Ett destruktivt förhållande
Det är tyvärr så att min vän är fast i ett väldigt destruktivt förhållande. Det konstiga är väl att de har faktiskt gjort slut, närmare bestämt för ett år sedan men de umgås fortfarande som ett par nu som då. Han är så deprimerad hela tiden och vet inte vad han ska ta sig till. Han kan bara inte släppa taget om henne. Det är tragiskt att se.
Hon utnyttjar honom otroligt mycket. Behöver hon ett katträd så fixar han ett sådant, from scratch. Han tar faktiskt en bit av ett träd och gör ett katträd av det bara för att hon ville ha ett. Hon vill ha någon kruka från ikea, då han är i Finland och hon är i Sverige. Han fixar det för hon vet ju inte hur man beställer hem från nätet och kan tydligen inte själv åka till ikea.
Hon visar aldrig att hon tycker om honom. Som hon sa en gång till honom: "Jag hatar dig och vill inte ha dig men du får inte bli ihop med någon annan."
Får hon inte det hon vill ha så sätter hon sig i princip på golvet och skriker. Det här är en människa som är långt över 20.
Då han kom tillbaka till Sverige och ville snacka med henne så satt hon i telefon med sin mamma. Under tiden satt han då och chattade med mig om sin situation. Hur besviken och trött han var. Sen då hon fick veta att han pratade med mig så blev hon förbannad och blev våldsam. Hon hatar mig fast jag har aldrig gjort något. Han får inte ha tjejkompisar, och speciellt inte mig som han tycker bra om. Han är ledsen över att hon inte inser hur mycket jag betyder för honom och hur fin jag är som orkar med alla hans problem.
Jag vet inte längre vad jag ska göra för att hjälpa honom. Jag försöker prata med honom om situationen, att han kommer aldrig att bli lycklig tillsammans med den människan om han inte gör något åt saken. Antingen går de på terapi eller så måste han bara helt enkelt bryta upp med henne totalt. Inget av alternativen verkar gå hem hos honom.
Vad gör man som vän i en sådan här situation? Det är så frustrerande att se på hur han blir manipulerad och tror att han inte är värd bättre behandling.
Jag förstår inte varför han springer efter en sådan människa. Hon har ju också slagit honom ett antal gånger. Tanken på det får mig nästan att explodera. Jag fullständigt avskyr hennes beteende. Jag förstår ju dock att jag får höra allt från honom, bara hans version, så då vet jag ju inte hur hon upplever alltihopa förstås.
Jag tror att jag behövde mest skriva av mig. Jag kan ju inte riktigt prata med någon annan om det här då det är ju lite personligt och så. Har ni själva varit i ett sådant förhållande där ni håller fast den andra partnern och behandlar honom/henne dåligt? Eller att ni har varit den som har blivit behandlad dåligt? Eller varför inte, varit den vän som hjälplöst har varit tvungen att se på eländet.
När jag var 13 så var jag tillsammans med en kille som inte var speciellt snäll. Det började ca 6 månader in i förhållandet och fortsatte tills jag gjorde slut när jag var 15. Det tog mig alltså 2,5 år innan jag fattade vilket svin han var. Vi båda mådde dessutom väldigt dåligt psykiskt, så vi var inte heller bra för varandra (nu menar jag inte att man inte är bra för varandra så fort man mår dåligt, men om man börjar dra ner varandra så är man det). Jag var så himla kär, naiv och jag var beroende utav honom. Han skadade mig psykiskt och fysiskt men jag var ju så himla kär i honom så det spelade ingen roll. Jag såg det inte som ett alternativ att lämna honom.
Jag har också en vän som är i ett ganska dåligt förhållande. Men efter att jag själv har varit i ett destruktivt förhållande och bearbetat det i flera år + pratat med andra som är i/har ett sådant förhållande, så har jag insett att det inte spelar någon roll vad andra säger, det är en själv som måste inse att det inte är bra i förhållandet och det är då man kan gå vidare och släppa taget. Självklart ska man inte ska vara tyst när personen pratar om sitt förhållande utan man ska säga som det är men på ett lugnt sätt och inte sitta och skrika att den är korkad som är kvar osv. Man kan helt enkelt inte tvinga en person att släppa någon, det måste den göra själv.
Värd för https://socialtarbete.fria.ifokus.se och medarbetare på Psykologi ifokus.
Många destruktiva förhållanden är det på båda hållen. Han är kanske inte så "oskyldig" som du tror. Han är vuxen och måste ta besluten själv. Förstår dock att det ör jobbigt att se på.
Åhå…
Jag frstår inte, umgås du och din vän irl eller är han en nät-vän enbart?
Har du träffat/hört den här tjejen?
