Annons:
Etikettjobbet
Läst 1303 ggr
Sonora
1/29/20, 10:45 PM

Intresserad arbetskollega?

Jag har hamnat i en situation som jag upplever som väldigt jobbig och behöver input från någon som är riktig i huvudet känner jag. Och hjälp! Jag är sjukskriven för depression på halvtid och har skadat mitt knä så att jag inte kan utöva motion som jag brukar längre. En kollega (vi jobbar inte tillsammans dock, utan med helt olika saker) förslog att han kunde visa mig och träna med mig på gymmet, styrketräning och jag sa ja, för jag vågar inte gymma själv. Tyckte det var väldigt snällt att ställa upp så, plus att jag gärna isolerar mig och det är bra för mig att komma ut och Öva på att vara social som en normal människa. Men. Det blir ju en del ta på för att visa vart och hur jag ska utföra övningar korrekt, jag är obekväm med beröring och lite beröring är för mycket för mig egentligen, så jag känner att jag inte vet vad som är okej normalt sett eller inte ändå. Jag antar att det behövs och att jag bara får bita ihop. Han skämtar gärna om sex ibland, inte ofta men det är humor han tycker är kul. Sån är han. Jag blir mest obekväm. Det kan vara kommentarer och skämt som att om jag gnäller om att det är för jobbigt så säger han att '' du gillar ju det och att du går igång på att gå ut stenhårt ju!'' ''Att nu tränar vi runkmuskeln.'' Skämt om att han är inte nöjd förrän jag är helt dränkt av svett ''vi är inte klara förrän du är våt haha.'' Det är väldigt skämtsamt och fnissig sagt. Jag kan tycka det är lite kul och skrattar också så det märks nog inte alls på mig att jag öht blir obekväm. Jag blev väldigt överrumplad när han efter ett alldeles för hårt benpass som gjorde illa mitt knä tar med sig liniment till jobbet och smörjer in mitt knä med det. Jag har väldigt svårt att säga ifrån och känner mig bara dum och osäker. Men jag var verkligen inte okej med det egentligen. Får alltid en lätt, jätte-okramig-enarms-kram i slutet av gympasset. Han messar väldigt mycket också, nu är det en extrovert människa, men jag blir bara irriterad över att han hör av sig varje dag och berättar vad han gör osv. Speciellt när jag får för mig att han ser det här som någon början till något mer.. Han kan skriva till mig att jag är duktig på gymmet och kämpar på bra men att jag är jättesnygg som jag är också. Sagt att jag är jättesnygg tre gånger på två veckor, tror det varit i samband med att jag varit lite nere och jag tänker att han kanske bara vill muntra upp mig? Jag gillar verkligen inte kommentarer om mitt utseende oavsett, blir jätteirriterad och svarar inte på det. På Facebook står det att han har en relation men jag vet inte om det stämmer och av erfarenhet vet jag att otäckt många jag träffat inte brytt sig om att de har partner om de tror att de har en chans på mig. Jag är rädd att jag verkar för flirtig och att det tolkas fel. Han är drygt 10 år äldre än mig. Jag har också både känslor och en komplicerad sexuell relation med en annan yngre arbetskollega redan, ingen på jobbet VET ju säkert men det syns ju att vi åtminstone verkar väldigt nära, han har fått frågan rätt ut om det är något mellan oss innan och det kommenteras ibland. Kollegan jag gymmar med är jättetrevlig, verkar bry sig, är lättsam och rolig att gymma med och det är något jag känner att jag behöver, så jag vill ju gärna att jag bara tror fel när jag misstänker att han är intresserad. Ni som orkat läsa, vad tror ni? Och Vad ska jag göra?

Annons:
Soligajag1
1/30/20, 7:33 AM
#1

Jag tycker att DU ska säga till på skarpen ! För den där karln verkar tro att han är en Gud , eller ? Usch och fy ! Jag skulle bli så arg om någon betedde sig så mot mig!! Grrr 😡. . Mitt finska temperament . . Ojoj. . Sen kan jag tillägga att visst kan det va kul när karlar flirtar med en . . 😘 men den där är för mycket !! Så säg STOPP ! Nu räcker det ! Lycka till!

HH 🙂

Mia-45
1/30/20, 11:23 AM
#2

Jag har en kollega som är väldigt skämtsam. 
Han kan skoja om sex och sånna saker. 
Han är gift men bor ute i vedboden nu som vi säger. 
Vi är väldigt nära och kan skoja om allt. Vi båda vet att det bara är på skoj som vi flirtar lite. 
Ibland får jag en kram av honom men jag tar det som vänskap. 
Men tycker absolut att du ska säga ifrån om det känns obekvämt för dej.

smahara
1/30/20, 11:33 AM
#3

Jag tycker först och främst att du ska sluta att skratta med i hans sexskämt om du egentligen känner dig obekväm. Han kan ju inte veta att du blir obekväm om du skrattar med. Då kanske han tvärt om drar grövre och grövre skämt. Så sluta skratta och se om han lugnar sig lite. Och om han inte gör det så säg till att du inte gillar att han håller på så, att det gör dig obekväm.

Herveaux
1/30/20, 11:50 AM
#4

Vad andra ser som normal beröring har inget med saken att göra. 
Tycker du inte om beröring ska du inte behöva stå ut med det heller. Punkt.
Man kan instruera/visa övningar etc utan att vara fysisk. 

Om du säger till honom att du är obekväm med beröring, och att det inte enbart är hans beröring som känns ovälkommen så borde han respektera din egna sfär. 

Hm, alltid svårt att döma om en person bara är snäll eller om det finns flörtande och hopp om mer med i bilden utifrån en text. 
Svara inte oftare på hans meddelanden än vad du känner dig okej med. 
Bara för att någon hör av sig måste man inte svara och uppmuntra till mer babbel. 

Håller med #3 om att inte skratta åt skämt du inte tycker är roliga. 
Prova att byta ämne tvärt (okej, kanske inte för tvärt, men något annat som är relevant att säga under ett gympass) så kanske han fattar att "det där skämtet föll inte i god jord" och tonar ner sig utan att du behöver slå honom i huvudet med det. 

Försök att stå på dig. Att sätta gränser och stå upp för sig är inget konstigt. 
Att inte uppskatta spontan beröring är inte ett dugg konstigt det heller.


// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster

Sonora
2/3/20, 10:05 PM
#5

Tusen tack för era svaroch goda råd! Ja, jag förstår och håller med er om att jag inte borde skratta åt saker jag inte tycker är roligt, givetvis borde jag inte acceptera beröring jag inte är okej med heller. Jag hade antagligen inte haft det här problemet om jag var bättre på att stå upp för mig själv och försvara mina gränser. Hänger väl ihop med att jag inte mår så bra, inte har så bra självkänsla. Tyvärr så känner jag nu att jag blir så pass obekväm att jag bara vill dra mig ur situationen helt snarare än att lösa den. Det som var bra känns förstört. Vilket väl kanske egentligen är synd men jag blir så förvirrad, sur och äcklad att jag bara vill undvika alltihop.

Herveaux
2/4/20, 12:26 PM
#6

#5 Jag känner igen mig i hur du känner. 
Kan bara stå här på sidlinjen och heja på, hoppas du hittar fotfästet och kan få ditt mående på rätt köl igen. 🤗

Min bästa vän (och jag själv för den delen) kan ha svårt att stå upp för sig, svårt att säga ifrån.
Min vän har en kollega som har en…hm…viss typ av humor. 
Han tycker det roligt att skämta om andras svårigheter och misstag osv., inget ont uppsåt i det men om man är en person som tar minsta motgång hårt (som min vän) så kan det bli riktigt fel. 
Efter veckor av dessa små skämtsamma gliringar fick min kompis nog. 
Hon stampade iväg och berättade precis hur hon kände när kollegan skojade och där och då vart han först paff och oförstående, min vän hade ju alltid småfnissat åt det han sa så han hade ingen aning om hur hon faktiskt kände. 
Senare under den dagen kom han förbi henne och gav en hjärtvärmande, genuin ursäkt och lovade bot och bättring. 
Under kvällen kom det också ett sms där han ville checka av att hon var okej efter dagens känslostormar. 
Efter det har han aldrig mer glirat och min vän kände sig, med rätta, stolt över att ha gett sig själv det egenvärdet att hon inte behöver ta vad som helst och världen rasade inte samman när hon sa att "nä, nu är det nog". 

Stå på dig, stå upp för dig. 
Vill du ha en paus från den här killens kontakt - då ska du ta en paus. 
Eller säga upp all kontakt,. vilket du nu känner att du vill. 

Nu ska jag och mina klyschor ta och äta lunch. 👋


// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster

Annons:
Upp till toppen
Annons: