Singel

Bli ihoptussad

2020-07-03 22:26 #0 av: Wizbot

En väninna vill para ihop mig med en av hennes kollegor. Snäll tanke men det är både det att snubben inte är riktigt min typ och att jag snart ska flytta över fyra timmar bort.

Sen borde jag dock kanske byta "typ" då jag uppenbarligen har väldigt dålig smak om man ser till mina ex. Det verkar vara en supervettig kille men ja... Jag har sen ett bra tag tillbaka inte haft någon förmåga till att varken känna känslor, attraktion, sexlust eller njutning. Varit på några dejter med väldigt vettiga killar men mest känt mig obekväm med att inte kunna besvara deras starka känslor och intresse.

Men det kanske är bra att pusha sig själv?

Tycker ni att jag ska gå med på en middag hemma hos min väninna och hennes sambo eller är det bara dumt att min väninna riskerar att komma i kläm? Hon är fullt medveten om min oförmåga till att framkalla känslor och hur jag reagerat på mina senaste dejter så hon kan ju inte direkt bli överraskad om jag inte blir intresserad.

Anmäl
2020-07-03 23:05 #1 av: sp0ngeb0b

Man kan ju inte tvinga fram känslor och man måste inte gå på en dejt/tillställning bara för att ens vän vill att man ska. Men samtidigt vet man aldrig när man kan stöta på "den rätta" och det kanske är dumt att missa en sådan chans? Det avgör du själv så klart! Om inte annat kanske det blir en rolig historia att berätta, hehe. 

Angående att han inte är din typ skulle jag bara vilja ge dig rådet att fullkomligt strunta i det. Det finns egentligen inte något som heter "min typ". Visst, man kanske tenderar att falla för personer med vissa specifika drag men det behöver ju inte vara något positivt. Jag var ihop med två personer som var väldigt lika på många sätt och tänkte därför att det var min typ. Efter det träffade jag en annan som var totala motsatsen. Visst, vi var helt fel för varandra, men det öppnade mina sinnen och fick mig att inse vad det är jag egentligen ville ha. På så sätt tror jag att det kan vara lite nyttigt att träffa alla möjliga olika personligheter.

Anmäl
2020-07-03 23:53 #2 av: Sindri

Det känns som om du överhuvudtaget inte är intresserad av att träffa någon, och det är helt OK. Man måste inte leva i par, det går alldeles utmärkt att vara själv. Jag var singel i många år innan jag träffade min man och det var alldeles underbart roligt.
Det där med att bli ihoptussad var det värsta jag visste och jag vägrade konstant. Det allra värsta var när det blev överraskningar, som en hel segelhelg som blev helt förstörd. Usch!

Följ din magkänsla.

Anmäl
2020-07-04 02:05 #3 av: Wizbot

#1 Ja det är ju lite så jag tänker. Det är ju inte mycket man kan förlora och på en dubbeldejt/parmiddag slipper jag ju allt det där awkwarda med att de ska försöka hångla och hålla på tänker jag 😁

#2 Nä, jag trivs jäkligt bra själv och får ärligt talat rysningar av tanken av någon som vill ses regelbundet och ska komma hem till mig 🙈 Känner ingen stress att träffa någon förutom att jag insett att man tyvärr blir exkluderad ur mycket av det sociala livet när man börjar närma sig trettio och är singel. Alla umgås i par och av någon anledning kan man inte bjuda med en singel än på middagar, firanden och stranden tydligen...

Något jag däremot börjar ledsna på är att vara så frigid. Brukade ha stor sexlust men nu är jag helt död. Hade varit kul att kunna känna något i alla fall även om jag inte direkt vill ha en make. Och så har jag börjat känna lite sug efter familj. Men inte sambo. Men vill samtidigt inte ha barn ensam. Väldigt motsägelsefullt 😂

Tänker att jag kanske ger en middag en chans men är ärlig och rak med honom om fortsättningar och så, så att man undviker drama och onödiga besvikelser.

Anmäl
2020-07-04 07:44 #4 av: Devya

Tror inte det skadar att bara gå på middag och knappast att det blir någon större besvikelse eller drama om man inte vill ses efteråt så du behöver inte tro så högt om en enda dejt!🤭

Då jag dejtade så träffade jag många killar högst två dejter och lät det sedan finns ut i sanden då jag inte kände ett klick. Inga större sura miner. Det är ju så det brukar gå till.

Anmäl
2020-07-04 09:28 #5 av: Wizbot

#4 Tyvärr varit mycket besvikelse av de tidigare dejterna jag haft i år. De har i princip blivit kära vid första ögonkastet :s Jag är tydligen mer tilldragande när jag är ointresserad 😂

Anmäl
2020-07-04 10:05 #6 av: Sindri

Sorgligt det där med par och singlar. Jag träffade inte min man förrän jag fyltl 30, men innan dess var vi ett stort gäng som var blandade singlar och par och vi umgicks mycket. 
Efter ett tag blev det dock så att singlarna aldrig bjöd hem några par, det var inte tvärtom. Jag försökte prata med en kompis om det, men det hjälpte inte. Vi bjöd alltid alla på fester, men så blir man ju lite less när man aldrig blir tillbakabjuden. Sedan började folk skilja sig och så blev det samma sak igen. De frånskilda bjöd (för det mesta) aldrig hem en, fast vi fortsatte bjuda.  Mest kvinnorna faktiskt. Sedan slutade man bjuda dem och sen satt de där och klagade på att de inte fick vara med.

Så jag tycker ni yngre skall framhärda i att umgås både par och singlar, det är väl ändå själva människorna man vill träffa.

Anmäl
2020-07-06 17:06 #7 av: JaguarMkVII

Jag blev hoptussad en gång med en söt ung dam på en middag för 30 år sen. Vi hade det jättetrevligt tills det ögonblick då hon började lägga ut texten om sin syn på invandrare där hon ansåg att botten på Nordsjön var en lämplig plats för hela gänget. Som andra generationens invandrare kände jag att det här var nog inget att bygga på... Hon förstod inte alls att jag inte höll med henne.

Anmäl
2020-07-08 16:52 #8 av: Katti

#7, ändå lika bra att se såna olikheter direkt! Och man behöver inte vara invandrare i någon generation för att inse det sjuka i att värdera människor utifrån var de är födda. 

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Kennel Min Bästa Vän & Skullebo kaningård

Anmäl
2020-07-09 16:09 #9 av: sp0ngeb0b

#6 Jag kan förstå att man kanske ibland vill umgås ett singelgäng eller ha en parmiddag. Det förstår jag till 100%. Men jag håller med om att man ska värna om sina vänner och inte låta bli att bjuda dem bara för att de är i en parrelation. Det låter heldumt i mina öron. 

I princip alla mina vänner är singlar och tidigare har jag oftast träffat dem utan min respektive. Vet inte varför faktiskt, men det var väl mest att det blev så när man inte var sambo. Var det fester var givetvis båda bjudna. Min nuvarande sambos umgås med alla sina vänner i grupp trots att vissa var ihop/sambo/gifta och vissa var singlar. Jag är dock fortfarande väldigt ung så det återstår väl att se om man glider isär eller inte.

Anmäl