Annons:
Etikettförhållande
Läst 1107 ggr
IzaEleonora
4/28/20, 11:24 AM

Ljuger konstant

Känner mig som ett svin! Tänker inte ta på mig en offerkofta utan måste ta ansvar för mina handlingar men vet verkligen inte hur jag ska ta mig ur detta destruktiva beteende och om relationen går att rädda! Har otroligt lätt för att ljuga, aldrig varit om större grejor utan om sambon frågar saker som om jag ätit middag, har jag rensat kattlådan, har jag gett katterna blötmat, åt jag godis innan han vaknade m.m Igår var droppen som fick bägaren att rinna över då jag varit hemma i feber och han frågade om jag tagit tempen på morgonen och jag sade bara ja fast jag ej gjort det. Vet inte varför jag bara säger ja istället för att erkänna att jag inte åt middag den dagen eller liknande. Det enda jag kan komma på är att det är enklare än att få drömmande reaktioner. Nu har han sagt att han förlorat all tillit till mig, att han inte tror på ett ord som kommer ur min mun. Vill inte vara såhär men just nu så vet jag verkligen inte vad jag ska göra för att komma vidare. Behöver råd Hur kan jag bygga upp en tillit igen på ett genuint sätt. Det sista jag vill är att vara manipulerade och lögnaktig.

Annons:
Sindri
4/28/20, 2:15 PM
#1

Så länge du fortsätter att ljuga, tar "the easy way out" så är du inte värd  någons tillit. Sorry, men så är det.
Jag vet inget värre än folk jag inte kan lita på. Har alltid sagt att jag hellre hör en obehaglig sanning än en söt lögn. Hur skall man kunna lita på något som en person säger om de ljuger när det passar.

Du måste nog gräva lite i dig själv och ta reda på varför du gör som du gör. Det tror jag är enda sättet att sluta ljuga och våga vara sann. 
Jag förstår din kille helt, jag skulle ha svårt att förlåta.

Maria
4/28/20, 3:26 PM
#2

Kan ni prata om det? Eller är hans tillit helst förstörd?

Annars kan du ju berätta hur illa du mår av detta och att du behöver hjälp med att komma ur detta. Kommunikation kan göra under ibland om han verkligen vill alltså.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

IzaEleonora
4/28/20, 3:38 PM
#3

#1 förstår det du säger och håller med. Då det gått till det stadiet det gjort så förstår jag han att han inte kan lita på de ord som kommer ut ur min mun, se vet bara inte hur jag ska kunna gå vidare. Självklart att sluta med dem enkla utvägarna för att undvika konfrontation, är jävligt konflikträdd så någonstans där måste det vara rotat för gjort såhär så länge jag kan minnas och aldrig tagit mig tiden att tänka på det eller ens reflekterat över vilket giftigt beteende det är. Typ "vad spelar det för roll ljuger ju inte om stora grejor, är bara vita lögner" men som han sade hur ska han kunna veta vad jag ljuger om och när jag talar sanning. Är en jävligt ful ovana jag utvecklat och vill inte förlora det vi byggt upp över något så idiotiskt

Maria
4/28/20, 3:42 PM
#4

Visa honom vad du har skrivit här så kanske han kan förstå. Ibland är det lättare att börja med skriven text.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

IzaEleonora
4/28/20, 3:45 PM
#5

#2 som det lät på honom är den helt förstörd, kan inte klandra honom. Han är en grubblare och tänker mycket, ser ofta de värsta möjliga situationerna. Så då vandrar hans tankar att när jag säger att jag ska ta en fika med en kompis på stan, är det verkligen en kompis jag träffar. Säger att inget av det är hans fel, vet att det är sån han är så då när detta exploderade fram (något han märkt under en tid nu) så förstår jag att de tankarna dyker upp även om jag vet att det är något jag aldrig skulle göra.

[ThinkingMe]
5/27/20, 11:25 PM
#6

I och med att det är en ovana du har utvecklat så tycker jag att du ska börja jobba med den först före du försöker åtgärda så mycket i relationen, antingen själv eller hos en kurator/psykolog. För hur ska hans tillit komma tillbaka om du inte kan veta ifall det kommer ske igen?

Annons:
Upp till toppen
Annons: