Förhållande

Att komma över någon + svartsjuka

2020-07-11 11:29 #0 av: Kneko

Detta är mer av en skriva av mig-grej än att jag söker råd. Jag har inte samlat hela händelseförloppet i en text tidigare så tror jag bara hade behövt göra det för att få ut mina känslor. 

Jag har alltid varit rätt snabb med mina relationer. På det sättet att jag blir kär väldigt fort, faller hårt, vi blir tillsammans fort, dom blir mitt allt, sen kraschar det efter några månader. 

Jag började prata med en kille som jag klickade med direkt. Redan efter en dag insåg jag hur mycket jag tyckte om honom. Vi pratade intensivt i en vecka och det dröjde inte fort innan det blev väldigt sexuellt och vi insåg att vi båda var väldigt intresserade av dom/sub-dynamiken. 

Under denna vecka visade han väldigt starka tecken på svartsjuka. Han sa till och med själv att han hade problem med att lita på folk efter tidigare erfarenheter i förhållanden. Under en konversation ungefär 7 dagar in i kontakten kom det fram att han hade en väldigt stark tro om att om man är tillsammans med någon så ska man inte vara närgången med andra, inte ens sina kompisar. Med närgången menar jag att kramas, klänga på, sådana saker.

Jag har många killkompisar och det blev därför ett stort problem. Vi insåg att svartsjukan skulle bli ett problem så vi bröt kontakten. Det var den värsta veckan jag varit med om på länge. Jag genuint kände att jag hade förlorat min "soulmate" eftersom vi klickade så bra. Jag kände att jag aldrig någonsin kommer träffa någon som jag klickar med så bra som jag klickade med honom.

Så lite över en vecka efter att vi bröt det tog jag kontakt med han igen och vi pratade om allt. Jag var villig att kompromissa, så var även han. Det tog oss bara några dagar innan känslorna blev så extrema att vi ville inleda ett förhållande. Det var väldigt snabbt och många i min omgivning höjde ögonbrynen. Både för att det gick så fort och för att de ansåg att han kanske inte var bra för mig.

Det har nu gått en månad sen vi "blev tillsammans" och det har varit den mest känslosammma månaden jag haft på länge. Ibland vart allt underbart. Jag mådde så bra och kände att jag aldrig tidigare älskat någon som jag älskade denna människa. 

Men väldigt ofta var det ett helvete. På grund av svartsjukan. Exempelvis klippte jag håret rätt nyligen och i en gemensam chatt med mitt ex och mina närmaste kompisar kommenterade flera killkompisar att det såg bra ut. Vilket han tog illa upp av. Kommentarer som "Är du säker på att de inte vill knulla dig/har känslor för dig?" kastades hejvilt. 

Dessutom brukade han väldigt ofta dra "skämt" som gjorde mig obekväm, på grund av svartsjukan. T.ex. här om veckan när jag sa till honom att jag hade ett par trosor med ett roligt motiv jag hade tagit med på en resa för jag packade och kom på att jag ville visa honom. (Han var inte med på resan). Då började han "skämta" om att "Vem ska du visa dom för på resan?  Vem ska du knulla?"  

På grund av svartsjukegrejen gjorde det ju mig väldigt obekväm, vilket jag sa till honom, och han bad om ursäkt.

Han erkände själv att han är kontrollerande och väldigt "possessive" av sin partner. Vilket jag ignorerade för i grunden brydde jag mig inte.  Han sa saker som att han inte ville att jag skulle dricka alkohol med mina vänner för han "vet vad sådant kan leda till".

Jag vet hur illa sakerna han sa är men jag blundade för jag var fast i tankesättet att han var min soulmate. 

Bomben kom i förrgår när han blev väldigt passiv och knappt svarade på saker jag skrev. Till slut svarade han att han inte kände att han klarade att ha ett distansförhållande. Jag frågade om han hade mått bättre av att bryta helt med mig och han svarade ja, antagligen. Så det tog slut.

Nu sitter jag här med grov ångest över hela händelseförloppet. Allt gick så fort. Det var så starka känslor inom loppet av mindre än två månader. Jag känner mig tom, ensam och jag försöker skaka av mig känslan av att jag aldrig någonsin kommer träffa någon som fick mig att må så bra som han gjorde. 

