Att han höll inne med hur mycket alkohol han hade druckit på after worken. Han var dyngrak trots att han lovat att inte dricka så mycket, han sa att det bara var fyra öl, vilket jag ju förstod att det inte var. Han fick sig en rejäl avhyvling och mådde som han förtjänade dagen efter.

Nu står det ju att det inte behöver vara hemska saker som otrohet, men det är mitt exempel så jag tar det. Det var inte länge sedan min pojkvän var otrogen mot mig. Han gjorde slut med mig och otroheten fick jag veta av honom i efterhand. Vi har varit ifrån varandra nu, sedan träffades vi av en anledning i måndags. Jag insåg att jag inte kan hata honom. Jag insåg att jag aldrig känt såhär med någon annan och jag tror eller snarare vet att det fanns en anledning till att vi träffades igen, Han och jag har "pratat ut" och kommer börja träffas igen, utan att bo ihop. För vissa låter detta säkert helt absurt, det gjorde det för mig med innan jag träffade honom igen. Jag kommer aldrig förlåta honom för det, men jag kommer lägga det åt sidan och aldrig dra upp det som ett kort i framtida jobbiga situationer. Det är sjukt att älska någon, det är komplicerat men det är också helt underbart! Det här blev en kort sammanfattning av det som hänt, det går inte förklara i text hur man känner.

Hmm…. Min nuvarande har faktiskt inte gjort speciellt hemska saker. Jag är den som "ballar ur" ibland, vi är som eld och vatten och jag är tyvärr elden men det är skönt att han kan svalka mig :P

Men det finns vissa må, vita lögner eller att han inte berättat saker för mig som gjort mig frustrerad och förvånad (över hans karaktär).

T.ex att det långt efter att vi blev ett par, visade sig att han nästan blivit tillsammans med en annan tjej, som vekrligen hatar mig och som jag pratat en hel del skit om med min pojkvän. Han sa inte ett knyst om att han och hon träffats och att han avrit kär i henne :D Det gjorde mig lite ledsen och förvirrad när jag fick veta det via en annan och sedan frågade honom om det- så pratade han ju om det.
Så det löste sig ändå. Jag kände mig bara så dum och förd bakom ljuset, även om det inte alls hade med vår relation att göra.

Sen blev han bjuden på resa av sina föräldrar, de skulle åka långt bort..hela familjen (notera att alla barnen i fmailjen är 30+). Viär hos hans föräldrar flera gånger osv, men ingen säger något. efter ett hlavår får jag veta att hans föräldrar sagt att de ska bjuda honom på en resa, han har inte sagt ett knyst. Varför berättar/pratar man inte om en sån sak? :D Hur tänkte han, tänkt ehan berätta dagen innan "du jag far till typ Afrika i 2 veckor, vi ses!" :)))) Då började jag mest fundera vad mer för "småsaker" han inte berättar för mig…eftersom om jag blivit bjuden på en sådan sak så skulle jag berättat det åt honom direkt. JAg ifrågasatte VÅR relation- han är uppenbart min bästa vän men jag har tydligen inte tillträde till viss information av hans liv :P

Fick nyss, sist av alla i hela världen veta att min pojkvän ska bli farbror, VEM BERÄTTAE INTE en sådan sak? Han ahr vetat det i FLERA, FLERA VECKOR, typ hela sommaren. Jag blev galen XD

Mitt ex däremot, han gjorde så sjukt många sjua saker mot mig så det skulle bli en hel bok så jag sätter punkt nu.

Blivit ihop med mig….

Den gången jag blivit mest arg och ledsen på honom var när han "beskar" syrenerna i våran infart. Det är ca 70 år gamla hängsyrener, väldigt maffiga, en hel rad.  Varje år innan hade jag klippt (försiktigt och med känsla) för att infarten skulle vara fri så inte grenar skrapa på bilarna men buskarna ändå ha kvar sin form och estetik…  Maken är ingen estet, han är praktiker. Han bestämde sig för (när jag var på jobbet nån dag) att det var väl mycket mer praktiskt att ta lite mer rejält så man inte måste finklippa varje år…  och så gjorde han någon sorts motorsågsmassaker i trädgården.  Fyfaaaaan 😮😡vad ledsen och arg jag blev.  Dessutom så hade han faktiskt, om han kopplat på hjärnan, kunnat gissa/veta att jag inte alls skulle bli glad. Han visste det nånstans och ändå gjorde han det.