Jag upplever stuationen som såhär: Den där tjejej hade kunnat vara jag. Nästan. Jag och mitt ex bodde ihop och han spelade mycket, så ibland kunde jag sitta i bakgrunden och whina- både seriöst eller bara vara allmänt sjukt barnslig tills han lade ner och kom och umgicks med mig istället (han satt alltså all vaken tid, vi snackar 8+ timmar om dagen)- folk får dömma mig, jag ångrar mest att jag stannade kvar gneom det.
Men iallafall, bland hans guildvänner fanns en tjej som så snällt pratade en hel delmed honom, så pass at tjag blev lite avundsjuk. Efterosm jag upplevde att….om hon är en vän, de spelar tillsammans de här 8 timmarna- alltås umgås han mer med henne än med mig? Sen framkom de tju att "hon har sexig röst" och att han rpatade om "våra problem".
Hon hade fått "sin bild" av mig, utifrån bakgrundsljuden, typ hört om jag tjurat eller varit arg i bakgrunden.Alla par bråkar ibland, men alla par får inte bråket utbausnerat över ett ljudprogram där 10 andra människor sitter och fnissar och kommenterar det man säger -- och framförallt DÖMER en utifrån dessa lösryckta ljud och kommentarer.
När jag och mitt ex gjorde slut (han hade bedragit mig, alltås varit otrogen, unde rhela vår relation helt skitit i att skaffa jobb, att tillföra _något som helst_ tll hushållet- däremot på ett rätt ksickligt sätt bränt VÅRA (egentligen mina, efterosm jag var dne enda som jobbade och pluggade) pengar.
Men nej, jag var enligt den här tjejen världens största monster. "hon visste min typ". Han hade minsan berättat hur hemsk jag var. Jag valde att skita i det- och jag och mitt ex blev vänner och han gav mig saker och ville tillfredställa mig som vän. Det tog 2 år innan vår omgivning fattade att vi faktiskt är vänner, inte tvåälskade som inte "fattat att det är slut ännu".
Däremot fortsatte den här väninnan att gnälla över varför han ens pratade med mig. Efterosm jag var så hemsk, hon hade ju hört om alla hemska saker _jag_ gjort mot honom. (jag var rätt jävla förbannad ibland men jag slog aldrig mitt ex). Nr man gjort slut och fortfarande är i ett känsligt läge och sådär, så säger man lätt dumheter. Väljer din vn att "lyda" henne så …jag har svårt att tycka ynd om honom, han kommer nog fram till vad han vill så småningom och då är det inte svårt att neka hans ex dessa saker…
Mitt ex och den där väninnan, de är inte vänner idag. Det är därmeot jag och exet….trots att jag var en ragata från helvetet (eller sådär, ni vet, folk har sin jargong och utfrån kan det ibland ses som värre än det egentligen är- eller inte ses alls, fast det är en misshandelskatastrof!).
Vad jag menar är att ja, du vet bara den ena sidan och umgås de fortfarande så är det hans val, sitt inte och må dåligt för hans räkning, men det är väl bra att han har en vän att prata med och kanske få rätsida på det- bor de ihop och har de sex fortfarande?
En annan bekant flyttade just från sitt ex, en tjej han gjorde slut med för typ…3-4 år sen :P Han fick nog av henne….gjorde slut, men hon kom tillbaka----tills han fick nog av henne för en andra gång och tvingade henne att flytta ut.
Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com
#1 Nej, det har jag förstått. Jag kan ju inte precis tvinga honom till att bryta kontakten helt och hållet med henne. Det måste han förstå själv. Jag försöker dock ge honom råd då han ber om det. Jag jämför med mitt eget förhållande som nyligen tog slut. Det bästa för mig och mitt ex är att inte hålla kontakten alls, det är bara på det sättet vi kan må bättre. Att hela tiden träffas gör bara så att såren aldrig kan helas. Han tycks inte vilja bli hel.
#2 Ingen är ju helt och hållet oskyldig. Som jag skrev, jag får ju bara höra hans version. Det kan ju finnas något där som jag inte har fått veta. Hon kanske upplever något helt annat.
Dessutom så har han daltat med henne under hela den tid de har varit tillsammans. Han är ju delvis skyldig till att hon är så pass handlingsförlamad som hon är.
#3 Han är en barndomsväns. Vi har känt varandra i ca 15-17 år. Vi bodde också tillsammans i en vecka ganska nyligen innan han stack iväg efter henne. Han klarade inte av att vara ifrån henne. Så han lämnade tyvärr mig i sticket och jag måste nu leta efter en ny rumskompis.
Henne känner jag också från då vi var yngre. Hon var ganska knepig då hon var ung också. Väldigt bortskämd och såg ner på alla andra som kom från lite sämre familjer.
Så jag känner ju båda två. Jag vet av hans fel och brister. Jag vet också av en del av hennes. Hon är väldigt manipulerande och hagalen. Ska ha allt hon pekar på. Hon ser väldigt söt ut men oj vad skenet kan bedra.
