Nej det tror jag inte att känslorna tagit slut. Självklart kan du älska igen men efter ett så långt förhållande kanske det kan ta lite tid innan man kan få känslor för och börja älska en ny person. Jag vet inte men det känns som att det skulle varit så för mig iaf. Jag är ju i ett drygt 15 år långt förhållande och skulle det ta slut skulle jag inte bara kunna gå vidare på en gång med en ny. Det skulle nog ta ett bra tag för mig skulle jag tro

#1 Känslorna för honom tog slut ett bra tag innan vi gjorde slut. Nu i efterhand känns det som om allt hade varit falskt och att jag aldrig egentligen älskade honom på riktigt. Därför är jag lite rädd för att jag kan inte älska någon, så som man ska älska den person man är tillsammans med.

Jag saknade aldrig honom då han åkte iväg och var borta ett par månader. Borde man inte sakna den person man älskar?

Jag vet inte vad som kommer att hända men jag tror inte att jag kommer att få djupa känslor för någon i framtiden. Då man känner så här så kanske det är ändå bäst att vara ensam.

Förmågan att kunna älska försvinner inte om det inte är så att man har en allvarlig personlighetsstörning eller blivit svårt traumatiserad i en relation.

Det går o andra sidan inte att tvinga fram känslor, springer man omkring o letar efter den rätte så lär man inte hitta någon.

Tror jag.

Det tar tid att komma över någon och under den tiden måste man vara själv, oftast. Om det innebär att ligga runt eller att gråta med ett glasspaket i handen och sorgliga filmer på tv är upp till var och en.

Ta tid åt dig själv, bearbeta och bara lev. 10 år är lång tid och det tar nog lång tid att bearbeta så många år tillsammans.

När du känner dig okej, trivs med ditt nya liv och bearbetat allt så kommer du kunna älska någon ny igen! Men låt det ta den tid det tar. :)

#3 Men ja, kanske man har någon allvarlig personlighetsstörning då. Det skulle inte förvåna mig.

Jag börjar fundera på om kärlek är bara något påhittat. Tänk om det bara är en grym illusion? 

"Schopenhaeur said falling in love is a ‘blind biological urge’ in us – love is basically an illusion which pull men and women together. Love in our mind is magical, sweet, sensational and is a symbol of happiness. But little did we know that these emotions come together with Love as a whole ‘package’."

http://ronnyeo.wordpress.com/2008/02/16/love-is-an-illusion/

Intressant text.

#4 Jag är dock inte ledsen över att det tog slut. Eller till en viss del känns det ju tråkigt för man måste ju hitta en ny lägenhet och man har ingen att prata med när man vill. Sällskapet lär jag sakna. Så det är väl de där bekvämligheterna jag kommer att sakna mest.

Ordet kärlek känns bara så konstigt och något som inte kommer att finnas i mitt liv.

#5 Okej, skönt att du inte är ledsen då. Men ja, ta tid för dig själv och försök njut av att vara ensam :) För till slut kommer du finna någon och då känns det liksom skönt att fått vara ensam och gjort ''sitt''.

#6 Jo, jag ska försöka omge mig med sådant som gör mig glad. Bara jag får en lägenhet så kanske några pusselbitar börjar falla på plats. Jag tror jag känner mig lite väl rotlös då jag varken har partner, familj eller ett hem numera. Kanske jag även har kopplat av mina känslor för att skydda mig själv? Men det låter ju lite galet.

Får se vad för känslor som hoppar fram sen då jag får allt fixat.

Det är många killar som har dykt upp i mitt liv efter att det tog slut med mitt ex. Alla är nog väldigt fina och så men jag har gjort klart för dem alla att jag varken kan eller vill ha något annat än vänskap. Jag känner inget för dem än bara vänskap och det kommer inte att ändras.

Konstigt hur många killar som har varit och glott på min info på fb och kommit och frågat om det stämmer att jag är singel och om jag vill fara ut på kaffe med dem. Men, usch.. Jag orkar inte. Jag vill vara fri. Jag behöver ingen.

Har ioförsig en kille som sagt att han kan ställa upp om jag vill ha barn.. Det är kanske inte så dåligt om två vänner får barn tillsammans. Han vill själv jättegärna ha barn men är lite i samma position som mig, då han känner att han inte kan älska igen. Hans förhållande tog även slut efter 10år förra året.

#7 Man brukar slå av sina känslor för att skydda sig själv.. för man vet att man antagligen faller väldigt hårt om man släpper taget lite.

Om du känner så, så ska du gå efter det. Vill du vara själv så va själv, det är så enkelt men det är våra hjärnor och/eller känslor som spökar.

Jag håller tummarna att du får en lägenhet snart! Annars kanske du kan bo på vandrarhem så länge, eller hos vänner?

Naked science sändes på kanal 10 igår, om forskning kring kärlek o attraktion, det kanske går i repris eller går att se via någon playkanal?

#8 Det är bara lite skrämmande det där med att stänga av sina känslor på det viset. Jag vet att jag gjorde det då jag och mitt ex var fortfarande tillsammans. Mot slutet av förhållandet kunde jag lätt stänga av mina känslor. Då han var ledsen så kunde jag sätta på mig en mask och känna mig oberörd. Jag visste att jag inte fick bli ledsen för då förvärrades situationen. Så höll jag på då det blev jobbigt för mitt ex och jag ville inte dras med i det. Han tyckte att jag var otroligt kall och det var jag ju. Som en kall staty.

Jag kanske lämnade på off knappen efter det där förhållandet. 

Jag ska på en lägenhetsvisning imorgon så jag håller tummarna för att den ser lika trevlig ut som på bilderna. Den är en aningen dyr men åh så vacker. Jag vill gärna bo i en lägenhet som får mig att må bra just nu. Medans så bor jag hos min vän som har en jättestor lägenhet. Hon vill inte att jag skaffar en ny lägenhet i första taget. Hon tycker iaf om att ha mig här. Jag kan åtminstone uppriktigt säga att jag tycker så om den här tjejen. Hon är guld värd. Så jag är väl inte totalt utan känslor då.

#9 Låter ju intressant. Jag har inga tv-kanaler så det skulle vara via i-net om det är möjligt. Men det låter verkligen som något jag skulle vilja se på.

#10 Jag förstår det! Men som sagt, man blir känslokall för att skydda sig själv. Det är en skyddsteknik man kör med… man vill ju inte må dåligt så man gör allt för att inte må dåligt.

Eftersom du trots allt känner att din väninna är guld värd så har du inte tappat alla känslor. Men att möta det som är jobbigt, i detta fall ditt ex, så slår du av känslorna och det är förståeligt. Man gör så för att, som sagt, skydda sig själv!

#11 Det är tröstande att tänka så. Kanske de där känslorna dyker upp senare vid något skede. Jag hoppas det åtminstone. Jag vill gärna ta itu med dem om det är så. Jag skulle vilja gråta, skrika eller bara något som får mig att känna mig normal igen. Men inte ännu tydligen.

Nåja, kanske det ännu finns något hopp för mig. Jag får väl bara vänta.

#12 Vänta och se :) Jag bröt upp med mitt ex för 1,5 år sedan. I nästan ett halvår mådde jag toppen och var inte ens ledsen. Sedan bröt det ut och jag mådde piss. Jag hade satt på off-knappen för att inte känna något, men man kan liksom inte lura sig själv allt för länge heller.

#13 Åh, då är jag inte ensam om det här åtminstone. Jag får bara ge det tid då. Jag ser faktiskt fram emot då jag får tillbaka känslorna. Skönt att höra att man inte kan lura sig själv alltför länge. Det här muntrade faktiskt upp mig, tro det eller ej. :)

#14 Har du satt på off-knappen så har du, ingen idé att försöka känna något om du inte gör det.. lika bra att liksom vänta ut det. Du kan få ut bra saker av att ha off-knappen igång. Om du låg och grät kanske du inte hade orkat kolla på lägenheten imorgon? Så man får se det positiva i det negativa, haha :)
Skönt att höra att mina ord och erfarenheter gör nytta! :)

#14 Jo, det hjälpte faktiskt att höra att man nu inte ensam om det här. Speciellt då mitt ex kalla mig för onormal och att något är defintivt fel på mig.

Säkert skulle jag väl må bra av någon sorts terapi men sådant får bli av senare i framtiden då man har råd.

#16 Du är inte onormal för fem öre!

#16 Du är absolut inte onormal. Se bara upp så du inte kapslar in din sorg o besvikelse, de kan leda till att man blir bitter o cynisk.

Men som typellisch poängterar, låt det ta sin tid.

mvh

#18 Lite svårt att se upp för något jag inte riktigt kan kontrollera. :) Men förhoppningsvis blir det annorlunda då jag väl får min lägenhet och kan börja ta itu med mitt liv igen.

Jag vill börja om igen och göra de rätta besluten för en gångs skull.

Åh jag känner detsamma… jag blir aldrig intresserad av en person längre och finner absolut inte attraktionen som jag gjorde förr. 🤔

Jag har varit precis likadan och det gick över :)

#20 Attraherad till en annan kille har jag inga problem med alls. Det är dock de djupare känslorna för någon som inte tycks komma lika lätt som förut.

Jag har träffat en helt otrolig kille, egentligen så är han någon jag har känt sedan femte klass. Jag var kär i honom i så otroligt många år, ungefär 5-6 år. Nu har vi tagit upp kontakten efter att han märkte att jag var singel. Han har gått igenom samma sak som mig så vi har en hel del gemensamt. Han är också perfekt på alla vis. Alltså kan det finnas en så perfekt kille?

Han arbetar och tar hand om sin lägenhet. Han tycker inte om att det blir stökigt eller smutsigt så han ser till att hålla det rent och fint runtomkring sig. Han tränar och är i sjukt bra form med en massa muskler här och där. Han bakar och tycker om att laga mat. Han tycker om att resa och att fara på små mindre äventyr. Han är duktig med att fixa saker och ting (båt, motorcykel, grejer i lägenheten) och han är otroligt duktig med datorer. Sen älskar han att se på filmer som The Notebook, Dansa med vargarna, Life of Pie osv. Med andra ord har vi samma smak då det kommer till filmer vilket är väldigt viktigt för mig. Vi sitter också och diskuterar med varandra flera timmar om dagen, varje dag. Han har också lätt för att prata om sina känslor.

Alltså han har allt det jag skulle vilja ha hos en kille men jag har inga djupare känslor för honom. Kanske han är för perfekt? Han har känslor för mig men jag sa åt honom att jag vill bara vara vänner. Jag kan inte bli tillsammans med någon jag inte har de rätta känslorna för. Varför kan jag inte bli kär i den här människan?

#21 Jag hoppas verkligen att det går över för mig med.

#22 Du kanske behöver tid? :) Känslor kan komma smygandes också!

#23 Jag behöver helt säkert tid. Det var ju inte så längesen det tog slut mellan mig och mitt ex.

Dock tråkigt att den kille jag en gång var kär i, har nu fått känslor för mig medans alla mina känslor för honom har försvunnit. What are the odds for that?

#24 Jag tror minsann du behöver tid.
Umgås med han som en vän och se vart det leder? Du kanske får känslor om 1-52 veckor, man vet aldrig. :) Bara du inte stressar dig själv, då kan det bli jätte fel!

#25 Ja, man vet ju aldrig. Men nu är det så att vi ska flytta ihop och bli rumskamrater så då kommer jag nog inte att öppna upp mig för honom i första taget. :) 

Jag tänker inte gå över någon gräns då vi ändå ska bo tillsammans. Men det här känns bra. Det finns ingen attraktion och inga djupare känslor så det ska väl gå bra. 

Problemet nu är väl hur min familj kommer att reagera. Jag snackade först med min syrra om att jag hade hittat en rumskompis men hon blev helt bestört då hon fick höra att det var en kille. Tydligen är det en jättedålig idé. Så jag pratade inte mera med henne om det.

Jag vill ju bara ha en rumskompis då det är alltför dyrt med ettor. Blir billigare att dela på en tvåa eller trea.

Jag snackade med min mamma och hon sa att hon förstår mig men att jag inte skulle säga det till någon annan i min familj…. Alltså Vad är det för fel? på folk? Kan inte en tjej och en kille bo tillsammans utan att det ska misstolkas?