Jag vet att tid läker alla sår. Jag försöker komma ihåg det. Men det suger. Hjärtekross är utan tvekan den värsta smärtan som finns i livet. 

Anmäl
2020-07-11 11:56 #1 av: Maria

Det här låter som ett osunt förhållande.

Har ni träffats på riktigt eller är allt bara över nätet?

/Maria

 

Anmäl
2020-07-11 12:08 #2 av: Kneko

#1 Han bor i New York, vilket var anledningen att distansen blev ett problem i och med restriktionerna i världen just nu. Realistiskt skulle vi inte kunna träffas förrän över ett år antagligen. 

För mig spelar det dock ingen roll att det "bara" var över internet. Jag har varit i en hel del förhållanden, de flesta korta, men de känslor jag kände för den här människan är starkare än vad jag någonsin känt. Vi snackade mer eller mindre nonstop, oftast i röst/video men också i text. 

Jag försöker komma ihåg att det är bra att det tog slut eftersom det hade gjort ännu ondare ju längre tiden gått, eftersom det antagligen inte skulle funka i slutändan. Det är tanken på att jag förlorat en "soulmate" som gör ont. Tanken på att jag aldrig kommer känna så starkt för en människa som jag kände för honom. Hur osunt förhållandet var eller inte. 

Anmäl
2020-07-11 12:25 #3 av: Maria

I min värld är det en annan sorts kärlek än i verkliga livet.

/Maria

 

Anmäl
2020-07-11 13:38 #4 av: Kneko

#3 Så kan det vara! Men av egna erfarenheter kan kärlek över internet vara precis lika äkta som i verkliga livet. Väldigt ofta har mina förhållanden kommit från internet och tagits till verkliga livet. 

Anmäl
2020-07-11 14:33 #5 av: Maria

#4 Jo men det är ju liksom en annan sak. 

Självklart kan man träffa någon via nätet men så länge man inte har träffats i verkliga livet så är det ju en annan sorts kärlek.

/Maria

 

Anmäl
2020-07-11 14:40 #6 av: 91Marran

Jag har varit kär via internet. Det var en underbar tid. Det blev aldrig vi, men vi hörs av ibland. Har man aldrig varit kär via internet så vet man inte hur det är. Vi träffades men ja, han var för positiv för mig. Han vände allt till något positivt och så fungerar inte jag. Innan vi träffades så fick han 20 eller kanske någon mer A4 sidor med text om hur jag kände. Läste lite på en av texterna förra månaden och insåg att jag verkligen var kär. Hade inte storlek tolv utan större storlek på texten (storlek 16?). Kanske låter som att jag var desperat. Men jag var oerhört lycklig och kär.

Jag vet att det är svårt att släppa taget men ge det tid. Kanske kan ni vara kompisar i framtiden. Låt honom höra av sig i det fallet. Att komma över någon är alltid svårt. Det tar tid att komma över någon. Ibland en vecka, några månader eller rent av år. Låt det ta den tid det tar.

Anmäl
2020-07-11 15:00 #7 av: Kneko

#5 Jag håller inte med dig om det. Jag tycker inte mina känslor för en annan människa varit annorlunda för att det varit över internet. Det är olika för alla. Glad  Gör precis lika ont att förlora någon för mig.

#6 Tack! 

Anmäl
2020-07-14 20:02 #8 av: Nemorion

Låter som att den där killen helt klart behöver arbeta med sej själv en hel del. Det sån där svartsjuka i grunden handlar om är ju dåligt självförtroende och att man är rädd att personen egentligen inte tycker om en, och att den kommer att svika och överge en vid första bästa tillfälle, och känner att enda sättet att behålla den man tycker om är att helt förbjuda den att träffa och prata med andra.

Det är inget fel med att inte alltid lita helt på andra, men man bör ändå alltid försöka agera som att man litar på andra.

Om man verkligen tycker om någon och fungerar bra ihop och inte är svartsjuk så bör det ju räcka långt bara att kunna bli glad av att få prata med personen och ha den i sitt liv, oavsett om den känner något för en eller inte, och då spelar distansen inte heller någon roll.