Han tillfredsställer henne då hon vill ha sig. Hon tillfredsställer sällan honom eftersom hon orkar inte. Men de har nog haft samlag ett par gånger även om det är väldigt få gånger. Men även i sängen så är hon otroligt självisk och ser bara till hennes egna behov. Han har dock tydligen inget emot det. Han älskar att ge henne det hon vill ha, även om han i slutändan mår dåligt och känner sig utnyttjad.
De bor inte tillsammans. De gjorde slut där förra året och flyttade då isär, varvid han blev hemlös och fick bo i sin bil i ett par månader, även om han också hade rätt till att bo i lägenheten. Han lämnade alla sina saker över till henne. Hundratals dvdn, dator, projektor - hemmabio osv.
Det skulle ju varit fint om de kunde vara bara vänner men det är ju inte det som är det frågan om. Han vill ha henne tillbaka men hon vill inte (dock han som gjorde slut). Hon vill inte ändra på sig. Hon fortsätter att slå och skrika på honom då hon känner för det och sen då hon vill ha något blir hon mjuk och snäll igen. Då smälter han och kan inte motstå henne.
De var ihop i 11 år innan det tog "slut". Jag förstår att det är knepigt för honom att bryta kontakten helt med henne men det är inte omöjligt. Jag bröt kontakten helt och hållet med mitt ex efter att ha varit tillsammans i 10 år. Det blir annars väldigt destruktivt. Han mår ju inte bra. Han är otroligt deprimerad hela tiden. Jag saknar hur han brukade var. Han brukade jämt vara så full av glädje men allt verkar har försvunnit. Han verkar bara vara ett tomt skal. Jag ser honom sällan le. Utan han är bara så deppig man bara kan bli och äter knappt något nuförtiden för han går omkring och förstår inte vad han kan göra för att få henne att behandla honom bättre.
#4 Dock är något av det värsta du kan göra att jämföra deras förhållande med ditt eget. Allas erfarenheter och uppfattningar är olika, och vad som funkar för dig kanske inte funkar alls för honom.
Men jag förstår dig också, jag hade förmodligen gjort samma sak.
#5 Det värsta sku jag inte säga. Det värsta skulle vara att uppmuntra honom till att fortsätta springa efter henne. ^^
Det är ju också uppenbart att det inte fungerar för dem att hålla kontakten. Båda två blir konstant sårade och mår dåligt. Så jag tar då och jämför det med hur det var/är mellan mig och mitt ex. I början höll vi kontakten med varandra och vi mådde verkligen inte bra. Först då vi slutade ha kontakt med varandra så blev det bättre. Det jag ville få honom att inse är att det skulle säkert löna sig för dem att hålla sig ifrån varandra, eftersom det tydligen inte fungerar för dem att hålla kontakten.
Alla är olika men det är väl ändå självklart att han och sitt ex inte mår bra av att hålla kontakten. Det blir bara en massa stridigheter och fysiskt våld (från hennes sida). Han känner sig utnyttjad och hon blir svartsjuk.
#6 Det har du säkert rätt i, vad jag menar är att när en person ger en annan råd om något man själv går igenom så färgas det av vad som händer i den första personens liv.
Det kommer inte hjälpa att säga till honom att han ska/bör säga upp kontakten med henne, för han är med all säkerhet inte mottaglig för det för tillfället. Det är något han måste inse själv.
Jag håller med i din åsikt att det är bättre för dem båda att hålla sig ifrån varandra, det är det i majoriteten av liknande fall, men inser han inte det själv finns det inget du kan göra.
#7 Det kan jag hålla med om.
Jag förstår att det inte kommer att gå fram till honom det jag säger. Det är hopplöst. Han kommer säkert att springa efter henne tills den dag han dör. Sådan känsla får jag. Med andra ord kommer han aldrig tillåta sig själv att bli lycklig utan endast fortsätta att tortera sig själv. Så tragiskt.
Mjo, att hon utnytjar honom är ju inget tvivel om, gör ont att läsa hur självisk hon är. :7 Man vill ju skydda honom. At han lämna röver allt till henne osv. Straffar han sig själv? Sådant beteende har jag ofta upplevt att mänsom varit otrogna t.ex eller väldigt snabbt vill bli av med sitt ex- låte henne ta hus/alla prylar. Varför lät han henne ta allt?
Skuldkänslor för att han gjorde slut? Hon låter ju onekligen hemsk, utifrån det du berättar… Samtidigt får även hemska människor personer som älskar dem, en relation är en relation och de är ibland väldigt invecklade och ärligt-så länge han låter henne göra sådär och inte kan säga ifrån själv så..
Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com
#9 Han orkade bara inte bo kvar och han ville inte påminnas om henne just därefter han gjorde slut. Han skulle aldrig vara otrogen, han dyrkar den jord hon går på typ. Han tittar inte på andra tjejer.
Tyvärr är det så att alla hans tidigare tjejer har varit otrogen mot honom och sårat honom helt massor. Den här tjejen har inte varit otrogen och kanske därför han inte riktigt kan släppa henne.