Du borde söka hjälp så att du får bearbeta vad du gått igenom.

Du verkar långt ifrån redo för ett förhållande och jag tror också terapi är en bra ide för dig.

Jag känner igen mig till 100%. Det är så otroligt jobbigt och frustrerande. Tråkigt nog blev jag lämnad igår för att han inte längre orkade :(

Själv tog jag beslutet att avsluta förhållandet i går då det inte funkade för mig ! Jag är både arg och besviken på mig själv och jag har verkligen gjort allt för att få det att funka , men min kropp och hjärna kämpar i mot . Nu måste jag ta tag i mig själv och se till att få hjälp , jag är så envis och tror hela tiden att jag ska klara detta på egen hand . Jag är ensam mamma med tre tonårs barn & en son som jag i dag inte träffar alls på grund av hans pappa nekar till umgänget & allt detta grundar sig på tidigare förhållandet ! Så jag har massiv problem som jag måste ta i tur med ! Under året som har gått har jag lagt all energi till att hjälpa och stötta min barn och glömt mig själv. Jag är också en sådan person som stöttar och bryr mig om mina vänner trots att jag har dubbelt så jobbigt än mina vänner ! ( Nu har jag kommit så långt att jag har lärt mig att säga i från för jag orkar inte )

Jag hoppas att det reder ut sig för dig !

Det där låter inget vidare. Men som du säger tror jag att det är viktigt att man verkligen hjälper sig själv ibland också och man får tänka att man är värd det bästa. Jag hoppas att det reder ut sig för dig också och det tror jag att det gör, du har redan kommit en bra bit på vägen som i alla fall inser att du måste få hjälp och inte förnekar något av det som hänt.

Det jag har gjort nu den sista tiden är att sluta ta på mig masken som har dolt allt . Jag orkar inte låsas att allt är bra längre när det inte är det & jag har varit så envis & trott att det skall gå över av sig själv . Vilket det inte gör och detta har ju gjort att jag mår sämre   !

Jag sitter i samma sits som dig "/ Jag blev nyligen( för tre veckor sedan) tillsammans med mig kille. Jag (som du) Blev också misshandlad i ett tidigare förhållande. Nu kan jag irritera mig så små saker som han gör. Typ när jag jobbar så kan han ringa mig 4-5 ggr på en arbetsdag. Jag irriterar mig på det. Jag känner mig bara löjlig. 

Jag har funderat på terapi (som ni säger) Då jag nu börjat drömma mardrömmar om mitt ex och vad han gjort. Men det känns typ "pinigt" att gå i terapi "/

Och det är ju inte lättare då man har både ADHD och är bipolär ! Mardrömmar har jag i bland om vad mitt ex har gjort . När jag lät min kille sova över för första gången vart det ännu värre , det ledde till panik Ånges och jag ville bara att han skulle åka hem till sig. Efter två nätter sa jag att det inte funkade att han stanna kvar hos mig , jag hatar sovrum ! Har därför sovit på soffan sedan 2011 & någon enstaka gång försökt att sova en hel natt i en säng !  Nu har jag börjat att isolera mig igen jag gör dom ärenden jag måste och jag undviker vara nära män , jag har ingen annan utväg än att ta tag i detta , att se till att få hjälp sen får det ta den tid som behövs . Min största rädsla i dag är att jag aldrig någon sin kommer att klara av att ha ett förhållande eller ett normal relation med män även om det nu bara är ren vänskap så har jag en stark oro och rädsla

#8

Det var lika dant med mig. Alltså att mardrömmarna blev värre när min kille sover hos mig. Det var asjobbigt. Jag har pratat med honom om allt detta och han förstår. Första natten han sov här så hade han kramat om mig när vi båda sov och så vaknar han av att jag slog till honom i sängen och gjorde allt för att få bort hans arm om mig. Jag vaknade när jag rullade ut ur sängen. Det var efter det jag berättade allt för honom. Vi satte oss ner och bara pratade. Nu så har mardrömmarna blivit betydligt färre och inte alls lika jobbiga.