Anmäl
2020-07-23 22:18 #9 av: ThatPie

Jag är just nu i ett distans förhållande som varat i 1,5 år, men känt varandra sedan 2 år tillbaka. Han bor för tillfället i Japan (så en 7h tidsskillnad), men ska till hösten placeras tillbaka i usa (han är i militären). Av olika anledningar har vi ännu inte kunnat träffas, men jag ser inte vår relation som något mindre för det. Detta är inte heller först gången jag fallit för någon över nätet, men första gången det faktiskt känns som att det är något mer än tidigare relationer. Personligen skulle jag nog säga att distansen snarare stärker mitt relation till honom, men även mina känslor. Lite längtan tror jag är bra för det flesta relationer. 

Först och främst, utan att mena det illa, låter det som en relation som tyvärr inte skulle ha hållit för distans eller varit bra för dig i längden. Distans förhållanden är extremt svåra att "hålla liv i" och kräver en helt annan typ av kommunikation, dedikation och levnadssätt än en "vanlig" relation. 

Håller helt med det  #8 säger om svartsjuka. Att vara trygg med sig själv och att lita på sin partner är "tyvärr" lite av A och O i en distans relation. Detta är inte att säga att man måste tänka på detta sätt till 100%, men att gå runt och oroa sig över ifall ens partner kommer vara otrogen är inte sunt för någon. Att ni inte hade samma, eller snarlika, tankar om närhet till vänner skulle troligen ha växt till något ännu större desto längre ni höll ihop. Ja, man kan jobba på saker tillsammans och förbättra och fördjupa ens relation på så sätt. Men personligen skulle jag inte kunna göra något sådant ifall min partners beteende sårade mig eller gjorde mig extremt obekväm, även jag har gränser som jag måste följa för mitt eget välmående.

När vissa av mina tidigare relationer slutat så har jag också känt den tomhet,  tankar som "oh tänk om jag nu förlorar något som kunder blivit fantastisk" och bara fokuserat på de positiva och bra sakerna. Inte till varför vi kom fram till att det inte skulle fungera, både när det var de eller jag som tog första beslutet. Precis när relationen tagit slut är det extra svårt att se alla tecken och handlingar som ledde upp till breakupen, man vill bara ha tillbaka de där fantastiska känslorna och tillfällena när att bara kändes helt perfekt. Men jag tror ni gjorde rätt beslut. Låt det ta tid och låt dig själv läka. Det är kanske bäst att ni inte pratar på ett tag? Låter allt lägga sig och bara andas lite i situationen. Men tänk till och se vad som känns bäst för just dig.

"Better to have lost a love, then to never have loved at all" är ett uttryck jag typ håller med om, men för det behöver det inte betyda att det inte strör salt i såren när man sitter där på botten.

Ursäkta ifall något är udda skrivet eller svår förstått, typ halvt sovandes just nu.

Anmäl
2020-07-28 19:54 #10 av: Henry Norrström

Kneko, att se o känna på en person är viktigare än internet förhållande. Hur ska ni få barn....via internet...du vet inte vem han är. Tänk på umgänge o inte på utseende.

Anmäl
2020-07-28 20:39 #11 av: ThinkingMe

#0 I min åsikt låter det som att det var väldigt bra att det tog slut, då jag inte tycker det lät som att ni var kompatibla med varandra, eller att han var bra för dig. Det kan ta lite tid, men du kommer gå vidare. Denna erfarenhet är kanske någonting som du kan bära med dig i framtiden, och se om du kan ta det lite långsammare. 

Jag håller med dig om att man kan ha speciella relationer över internet. För det är oftare så att man får se djupare sidor av en person än vad man hade gjort om man lärt känna varandra "irl". 

#10 Jag tolkar det som att du tycker det fysiska är det viktiga. Vilket jag inte håller med om, känslomässiga kopplingar betyder mycket, och är någonting man kan få enklare via internet, då folk vågar öppna upp sig mer.  Det med att få barn var lite ur sammanhanget, inget säger ens man behöver vilja ha barn. 

Anmäl
2020-07-28 22:23 #12 av: Henry Norrström

Det fysiska är meningen att man måste umgås o lära känna varan i verkligheten, det går inte att göra via internet. Glöm sex o allt det där. Man måste ju känna personen. Barn det var bara en kommentar till att allt går inte att ordna via internet.

