En engergitjuv!!

#1 tänkte samma. Men vederbörande kontaktar bara då det passar denne. Och det konstiga är att det är alltid vid fel tidpunkt för mig.

Jag hade en liknande vän under ganska många år. Mår mycket bättre då jag för snart 2 år sedan sa upp kontakten. Det går inte att ändra på, tror mig, jag försökte.

Fast…för mig är en vän inte någon som ska lösa mina problem- vilket du verkar vilja göra för din vän- en vän behöver finnas där för att lyssna på mig, men fungerar ju även åt andra hållet. Ni verkar inte ha mycke tid att umgås, så den "roliga delen" av er relation verkar utebli.

Jobbar själv en hel del och ett tag blev mina vänner "jaha, hon vill inte umgås med oss"; för folk har olika mycke tid och olika stora behov av att "fylla sin fritid" med saker. Jag är gärna själv stora delar av tiden när jag inte jobbar, behöver vila och sova mycket, jobbar delade turer flera dagar i veckan och ofta även helgjobb. Det enda som är heligt och socialt för mig är min gruppträning :) Inte ens min pojkvän kan räkna med att få se mig varje vecka.

Men detta har jag berättat för dem, noggrant. Sagt att det inte är pga bristande intresse, utan det är för att jag ska må bra, slippa stressa och känna mig pressad. Att jag blir glad att de hör av sig. Du beskriver att hon hör av sig när det passar henne- klart hon gör? Vänner hör av sig. Men du blir irriterad för du känner dig pressad av henne. Det skulle du inte göra om hon godtog ett enkelt nej. Så du får vara tydligare och säga att hon får dig att må dåligt och det är inte en vänskapsrelation du vill ha. Att ni kan turasom att hitta på saker ihop? :) Om du nu alls ens vill umgås med henne längre?

Jag förstår dig, men jag förstår även din vän… delvis.

hmm svårt det där. Jag har själv en kompis som aldrig kan ses för att hon jobbar hela tiden och när hon är ledig har hon massa annat för sig så jag har funderat på att säga upp vänskapen… men sen har jag också varit i den sitsen då jag jobbat mkt och inte kunnat träffa kompisar, men då har jag förklarat läget och då har dom accepterat det. Det finns perioder i livet då man helt enkelt inte kan träffas lika ofta som vanligt men då tycker jag att man ska förklara det för sin vän, det är inte mer än rätt.

Aldrig fattt grejen med att säga upp vänskaper, man ses eller ses inte, periodvis ses man oftare. Kontaktar någon en för ofta så fr man förklara läget "Jag är upptagen och behöver tidne för annat".

#6 Varför ska man inte kunna säga upp vänskaper? Båda ska ju vara nöjda i en vänskap, inte bara den ena!

När man säger upp en vänskap så säger man egentligen: "Jag vill inte umgås mer med dig!"

Hur ofta vet man det så säkert egentligen? Sådant drama tycker jag bör vara reserverat för personer som gör en illa eller utnyttjar en på olika sätt. Man måste acceptera att vänskapsförhållanden förändras och försöka hitta det som är bra med det som finns kvar av vänskapen, även om den inte är så bra som den var förut.

Ja, varför göra stort drama och säga upp med pukor och trumpeter? Oftast rinner det ju bara ut i sanden om man inte jobbar på saken …

#8 Det där beror ju på situationen. Jag har vid ett tillfälle sagt upp vänskapen, då jag kände att min väns turbulenta leverne, drabbade mig på ett sätt så att jag hade svårt att fungera i mitt eget liv. Att vara någons ständige problemlösare, utan att agera själv på andra sätt än att försvåra tja det utarmar vänskap. För mig är vänskap när man finns för varandra, inte när allt är endast på den ena personens villkor. Jag tycker att det fulaste som finns är att låta saker rinna ut….det sårar ngt fruktansvärt, bättre att förklara varför man som i mitt fall helt enkelt behövde rädda mig själv.

#10: Varför skulle någon bli sårad om två personer hör av sig mer och mer sällan till varandra när de märker att de inte längre har så mycket gemensamt?

#11 Oftast är det ju en av personerna som känner så och så gör ju många för att avsluta relationer av olika typer och det gör bara ont.

#12: Jaha? Men nu menade jag det som jag skrev, inget annat.

För övrigt skulle jag tycka bättre om att en bekant "tonade bort" än om att vederbörande ställde till stort drama och höll tal över sitt eget mående och varför jag måste få kicken ur vederbörandes liv för att jag inte var tillräckligt bra för att få nåden av vederbörandes umgänge.

#13 Där är vi väl bara olika. Jag är rak som person och föredrar att omge mig med personer som är detsamma. Jag öste inte ur mig till den personen som jag behövde skydda mig ifrån, utan sa som det var, det var svårt, men nödvändigt. Jag anser ju inte att det är att likställa med drama. Det handlar ju inte heller  (oftast antar jag) om huruvida ngn är tillräckligt bra…ibland så skadar en relation personerna i den, precis som när det gäller kärlek….men du tonar ut det med?

