Hade dem varit tighta kompisar redan innan er relation hade jag inte ens lyft på ett ögonbryn. Jag själv har en killkomis som kunnat hoppa upp i knät på mig och sånt fast han har tjej, men för oss är det bara som vi alltid gjort. Antingen är dem bara vänner som kanske har ett småflörtigt sätt att umgås (vilket i vart fall jag inte misstycker till) eller så är din kille en otrogen skithög och ingen du vill behålla. Tills motsatsen är bevisad borde han oskyldigförklaras, annat tar onödig energi. Prova förklara för honom hur du känner. Ger han sin kompis mer energi och tid är dig?

Nej, märker sällan av att dom pratar.. känner mig bara sådär töntigt avundsjuk.

Jag har förstått de som att de inte är speciellt tighta, utan bara vänner . De ger mig bara en sådan förbannad ångest. 

Han vet ju vad jag tycker, för de märks ju att jag stör mig på de.  

Jag antar att jag är lite osäker i förhållandet, aldrig vart den avundsjuka typen tidigare. de kanske är nått man borde ta upp?, men vet inte riktigt vad jag skulle säga

Se det tvärtom. Om du hade träffat en kille och ni blir kompisar, inga känslor inblandat och ni råkar bli bra vänner.. hur hade du reagerat om din kille reagerade på er kompisrelation?
Har man gått in i en relation ska man känna stor tillit till varandra och man skapar vänner på vägen och det är inget fel med det alls. Och dessa vänner kan vara av samma kön eller motsatta kön. Och det är där tilliten kommer in: man ska kunna lita på varandra till 100% och gör man inte det kanske man ska arbeta på det? Eller i värsta fall inte vara i en relation? För avundsjuka kan förstöra enormt och det tär på en och sin partner.

Så tills du får riktiga bevis på att din kille kan vara otrogen, om det är det du oroar dig för, så bör du se han som oskyldig och försöka vara glad att han har en vän.

PRata med honom om dina känslor men ankaga inte honom, som att han är dne som gör fel och ska ändra sig- men förklara att du är lite svartsjuk och orolig men vet om det, och försöker få ornding på det. Då vet han att du är medveten om ditt beteende (eftersom du verkar reagera på ett märkbart sätt när hon ringer honom och du är med) och han slipper dölja deras relation från dig?  :)

Kanske är det något som spökar från tiidgare relationer eller något som hänt i er relation som skapat denna osäkerhet du känner när han ha rkontakt med den här tjejen. Jag har jättesvårt för om min kille skulle bete sig som din, även om jag själv har killkompisar för jag blev bedragen på just det viset, inte bara av en pojkvän så min nuvarande vet om allt detta och har därmed viss förståelse för mig- men han skulle aldrig gå med på att jag ställer krav som: "du får inte prata med henne/umgås med henne" osv. Jag litar ju egentligen på honom, det är ju mer situationen som är så bekant med händelser som gått åt skogne och sårat en massor.

Så prata med honom, kanske han förstår och ni kan komma fram till vad ni behöver för att det här ska vara bra och fungera. Du verka rju i grunden, mentalt förstå att han måste kunna få ha tjejkompisar om han vill, de tär ju din magkänsla som spökar. Förmodligen en känsla helt utan grund.

jag tror de hela ligger i mig. jag tror verkligen aldrig han skulle vara otrogen mot mig. de är väl bara att radera tankarna, han har ju inte gjort någonting som ska få mig och tro något illa om honom.

#5 Bli delaktig i hans liv, visa stöd och support ang. denna vänskap? Om det umgåtts kan du fråga vad dom hittade på osv.
Men det kan nog vara skönt för dig att ventilera dig till han med om detta..?

Men visst är det jobbigt när ens partner finner en ny vän som råkar vara av motsatta könet eller umgås flitigt med andra tjejer.. är själv sån som kan ligga och oroa mig så vet hur det känns. Men så länge ens partner inte bedrar en får man, enligt mig själv, inte göra en höna av en fjäder.

håller med alla andra, 

jobba med dej själv, det ligger nog i dig :)

Jag tycker det kommer naturligt att man "stöter bort" tjej/killkompisar lite när man hamnar i ett förhållande. Jag har exempelvis inte alls lika bra relation till mina killkompisar som jag hade när jag var singel och det samma går för min sambo.

Hade samma "problem" i början av relationen. Han hade en tjejkompis som hörde av sig hela tiden och verkade lite besatt av honom. Varje gång hon kom över eller vi träffades så pratade hon BARA med honom, som om jag inte fanns. Jag hade nyligen flyttat in till min sambo, kanske en månad senare, när hon smsade och frågade om han ville komma över och spela TV-spel med henne. Ursäkta, men varför skulle han vilja det när hans fantastiska flickvän ligger och myser med honom på soffan? 😉 

Nej men jag tog i alla fall upp med honom om hur hon verkade vara intresserad av honom, men han skrattade bara bort det. Det är nog svårt att se sånt när man är inblandad själv. 

Idag är de i alla fall knappt vänner. Kan dock säga att det är inte på grund av mig.

Även om en tjejkompis är intresserad av ens kille så ärdet fortf killens uppgift att upptäcka det och hantera det. en är vänskap inte långt ifrån kärlek alla gånger. T.ex det du beskriver #8  upplever jag lite märkligt. Så när man är sambosar behöver man plötsligt inte sina vänner?

Tror det beror på hur relatioen med ens killkompisar/tjejompisar ser ut till att börja med. Jagförlorade bara killkompisar som jag varit/som var intresserade av mig som singel/alt hade en flirtig jargong med osm kändes obekväm i en relation- en del festpolare osv, men mina riktiga vänner behöll jag, där finns även killar. Men det viktiga är väl att man pratar om det så det inte blir ett problem. Svartsjuka är ett problem för mig, en litne del svartsjuka är ok för mig men jag skulle slå bakut om min pojkvän lötsligt kände sig hotad avmin killkompis (nligtmig utan anledning) och kräva att vi slutar umgås. Jag älskar inte mina vänner MER än min pojkvän, men en sådan handling skulle göra att jag älskar honom mindre.

#9 Såklart man behöver sina vänner, men man har ju sin bästa vän hemma redan, så man behöver dem inte lika mycket. Så upplever jag det i alla fall. 

Jag har blivit hotad av min killkompis ex för hon trodde att det var något på G mellan oss (för han har haft känslor för mig förut). Så hon skrev till mig två gånger och hotade mig att jag måste sluta höra av mig till honom eller träffa honom för "annars händer något"… - Sånt vill man ju absolut inte vara med om! Det måste ju vara upp till var och en hur mycket man vill umgås med sina vänner. För mig och min sambo kommer det bara naturligt att efter skola/jobb vill man hem till kärleken och slappa, eller att man vill hitta på något kul på lediga dagar. Andra människor kanske hellre träffar kompisar flera gånger i veckan. Det är ju olika i olika relationer. 🙂

Jag upplever också det du skriver i #8 som lite märkligt, speciellt då jag är en tjej med rätt mkt killkompisar (som jag faktiskt spelar tvspel med dessutom, haha). 

Om du tänker så när hon smsar och frågar om en tvspelskväll så undrar jag om du hade tänkt likadant om det var killar? För om inte så utgår du ju från att det ligger någonting annat i deras relation än vanlig vänskap. 

Vissa vänskapsrelationer som det faktiskt legat ngt annat bakom kan jag förstå att man tappar då man inleder en relation, men om vänskap faktiskt är den enda kärnan i relationen så förstår inte jag riktigt varför man ska stöta bort denne bara för att hen råkar ha ett annat kön… 
Och om argumentet är att man har sin bästa vän hemma redan (vilket man förhoppningsvis har) så borde man väl stöta bort alla sina vänner lika mycket och inte bara de av annat kön?

#11 Jag undrar varför hon frågar om han vill komma över och inte om vi båda ville. Just denna tjejen gillade min sambo, så nej vore det en kille är det inte samma ask. 

Ja men det sa jag ju? Enligt MIN erfarenhet så är man inte lika mycket med kompisar av andra könet när man är i ett förhållande (men så har de flesta killkompisarna jag har haft, haft känslor för mig). Sen skrev jag "Såklart man behöver sina vänner, men man har ju sin bästa vän hemma redan, så man behöver dem inte lika mycket. ", vilket var mer en generalisering.

#12 Kanske för att hon vill umgås med sin kompis och inte alltid ha sin kompis sambo med som sällskap? 😛 Inget fel med det, anser jag. Bara för att man är tillsammans behöver man inte alltid följa efter varandra på allting. Ensamtid med sina egna vänner är viktigt det.

#13 😕 Jag märkte ju på henne att hon gillade honom på ett annat sätt än bara vänner. Han tyckte ju själv det var en idiotisk fråga av henne. De var ju knappast bästa vänner innan, utan sågs bara då och då, men när jag kom in i bilden ville hon tydligen umgås massa med honom. Och det var ju min sambos beslut att sluta umgås med henne till slut, så varför hackar ni på mig?

#14 Du undrade ju varför hon inte bad dig följa med så jag svarade vad jag trodde var anledningen.
Sen kanske man inte delar samma åsikt som du och då vill man säga sitt, är det inte det forum är till för? I så fall ber jag om ursäkt för att jag yttrade mina åsikter som inte var påhopp alls, förresten.

#11 Jag ser att du blir väldigt defensiv, det var inte min mening att ifrågasätta ditt handlande med den specifika vännen, och absolut inte att "hacka på dig". Det jag ville ifrågasätta var ideologin att det är normalt att stöta bort sina vänner av annat kön då man går in i en relation, då jag upplever att det är fler än du som tänker på det sättet och att det är intressant att diskutera.
Och jag diskuterade utifrån de förutsättningar jag kände till, andra förutsättningar kan jag inte ta hänsyn till. Om hon faktiskt hade känslor för din sambo är ju självklart situationen en helt annan. Och det var inte det jag ville diskutera heller utan jag använde ditt inlägg #8 som grund för att diskutera din tanke ang. vänner av annat kön, och eftersom att det är ett diskussionsforum borde det inte vara främmande. Men om du tog illa upp ber jag om ursäkt och påpekar igen att det inte var min mening. 

Sedan ber jag om ursäkt till TS för OT.

#16 Ah okej. Nej självklart är det olika, men de jag känner som är i en relation prioriterar den och är därför inte lika mycket med vänner. Det är ju ett problem bland många kompisar att "nej hon har skaffat pojkvän så hon ska inte med ut ikväll heller" och liknande. Det ser jag som helt normalt. Man prioriterar ju inte bort vännerna, men man kanske inte umgås lika mycket med dem. 🙂

Men allas relationer ser såklart olika ut. 

Det bästa för TS är nog att prata med sin pojkvän, berätta om du inte känner dig som hans nummer 1, osv. Kommunikation är ju nyckeln till ett fungerande förhållande. :)

Visst är det naturligt att man under den första förälskelsen/passionen avskärmar sig en del från omvärlden, men jag tycker inte att det speciellt sunt att skippa sina vänner, oavsett kön för att man träffat en partner o blivit ett par.

Visst kan ens partner bli ens bäste vän, men kan aldrig ersätta de vänner man har o som format ens identitet i förhållande till varandra, vänner som finns där alltid, som känner en utan o innan. Det kan en partner aldrig bli, eller förbli, den dagen det ev. skiter sig, man bråkar om barnen, arbete, ekonomi osv. Vänner ställer inte krav på det sätt som en partner gör.

#18 Jag antar att jag inte håller med dig då jag verkligen aldrig har träffat en vän som finns där för alltid. Jag har blivit sviken flera gånger, så för mig kommer kärlek före vänskap (även om min kärlek är baserad på vänskap).  :/

#10 jo det är ju sant, jag har inte längre vänner som måste umgås 24/7 (men det hade jag inte ens före relationen), min _bästa vän_ är ju min pojkvän, it´s how I roll. Men på dig lät det som att det var specifikt för att det var en tjejkompis som det var ett problem, men jag glömde ju skriva att det iaf var bra att deras vänska inte tog slut pga dig, enligt min mening😃 .

Jag har perioder då jag umgås mer med mina vänner, sen jobbar man ju och sånt också. Jag känner att "egentid" och "egensocialtd- med andra" är väldigt viktigt också. Därför fungerar det inte för min del att sura över vem min kille umgås med så länge det inte går ut över vår tid tillsammans. Har inga killkompisar jag direkt _umgås_ med, men däremot pratar och anförtror mig åt, och träffar när jag har tillfälle, vilket tyvärr är väldigt sällan. Ibland är man bara vänner, men ibland är det just att man är olika kön som kan ge en annan, värdefull vinkel anser jag. T.ex "relationsporblem" diskuterar jag helst med min killkompis än med mina väninnor, däremot om jag vill "gnälla lite" om något så är det tjejer jag hellre pratar med. Om jag får överanlysera och generalisera över mina egna relationer och vad de olika könen ger just mig.

Förstår att man blir sjukt irriterad att en tjej så uppenbart är intresserad av ens kille och inte gör några försök att lära känna hans flickvän (för det anser jag att en riktig vän gör- klart man ska kunna umgås tillsammans, eller inte måste bli VÄN med sin kmpis partner- men man kan banne mig göra ett försök, eller iaf lära känna varandra lite!). En sådan tjej skulle jag också känna mi lite hotad av- men det är något min pojkvän får inse själv och lösa. Skulle jag börja försöka lösa det, störa mig på det osv så skulle _jag_ bli hans problem.

Jag känner mycket som du skriver i #12, just för att jag också varit vän med killar som haft känslor för mig. Har nästan alltid varit/blivit så, och därför känner jag mig helt enkelt inte bekväm i att träffa en killkompis ensam hemma hos någon av oss till exempel (om jag är i ett förhållande.) Men det beror ju PÅ. Är det en kompis jag haft sedan dagis/långt tillbaka är det en sak, är det någon killkompis som dykt upp i mitt liv under mitt förhållande kan jag tycka det känns lite konstigt.

Men det är återigen min åsikt, lika med att Tirins åsikt är hennes. Vissa är kanske mer känsliga på så vis? Speciellt om man i detta fall varit med om att det utvecklats till något mer, hos killen i alla fall. Sedan är JAG en sådan som definitivt bara haft tjejer som riktigt nära vänner (om det inte är min partner) - och jag umgås mest bara med nära vänner om det inte är fest 🙂 på så vis är det ju rätt lätt att förstå?