Anmäl
2020-07-29 09:21 #13 av: ThatPie

#12 varför skulle man inte kunna lära känna och umgås med någon över nätet? Ja, vissa mer subtila saker lär man sig inte om ens partner om man inte tillbringar någon tid irl tillsammans. Men jag skulle ändå argumentera att man lär känna sin partner på ett helt annat och djupt sätt i alla fall. Det mesta man kan göra är att prata, både via voice chat/ringa och meddelande av olika slag. Hur lär man då känna någon? Jo, genom att prata.

Du nämner att man inte ska gå på utseende och att allt inte går att göra över nätet. Om man inte träffar sin partner via en dating app så går du ofta inte på utseendet när du träffar någon. Oftast börjar man bara prata, som en vänskaps relation. Men man märker av att man klickar, fortsätter prata och på så sätt utvecklar sin relation. Oftast går du mer på utseendet ifall du träffar någon, som du säger det, i verkligheten. Sedan säger du även att man inte kan göra allt över nätet, det är sant. Men jag tror inte heller att majoriteten av de i distans förhållande räknar med att alltid leva som de gör nu. Drömmen är att kunna bo tillsammans.

Anmäl
2020-07-31 23:27 #14 av: Henry Norrström

#13 Om du vet så finns det många falska bilder o texter på internet. Att ses irl ger mer. Man kan skriva vad som helst på internet. Bilderna brukar, kan vara gamla.

Klart att man skall ses irl för att ses o se om det var sanning. Tala i telefon ger ingen bild. De flesta ser en bild o tycker den är attraktiv o pratar över nätet, men hur sanning är det, när man träffas fysiskt, alltså öga mot öga, så kan allt förändras.

Vem på dejting tar det på allvar innan man känner varann, det är då man känner om det är något. 

Drömmen att bo tillsammans, hur ska det gå på nätet ?

Ser att du gillar gnagare, det gör jag med, haft 2 st, tyvärr har dom gått till en annan värld.

Henry

Anmäl
2020-08-01 08:39 #15 av: ThinkingMe

#14 Som tur var så upplever jag att alla jag varit i kontakt med är medvetna om falska bilder och därför så brukar man ha ett videosamtal (där det inte går att förfalska någonting) för ett bekräfta vem personen är före man träffar den. 

Och om utseende inte spelar roll, varför är det så bråttom att se hur dem ser ut?

Ja, allt kan förändras när man träffar en person, även en person man känt ett tag men aldrig träffat, fast att den ser ut precis som man sett på video. Så ja, det är en skillnad. Men tycker ändå att relationer över internet inte behöver kallas fejk. 

Jag vet inte hur min bästa vän ser ut, men han känner mig som bäst, och jag känner honom väldigt bra också. 

I min åsikt så är det känslorna hos personerna och samtalen man har som skapar en känslomässig koppling, och det är en viktig grund till alla typer av relationer. Sedan är det ju ingen som säger att det alltid ska vara över nätet, men var är felet med att ha saker på distans eller inledandes på internet. 

Men ja, självklart är alla olika med sina åsikter och erfarenheter. 

Anmäl
2020-08-02 17:54 #16 av: Henry Norrström

Att träffa någon ett par timmar ger en känsla om empatin känns rätt. Ett par minuter på mobil eller vad det är får man ingen känsla för äkta kärlek.

Ingenting för utseende !

IRL är vad som gäller.

Vill man inte ha någon nära så är internet bra.

Henry

Anmäl
2020-08-02 20:55 #17 av: ThinkingMe

#16  Ur mitt perspektiv så verkar du inte kunna förstå dig på någon annans perspektiv än ditt egna, som stannar oförändrat och säkerligen "helt rätt". 

Jag kan bara säga att jag inte håller med dig alls, utan man kan helt fungerande ha en person nära sig känslomässigt via internet. Tycker inte du har någon rätt att påstå det inte vore äkta att ha en nära relation via internet. 

Anmäl
2020-08-03 12:46 #18 av: 91Marran

Jag var jättekär i en kille på nätet. Skrev 20a4 sidor med stor text (han ser dåligt) om hur mycket som jag gillade honom. Skickade det efter typ två månader. Aldrig varit så kär innan. Är kär i min sambo som jag har nu, men inte på samma sätt.

