När är man redo att ha en relation igen?
Hej allihopa! Jag är tveksam över att skaffa en relation och börja dejta. För jag själv har svårt att känna mina egna känslor och öppna upp mig. Jag har byggt upp en mur och känner mig bara helt avslappnad bland med mina djur. Vet att i en relation så är det viktigt att kunna kommunicera mellan varandra och kunna vara ärlig. Har också lagt märke till att jag drar mig mot folk som inte respekterar mig och blir extremt undergiven. Det gäller både bland mina vänner, familj och andra. Min senaste ex var en väldigt svartsjuk person och narcissist. Gjorde slut med honom och kan ärligt säga jag blev lite rädd. Han var aldrig våldsam mot mig men han hade slagit min kanin och kunde kasta saker och rusa ut mitt i natten utan någon anledning. Kunde inte ens vara i ett rum ensam och han trodde jag var otrogen. Så det var grova varnings signaler. Det har gått 2 år sen dess och jag har jobbat med min personlighet. Mitt ex tog även kontakt med mig efter han gjort slut med sin senaste ex och sa att det var mitt fel… Är väldigt glad över att han bor på andra sidan Sverige från mig samt sa att jag inte ville ha kontakt med honom. Nackdelen med mig är att jag fortfarande en väldigt undergiven person. Detta skrämmer mig lite grann, om jag möter en person som kommer utnyttja detta hos mig men det är något jag jobbar med. Jag har ända sen jag var 9 år haft en grov rädsla mot folk men mest mot motsatta könet. Det har blivit bättre men det känns lite grann att jag låter mina rädslor att styra mig. Ska man försöka pröva dejta igen eller ska jag helt enkelt fortsätta jobba med mig själv. Jag känner en press från mina föräldrar, båda vill släpa med mig till olika kyrkor (svenska och katolska) och fester, så de kan fixa blind dates med olika killar åt mig. Bara för att mina äldre syskon i min ålder hade hittat någon att spendera deras liv med. Men skillnaden mellan mig och dem är att jag är väldigt blyg och folk rädd. Är den enda i familjen som är blyg bland väldigt utåtriktade personer. Varje dag hanterar jag mina rädslor bland människor och jobbar med dem. Ska man våga ta steget utanför min comfort zone och hoppa ut i det okända.
Samtalsterapi tror jag skulle kunna hjälpa dig.
#1 Aha, men då får jag vänta tills jag har ett fast jobb och har råd att betala samtalsterapi ^^
Jag fick nyligen nog i mitt förhållande, blev manipulerad och kunde inte ta ett steg utan att jag fick skit för att jag gjorde något fel enligt mitt ex. Det första mamma gav mig efter uppbrottet var en bok som heter "omgiven av psykopater". Mycket bra bok att läsa för mig (och troligtvis dig också) eftersom man lär sig att hitta varningar som avslöjar personens syfte med dig. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag är livrädd för att träffa nya människor nu, men är så positiv till att kärleken kommer komma, med rätt person, tack vare att jag lär mig sorters ut de dåliga människorna tidigt innan det hinner bli något :)
#3 Jag känner till varningssignalerna men jag ignorerar dem. Vilket känns väldigt dumt av mig, har alltid varit bra på att läsa av människor sen jag var liten. Speciellt när man fick hänga med pappa på barer utomlands och vara hans barnvakt som liten. Så han tog sig hem till hotellet säkert och att han inte skulle vara otrogen. Hade ganska mycket ansvar när jag var liten. Fast nu så orkar jag inte bry mig och tycker helt enkelt det är mammas jobb att ha koll på honom. Har inga problem att hämta med bilen men det är de ända jag tänker göra. Är inte så positivt inställd på kärlek. Hur känns det att vara kär och älska någon? Jag älskar min familj och mina syskon, jag älskar mina djur och jag bryr verkligen om mina vänner. Men jag kan helt skärma av mina känslor och jag kommer inte sakna någon, jag kommer inte känna någon längtan eller saknad. Känns lite grann som muren jag byggt har blivit väldigt tjockt genom åren. Så att jag har problem att läsa av mina egna känslor. Jag kan skratta men känner inte riktigt glad som man gjorde som liten och skratta ihjäl sig händer bara när jag läser böcker. När jag läser en bok, jag kan känna sorg, frustration, ilska, glädje mm. På en helt annan nivå än i vardagen, jag kan känna flera olika känslor vilket jag i vardagen inte annars gör. Vad klassar man som en vanlig relation ens? Tror inte att jämföra en relation som mina föräldrar har är en bra förebild. Har kollat på många videos, dokumentärer och läst men man behöver erfarenhet för att veta. Har även hört att ofta söker man relationer med någon man har haft som förebild när man var liten, någon man kände en trygghet m.m. Jag är extremt bra på att vara en lyssnare men kan inte hjälpa mig att oroa mig hela tiden. Jag har blivit 1000 ggr bättre på att hantera mina rädslor. Jag får inte längre kall svettningar, jag är inte påväg att gråta när jag pratar på telefon och jag stammar inte när jag går på jobbintervjuer. Men rädslorna finns ju fortfarande kvar men de är inte lika grovt. Min närmsta vän jag har nu, var det jag som tog steget att lära känna henne och öppna upp. Samt jag har inga problem att prata med mina kollegor på jobbet.
#4 Är du egentligen intresserad av att ha ett förhållande? Baserat på det du skriver känns det mer som att du funderar på det för att andra vill att du ska träffa någon. Det är helt okej att vara singel om du vill det och det låter även som att du har en hel del som du behöver bearbeta fortfarande, även om du verkar ha gjort ett jättejobb på egen hand redan. Håller helt klart med #1 om samtalsterapi. Jag tror att det kan hjälpa dig mycket.
Vad gäller vanliga relationer så kan dom se ut på många sätt. Grunden i en hälsosam relation är respekt och tillit. Din partner ska kunna lyssna på vad du vill och anpassa sig efter det precis som att du ska kunna lyssna på din partner och anpassa dig, det måste gå åt båda hållen och ingen ska utsättas för eller behöva göra något dom inte vill. Man ska känna sig trygg och kunna lita på att ens partner respekterar gränser, både när man är tillsammans och ifrån varandra.
Tell someone you love them today, because life is short. But yell it at them in German, because life is also terrifying and confusing.
#× Det behöver inte kosta mer än ett läkarbesök om du går till någon som är kopplad till landstinget.