#14: "men du tonar ut det med?"

Tonar ut vad?

Jag är extremt rak och till det hör att jag inte engagerar mig eller tvingar fram engagemang där ingendera parten är engagerad.

#15 Tror inte vi riktigt talar samma språk här. Jag menar inte att man ska tvinga fram ngt som helst engagemag. Om man inser att ngn typ av relation skadar en, så får man helt enkelt avsluta den på ett rakt sätt. Det är vad jag säger…att bara låta det rinna ut i sanden genom att glida undan, tja..det är inte min stil.

Att bara sluta höra av sig/svara eller komma med genomskinliga ursäkter tills den andre ger upp är såklart ett fult sätt att "göra slut" på. Men om man förklarar ärligt varför man inte kan träffas på samma sätt som tidigare så brukar de flesta normalt funtade kunna acceptera det.

Mår man själv dåligt av en relation är det ju också förståeligt om man vill ändra på den. Och då är det viktigt att vara rak och tydlig, även om det är svårt. Om båda är beredda att kompromissa kanske man hittar ett sätt att fortsätta vänskapen utan att någon mår dåligt? Men om det inte funkar så måste man nog rädda sig själv till slut.

Men måste man verkligen säga upp vänskapen för alltid? Det kan ju vara något som är övergående.

#16: Nej, du förstår uppenbarligen inte vad jag menar (inte #17 heller, om nu biten "Att bara sluta höra av sig/svara eller komma med genomskinliga ursäkter tills den andre ger upp är såklart ett fult sätt att "göra slut" på" var avsedd som bemötande av något jag har skrivit).

Nej, det var ett svar på #10.

Tycker detta urartat lite. Detta handlade inte om huruvida det ska göras slut eller inte.

Jag är intresserad av att umgås, men att konstant försöka vara med allt och alla när man jobbar funkar inte och jag tänker inte stressa sönder mig.
Och att sen även vissa gånger bara få vara psykolog funkar inte heller känner jag då vederbörande ändå inte vill hjälpa sig själv. Så det har jag sagt ifrån.

Och det jag känner är till viss del respektlöst i denna cirkusen är det faktum att personen inte kan för fem öre komma ihåg om jag säger att jag är upptagen, jag förstår om personen är stressad eller mår skit och kanske därför har dåligt minne. Men att gång på gång liksom peta på samma finne gör mig leds.

Jag kan även tillägga att jag har sagt varför jag inte har hunnit träffats till denna personen.

Jag får se hur det blir sen. Just nu är jag själv sjuk och orkar ändå inte umgås med någon så "ingen" får del av "kakan".

#6 Aldrig fattt grejen med att säga upp vänskaper, man ses eller ses inte, periodvis ses man oftare. Kontaktar någon en för ofta så fr man förklara läget "Jag är upptagen och behöver tidne för annat".

Jag håller med. Jag har haft en del "jobbiga" vänner. Visst någon enstaka har jag sagt att jag inte vill ha kontakt, ja även åt andra hållet med. Det brukar gå ett tag och sen kanske vi tar upp kontakten igen. Eller inte.  

#17 komma med genomskinliga ursäkter tills den andre ger upp är såklart ett fult sätt att "göra slut" på.

Men det är nog sällan jag "gör slut" bara att man umgås och har mer kontakt i perioder. Ibland blir det mindre. Jag kanske inte vill vara så drastisk att "göra slut" på vänskapen, jag vill bara ge det lite luft…

#17 Mår man själv dåligt av en relation är det ju också förståeligt om man vill ändra på den.

För mig är vänskap villkorslöst. Dvs att det ska inte behövas att ändra på vänskapen. Jag tycker att vänskap ska bygga på tolerans och acceptans.

#20 Jag är intresserad av att umgås, men att konstant försöka vara med allt och alla när man jobbar funkar inte och jag tänker inte stressa sönder mig. Och att sen även vissa gånger bara få vara psykolog funkar inte heller

Jag förstår dig… Det blir en påfrestande vänskap. Har TS någon gång berättat hur du tycker, tänker och känner runt detta?

#21 Har jag sagt angående att agera psykolog? JA!

Jag har sagt att det funkar inte, jag är inte utbildad och jag kan bara ge råd. Jag kan inte få personen att gå till psykolog utan det måste denna själv vilja.

Ja jag har även sagt att jag har fullt upp just nu.

Skulle det fungera bättre om du satte upp ett datum och tid då du är ledig så du har ork, ett datum som din vän kan se fram emot?

Kan ni hitta på roliga saker med, dvs inte bara sitta och prata om din väns problem?

Kan du träffa din vän i grupp eller vill hen träffa dig enskilt?