svår bakgrund som jag efter mental inre bearbetning "suddat bort". Jag har gjort ett val att inte berätta om min historia för de flesta nya vänner eller potentiella pojkvänner, det gynnar inte mig och gör bara att jag grottar ner mig i ngt som inte är idag och som ändå inte påverkar mig idag.
I ditt fall äger du alla svaren, men mitt tips vore att berätta när du är redo och endast om det skulle tillföra dig ngt bra. Om det som hänt dig påverkar dig än idag så påverkar det troligen också relationen. Om det hör till din bearbetade historia, så kan man oftast förklara det mesta utan ingående detaljer. Allt handlar om vart man lägger sitt fokus och vara ärlig med det.
Psykisk misshandel är aldrig okay. Det formade dig, men jag skulle råda dig till att se det som att du ÖVERLEVDE DETTA! DU ÄR EN WARRIOR! Hur din pojkvän kommer att reagera får stå för honom, och om du inte har bearbetat din historia så kommer det påverka honom men det gör det ju redan i så fall. Du vill ju inte vara med någon som inte klarar av att lyssna på det DU VILL berätta som är VIKTIGT för DIG! Raw and Real! Därmed basta!
Jag tycker inte man måste berätta allt bara för att man är tillsammans. Den där oskrivna regeln att man inte får ha hemligheter för sin partner tycker jag är rätt föråldrad. Jag har en jobbig uppväxt bakom mig, har berättat en del för min sambo men inte allt, och det jag valt att berätta är sånt som kan tänkas vara "matnyttigt" ex varför inte en viss släkting ska sitta barnvakt åt vårat barn eller varför jag inte klarar av berusade personer. Jag skulle aldrig kräva att få veta någons trauman för min egen nyfikenhet, enda gången skulle isåfall vara om en persons agerande i vårat gemensamma liv skulle försvåra eller försämra min livskvalité. Summasummarum. Om ditt förflutna inte påverkar din partner eller erat förhållande så ser jag ingen orsak till att du behöver berätta något.
Shamall