Första dejten med han på nätet gick inte bra för någon av oss. Men andra dejten gick bättre. Då var vi med mina vänner.

Han var för positiv för mig och jag fungerar inte så.

Men kärlek finns på internet. Man lär lättare känna någon på djupet på internet. Man sitter inte tyst och glor på varandra och pratat klart utan man lär känna människorna bättre. Skulle inte kunna bli ihop med någon på internet som jag aldrig har träffat, men internetkärlek finns faktiskt. Det kan jag inte förneka.

Anmäl
2020-08-03 18:45 #19 av: Cireea

Jag träffade min nuvarande via ett onlinespelGlad
Vi var tillsammans i sex månader innan jag fick en chans att åka till honom för att hälsa på. All kommunikation innan det skedde via videosamtal, chatt och vanliga samtal. Vi pratade i några månader innan vi blev tillsammans officiellt. 
Vi lärde känna varandra oerhört bra trots distansen och att det tog totalt 10 månader innan vi kunde ses från det att vi började prata. Han var samma person med samma värderingar, åsikter och känslor. Ingenting var annorlunda. 

Under vår första tid tillsammans, innan vi ens träffats, och även under perioderna då vi inte var tillsammans fysiskt hade vi fantastiskt sexliv ändå. Vi hade telefonsex helt enkelt. Var helt underbart även om jag inte kunde röra min man fysiskt. 

Det var äkta kärlek från första stund och när vi väl träffades var det exakt likadant. 
Vi träffades en gång i månaden under ett halvår och sen bestämde vi oss för att flytta tillsammans. 

Nu är vi förlovade och bor tillsammans sedan början av förra året. Skrattar

Så jo, äkta kärlek kan visst ske över internet. 
Distansförhållanden har sina utmaningar helt klart, men att säga att äkta kärlek inte finns över nätet är inte något jag håller med om.

FilmGuldhamster, HamsterLitteratur,  Sommar, Twilight & Sydkorea
"Better Yehet today than Kkaebsong tomorrow"

⎿Uppfödare på Eyos Hamsteruppfödning

Anmäl
2020-08-03 21:00 #20 av: ThatPie

#14 Jo tack jag vet mycket väl att det finns en del över  nätet som utger sig för att vara någon annan än de är. Men precis som med vanliga relationer och människor i allmänhet, så lär man sig efter x antal år av erfarenhet vad man ska "se upp" för och hur man går till väga för att vara säker på att det personen är den de utger sig för att vara. Sätt och intuition som är svårt att förklara för någon som inte har samma "kunskap" och erfarenhet av nätet som en själv. 

Det finns lika många as, om du ursäktar språket, ute i den "verkliga världen" som på nätet.

Personligen skulle jag gärna åkt och träffat min partner tidigare i vår relation. Men inte för att jag tvivlade på det han sa. Utan mer, som med alla när de gillar någon, för att kunna spendera fysik tid tillsammans. Men tyvärr har man inte ekonomin för att haffa ut 9000kr på flygbiljetter + hotell och dess like.

För vissa så förändras den bild de har av personen när de ses för sörsta gången. Men oftast inte för att personen är någon annan än de uppger sig att vara, så kallad catfish. Utan mer att de målat upp en för finad och idealisk bild av sin partner.

Sedan misförstår du mig. Så klart man inte kan bo tillsammans över nätet, men det var inte heller det jag skrev. Dömmen för de flesta är att en dag kunna vara tillsammans och bo på samma plats. Inget internet involverat. Men man kanske inte är i rätt fas i livet för att kunna göra det just nu, så man får använda det man har för att hålla reationen vid liv.

Inte för att låta hård, men låter inte alls som att du förstår det vi försöker  förklara, eller är öppen för att lära. Du har ditt perspektiv och håller hårt i vad du anser är "det ända rätta". Tror ingen av oss har något emot att du personligen inte tror på kärlek över nätet när det berör dig själv. Men vi tar illa upp när du påstår att våra relationer och vår kärlek är minder värd och till och med inte äkta, bara för att den börjat över nätet. 

Anmäl
2020-08-03 21:12 #21 av: 91Marran

#14 Min sambos bild var gammal, men vad gör det? Ska man förneka att man än en gång sett ut så?

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.