Tja du. 
Hårda bud. Förklara för maken att tills den dagen svärföräldrarna respekterar dina regler, och tills dess att HAN får lite balls och backar upp vad du säger, så blir det ingen kontakt.
Det borde få dem att förstå.
Inte ska det behövas att de kör ihjäl dina barn eller dödar hunden med en chokladkaka.

Du undrar varför det inte är viktigt för din man, och det kan nog tyvärr bara han svara på. Jag tror att du måste tala med din man i första hand så att ni får en gemensam grund att stå på där ni är överens om hunden, barnen osv. Sen får din man också stå upp för era regler mot sina föräldrar så att du inte är ensam. Om din man och du inte är överens så blir det svårt för dig att nå fram.

Händer inget hade jag satt ner foten och inte umgåtts alls med mina svärföräldrar fören både mannen och de hade förstått att du menar allvar. Varken du, hund eller barn. De är uppenbarligen en fara för barn och hund.

Bälte i bilen är det LAG på. Det är inget påhitt du har för att vara tråkig och jobbig. Jag hade aldrig låtit mina barn vara hos någon som inte anser bälte viktigt.

Det är synd om barnen blir drabbade, men samtidigt så anser jag att barnens säkerhet är viktigare än relationen med mor och farföräldrar.

Och hunden. Du kanske ska låta honom stanna kvar hos dem när han får diarre och magsjuka efter det hon stoppar i honom. Låt dem se hur hans mage med egna ögon och få torka diarre i hela huset. Så kanske hon fattar.

åh fy fan jag blir irriterad bara av att läsa det du skriver. Jag hade ju sagt det att ni får aldrig ha barnen och hunden kommer aldrig mer komma med hem till er. Och om hunden kommer med så kommer jag ha koppel på och ha den vid min sida på heltid så att ingen kan göra just detta. Barnen kommer vara fullt bevakade och aldrig åka bil med dom. Aldrig sova över!

Har lite erfarenhet själv med sånt här beteende och ända sättet att lösa det var full koll. Tyvärr. Tråkigt men sant. Har med haft en hund som inte tålde all mat från matbordet med (hundar ska inte äta mänsklig mat btw) men det tog tid innan jag fick dom att lägga ner och förstå. Litade dock inte på dom så sedan blev det att hon hängde med med full koll plus att vi köpte med hundgodis som de fick mata med istället. De fick aldrig hundpassa heller. Det fungerade till slut.

Med barn var det inte så utan på ett helt annat sätt och där satte vi stopp genom att vi sover aldrig över och är bara där i några timmar. Ingen passning. Det fungerar och vi har full kontroll.

Tråkigt men nödvändigt. Att människor säger de älskar djur och sen gör dom illa är fruktansvärt. Det är rent sagt bara ego att mata hundar vid matbordet. Det är enbart för att vi själva mår bra av det utan tanke på djuret.

Pratat och ställt krav på din man? Jag hade skällt ut han och ställt kraven på det jag skrivit ovan sen satt punkt. Jag hade aldrig accepterat detta med mina barn och inte behandlingen av hunden heller.

Usch, nu är man smått irriterad alltså. Ledsen att du har det såhär och önskar dig lycka till! Kramar!

Jag har försökt prata med min man. Förklarat och bett om stöd, back up och hjälp. Han säger absolut ingenting!! Jag fick ett utbrott igår och blev både arg och ledsen. Trots det säger han att han inte bryr sig om lilla mammsen matar hunden. Att barnen alltid åker obältade reagerar han inte på direkt, säger att det inte är okej men agerar inte…

Eftersom TS gjort två trådar om samma sak kopierar jag över mitt svar från den andra tråden

Det var ju väldigt synd att det inte kunde rinna lite ur hunden i svärmors hus!!!

Nå, jag tycker det låter som om du och svärmor har en maktkamp - eller rättare sagt - din svärmor har en maktkamp med dig. Vad hon är rädd för eller avundsjuk på kan man ju bara gissa. Det faktum att din man tiger still ger henne absolut lite trumf på hand.
Vad har de haft för relation under hans uppväxt?

Din svärfar verkar inte lika aktivt kämpa mot dig. Men det faktum att även han låter henne härska ger henne också övertaget. Har du frågat honom hur han tänker gällande barnen? Hans barnbarn? Bryr han sig inte om de dör?

Jag skulle aldrig acceptera ett sånt beteende från min man - barnens pappa!! Fattar han inte att hans barn kan dö? Bli invalider för livet? Bryr han sig så lite borde han inte vara förälder.

Ställ honom mot väggen gällande både barn och hund.

Svärföräldrarna borde inte få träffa varken barn eller hund så länge de inte bryr sig mer.

Jag skulle vara stenhård - inte vika en tum!

Låt inte barnen under några omständigheter åka bil med svärföräldrarna. Helst inte träffa dem - för de verkar ju ändå skita i om de dör eller lever!

Jag hade vägrat låta barnen vara hos henne fram tills att hon börjar sköta sig. Livsfarligt beteende!

#5 👍 Håller med alla som säger att de ska inte träffa barn eller hund mer.

Det är svårt att ställa krav men ibland får man sätta ner fötterna och bromsa och få den andra att fatta att man menar allvar. Om han planera en färd till sina föräldrar med barn. Bara stoppa det och säg att han kan åka men utan barn och hund. 😡

Och som många skriver, så ja han ger henne vinsten genom att hålla käft och låta henne hålla på… Ger dig inget stöd. Pfft säger jag bara. Dålig far och make.

Frågade mannen VARFÖR han inte säger ifrån, om han var rädd på nått sätt. Han svarade bara "det där får du ta"… Han ringde upp sin mamma igår och sa att hon gjort mig (nämnde ingenting om sig själv) arg… Jag fattar noll!!?? Är lilla mammsen viktigare än fru, barn och hund?!

Sjukt!

#8 av: Pion2
Det är också en bra fråga du bör ställa till din man. "Det där får du ta" är inget svar på frågan VARFÖR? Fråga tills du får ett svar!
Jag skulle bli helt galen i din sits!

#5 Sindri Vad skulle du gissa hennes maktkamp/avundsjuka handlar om??!!

TS:
Min erfarenhet är att det finns en typ av personlighet som helt enkelt inte är kapabel att kompromissa, anpassa sig, samarbeta. Allting skall hela tiden ske på deras villkor. Och ärligt talat låter det som att din svärmor är en av dessa människor.

Det otäcka är också att när man till slut tröttnar, när man efter många om och men säger ifrån på skarpen, så lyckas de alltid vända på situationen. Och helt plötsligt är det du som har överreagerat, du har gjort dem ledsna, du har förstört stämningen, du är boven i dramat.

Sedan varför din svärfar och man inte är mer stöttande?
Tja… Nu Vet jag inte. Men en tanke som slår mig, är att de har levt med din svärmor så länge att de helt enkelt har resignerat. De har givit upp. Eftersom de insett hur meningslöst det är att försöka diskutera med henne. För hon lyckas alltid, på ett eller annat sätt, få sin vilja igenom ändå.

Och därför blir min rekommendation faktiskt lite mer drastisk än vad #2, #5, #6, #7 är inne på. I stället för att bara ställa upp som krav att hon skall lyssna på dig, så säg upp kontakten helt och hållet.

För det spelar ingen roll Vad du säger, det spelar ingen roll hur Många Gånger du säger det, det spelar ingen roll Hur du säger det, hon kommer ändå aldrig att lyssna på dig.

Kanske inte det enklaste i och för sig, hon är ju ändå din mans mor. Men kanske värt att fundera på i alla fall?

Grejen är att det är egentligen helt ovidkommande VARFÖR hon vägrar respektera dina önskningar (som ju verkligen inte är överdrivna på nåt sätt), eller VARFÖR din man inte tar sitt ansvar och står upp mot henne. Faktum är ATT de gör det /inte gör det. Och det är inte acceptabelt att de beter sig som de gör.

Jag tror du behöver sluta försöka förstå och börja skademinimera för dig, hunden och barnen. Låt henne inte träffa hunden, eller håll stenkoll som sagts så hon inte har en chans att ge hunden nåt att äta. Låt inte barnen åka bil med dem. Finns det sätt att umgås som fungerar så begränsa umgänget till såna situationer. Annars får ni avstå från att träffas. Din man kan ju åka och träffa dem medan du stannar hemma med barn och hund, om det inte går att ha med dem på ett sätt så att de inte kommer till skada (eller utsätts för risker).

Det är mycket möjligt att hon blir arg, kränkt eller ledsen över det. Men hennes känslor är inte ditt ansvar. Säg lugnt att du har bett henne upprepade gånger att inte göra saker som är skadliga för hunden/barnen, och hon vägrar sluta med sitt beteende och därför måste du skydda dem. Sen är diskussionen klar och hon får tjura bäst hon vill.

Att din man inte står på din sida utan gör det till en konflikt mellan dig och henne där han dessutom underminerar dig genom att antyda att det inte är en gemensam ståndpunkt utan bara du som är omotiverat sur, är inte heller ok. Det borde vara så att ni som familj fattar beslut om hur ni vill ha det, sen kommunicerar var och en till sina föräldrar vad som gäller i er egen familj och står för det. Men samma sak där, du kan inte tvinga honom att ändra beteende, du kan bara be honom göra det och om han inte ändrar sig, söka lösningar som inte inkluderar honom.

#11 av: Pion2  Tja - förslagsvis hennes son! Av hennes mans och sons passivitet att döma har hon haft oinskränkt makt i det hemmet. Du är en inkräktare och konkurrent. Din man, din hund och dina barn är hennes slagfält.

Jag hade aldrig mer lämnat barnen själva med henne. Hunden hade jag inte tagit med vilket innebär betydligt kortare besök på dina villkor. Svärmödrar kan vara ett helsike min första var enligt mig inte klok den jag har nu är underbar.

Du kan inte börja ha på hunden munkorg medan ni är hos svärföräldrarna? Kanske inte så roligt för hunden, men svårare för svärmor att mata henne. Så kanske svärmor förstår att du menar allvar med att hunden ej ska få "gotta".

Försökt mig på att ta upp ämnet med mannen igen. Han har en förklaring "vi har aldrig varit så noga med bälte och morsan har alltid matat hundar"… På frågan om han tycker det är i sin ordning att mammsen gör hunden sjuk och utsätter barnen för livsfara var svaret "….men bältet är så svårt att få på när dom sitter i stolarna…" Så han struntar i att hunden mår dåligt och blir sjuk. Han tycker inte det är så farligt att barnen utsätts för livsfara. Men han sa "nu har ju mamma sett vad som händer med hunden" Jag tänker då att något måste hända innan hon fattar… Ett barn måste skadas eller dö innan hon tar på bälte!? Vi kom ingen vart i diskutionen och jag anser att mannen och hans föräldrar väljer att inte lyssna på mig och väljer att förminska mig och mina åsikter. Det känns inte alls bra. Mannen behöver absolut inte tycka som jag gör men hade uppskattat lite back up mot hans föräldrar i dessa frågor! Som ni säkert förstått är det här inte det enda som svärmor inte lyssnar på - det pågår hela tiden men jag orkar inte bråka om allt men dessa två saker tänker jag inte ge upp!

Som sagt, låt inte barnen åka bil med henne. Det kanske blir opraktiskt ibland att de inte kan göra det, men ni får lösa det på nåt annat sätt.

Ha inte barnen hos dom och ta inte dit hunden. Så länge du tar dit dom accepterar du egentligen hennes respektlösa beteende.

Det som känns riktigt dåligt just nu är att mannen beter sig som han gör- alltså att han tar på sig offerrollen, spelar oförstående, förminskar mig genom att inte respektera mina åsikter och inte stå upp för  mig. 

Fick sms idag. Han påstår att det här lett till allvarliga konsekvenser för vårt 12åriga förhållande! Öööö… Fattar inte!? Det enda jag begär är ju att hans mamma inte matar hunden och att barnen har bälte (och barnstol)… Känns som han stör sig på andra saker när det gäller mig? För inte kan det här utlösa såna starka känslor och tankar??

Är det inte jag som borde fundera på relationen eftersom han inte tycker det är så farligt att våra barn utsätts för livsfara? Jag blir orolig och det känns obehagligt att han inte värdesätter barnens liv högre! Jag kan inte se min skuld i det här. Jag vill ju bara inte att barnen dör….eller att hunden blir sjuk (anser att det är onödigt lidande för hunden och en onödig veterinärskostnad för mig)…

Just nu känns det fan inte bra. Får tankar som att jag ångrar att jag sa något…Kanske hade det varit lugnt om jag höll tyst som jag brukar?😕

Att hålla tyst löser ju inget. Då hade problemen fortgått och du hade fått känns dig lika o-respekterad och överkörd varje gång. Då går du och biter ihop och mår sämre och sämre själv. Och värre är den dagen hund eller barn kanske till och med dör pga att du höll tyst. Så nej, du har gjort allt rätt!

Det har lett till att problemet kommit ut i det öppna och då kanske även andra kringproblem dyker upp. Dels från din sida, dels från din mans sida. Men du har inte gjort något fel! Du värnar om din hunds och dina barns hälsa, och det borde vara prio ett för även din man. Det låter ju som att något annat ligger i grunden som ni kanske inte pratat om, eller att mannen har något annat som gnager.

Kanske behöver ni ta er en ordentligt funderare på hur ni vill ha det. Ett så långt förhållande avslutar man inte hur som helst med barn och allt, men ni behöver verkligen tänka efter vad som är viktigast för er och hur ni kan gå vidare.

Din man har stora problem. Han har fortfarande inte frigjort sig från härskaren mamma. Familjerådgivning!!!!! Kräv! Ring själv och sondera, men boka inte tid så att han känner sig överkörd.

Låter inte bra …… Du säger din mening och han får problem med ert förhållande ? Familjerådgivning är ett förslag går han inte med på det så vet du var han står …….

Jag tror att din man är konflikträdd. Har inte läst alla trådar. Min make var så förut , nu har han stampat ned sin fot, han var bara konflikträdd för son mor inte andra. Modern ör nog en känslig sådan. Vi har ingen kontakt med hans mamma idag. Man klarar sug utan sina blodsband. Man kan bilda en egen omgivning. Om man har den möjligheten.

Alltså på riktigt, han försöker skrämma dig till tystnad genom att hota med att förhållandet blir lidande? Jag hade packat mina väskor och flyttat ut tills han tar sitt förnuft till fånga, lycka till med att få någon form av umgängesrätt när man utsätter barnen för livsfara genom att låta föräldrarna köra dem utan bälten. Låter som om din karl behöver få en riktig tankeställare.

Fy vilken jobbig situation detta verkar ha blivit. Det är verkligen känsligt med svärföräldrar, tyvärr. Det behöver ju finnas en respekt inför den andres föräldrar men det behöver också finnas en gemensam grund hos ett par - saker man kommer överens om där föräldrarna får tycka vad de vill. Det är inte ok att föräldrarna slår in kilar som splittrar ett par. Där måste man komma överens om vad man står för och stå upp för det. Man kan inte komma överens med alla jämt, och ibland måste man säga stopp till sin mamma för att stå för det man tror på för sin egen familj.

Så har mamma segrat, och får till baks sin lille pojke som gör som hon vill…………..

Att det skulle vara jobbigt med bälte, vilken löjlig ursäkt! Vad är nästa grej: "Nä, de fick ingen mat, det är så jobbigt att sätta fram tallrikar till dem." ??

Grejen för henne är väl att om hon accepterar dina regler så blir det som ett erkännande att hon har gjort fel med sina barn. Kanske går att vinkla om det från att farmor riskerar att köra ihjäl barnbarnen till att det folk kör som idioter nu för tiden och man inte vågar chansa. Hatar själv att linda in saker, men för familjefridens skull liksom…

Jag har nu sagt att barnen inte kommer att åka i deras bil - never ever! Barnen kan inte heller övernatta där utan oss (mig) eftersom det vi flera såna tillfällen hänt att barnen åker obältade, eller som en gång då vår yngsta satt i farmors knä i framsätet med samma bälte som farmor! Dom får heller aldrig vara hundvakt. En annan sak är ju min mans reaktion på det hela. Det skrämmer mig! Jag får en väldigt olustig känsla i magen när jag tänker på situationen… Han säger ingenting när barnen gång på gång åker obältade. Han säger ingenting när svärmor gång på gång matar hunden så hunden mår dåligt och lider. Och när jag påpekar detta för honom säger han att han ska "prata med mamma" men inget händer… Och när jag fått nog så börjar han prata om vårt 13-åriga förhållande som dåligt!? Jag frågade om han och hans mamma har någon särskild relation där han inte kan säga vad han tycker, eller om hans mamma är sjuk på nått sätt - alltså i hjärnan. Eller att hon har empatistörning eller problem med tillsägelser. Men nej, enligt mannen är lilla mammsen helt normal! Han säger att mammsen aldrig varit så noga med bälte och mammsen har alltid matat djur… Bra ursäkt/anledning va!? Mannen tycker att jag överreagerar. Att mammsen ska få hållas. Och att mannen och jag har relationsproblem!? Det här känns sjukt!

Hans mamma har inte höga tankar om dig alls, hon vill ha tillbaka sin pojke. Jag tror att han inte förstår hur viktig du är i hans liv. Förstår han att du är fru, sambo mor till hans barn? Försöker hon ta barnen ifrån dig och dom ska favorisera henne som sin favorit ? Jag vet det där att hålla tyst känns bättre ibland men ibland måste man yttra sig och speciellt när det gäller barnen. Jag hoppas att du och don make klarar denna kris och han förstår vad du vill och prioterar dig och barnen inte hans mamma, jag tror inte riktigt att han har varit med om en motgång/ motgångar hans mamma har skyddat honom från omvärlden. Du har en tuff kris och krossa och glömma och gå vidare. Hur du än gör tänk på barnen hur dom mår ni ska inte vara tillsammans bara för att barnen , dom har en radar…. På hur vi mår! Mår vi bra mår dom bra och tvärtom 🌹

Skulle min svärmor äventyra min sons liv genom en sån *pip* billig ursäkt som att det är jobbigt med bälte hade hon aldrig haft ungen där. Hade maken ansett att det var ett okej beteende att behandla vår son så hade jag seriöst funderat på vårat förhållande. Herrejösses varför har inte folk vanligt folkvett?

Precis, vissahar ingen folkvett, jag blir så ledsen när jag läser ditt inlägg,hon gör allt för att få bort dig, hon tycker inte om dig. Eftersom hon inte respekterar dig.

Jag blir verkligen peppad och stark av alla era svar <3 Igår när mannen kom hem "tog" jag honom direkt! Jag krävde svar! Jag ställde raka frågor och sa att jag har rätt att få svar nu! Han sa att han upplevde mig som sur!! Sur??!! Jag är inte sur! Jag är rasande! Besviken! Arg! Ledsen! Det känns faktiskt som att jag har "rätt" att känna så och även visa det. Kan inte släppa tanken på att barnen kunde dött… Kan inte släppa att hunden mår dåligt fortfarande… Mannen sätter sig i en offerroll hela tiden. Vi pratade länge. Vi kom fram till att Han är dålig på att säg vad han tycker och tänker plus att han faktiskt insåg att han är konflikträdd. Jag var rak och sa att jag inte kan leva med en man som inte står upp för mig och barnen. Jag frågade om han kommer göra något åt sitt problem med mammsen eller om vi ska separera!

Härligt! Hoppas detta får stärka er!

👍 Bra! Hoppas han numera inser allvaret i det hela och står upp för sin familj.

Bra! Jag tänkte säga att javisst har ni relationsproblem. Det består i att han sviker och underminerar sin partner för att han är för feg för att säga emot sin mamma.  Hoppas det här blir en början på en bättre relation för er, där han tar sitt ansvar för att det blir så.

Gu, vad skönt och höra att du blir peppad, från oss! 🤗✨✨☀️! Jag hoppas att han har verklugen från hjärtat att han är konflikträdd och står på eran sida. När min man förstod det blev jag mer kärare och stolt över min make, även om jag var kär innan så blev jag mer kärare och tilliten blev från 100- 110% för han stod upp för oss. Vi har inte träffat henne på snart 7 år. Min make mår bra, har frågat honom nga ggr under dessa År om han känner en saknad av henne ? Han sa nej, för helvete! Om du får honom och bli mer man så kommer kanske han inte heller komma sakna sin mamma, på ett tag?!?

Skönt att vi kan hjälpa över nätet. Stå på dig och ge inte efter nu bara.

Vad glad jag blir när du står på dig! Det borde alla göra i en sådan situation! Jag har liknande problem med folk i min omgivning för min hund har kronisk mag- och tarminflammation och fick det diagnostiserat vid 3 års ålder, han är 9 nu men inte förrän jag fick det på pränt av en veterinär så slutade folk ge honom annat än vad han skulle äta. Jag gjorde som alla skriver här, lämnade hunden hemma och sa efter 2 h att "nä måste ut med hunden" (funkar i alla situationer man vill ifrån by the way). Både svärmor och svärfar pratade om att köra iväg med min äldsta för att göra något kul utan bilstol! Hon va då 1 år gammal och vi sa blankt nej! Det är bara att sätta ner foten och sluta träffas om de inte förstår, små barn kan knäcka nacken om de sitter framåt utan skydd! Om de inte dör då vill säg.. Min pappa respekterar inte att mina barn inte ska äta kakor, chips, läsk och godis (de är idag 1 & 2,5 år gamla) så vi har sagt att det blir INGEN övernattning där förrän han fattar det för min äldsta blir dålig i magen av allt socker och den yngsta är för liten enligt oss! Han fick tom ett utbrott i vintras där han skällde ut mig och sa att vi va löjliga. MEN han får tycka vad han vill!! Precis som din svärmor får göra men lyssnar de inte så ses vi inte mer än vääääldigt sällan. Jag kunde inte bry mig mindre om att det är min pappa (eller din svärmor i detta fallet) för det är RESPEKTLÖST att göra som de gör. Speciellt utsätta barnen för livsfara och hunden för att bli allvarligt sjuk! Önskar dig all lycka och hejjar på dig! Du och din barn och din hund är värda så mycket mer respekt! Kom ihåg det när ni bråkar!