Säga upp alla relationer..
Har länge funderat på om jag är helknäpp eller om det faktiskt finns andra där ute som känner som jag..
Ibland har jag lust att bara säga upp alla relationer runt omkring mig, vare sig det är en kompis eller familjemedlem. För mig krävs det bara en konflikt som sårar mig för att jag ska kunna tappa lusten att ens ha något med denna människan att göra.
På något sätt tappar jag allt intresse och blir bara arg när jag tänker på personen, jag vill liksom ge upp och bara skita i hela den relationen.
Detta händer mig ofta och jag vet inte varför… Kompisar kan jag ha förståelse för att det blir så med, men familj, varför känner jag så? Vi har en rätt vanlig svensson släkt som är väldigt inbjudande och snäll mot alla olika människor, men ändå ser jag problem.
Det är inte det att jag går in med inställningen om att alla skulle vara emot mig, utan mer att jag tappar lust och energi och bara vill ge upp så fort det blir jobbigt i en relation, även de allra närmaste familjemedlemmarna.
Någon som känner igen sig?
Inte i att säga upp relationer med alla, men med folk som suger energi och aldrig ger något har jag sagt upp bekantskapen.
Det är sorgligt om du skall tappa relationen till din familj, speciellt som om det inte verkar vara något större fel på den. Visst kan man ofta känna sig missförstådd, kanske speciellt av sin familj där allt lätt trampar på i invanda hjulspår och man tycker inte att de ser att man förändrats och blir behandlad som en person man inte längre är.
Kanske är du en högkänslig person som lätt kan känna dig in i andras känslor, då är det lätt att du tror att andra kan känna likadant inför dina känslor och att deras agerande (eller brist på agerande) kommer av illvilja och inte för att de bara helt enkelt inte förstår hur du känner.
Du får träna dig i att var tydlig med hur du känner och vad du tänker. Du kanske har svårt att själv sätta ord på vad du egentligen känner? Det kan man träna på.
Du kanske jämför dig med fel personer, och tror att du måste vara som någon annan?
Jag tror också att ofta när man känner så som du känner nu, är man också lite less på sig själv och tror att man skall bli en annan (bättre/roligare/intressantare) människa i en annan omgivning.
#0: Kan du ge något exempel på vad det är som får dig att känna så? Det blir lättare att relatera till det då.
Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?
Kanske inte säga upp alla relationer men du skulle kunna pröva att minska ner på umgänget. Alla människor är inte sociala av sig, en del trivs helt enkelt bättre för sig själv.
Jag brukar göra det ibland. Brukar va försvinna i dagar utan att svara samtal, sms osv och inte ha kontakt med någon alls och göra vad jag själv känner för och sen komma tillbaka när jag känner för det. Dom flesta fortsätter försöka kontakta mig medans vissa förstår och respekterar att jag inte vill ha kontakt med nån på ett tag
![[Devya]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Att familjen kan vara jobbig och så är väl det allra vanligast? Har aldrig något problem med vänner för de väljer jag ju själv. Så jag skulle inte ha någon förståelse för om det hände med mina vänner men däremot verkligen förstå om det hände med familjemedlemmar som vi inte väljer.
Du är inte helknäpp vi är har alla olika vis att vara och olika problem. Jag kan själv relatera till viss del. Lär känna dig själv och hur du fungerar, och berätta det för personerna som du vill ska vara medvetna om det. Gör sedan det du känner att du behöver för att må bra, om det är att försvinna lite ibland så är det inget fel med det.
Jag gör samma! Så du är inte ensam 👋