Hur vet man?
Jag sitter här och funderar lite.. Hur vet man när en relation är slut? Alltså innan man har gjort slut.. Det känns som att jag och min pojkvän glider längre och längre ifrån varandra, utan att han märker ngt. Ingenting är roligt längre och jag känner mig deppig och längtar hem i stort sett hela tiden.. Vi gör ingenting tillsammans längre och vill jag göra ngt, då vill inte han det och tvärtom. Jag känner mig tom och ensam hela tiden, då jag inte får ngn uppmärksamhet av honom + att jag inte har några vänner här som jag kan vända mig till (inte så konstigt eg. då jag flyttat hit så nyligt). Jag har gått upp i vikt, vilket jag hatar, men här verkar det vara svårt att gå ned i vikt :P Jag gråter mkt oftare nu än tidigare och jag saknar mitt rum, mina vänner och hela min omgivning jag hade i min hemstad.
Han verkar inte bry sig ett dugg att jag mår dåligt, utan han säger bara "Åk hem då om du inte trivs här!" om jag är ledsen och om jag nu är ledsen så bryr han sig aldrig om att fråga varför. I stort sett så blir han bara arg om jag är deppig och bryr sig inte ett skvatt om mig. OM vi nu gör ngt tillsammans så ska alltid ngn annan vara involverad och vi gör aldrig ngt tillsammans bara han och jag. När jag åkte hem tidigare innan jag började jobba, så kändes det som om jag var på semester när jag fick komma hem och jag saknade inte ens min pojkvän, inte ett dugg! Kanske lite dagen innan jag skulle åka, även om jag knappt ville åka hem ifrån tillbaka hit.. Visst blev jag ledsen när jag åkte hem, men när jag väl var hemma i min hemstad kändes det på ngt sätt som en lättnad. Hemskt att säga, men det var så otroligt ksönt att få sova i min egen säng!
Jag vet inte alls vad jag ska göra… Jag älskar min pojkvän, men samtidigt så känner jag mig rätt osynlig här på ngt sätt. Jag vet inte hur länge till jag orkar.. Jag vet inte vad jag ska göra för att bättra på relationen. Allt är ju inte min pojkväns fel, men han gör ändå inget för att ställa upp för mig, då jag trots allt lämnade ALLT för hans skull! Känns som att jag borde få lite tillbaka, då det var en jobbig uppoffring för mig att göra! Jag har extremt tråkigt här och hur mkt jag än försöker, så känns det ändå som att det inte är lönt, då jag ändå inte får ngn respons tillbaka..
Jag vill absolut inte göra slut med honom, men samtidigt känner jag att det är meningslöst att fortsätta om det inte finns annat än bråk mellan oss. Vi kanske har vuxit ifrån varandra utan att vi vill erkänna det.. Men man ger ju inte upp 3,5 år bara sådär heller! Jag vet att han älskar mig och jag älskar honom! Det enda problemet är att vi har fastnat i vår relation och jag vet inte om vi kommer ta oss loss där ifrån..
*Suck* Jag vet inte vad jag ska göra.. Är det kört för oss eller kan vi få gnistan tillbaka?
jag tror ni kan få gnistan tillbaka, men jag tror ni bör ha ett allvarligt samtal….
Ta ett allvarligt snack med varandra, som sagt.
Ja, prata med varandra.
ett kan jag säga och det är att om ni inte löser detta eller ens provar, så är relationen slut.
Det är inte säkert ni har passerat envägsdörren änn, men ni måste, som dom andra redan sagt, prata tilsammans. För att ha en bra relation borde man ju ha som intention att den andra skal må bra, och om man själv kan gjöra nåt för att få den andra må bra så borde man prova. Inte därmed sagt att man skal gjöra vad som helst okritisk, men om det man kan gjöra inte går ut över en själv så man själv mår dårligt, så vore det väl värd för att se den andra glad tycker jag.
Om han inte vill gjöra nåt för att få dig att må bra.. är det då värkligen en sådan man du vill behålla?
Jag tycker du begjär ett samtal. Vill han inte ens prata, ja vad kan man gjöra då? Då vill han inte kämpa för förhållandet ens! Man kan inte va ensamma om att kämpa.
Så starta med praten och se hur det går från där och ut!
//Rita, sajtvärd på Husmorstips, fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg, bloggen och min hemsida.
Om han verkligen säger så, "åk hem då om du inte trivs här", då tycker jag du ska lämna honom. Såna människor tror jag inte man mår bra av.
Man ska vara i relationer som ger något positivt och det negativa ska vara så litet som möjligt. Visst kan man stå ut med något litet dåligt om det positiva är så mycket mer MEN om man inser att en relation till större delen är dåligt och negativ, då ska man nog fundera på att lämna den bakom sig.
Du säger att du vet att han älskar dig och att du älskar honom..Då är relationen värd att kämpa för ,eller hur.Har du flyttat in hos honom så att det är därför du inte trivs..Kan vara bra att se sig om efter ett boende som båda trivs med och som båda varit med och skapat.Det är alltid jobbigt att flytta in hos någon som har ett färdigt hem.Fick en känsla av att det var så i ditt inlägg..Sen behöver du vara tydlig .Mår du inte bra så måste man prata om det.Älskar han dig så lyssnar han säkert..KÄMPA PÅ..kram
En krukmakare och bloggare http://krukmakerihemjord.blogspot.com/
Tack för alla svar!=)
Jag ska prata med honom, MEN INTE idag, då han har det jobbigt nog =( Hans brors dotter blev sjuk i leukemi vid 3 månaders ålder och har haft det både bra och dåligt nu.. Denna lilla tös är 10 månader nu och troligtvis överlever hon inte, då hon fick ett virus eller vad det var, i tarmarna som sedan spred sig till levern, som nu gjort att den inte fungerar mer… De satta henne i respirator, men min pojkvän ringde mig för några timmar sedan (är på jobbet :P) och sa till mig att de skulle stänga respen.. Så jag vet inte om hon lever mer =( Men som sagt ska jag prata med honom när han orkar.. Han är ju som sagt jätteledsen nu, så det är ingen ide att tänka på sig själv vid tillfället!
Jag får se hur länge jag orkar kämpa.. Dock känns det svårt att lägga en 3,5 års relation bakom sig bara sådär.. Men vi har hunnit gå igenom så mkt under dessa år.. Mkt sånt som varit jobbigt för mig, tyvärr. Har fått ta rätt mkt skit, men jag sa åt honom en gång riktigt på skarpen och då skärpte han till sig =) Vi får se var detta slutar =)
Tack iaf för era vänliga svar!=)
För er som undrar så lever inte min pojkväns brorsdotter (heter det så?) längre..=( Hon gick bort för ett tag sedan (min pojkvän ringde mig 15.55 och sa att de var hemma och att hon hade somnat in).. En 10 månaders bebis =( Hemskt ju! Hade ju varit lika hemskt ändå, men hon var ju bara en bebis..=(
Kanske är därför han är lite bitsk nu. Låt honom vila sig ett tag och sen försök närma dig med försiktiga frågor, lirka upp honom. Fråga, vänta på svar, ställ analyserande frågor och låt honom känna som att han är den som har kontrollen över samtalet. Låt honom ta tid på sig att svara och fundera.
#9 Nae, det vet jag att det inte är!:P Han har alltid varit som han varit.. Innan hon ens fanns över huvud taget.. Så jag tror knappast att det är därför.. Känner ju min pojkvän :P Men jag får se om jag vill ha kvar denna relation.. Känns som att vi är på botten och det är inte säkert att vi kan ta oss upp. Jag väntar tills jag har jobbat klart här så får jag se om jag orkar stanna och försöka bygga upp det här eller om jag känner att det inte är värt det…
Starta ny diskussion