Han var här idag också och vi har pratat mycket om det ikv ockspå.

Har du pratat med din Kille om detta? Vet han vad som hänt med ditt ex? 

Jag vet inte om det funkar för dig men sedan jag pratade med min kille så har allt blivit bättre. Hur länge har ni varit tillsammans?

Har du pratat med någon om vad som hänt? Jag TROR att det kommer att kännas bättre om du får prata av dig eller skriva av dig någonstans. Det har som sagt hjälpt mig.

#9 Killen jag försökte ha förhållande med vet allt och har även fått läst papperna i från tingsrätten . Det är grov misshandel och hot som jag har varit utsatt för inkl mina barn har blivit utsatta för hot och grova kräkningar i från exet . Sambon som utsatte mig & barnen höll på i från 2009 till 2011

Jag & min nya kille var tillsammans i från mars till i går . Jag har tyvärr sett till att barnen har fått den hjälp dom behöver medans jag själv har fortsatt som vanligt och trott att det ska gå över självmant , jag var helt säker på att jag var redo att inleda ny relation men visa sig att jag inte alls var det & detta märkte jag av ganska så omgående men har då satt på mig en mask och låsas att allt var jätte bra . Dom två senaste veckorna har jag känt och märkt att det inte funkade längre , jag sluta med att svara på sms , telefon utan svara nån gång i bland , jag hittade på ursäkter till att jag inte vill träffa honom , jag är väldigt arg , hatiskt i mot män trivs inte i samma rum som män då jag får en obehaglig känsla blir stel nervös & rädd känns lite som att jag har svårt att andas & när det inte är några män i min närhet lr under samma tak så känns det lättare att andas , jag kan inte beskriva på nått annat sätt än så här och det tär på mig mår skit dåligt över att det är så här !

#10 Om du känner att du behöver prata med ngn som är i samma situation så är du mer än välkommen att vända dog till mig:) Jag känner själv att det skulle vara skönt att prata med ngn i samma situation:)

# 11

Tack ! det nog lättare att prata med nån som har upplevt liknade händelser

#12 Ja, det är lättare att förstå den andres situation då

Jag kan bara tipsa om terapi. Ibland är det lättare att ta hand om andra än sig själv. Har add och bipolär. Har haft det jobbigt tidigare i livet både saker andra gjort mot mig men främst vad jag själv gjort mot mig själv i form av självdestruktivitet. Terapi, öppenhet, terapi och accepterade av situationen. Nu tror du säkert att jag menar att du ska acceptera det som hänt dig. Det menar jag inte. Alla sa till mig att jag var tvungen att acceptera det som hänt mig innan jag kunde gå vidare. Det stämmer inte. Men man måste acceptera att det hänt och att inget kan ändra det samt att man inte behöver acceptera eller gilla det. Ibland får man bli ledsen arg och tycka synd om sig själv. Det är INGET fel med det. Men det är inget man kan göra hela tiden men visst får man känna så. Jag kan ibland gråta över att jag inte anser att jag själv bäddat sängen jag ligger i och ofta är jag arg/ledsen över det. Att acceptera situationen menar jag att man ska acceptera att läget är som det är och att. Man behöver inte gilla det, förstå eller acceptera hur det är utan mer acceptera att det är. Om du förstår. Jag jobbar hårt med att acceptera att jag inte kan acceptera att jag ibland är jätte ledsen utan anledning. Att acceptera att jag ibland är det och måste leva med det även om jag tycker det är fruktansvärt orättvist och onödigt. Är väldigt svårt att förklara. Förstår inte riktigt själv. Brukar säga att det är lättare att gå vidare när man förstår vad man har att stå på. Även om man inte gillar det. Förlåt om det blev snurrigt. Är väldigt svårt att förklara. Levt med detta i 6år eller något sånt och har fortfarande svårt att förklara. Lycka till iallafall och ta hand om dig