Jodå min exman är ca 14 år äldre än jag. Men tja… oss funkade det inte för, och en del av orsakerna får nog tillskrivas åldersskillnaden. Jag är yngre o raskare o håller ett högre tempo o blev otålig på hans såsande och hans bristande uppmärksamhet i sängen..

Vi gör oss betydligt bättre som enbart goda vänner, vilket vi är idag. Då spelar de här faktorerna ingen roll, vi fokuserar på det intellektuella, vänskapen och det faktum att vi känner varann så väl.

Nu när jag är 45 kan jag aldrig i livet tänka mig en betydligt äldre karl. Sjaviga, risiga, förfallna, skrynkliga, gråa, osv. Sorry men jag har fått nog av det.

Aj, aj Bergspuma, där känner jag igen mig exakt.. Min exman var 6 år äldre än mig. Kanhända inte en så himla stor ålderssskillnad men jag känner igen mig i varje sak du beskriver.

Jag blev otålig, jag gillar fart och fläkt och är aktiv både hemma och vad beträffar uteliv. Går gärna på rockspelningar och åker på festivaler hellre än att jag spelar bingolotto och tar ett glas vin med grannarna om man säger så. Bristande sexliv var också en sak som också till slut gjorde mig väldigt avtänd på att ens vilja ha ett sexliv längre.

//Suss

Jag är väl uppväxt med att 10 år inte är en särskilt stor skillnad. Finns många i min släkt och bland bekanta där det är rätt stor åldersskillnad.

Men själv har jag väl ändå velat undvika en alltför stor skillnad. För jag är rädd att det skulle innebära problem.
Men det känns som att desto äldre man blir, desto mindre betyder ålderskillnaden.
Men det känns som att om man är typ kring 20, eller under 20 t.o.m så tror jag det kan bli vissa problem om man blir ihop med någon som är över 30. Då känns det som att man kommer vara på helt olika plan i livet. Men det beror ju också mycket på hur man är som person.
Men det är bara lite tankar jag har haft om vad det kan bli för problem. Men jag vet att det inte behöver vara så. Jag har en tendens att tänka lite för mycket haha
Men hittar man någon så tycker jag inte att man ska låta åldersskillnaden spela någon roll.

Min sambo är dock bara 3 år äldre än mig.

Tja, killen är 5 år äldre så det är väl inget att hänga i granen rent åldersskillnadsmässigt ;) Men jag har dejtat de som vart 12 år äldre, och trivts mycket bättre då än med jämngamla eftersom jag fick en annan stabilitet och mogenhet som jag saknade hos jämngamla.

Min mamma är däremot 14 år äldre än min låtsaspappa, och för dem fungerar det bra. Mamma är väldigt ungdomlig av sig, och plastpappa mogen och sansad, så de kompletterar varandra fint. Mamma vill ha fart, fläkt och en snygg kille, han ville ha just henne och fick oss ungar på köpet, och de har vart tillsammans sen han var 21, blir över 10 år iaf så helt fel ute är de nog inte ;)

Jag tror helt klart på en matchning av personligheter.

Ja. Min man är 17 år äldre. Men jag vet inte riktigt vad mer man skall skriva, eftersom jag inte märker av åldersskillnaden.

Tror #4 är inne på rätt poäng, att det handlar om kombination av personligheter inte vilken ålder man har enligt personnummret.  Att generalisera om at "si eller så är män om de är yngre eller äldre" blir också helt ut i skogen, för variationen är så enormt stor.

Ja jag vet att det är kombinationen människor emellan som gör ett förhållande lyckat och inte vilken ålder man har.

Jag tycker annars att jag har sett att förhållanden där mannen är den äldre kanske accepteras mer än ett förhållande där kvinnan är den äldre. Bara titta på programmet "Ensam mamma söker" där Helena i programmet tydligen har fått enormt med skit just för att hon valde en yngre kille.

De gånger jag har utsatts för spydigheter så har det nästan i samtliga fall kommit från män i min egen ålder eller äldre än mig och det är ju inga snälla kommentarer kan jag lova.

Samma med att man ofta får höra att ja, ja det funkar ju ända tills din kille vill ha flera barn. Hur gör du då? Jo både jag och killen har barn sedan tidigare och vi bägge har ingen önskan att skaffa gemensamma barn då vi helt ärligt är så egoistiska i våran kärlek att vi känner att vi inte vill dela den med ett gemensamt barn. Vi njuter i stället av våra barnfria helger och kan då också helt och fullt bara bry oss om varandra.

Min kille var 24 år när vi träffades och jag var 42. Jag Har 5 barn sedan tiddigare och han har ett barn. Det faktum att jag dessutom är ett år äldre än hans mamma gjorde att vårat förhållande kanske snackades lite extra om av arbetskamrater och folk som vi båda kanske inte var så himla bekanta med. Det som är kul är iaf att våra familjer hela tiden accepterat oss som ett par och aldrig haft något negativt att komma med.

//Suss

#7, håller med om att det är mer accepterat med en äldre kille i ett förhållande, sjukt!

Är själv 20 och min pojkvän 29. Klurigaste är väl att han är "klar" med sitt ungdomsliv och är redo att skaffa barn osv. Själv behöver jag minst 10 år till på mig. Men lever i nuet, och just nu funkar det jättebra!

Sambon är 10 år äldre än mig men beter sig som om han vore 3 år yngre än mig vi har varit tillsammans i 6 år nu

Mitt ex var 7 år äldre än mig och det kändes som att vara tillsammans med en gammal gubbe

Håller med #4 det viktigaste är ju att ni passar ihop och det gör ni tydligen perfekt. De i omgivningen som säger elaka saker till Er är nog innerst inne avundsjuka på Er kärlek.

#7 ja det retar jag mig på, att Kvinnor inte ska få ha yngre män men om gubbar har yngre tjejer så anses det helt ok till och med bra.

Säger, lycka till med Er kärlek!

När jag var nyskild (95) så träffade jag nästan bara killar som var 12-14 år yngre och visst var det kul… ett tag.

Men sen tröttnade jag, tyckte inte vi hade mycket att prata om.

Fast naturligtvis beror det helt på hur man är som person… mogen, barnslig osv.

Min senaste var 4 år yngre men det är ju inget man märker nåt av, vi var tillsammans i 12 år och har precis separerat av olika anledningen.

Min ex-make (som jag skildes från 95) var 6 år äldre men det var inte heller nåt som jag direkt märkte av.

Min PV är 11 år äldre än mig. Men det är inget man tänker på.

Men när mannen har passerat 55, så kan jag lova att han inte är så himla rolig längre…!

#13, men min är ju 56 … innebär det att det snart blir tvärvändning?Vad händer vid dendär magiska gränsen?

#13

Tror att det äre högst individuellt :)

Att vi som lever i ett förhållande med åldersskillnad inte tänker på det längre är ju inte så konstigt. Vad omgivning dock säger och tänker är mer det jag funderar på vad ni har för erfarenheter av.

//suss

När han var 55 och jag 41, var det inte så roligt…

Jag fick en sexuell topp av nåde… han hängde inte med för fem öre, stötte bort mig hela tiden… orkade inte med mig…

Sedan dess har jag undvikit äldre män. Det har varit i stort sett bara någotsånär jämnåriga med mig, samt yngre än jag.

De kommentarer jag fick när jag var gift med exet, handlade väl mest om "ja men du blir ju (förmodligen) änka så tidigt". Jag brukade svara att när man älskar någon, hör det till även att sörja över honom.

Är 41 och han 56. Har som tur är inte märkt nåt problem likt ditt (inte än in alla fall )

Jag var ju som sagt 42 år när jag träffade min kille som då var 24 år. Jag hade ett förhållande bakom mig med en man som inte allt för sällan hade potensproblem. Så just sexet mellan mig och min nuvarande yngre kille har från start varit helt ultimat!

Både han och jag hade nog våran absoluta peak i våra respektive åldrar :)

Sexlivet funkar fortfarande ypperligt och den dagen han når 50-55 års stadiet så är ju jag närmare/runt 70 år! Hahaha Får väl hoppas att han har kvar potensen "trots" åldern och att jag fortfarande lockar honom :)

Vi har oerhört mycket gemensamt så som musik, intresset för tatueringar, socialt umgänge och samma intressen vad gäller resmål osv. han fungerar också mycket bra med mina barn och barnbarn och det 2 åriga barnbarnet kallar honom före "farfar" vilket han uppskattar! Mina äldsta söner (20,23 och 24 år) ser honom inte som en styvpappa utan snarare som en vän och dom har dela mer aktiviteter tillsammans på de tre år vi varit tillsammans än deras far gjort på hela deras livsstid..

//Suss

#15 Har inte reflekterat över vad omgivningen tycker och tänker om vår åldersskillnad. Morsan och svärmor har ju själva haft förhållanden där de skiljt 15 år eller mer. 

Haha.. det där med sexliv och när man når sin topp har jag också hört.. maken har varnat mig. Nu tror jag inte att potensen, eller bristen på den så att säga, kommer bli något större problem, men det klart man vet ju aldrig.. men då är det väl bara att skaffa sig en potent älskare.

#19: Fast det kanske blir pinsamt för honom när jag kommer på honom med att sätta på min fru…

hallå i husen!

Tycker det var intressant att läsa allas åsikter! Jag har en "flirt" som är 14 år äldre. Jag är alltså 16 och han är 30 - tycker ni att det är för stor skillnad? men han är såå trevlig och snyyyggg!!

#21

Att vara 16 år och ha ett förhållande med en man på 30 år kan nog ha sina sidor. För er båda skulle jag tro.

Skulle du kunna umgås med en 30 årig man och hans vänner tillsammans med dina 16 åriga vänner och skulle hans vänner vilja umgås med dig och dina vänner?

Är man 30 år kanske man vill ha barn rätt snart, eller så kanske man  redan har barn. Vill du bli mamma eller umgås/leva med hans ev barn?

Han kanske har jobb och karriär, du går i skolan, i flera år till.

Har ni i övrigt mycket gemensamt så kan det hela kanske funka och man ska inte heller bara se de negaativa aspekterna. Mycket har ju med mognad/omognad hos er båda att göra.

En man  på 30 år kan ju vara rätt avancerad sexuellt mot en tjej på 16 år. Mycket att tänka på så att man verkligen gör det man vill och känner för och inte för att man tror att det är så här det ska vara.

Känns det bra så go for it! Men var rädd om er båda. Antar att omgivningen kommer att visa sina reaktioner och orkar ni det och trivs med varandra så lycka till!

//Suss

#22: Ja, det är ju egentligen rätt skrämmande vilket ytligt samhälle vi lever i, där folk i olika åldrar inte på ett självklart sätt kan umgås med varandra.

#21: Är det inget problem för er själva så är det ju bara att tuta och köra. Vad andra tycker är helt oväsentligt. De som har något emot det är bara att förpassa till kategorin ”före detta vänner”. Man behöver inte komplicera allting och ta hänsyn till en massa onödigt trams, som vad andra ska tycka och så vidare. Varför ska de få hindra er att göra vad ni vill? Absurt. Bortsett från att man inte är myndig när man är 16 år, men det är ju bara en tidsfråga. Att vänta är inte så svårt som man tror…

Mellan mig och min sambo skijer det 12 år. Han beter sig som om han är yngre än han är. Det är helt underbart med en kille som vet hur livet ska vara.

Jag är en tjej på strax 27 år och min pojkvän är 21 och det fungerar hur bra som hälst för oss. Vi bråkar mindre än alla andra par vi känner, gillar samma saker, är lika aktiva och tycker om att vara ute och hitta på grejer. Jag har generellt tyckt att killar i min ålder är så tråkiga och han att tjejer i hans ålder är för omogna.

Men det var inget medvetet val vi gjorde, när vi träffades trodde jag han var i min ålder och han detsamma, när vi sen efter 2 veckors dejtande kom fram till att det skiljde 6 år så skrattade vi båda bara åt det,

Nu är vi sambo och varken vi eller våra familjer märker något av det alls.

Mitt ex var 6 år äldre än mig.

Vi hade dock olika uppfattning om intressen mm men vi jobbade utmärkt i vårat företag som vi drev tillsammans. Efter ca 15 år tillsammans valde vi att gå skilda vägar men är fortfarande goda vänner.

//Suss

Jag har alltid fått höra folk säga till mig "skaffa en karl i din egen ålder" vilket aldrig har varit aktuellt för mig och kommer förmodligen aldrig att bli det heller. Jag har, av någon okänd anledning, alltid känt mig dragen till äldre och mitt ex. var åtta år äldre än mig. Jag har aldrig kunnat se mig själv tillsammans med någon som är yngre än mig själv då de, i mina ögon, framstått som väldigt omogna men för snart två år sedan träffade jag min nuvarande och han är 4 år yngre än mig!

Jag har aldrig träffat någon så mogen för sin ålder, någon jag haft så mycket gemensamt med och någon så underbar människa!

"Ålder är bara en siffra" och till viss del är jag beredd att hålla med om det. Viktigast av allt, tycker jag, ändå är att man kan respektera varandra för de individer man är, att det finns en fungerande kommunikation och att man gör saker tillsammans!

#1 Att beskriva äldre män och då förstår jag att du pratar om 50-55 ca som sjaviga, risiga, förfallna, skrynkliga, gråa osv. tycker jag är ett hårt omdöme.

Jag träffade min man när jag var 18 år och han var 24. Det är 30 år sedan och jag ser fortfarande min 24-åring som jag blev så förälskad i. Visserligen är håret gråare och några rynkor har kommit men han är lika fin.

Att vara sjavig, risig och förfallen kan ske i alla åldersgrupper.

#28 Det är min erfarenhet att det är på det sättet. Du får kalla det hårt eller vad du vill, jag beskriver vad just jag har sett.

Med min bakgrund att ha varit gift med en betydligt äldre man, har jag vänt mig ifrån äldre män numera, de är helt enkelt inte attraktiva i mina ögon. Då får de lov att vara väldigt fräscha och välbehållna i så fall.

För mig är det bara så här, helt enkelt.

#29 Tänker du lämna din nuvarande när han inte längre är  fräsch?

#30 Den frågan tänker jag inte besvara. Du får tillbaks den.

#31 Jag förstår om du inte vill svara men med tanke på vad du skriver/dina åsikter så känns frågan befogad (av ren nyfikenhet)

Bergspuma:

Håller med dig till 100%

Nu ska vi långt ifrån säga att ALLA 40+ män är ofräscha och oatrraktiva då mycket sitter i betraktarens ögon MEN!

Om man som kvinna i min ålder (46år) är på puben eller krogen eller vad du vill så är de mest överförfriskade, frånstötande, fräcka karlarna i stort sett ALLA över 40 år.

Dom har ett i det närmaste desperat sökande och när dom inte får uppmärksamheten de vill ha blir de oförskämda. Vistas dom i större "grabbgänd" är dom rent av otäcka!

Min erfarenhet som sagt var och det är heller inte bara puben osv detta har hänt mig utan jag möts allt för ofta av skalliga, ofriserade, ölmagade, trist klädda, schabbiga 40+ gubbar i samtliga omgivningar som jag vistas i.

//Suss

#32 Nej Bumbleboo, jag tänker inte svara. Frågan får mig ju att framstå som världens taskmört. Men jag kan helt enkelt inte med äldre män efter mitt förra äktenskap. Jag vill bara inte. Så är det. Låt det vara så. Just jag har mycket negativa erfarenheter av åldersskillnader, men det finns andra som inte har problem med det.

Så nu rullar jag bollen över till ursprungsämnet istället.

Intressant att läsa om åldersskillnanden på er alla. Känner igen mig på vissa. Mitt ex är 9 år äldre.

Alle har vi olika erfarenheter och inget konstigt med det. Konstigt blir det först om man tror man kan generelisera om alla män eller Kvinnor som är yngre eller äldre utifrån just sina egna erfarenheter.

Ålderna har absolut ingen betydelse, det beror ju helt på hur man är som personer hur bra man passar ihop! Min mammas karl är i samma ålder som min egen man! alltså bara några år äldre än mig, men dom trivs ihop så varför inte!

Två jämnåriga kan ju passa superdåligt ihop lika gärna som om det är stor åldersskillnad och tvärt om! beror ju helt på hur man är och vad man vill med livet.

Jag var tillsammans med en man i min egna ålder men det funkade inte alls. Sen var jag tillsammans med en man som jag gifte mig med som är 2 år äldre än mig. Båda var omogna och nu har jag träffat en helt underbar man som verkligen vet hur man ska bete sig.

Det är personkemin i första hand som gäller. Klart att bakgrund och ev. uppfostran också påverkar. Sedan kommer man inte ifrån att vi män gubbar till oss med åren, men det är väl samma sak med kvinnorna, som blir tanter med åren. Allt är dock individuellt. Ens erfarenheter står ofta ivägen när man finner någon attraktiv eller inte. Efter ett dåligt förhållande blir man ju "vaccinerad" mot vissa människotyper. Att våga blir svårare med åren.

Själv är jag singel och längtar efter en snäll kvinna, som fortfarande har lusten kvar och inte har blivit tant. Det märkliga är att jag ofta uppfattar att yngre Kvinnor är intresserade av mig, trots att jag i år fyller 55 år. Den senast jag fick flörtar från är 28 år. Jag har lite svårt att förstå att dessa unga Kvinnor ser nåt hos mig de vill ha.

Trevligt är det förstås, men jag har inte låtit det gå längre än till just flört.