Bland det värsta han gjort var när jag egentligen skulle stannat hemma och han skulle på en fest men jag ångrade mig och åkte dit, då var han någon annanstans och skulle komma senare. Det var våra gemensamma kompisar. När han fick reda på att jag va där kom han dit, drog ut mig i armen och sa att vi skulle hem. Jag va nykter och skulle köra. Tror jag skrek på honom rakt ut i minst en halvtimme, åkte hem och försökte kasta ut han hur bilen och åka hem till mina föräldrar. Det var fruktansvärt pinsamt och extra otroligt overreaction. Kan säga att han inte gjort om det igen. Och bad länge om ursäkt och tårarna rann på honom. Hade han inte reagerat så, så hade jag lämnat honom. Jag är glad att jag stannade för en bättre man finns inte

Här var det väl så pass illa som att jag blev sexuellt utnyttjad samt bedragen under en av hans resor, som han senare för den tjejen dumpade mig då han kom hem. Detta var ganska nyss egentligen, ett halvår. Vi hade varit tillsammans i 3 år och han bedrog mig med henne under perioden alla hjärtans dag, dessutom. Tror de bor tillsammans nu. Det värsta var att han utnyttjade mig sexuellt då han kom hem från resan och bestämt sig för att göra slut med mig, men det fick jag inte veta då utan vi hade sex… Och det slutade med övergrepp. Väldigt snällt i och med att han haft en ny sexpartner under resan, tur som satan att han inte dragit på sig någon sjukdom. Han passade helt enkelt på, den idioten, när han ändå skulle dumpa mig samma helg. Sådan tur hade jag tidigare i år!

Men jag repade mig illa kvickt och har hittat en ny (en av mina bättre vänner) och mår SUPERbra 🙂❤️

Hmm…jag kan inte bestämma mig för om det var när han sa att om han hade sett mig med en annan kvinna så hade han gått igång på det och joinat och satt på oss båda två, eller om det är den gången han satt och rökte på under tiden som jag hade ett allvarligt samtal med honom och han blev mer och mer väck (samtalet var över skype, utan kamera) och hans kompis fick säga att han var så bäng att det inte gick att prata med honom…

Tar nog nummer två…för den var väldigt respektlös och jag tål inte när folk är respektlösa :/

#8 Oj, är det någon du träffar nu? Är det ok med att han röker på? Tänker bara så att du inte "accepterar" för anledningen att han kanske klargjort att han aldrig skulle ändra på det 🙂

#9…detta är min nuvarande pojkvän…jag har valt att acceptera det så länge jag vet att hans mål är att en dag bli ren. Om han tar ett par öl till maten eller en joint innan han ska sova det bryr jag mig inte så mycket om…idag har han dock varit helt ren i en vecka, så grattis till min fina pojke som kämpar på! <3

För snart 20 år sen hade jag ett rätt destruktivt förhållande där vi framåt slutet gjorde sansade och mogna saker som att stå på varsin sida gatan och skrika hemskheter till varann. Bl.a. kunde han inte hantera att han inte var min första (det visade sig senare att jag var hans första, men det visste jag inte då eftersom han ljög om det).

I alla fall, vid ett av våra gräl märkte jag väl vartåt det barkade, för jag frågade om han inte skulle kalla mig hora snart, som han brukade, och då svarade han: "Nej, det tänker jag inte göra, för det är inte rätt - mot de prostituerade, att jämföra dem med dig. En prostituerad får åtminstone pengar för det, och jag har en viss respekt för dem".

Vet inte om det ens var det värsta han gjorde, men det var definitivt det lägsta någon någonsin har sagt till mig. (I alla fall någon jag brytt mig om.)

Mitt ex.. Det hemskaste han gjorde måste ha vart när jag skulle opereras. Ingen allvarlig operation, inte alls nån big deal egentligen, men jag hatar sjukhus, narkoser osv. Jag fick ligga i ett rum på sjukhuset hela dagen, och mitt ex som bor i Norge (30 mil härifrån) jobbade. Strax innan jag skulle in på operationen så slutade han, så jag ringde honom via Viber men täckningen var så dålig på sjukhuset att han knappt hörde vad jag sa och då blev han irriterad och skrek på mig och bara slängde på luren. Men när jag vakna upp hade jag dock 5 olästa meddelanden från honom ^^ "Förlåt, tänker på dig, hör av dig när du vaknat, jag älskar dig, <333" .. Men innan operationen mådde jag kasst för hur han hade gjort.

Min bästis, som var som min pojkvän.. Det värsta han gjort MOT mig var att han träffa en tjej och slutade vara min vän pga hennes svartsjuka. Hade jag gjort samma sak mot honom, hade han sett det som otrohet. Så jag väljer att se det på det sättet jag med. Det känns så, också.

Jag fick stark ångest på krogen och han köpte öl fastän han märkte att jag inte mådde bra. Han agerade trotsigt och gjorde saker trots att jag uppenbart sa och visade att jag inte mådde bra alls. Jag fick halvspringa ut därifrån innan jag fick en panikattack och han tyckte allt var mitt fel "för att han ju måste få göra som han vill". Det var det värsta, för att han vet att jag ha stark ångest i sådana miljöer och att han på så vis svek mitt förtroende när jag försökte utsätta mig för denna miljö och trotsa ångesten. Inget stöd från hans sida, det var det värsta han gjort mot mig. Är inge kul att känna sig ensam och motarbetad av den man litar på mest :/

De två värsta sakerna min kille gjort: otrogen (via internet), sexcamade och annat under lång tid och jag kom på det en gång.

Andra saken han gjort var att vilja utöva sin sport tillsammans med en som har utsatt mig för psykisk misshandel. Klart att han får spela med vem han vill, men väljer han den enda personen som riktigt skadade mig, så känns det som att han tappade all förståelse och respekt för mig.

Båda dessa saker kändes som stora svek och jag funderade både en och två gånger på om det är värt att fortsätta tillsammans. Valde att försöka släppa det och går nu i terapi för dels detta och dels helt andra saker.

Det är skitsaker egentligen, men det är något som är väldigt jobbigt för mig. Förra året hade jag och maken ett långdistansförhållande (innan han flyttat hit). Jag var gravid och djupt nere i en depression (är deprimerad fortfarande) och mådde hemskt den kvällen men försökte bita ihop så gott det gick, för jag vet hur jobbigt det var för honom när han inte kunde hjälpa mig (50 mil bort är det lite svårt). Jag ringer i alla fall honom för att säga god natt (jag hade frågat honom innan om han ville att jag skulle det och det ville han) och när jag försöker förklara hur jag mår så klagar han över att han aldrig får ha roligt och lägger på i örat. Sen går det inte att nå honom på hela natten, dagen efter får jag höra att han druckit på tok för mycket och blivit helt väck. 

Jag var helt säker på att han bestämt sig för att göra slut och var än mer nere än innan. Skriver till honom och får inget svar. Dagen efter skickar han bara ett hjärta som sms. Ingen förklaring, inget samtal där han ber om förlåtelse eller nått. 

Efter det hade (har…) jag svårt att lita på honom, eftersom han inte ens själv förstod vad som gick fel. Och han mådde vid den här tiden ganska dåligt han med, då hans bästa kompis helt plötsligt betede sig skumt. Så när han vid ett tillfälle skulle ut med kompisarna bad jag honom att inte dricka (dels för att jag inte kunde lita på honom och dels för att jag tycker det är en dum idé att dricka när man är ledsen). Han sa okej och åkte iväg. Sen skickar han ett mess om att han dricker ändå, för han är minsann ingen toffel. Okej om han vill dricka, men säg då det när jag ber honom att inte göra det. 

Jag tycker inte man i ett förhållande kan bestämma om någon ska dricka eller inte, men jag rådde honom att inte göra det och han lovade. Och bröt det. För mig är löften väldigt viktigt och man lovar inget man inte kan hålla. Jag vet, jag är otroligt barnslig.

När han skickade sex sms till hans gamla kk när vi precis minst vårt barn (missfall v13) det gjorde så jädra ont att han kunde göra en sån sak mot mig när jag behövde honom som mest

Jag hörde min sitta och prata om gamla ligg och "härliga stunder" :/.. Samma dag som jag skulle kolla upp med mvc om att vi ev skulle försöka oss på att skaffa barn igen efter att vårt barn dog under förlossningen 4 månade tidigare.. Det blev en dubbel sorg :(

Min dåvarande tjej var otrogen med en av mina bästa vänner. Jag var givetvis arg, upprörd och besviken men förlät henne då jag verkligen älska henne men bara ett halvår senare var hon otrogen igen med en annan och då bröt jag kontakten helt. Känns som ett beslut jag borde tagit första gången men känns ändå bra att jag bröt kontakten nu.

#16 & #17 Nä usch, så uselt gjort av dom båda. :( Jag kan inte föreställa mig hur någon kan göra något lägre. :(

#18 Starkt gjort, du är värd så mycket bättre.

Min nuvarande sambo frågade en gemensam bekant om nakenbilder samt att dom skrev en hel del andra intima saker. Dessutom så "utmanade" han henne att klä av sig alla kläder förutom underkläderna på en nyårsfest som vi hade här hos oss. Kändes verkligen inte okej och när jag försökte få honom att tala sanning (om att han hade frågat om nakenbilder) så ljög han, efter en del utfrågningar så erkände han. Hade nämligen hittat några bilder på henne på datorn så därför visste jag. Lögnen gjorde nog mest ont.. Dessutom började hon tydligen få känslor för honom och "bad" honom göra slut med mig.. Vilket han däremot inte ville. Blev sårad både av honom och henne, trodde verkligen inte att hon var sån. Men har nu ingen kontakt med henne (varken jag eller sambon) och han har lovat att inte göra om det.

Jag var tillsammans med mitt ex i två år, vi bodde 40 mil ifrån varandra och träffades kanske en gång i månaden. Det absolut värsta han gjorde mot mig var att våldta mig. Han var också otrogen mot mig flera gånger med flera olika tjejer, varav en av dom var en av mina närmsta vänner (vi hade träffats genom honom), han var även tillsammans med en annan tjej i kanske två veckor. 

När jag väl var hos honom så gjorde vi ingenting förutom att ha sex och när vi inte hade sex så satt han framför datorn och spelade. Väldigt ofta när jag var hos honom så kunde han bara dra iväg utan att säga vart han skulle eller när han skulle komma tillbaka. Det kunde gå flera timmar och man kunde inte få tag på honom då han antingen stängt av mobilen eller klickade när man ringde. När jag inte var hos honom så sprang han också hemifrån och ibland så kunde han säga att han skulle ta livet av sig och sen så fick man inte tag på honom förrän dagen efter. 

En gång så fejkade han sitt självmord - han hade mått dåligt under natten och blev sedan okontaktbar och på morgonen så skrev hans polare till mig att han hade hängt sig själv. Det var en av de värsta stunder i mitt liv. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, vad jag hette, vem jag var eller vart jag befann mig, allting bara rasade samman. Jag ringde min mamma och kunde inte sluta gråta. Hon åkte hem från jobbet men ringde min moster och min bästa vän som kom över då det skulle ta ett tag för henne att komma hem. När min mamma kommit hem så ringde hon mitt exs mamma och då visade det sig att det inte alls var sant. 

Han ljög för mig om så mycket att jag idag inte har någon aning om vem han är. Jag kan inte säga att jag kände honom då han ljög om så otroligt mycket. Så i efterhand har jag fått reda på att han tex knarkat under en stor del av vår tid tillsammans, vilket jag inte hade någon aning om. 

Jag vill bara informera om att jag inte mådde bra under tiden jag var tillsammans med honom. Inte bara för att han var som han var, utan för att jag led av en ätstörning, depression och Borderline. Jag var ung, blind och naiv som trodde att det var han och jag mot världen. Jag trodde att han var ljuset i mitt liv, när det egentligen var han som var mörkret som drog ner mig. Våldtäkten förträngde jag tills två år efter att den skett, jag har kommit över den och gjorde en anmälan för min egen skull och för att få avsluta den delen. Idag mår jag mycket bättre och har en väldigt fin pojkvän. :)

#21 Den första delen låter läskigt likt förhållandet med mitt ex. Vi bodde ca 50 mil ifrån varandra och träffades någongång i månaden. Han var dock inte otrogen "fysiskt" (tror jag inte) eller hur man ska förklara men han skrev till andra tjejer och bestämde träff osv. Träffarna blev dock aldrig av av någon anledning. Han satt också och spelade dygnet runt och sket i mig totalt när vi inte låg i sängen då.. Fick några gånger sova i ett annat rum för att han inte ville sova tillsammans med mig..

Förutom det med knarkandet och självmordsförsök så låter det sjukt likt vårat såkallade förhållande..

#22 Inte för att vara sådan, men det skulle inte förvåna mig om det skulle ha varit samma snubbe. Inte för att jag tror det eller hoppas det. Det är väldigt trist att behöva vara med om en sådan person, vi förtjänar så mycket bättre!

#23 Det skulle inte förvåna mig egentligen. Usch ja, man kan ju bara hoppas att dom inser det själva.