Mina "perfekta" grannar.

De är småbarnsföräldrar precis som vi, men där slutar likheten. Mamman i familjen är jättepiffig, jobbar på ett klädföretag. Pappan är lärare och jättepiffig. Hela deras hem ser ut som en Ikeautställning, aldrig ett litet dammkorn (trots 2 småbarn). De lagar all mat och skulle aldrig komma på tanken att köpa halvfabrikat, bakar bröd, bullar osv… Riktigt präktiga alltså!

Barnen som sagt, ja, de har nästan inga "kul" leksaker, endast pedagogiska i naturmaterial. De leker förresten nästan aldrig inne, de är jättemycket ute
-Nyttigt med frisk luft, säger mamma granne…..

Jaha, då undrar ni förstås? Ja, här hemma hos oss är det för det mesta lite rörigt, jag brukar städa av till helgen samtidigt med tvättstugan. Bakar sällan (typ till jul), äter gärna Pizza på fredagen, köper kläder på postorder…

Vår son har ganska "moderna" killeksaker, transformers och andra tuffa gubbar, han brukar ibland sitta och spela dator, vill han vara inne och läsa och mysa en dag så brukar jag inte direkt jaga ut honom utan han får vara inne om han vill.

Krocken blir ju total när vi stöter på varandra! Finns liksom inget att prata om…. Våra söner är i samma ålder och brukar leka ibland, då alltid inne hos oss. Deras grabb vill alltid se på TV (får bara se Bolibompa hemma) eller spela dator… Han är djupt imponerad av alla leksaker som vi har.

Ibland kan jag känna att jag också vill vara så där präktig och duktig, men samtidigt skulle det inte passa mig…. Jag skulle ju inte få göra  annat än att baka ekologiskt bröd och odla krasse   Jag säger inte att det är fel att leva så, men jag skulle nog aldrig klara av det!

Har ingen direkt relation till mina grannar mer än att jag hälsar på alla när vi träffas, samt att jag kan stå och småsnacka med några ibland när jag träffar dem.

Bor i hyresrätt i centrala Malmö, 5 våningar och 4 lgh / våning. Har inte koll på alla, men har koll på de på samma plan samt några till. De gånger man behövt hjälp eller blivit ombedd om hjälp har det aldrig varit problem. Tvättstugan är största problemet, inte så konstigt kanske då det är två maskiner i den och vi har tre tvättider per dag, samt delar den med en annan trappa. 21 tvättider / vecka och ca 40 lgh om det. Som gjort för konflikter…

#1 Hihihi, det där var väldigt välskrivet av dig. *ler stort* Det är lätt att se att du inte dömer deras sätt att leva, men med glimten i ögat berättar du om hur de har det.

Jag känner igen mig en hel del i det du skriver, den där livsstilen skulle aldrig passa mig heller. Grundtanken är säkert jättefin, men jag är lite för bekväm för att vara en sån förälder. Tur är att vi alla har olika värderingar i livet.

=)

#3 Tack, jag tycker att de är jättetrevliga men vi bor liksom inte på samma planet (känns det som).

Vi har inga grannar i vår direkta närhet. Inte ens så att man råkar träffa på någon för att bara säga hej. Det är rätt skönt :)

För mig är det viktigt att ha en bra relation till grannarna, men för den delen behöver man inte vara bästis med dem… Man vill ju få vara ifred ibland också.

I söndags hände en sak som gjorde mig verkligt upprörd.       Vår katt hade kissat i sängen, så jag tyckte att jag var tvungen att tvätta täcket eftersom det inte är så trevligt att ha det liggandes nerkissat någonstans. Klockan var runt 11 på kvällen, men det ska inte höras in till grannen (vi bor i marklägenhet, mellan badrummet och hennes lägenhet har vi hallen och dessutom ett rum till, sen har hon sitt kök närmast vår lägenhet och sovrummet efter det, så det är alltså hallen, vårt sovrum och hennes kök emellan.    Tvätten var klar vid 12 tiden. Så jag hängde upp sängkläderna och gick ut och skulle hämta in katten från uteummet. Då hör jag hur någon bankar på dörren!! HJÄLP tänkte jag, det är ju bara skumma människor som e ute o bankar på dörrar en söndagskväll vid 12.     Min sambo som gått o lagt sig vaknade, men han ville ju inte heller öppna i bara mässingen.   Sen hörde vi grannens dörr slå igen. Jag undrade varför hon hade bankat hos oss, men tänkte att jag i alla fall vågade gå o hämta katten nu eftersom det inte var någon skummis som bankat. 

När jag kommer ut i uterummet står hon i sin trädgård och vrålar "VAD HÅLLER NI PÅ MED DÄR INNE?!!!"    "ursäkta, vad?" sa jag.  Jag fattade ingenting eftersom hon inte borde höra tvättmaskinen, hon kom ca 15min efter att det stannat o tvätten var upphängd, och jag hade tittat på efterlyst special och virkat på mitt sängöverkas i nattlinne o morgonrock?!                        Så började hon skrika o gapa om att "VI FÖRSÖKER FAKTIST SOVA HÄR INNE!! ER BAS STÖR!!!!! NÄSTA GÅNG RINGER JAG STÖRNINGSJOUREN, DET SKA NI HA KLART FÖR ER"             Vilken bas, undrade jag. "JAG VET ATT NI HAR EN BAS IGÅNG"   Nej, sa jag, möjligtvis att du har hört tvättmaskinen för jag var tvungen att tvätta, men något annat har jag inte haft igång "DÄR HAR VAT TVÄTTMASKIN I ALLA ÅR OCH DET HAR ALDRIG HÖRTS INNAN, JAG VET VÄL HUR EN BAS LÅTER!!!!!!!"        Jag sa till henne att sluta, vi har väl ingen bas igång såhär dags, min sambo ska upp klockan 5 imorron bitti och har gått och lagt sig.         "JA NÄSTA GÅNG RINGER JAG STÖRNINGSJOUREN!!!"  Så svarade jag i lugn o ro att, ja gör du det, det var faktiskt synd att du inte ringde denna gången också, så hade de kunnat komma och lyssna.        DÅ GICK HON IN!!!!!!! Hon kanske fattade att hon gjort fel eller nåt o skämdes.   

Jag ringde till en annan granne sen och hon sa att hon vaknat ett par gånger av ett dunkande, men det hade varit grannen som bor i villan över vägen som hade spelat högt i sin bil.

Om det är det min granne också hört, vet jag inte, men om det hade varit som vi spelade hade hon ju hört det genom ytterdörren och i sin trädgård också, för där är sämre isolerat än vad det är mellan lägenheterna.

Vi knackade på hos henne igår för att få en ursäkt och reda ut saker och ting, men hon var inte hemma så vi ska göra ett nytt försök idag.          Vi är ganska nyinflyttade så hon känner inte oss direkt och jag tror det är där problemet ligger, för hade hon känt oss skulle hon aldrig ens tänkt tanken att vi skulle dra igång musik så dags en söndag!!!    

GRRRR!!!!! Hon tror tydligen att alla under 30 är ligister!!!         Men det ska redas ut i alla fall!!   Största anledningen till att vi flyttade från vår gamla lägenhet var att grannarna "bumpade" så då skulle vi ju inte göra likadant mot någon annan!!!! AAAA!!!!

Våran närmsta och enda granne bor 400 m bort. Vi har ingen direkt kontakt utan vi hejar på varande då han åker förbi och tar in posten åt honom då han är hos sin släkt i södra sverige.

Runt oss bor mest pensionärer. De har full koll på oss, det är ju bra, för om jag skulle ramla i trädgården och bryta benet blir jag inte liggande någon lång stund innan de ser detta.

#6 Tycker ändå det är bra att ni konfronterar igen och verkligen vill reda ut det. Särskilt som ni är nyinflyttade. Jag förstår att du blev chockad, men jag måste ändå be dig att VIRKA TYSTARE FÖR FANKEN!! *skrattar*

Tråkigt att en granne som också då ni är nya och inte känner till varandra alls, kan gapa och skrika på det viset. Man KAN ju faktiskt lugnt och fint säga vad man vill utan att bete sig illa.

Hoppas det löser sig för er!

Jag är den yngsta personen i mitt hus (fyller 17 i år) och de flesta grannar e knepiga, iaf de som man möter vilket är irka 5 stycken. Resten vet jag inte vad dom håller hus.

#9    Jodå, det har löst sig nu =0)     Hon hade sagt till min andra granne som jag känner sedan långt tillbaka att hon tyckte det var såå bra att vi hade kommit och knackat på….   Sen hojtade hon över häcken för någon vecka sedan att hon hade inte hört ngt sen dess, så nu är det OK.      Superskönt!!

Jag hälsar på och småpratar ibland med mina grannar när jag ser dem. Annars har jag inte speciellt mycket att göra med dem!

Grannar kan väl vara bra både på gott och ont ibland. Jag hade en granne i huvudstaden som kom in nästan varje kväll, varje kväll, varje kväll, det var jobbigt tyckte jag. Jag sa då till henne att jag och min dotter, som då  var mellan 3 månder och uppåt, att vi ville vara själva ibland, men då blev hon lite förvånad :( Man har  väl för tusan rätt att  sköta sig själv ibland, eller???

Jag orkar liksom inte med  grannar som kommer och ringer på  varje dag, varje dag, varje dag, varje dag. Man måste få rå sig själv mellan varven!     Jag fattade ju att det var min dotter hon ville träffa, men jag tyckte det var heljobbigt att hon inte fattade att vi ville vara själva ibland  :(:(    Jag fick då skriva lappar till henne att vi ville vara själv ibland. Tyvärr! 

Sedan flyttade dom som skönt var!

Jag har haft det ganska lugnt med mina grannar sedan jag började "bråka" tillbaka. Tydligen så funkar det att kräva sin rätt…..eller så är det bara övergående och han kommer snart dra igång röjsågen igen..

När jag nyss flyttat hit så genade dom ofta över min tomt, det hade ju stått tomt en tid. En dag ligger jag på baksidan och solar. Det är en hög häck runt om och helt insynsskyddat så det var ju inte så att man hade massa kläder på sig heller precis. Rätt som det var så kom grannen spatserandes över gräsmattan. Han bad så väldigt mycket om ursäkt och sprang därifrån….har inte sett dom här sedan dess..

#14 Haha, helt underbart! Och det är ju inte precis DU som ska ha något att skämmas för. *asg* Jag tror nog inte du lär se dem där något mer! =)

vi har 3 grannar som är HEMSKA rent ut sagt, dem klagar på allt. som tex när vi renoverade då hade vi kastat ut saker på våran uppfart som tex bräder och annat material, jo då kommer dem över och klagar på att det ser för jävligt ut! när vi grillade gick grannarna som bor på andra sidan vägen över och klagade på att det kom massor med rök! och dem bor tvärs över vägen och får inte någon rök in på sin tomt utan det var grannarna brevid oss som hade gått och snackat skit till dem, och då gick dem tvärs över gatan till oss eftersom dem andra inte vill eller hur det nu ligger till! Dem respekterar inte oss men vi måsste respektera dem, tex dem hade lagt en slang tvärs över vägen bara för att dem skulle ta sjövatten för att använda till deras gräsmattor. så kommer det en kille och åker innelines och i full fart, ser inte slangen och rammlar riktigt duktigt! han går snällt in och ber dem flytta slangen för den kan ju inte ligga där han var en vuxen människa och tänkte på barnens säkerhet men Nopp, han hade ingen rätt till att säga till dem! sen tar dem och ELDAR när det var förbjud för det var varmt och tort! och dem brydde sig inte alls eftersom dem hade rätt och vi hade fel! usch vad jag vill slippa dem människorna! samtidigt har dem en stor hund som hatar handra hannar och har t.o,m skadat andra hundar! och dem ber oss att ha koll på våran lilla hund som inte gör något så idiotiskt utan är jätte duktig och håller sig inne på vår tomt. jag blir knäckt av dem!

Hos oss äre som Katt och råtta :)

ibland då man tvättar kläderna i tvättstugan så går ena grannen ner och stänger av tvättmaskinen och vrider av vattnet och stänger ev. ner torkrummet och tummlaren =(

Och den som bor ovanför oss typ hatar mig. så fort jag spelar musik och umgås lite med kompisarna och vi är ensam hemma så kommer dom alltid ner och säger åt oss på skarpen att vi ska va tysta :S
vi levde inte om nå hemskt mycket! hade bara lite mysig musik i bakgrunden medans vi satt och pratade inne i köket vid matbordet … Hmm ? och + så har dom ringt störningsjouren flera gånger så nästa gång dom kommer hit så blir vi vräkta :(

Vi bor i ett 4-familjshus så man springer på varandra titt som tätt.
Dessutom är grannen intill hyresvärd så dom pratar man ju med.
Vill väl inte säga att vi tycker att våra grannar är världens bästa, men dom duger iaf.

Jag måste ha tur, jag har världens bästa grannar!!! I huset brevid bor det en barnfamilj med barn i samma ålder som mina, hela sommaren har det sprungit emellan tomterna när vi varit hemma o lediga. Mamman i huset o jag går oxå gärna till varann o tar en rökpaus lr kopp kaffe tillsammans … när vi ändå hämtar barnen… Vi är oxå ofta barnvakt till varandras barn… helt underbart att kunna "dumpa" barnen för att kunna åka o handla själv… Pappan i huset är en "händig man" som jag gärna lånar en stund när ngt problem uppstår som inte ens min envishet kan rå över…
I huset åt andra sidan bor en ungkarl (som jobbar natt, så ibland blir det lite svårt att försöka hålla barnen o hunden någolunda tysta åtminstone på förmiddagarna, å andra sidan har han aldrig klagat på att vi för liv) som jag inte känner så väl MEN jag vet att han FINNS om jag skulle behöva ngn hjälp. Vi hälsar på varandra när vi möts men det är inte ofta pga olika dygnsrytm + att han sällan vistas ute på tomten annat än när gräset skall klippas…
Jag har JÄTTEBRA grannar, men minns alltför väl tidigare grannar när jag bodde i lägenhet…puh, den tiden vill jag absolut inte ha tillbaka.

Mina grannar är inte i min ålder direkt. ;) Men mamma och pappa brukar prata med dem, och dem är jätte trevliga.

Eftersom våra grannar har en katt, Smillan, som kommer till våran trädgård varje dag så har vi någonting att prata om i alla fall: Smillan! :D