Nu har jag inte läst igenom tråden, och jag har ingen personlig erfarenhet av stor åldersskillnad. Jag tror att det väl oftast kan funka bra, fram till en viss ålder. För hur kul är det sen om man själv är 50-55 år och fortfarande känner sig pigg o rask medans ens partner är över 70 och kanske behöver hemtjänsthjälp eller rentav behöver bo på ett äldreboende

#40 så kan det ju bli, men det kan också vara den på 55 som får cancer medan 70 åringen är pigg och springer maraton….  eller man kan bli överkörd av en bil… eller relationen kan ta slut länge innan man blir så gamla… eller…. så blir det prcis som du skriver at man är 55 och pigg medans gubben är gammal o senil, men man har haft 30 lyckliga år ihop innan detta inträffar…

Flera av ovanstående poster styrker det jag skrev i en annan tråd, där det ifrågasattes hårt av en del… 

#40 Ungefär så tänkte min mormor också en del då hon varit gift med mycket äldre morfar ett tag. (Hon funderade på vad hon skulle göra då han dött.) Det slutade med att han fick vårda henne, och han dog 12 år efter henne… (Han var i mycket bra form till då han var 85 och blev påkörd av en bil, så att han inte kunde motionera. Innan dess t o m småsprang han för att hinna med bussen, och gick långa sträckor i skogen för t ex bärplockning.)

Jag antar att Bergspuma menar att hon inte aktivt söker efter en gammal, gråhårig, ofräscha män. Sin man hon har nu åldras hon med och kan kanske påverka så han inte blir en sådan ofräsch man.

Mellan mig och min kille är det 11 år, jag är 22 och han är 33. Tycker det funkar jätte bra och vist märks det att han hunnit med en del mer än mig. Men samtidigt så är vi ändå på samma plan på något sätt :)

Skiljer 13 år mellan mig o pojkvännen.

Mellan oss skiljer det 6 år, jag är 37 och han 42.

För ett par år sen var jag tillsammans med en kille som var 9 år yngre än jag, och han var väldigt omogen och osäker så det funkade inte alls. Så här i efterhand så kan jag konstatera att jag var med honom för att slippa vara själv helt enkelt, vi bodde t.om ihop. Jag var väl i nån liten kris eller så

Har en vän till familjen som är 14 år äldre än sin man. Det är inte för än på senaste tiden som det verkar ha varit ett problem. Hon har precis fyllt 61 och de senste 2-3 åren har hon varit ganska nojjig över att han fortfarande är i 40+ kategorin och hon i 60+ så att säga. Hon har börjat klä sig mer som en tonnåring vilket gör att hon ser äldre ut än vad hon är och ja…

Men det har mer att göra med hennes självförtroende än med åldersskillnaden skulle jag tro.

Själv så har min"max skillnad" varit att han var 6 år äldre. Jag märkte inte av det direkt utan det var faktisk en av de bättre relationerna jag haft. Enda gången man märkte skillnaden var när amn typ pratade om vilka julkallendrar man gillade när man var liten och vilka barnprogram amn tittade på :). Han visste knappt vad björnesmagasin var (helgerån får jag säga ;) )

Skiljer 1 år mellan mig och pojkvännen. Vill inte ha en kille som är helst över 3 år äldre än mig :)

Jag är 3½ år äldre än min man, och det har aldrig varit bättre.

Han va 24 år o jag 41 år då vi träffades lite för nått år sen.

Tyvärr var jag så rädd för att bli sårad då jag tidigare blivit utsatt för otrohet, så jag valde då att bryta kontakten med honom. Vet att han blev både ledsen o sårad tyvärr, men min rädsla tog över o vann till slut

Han har ändå mer eller mindre alltid funnits i mina tankar o de gånger vi setts ute någonstans så har vi liksom drunknat i varandras ögon. Så att attraktionen alltid har funnits där mellan oss e de ingen tvekan om.

Jag har nu äntligen bearbetat smärtan efter den där otroheten jag blev utsatt för innan jag träffade honom för första gången, så känner  mig mer redo att äntligen våga släppa in någon så nära i mitt liv igen.

Tog nu ganska nyligen kontakt med honom  o nu e vi så smått på G igen. :)

Så ålder, vikt, längd eller avstånd har egentligen ingen betydelse om de rätta känslorna o kemin finns mellan personerna.

Visst jag ska väl ärligt erkänna att de kanske inte hade funkat så bra då för några år sedan, han bodde fortfarande kvar hemma o jag hade ungar som fortfarande bodde kvar hemma.

Men tiden för oss kanske inte var den rätta då, men de e den förhoppningsvis nu. :)

Det där är svårt, jag hade nog inte haft problem med stora ålderskillnader om det inte vore för en gammal vän till mig som vart tillsammans med en annans vän pappa, När hon var FEMTON år gammal. Han var du lite över 40. Och jag som ung då blev sjukligt äcklad. Men nu sådär 8 år senare så är de fortfarande tillsammans och har gift sig och skaffat barn.