Annons:
Etikettskilsmässa
Läst 607 ggr
Jordgubbsfrö
5/3/20, 8:14 AM

Separation?

Stort bråk igår mellan min sambo och mig. Eller ja, jag fick ett tokbryt på att han lever typ singelliv och jag är hemma med barn, hus och hundar. Han tycker jag ska göra saker själv med men jag orkar liksom inte för jag får alltid dra större lasset hemma. Å när jag är hemma tycker han att då kan ju han åka iväg på träning osv.. Vi har inga gemensamma barn men jag har en 8 åring, han en 11 åring, en 15 åring och en 17 åring. Pga diagnoser hos barnen så bråkar de typ jämt. Nu känns det som om jag har 5 barn. En del av mig skriker lämna för jag känner mig oälskad, tagen förgivet och som en oavlönad hushållerska. En annan del av mig vill nå fram till honom för jag älskar honom. En tredje del sörjer drömmar och förhoppningar. Vi skulle gifta oss i sommar, har precis flyttat till hus (hans) och har ansökt om lån för att renovera fast inte fått pappren än. Vi har liksom 8 år gemensamt. Hur länge ska man kämpa? Eller ska jag bara sörja och gå vidare?

Annons:
MonicaLagerquist
5/3/20, 8:20 AM
#1

Har ni testat att gå och prata med någon.

Med tanke på barnens diagnoser så kan ni kanske få hjälp via BUP.

Stolt ägare till fem La permer

Åsa S
5/3/20, 9:00 AM
#2

Jo kan vara bra att gå och få stöd och hjälp och sedan är frågan, varför gör du det mesta hemma?  Man ska inte känna sig som en hushållerska i ett förhållande. Sluta göra allt och gör nått kul du med gå med i en förening. dansa, sjung i kör eller vad du tycker är kul  strunta i att laga mat mm de dagarna du har annat, säg att de får väl ta lite fil eller en smörgås om de är hungriga eller säg att de kan laga maten. Strunta i att städa och gör nått annat, tvätta bara dina egna kläder etc. Gör som de gör, vänta på att nån annan gör det. När de förstått meddelandet ställ krav på din sambo att han tar mer aktivt hand om hushållet ni kanske ska dela på veckans dagar. Alt. ta in en städfirma el dyl som hjälp i perioder ifall han hellre gör kul saker man får ställa frågan vad man ska prioritera i livet och vad man vill få ut av förhållandet.  Du måste göra saker du finner intressanta och kul du med såna saker ger energi istället för tar energi som många måstesaker gör så man orkar och mår bättre ifall man tar för sig av det roliga i livet med.

Sindri
5/3/20, 4:07 PM
#3

Ja, suck ibland får man en känsla av att män och Kvinnor vill gifta sig/bo ihop av helt olika anledningar………..

Var det första gången det kom upp på tapeten hur du känner? Eller har du uttryckt dina känslor i tidigare diskussioner? Även om man själv tycker att man ger uttryck för vad man vill, så har vissa människor svårt för att förstå hur det ligger till. Det krävs en mer hårdför linje.
Att prata, prata, prata och förklara är viktigt i ett förhållande, ingen kan gissa vad den andra tänker. En del tänker mer på andra, andra tänker mer på sig själva, vilket inte behöver betyda att de älskar mindre. De förstår bara inte.

Om ni inte har några gemensamma barn så borde ni väl kunna få tid när ni två är ensamma? Försök annars strukturera upp livet så att det blir så. Ni behöver lite andhämtning och elda på kärleksbrasan, det låter som om vardagen är tuff. Din sambo tror kanske att du klarar allt bättre än honom, och så rymmer han iväg.

När ni är barnfria tycker jag ni skall sätta er ner och försöka att lugnt och sansat diskutera igenom hur ni vill att ert liv tillsammans skall vara. Vad skall ni göra och hur? Hur skall ni agera gentemot "dina" och "mina" barn?

Vad har ni för förväntningar på ert liv tillsammans? Just  nu tror jag att du känner att han vill ha någon som råddar hushållet så att han kan göra lite som han vill. Det kan vara så - men det kan också vara så att han inte förstår, och inte har insett hur mycket det tar på dig. Förbered dig genom att skriva upp alla dagliga rutiner som skall fungera. Tänk också ut vilket som tar mest på dig, vad vill du slippa? Vad kan ni göra för praktiska arrangemang för att livet skall flyta på bättre?
Ta absolut hjälp för att styra upp barnen som bråkar, de kan också behöva gå och prata med någon. Man  kan göra upp regler som minskar konflikter, och man kan också lära barn att lösa konflikter med annat än bråk. Det krävs träning, men jag tror att snart kommer barnen själva att märka att de mår bättre när det är lugnt hemma.
Alla barn är stora nog att hjälpa till med sysslor i hemmet. Var och en efter sin förmåga. Det kan kännas jobbigt med listor, men det är ett bra sätt att åtminstone inledningsvis komma in i rutiner. Barnen kan ta ansvar för sådant som att skala potatis/grönsaker, duka, duka av, gå ut med sopor, damma och dammsuga, rensa ogräs, skotta snö, gå ut med hundar etc. De äldsta kan också lära sig att laga mat och ta ansvar för sådant. Man kan börja med enkla saker och bygga på senare. Det är viktigt att inte vara petig för att allt inte blir gjort på ens eget sätt. Uppmuntran och beröm är som gödsel för plantor. Det är sånt man växer av.

I långa loppet är det att göra barn en otjänst att inte lära dem att ta ansvar och klara sig själva. Familj och hem är ett projekt och det krävs att alla drar sitt strå till stacken. Man behöver inte hota med indragen veckopeng, man kan förklara veckopeng med att det får man eftersom man kan just hjälpa till att hålla hemmet flytande. Med högre ålder kan man hjälpa till mer och ta ansvar och därför får man högre vecko/månadspeng.

Jag tycker inte du skall behöva gå iväg bara för att få en stund för dig själv om du inte känner för det. Du skall kunna känna ro i ditt eget hem, och veta att det klarar sig bra ändå. Din sambo kan lägga lite tid på att ni gör saker tillsammans hela familjen eller bara ni två. Kanske gå på en promenad, gå på bio, eller att ni lagar mat tillsammans. Kanske inte alla i köket på en gång, men en vuxen och ett par barn åt gången. Att få sätta sig till dukat bord kan betyda mycket. Om de andra i familjen tycker det är svårt, kan man börja med att testa matkassar som man beställer på nätet, med alla ingredienser och fullständiga beskrivningar.

Som sagt; du och din sambo måste reda ut om ni har samma förväntningar/önskningar om vad ert liv tillsammans skall mynna ut i och hur det skall fungera. Du måste säga; såhär skulle jag vilja att vi har det och att vi gör. Såhär vill jag känna.

Om du inte känner att du får respons och förståelse så är det tyvärr bara att bryta upp och skapa ett annat liv, innan ytterligare år går och gör dig mer frustrerad.

Anonymos
5/14/20, 3:04 PM
#4

Jag tänker att du borde fundera på om du eventuellt ska lämna eller lägga mer energi på varandra , samtidigt kanske du inte har den energin som krävs för det nu… Det viktiga är nog att prata med din partner, det är trots allt han som har 3 barn och du bara 1. Är ni sambos och barnen bor hos er är det fortfarande han som har det största ansvaret för dem!

/Anonymos

Upp till toppen
Annons: