Ska berätta litegrann om en "vän" till mig, snarare bekant då vi träffats två gånger och då jag i varje fall inte fått något starkt band till henne. Hon är tio år äldre än mig som är 20 och beter sig så märkligt och pressande.

Situationen är som så att hon var kompis till någon kompis till mig på facebook. Utifrån tomma intet kontaktade hon mig för att jag såg ut att ha en så cool stil och kommenterade att hon var vän med en av mina vänner. Jag är inte direkt främmande för nya kontakter så vi började chatta lite, efter en dags chattande börjar hon skriva som att vi är bra vänner. Hon börjar öppna sig på alla sätt och vis, skriver att hon håller på att göra slut med sitt ex som misshandlat henne, hur ledsen hon är, vilken idiot han är och börjar även säga att hon blivit intresserad av en annan. Jag känner mig lagomt intresserad eftersom vi för tusan inte känner varandra, men ställer väl lite följdfrågor för att vara trevlig och så när hon frågar mig om råd. Hon tar väl mitt lilla, verkligen lilla engagemang som en stor invit till vänskap så hon börjar skriva jätteofta, skriver i andan "Hej gumman! Hur är det? <3" och jag svarar sällan eftersom jag inte kallar någon för gumman, inte skriver hjärtan till någon annan än min pojkvän och inte riktigt tål det snacket… med någon jag BARA chattat med TVÅ gånger.

Några veckor efter säger hon att hon ska flytta till en närliggande stad min och är så lycklig över att vi kommer börja ses. Fastän hon verkar ha en märklig syn på vänskap och sådant säger jag att visst kan vi kanske ses. Hon är ju trots allt snäll och hon är väl bara en sån som är lite på. Då hon flyttat vill hon ses hela tiden. Jag känner mig inte riktigt mogen för att träffa henne då hon är så otroligt på och kommer med ursäkter. Hon ringer mig en gång, för första gången, och gråter över något som har hänt och jag blir väldigt chockad över att vi aldrig ens pratat i telefon och här ringer hon och begär stöd som om vi vore värsta vänner. Vi har hittills bara chattat ibland, jag har sällan svarat för att jag vill ta avstånd. Efter telefonsamtalet har hon "tagit" en bild av mig och lagt ut på sin fb och skrivit "hanna, min älskling. du är så fin. älskar dig min fina vän! finns alltid här för dig <3" för att hon TVINGADE sig på mig på telefon för att hon mådde dåligt. Och där börjar ett ständigt gillande och kommenterande med hjärtan på alla mina bilder, hon blir ännu mer påflugen och vill ses, ses, ses. Jag svarar sällan men hon fattar inte vinken. Tids nog då hon ändå är en kul person med rolig humor osv far jag på en fest till henne. Hon ger mig en stooor kram och vill pussas på kinden hela kvällen (jag är inte en sådan person och är 20 medans hon är 30) och vi hänger med henne och personer som är minst ett år yngre än mig. Vi har ju ändå kul men nej, jag är ingen sån som håller hand med mina vänner eller följer in på toaletten eller vill låtsats vara lesbiska på krogen för att killar ska bli intresserade. VERKLIGEN INTE!!! Jag säger det till henne och säger tillslut ifrån på riktigt, men hon tycker bara jag är tråkig och liksom ignorerar att hon blir "dissad" av mig.

Hon fortsätter höra av sig som vanligt, varje gång jag svarar på ett chattmeddelande börjar hon tokgilla mina bilder på facebook, skriva en status som "hanna, du är bäst gumman! puss" BARA för att jag gav henne LITE uppmärksamhet genom att svara på ett meddelande. Det här känns som en ohållbar kontakt för mig och det har aldrig riktigt känts som att jag velat sätta ner foten, främst för att jag inte bryr mig om henne!! Hon tvingar sig på mig, vill ses hela tiden, smsar och försöker ringa hela tiden trots att vi aldrig fått en nära kontakt. Aldrig. Det är något hon inbillar sig, och värt att tilläggas är att hon verkar göra såhär med alla hon lär känna. Samtidigt som hon får massa "fiender" som hon säger, lägger ut provocerande bilder, beter sig som 14 och säkert delar bilder citat tre gånger varje dag på fb som lyder "maybe I'm a bitch, but I'm better than you!" "I don't care what you think, I'm me!" "Yes I'm hot. Can you handle it?" och massa sådana citat för att locka till sig uppmärksamhet eller rättfärdiga henne på något sätt.

Jag undrar mer bara om jag ska fortsätta ignorera eller vad jag ska göra? Jag anser mig inte ha någon skyldighet att förklara hur jag tycker hon beter sig i och med att jag från mitt håll enbart är bekant med henne, och jag fattar inte hur hon "kan älska mig" för att vi setts två gånger i festsammanhang och för att jag ibland ger råd på hennes problem eller svarar då hon ringer.

Och att hon är tio år äldre och mest har vänner som är tio år yngre, samt lever som på högstadier/gymnasiet och snackar om sina fiender och skriver så som hon gör. Inte alltid åldersrelaterat men ändå. Jag blir bara så j*vla less henne och jag tycker på ett sätt att det bara är att dramatisera det hela om jag mitt i allt skriver "jag vill inte träffa dig mer och du är inte min typ". ärligt kanske, men hon kommer ju göra världens deal av det, kanske hänga ut mig eller reagera helt skogstokigt. Blir det ännu värre och att hon börjar anklaga mig för att jag inte svarar eller börjar tjata ännu mer blir jag ju tvungen, men ska det verkligen behövas?! De flesta har ju något slags vett när det gäller det sociala. Jag vill bara ignorera henne i och med att vi inte har något band och att hon ska fatta vad att bli ignorerad innebär. Det låter såklart hårt, men hon respekterar ju inte mig och den jag är då vi väl snackar/har setts!! Vi är inte ens vänner.