Relationer iFokus

Relationer

Etikettkänslor
Läst 2561 ggr
haejnna
0

Ny relation... med oväntad person.

Mitt ex och jag var tillsammans i många, långa och slitiga år. Han har inte alls behandlat mig som man ska behandla någon annan på grund av missbruksproblematik. Jag har var så sjukt svag och la mig tillslut platt. Lät honom göra mig till en mental slagpåse och trasa mitt självförtroende och min förmåga att lita på andra människor i totala småbitar.

Under hela vårt förhållande har jag haft en kompis, som alltid har funnits där, i den mån jag har låtit honom vara där. Jag har varit väldigt noga med att inte "lämna" ut mitt ex och därmed också mig själv och min egen svaghet. Vi har väl alltid klickat på otroligt många plan. Mer än vad man har velat erkänna för sig själv

En kväll när mitt ex spårade ur, påverkad i vanlig ordning, fick jag bara nog, jag orkade inte bli behandlad så här, jag orkade inte låtsas som att inget var fel. Jag ringde min kompis, han hämtade mig och mina grejer, jag var hysterisk och grät nonstop. Ett par veckor gick och min kompis som i börjar sjukskrev sig med mig för att jag bara vräkte ur mig allt, allting som har hänt under de senaste 4 åren, jag grät och grät. Han gjorde allt, allt som någon annan kan göra för att försöka muntra upp mig. 

Helt plötsligt så kysste jag honom och han kysste mig tillbaka. Jag vet inte riktigt vad som hände. Men det var som att allting bara föll på plats, jag ankrade och kroppen nästan exploderade av allt jag har tryckt tillbaka kom.

Ja, han hade spenderat 3 år med att vara kär i mig, med att älska mig och jag har känt saker jag med. I efterhand kan jag erkänna det.

Problemet är att trots att han är finast i världen mot mig och aldrig varit något annat så väntar jag bara på att han ska vända, hata mig, skada mig och knäcka det. Vilket är så sjukt jobbigt. Minsta lilla grej ställer till med en sån känslostorm.

Hur ska jag kunna/orka/ha möjlighet till att tro på att han älskar mig och inte vill mig något illa? 

Känns som att alla mina fina egenskaper har försvunnit och bytts ut mot cynism, misstänksamhet och totalt känslomässigt kaos.

Hannah, Joakim och lilla Penny

OlgaMaria
6
#1

Finns mycket man kan skriva… men, tänk på alternativen… antingen försöker du tro det bästa om denna relation, eller så ger du vika för rädslan och går och gömmer dig, och riskerar att gå miste om något helt fantastiskt och underbart. Vilket väljer du?

Visst finns en risk att du blir sårad igen, men vill du kasta bort chansen till äkta kärlek?

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Timmorn
0
#2

Samtidigt kanske det är bättre att du är ensam en stund och bygger upp dig själv igen innan du startar en ny relation, även om ni har känt saker?

Det är knepigt och du kan bara känna det själv, men när man har blivit så fullkomligt nedslagen som person är det ibland svårt att hitta tillbaka till sig själv och det kan ta sin lilla tid. Och man måste älska sig själv innan man kan älska någon annan. Nu redigerar jag och lägger till ett bör, man bör älska sig själv innan man sätter igång och älskar någon annan + känna sig själv. :) Men det är inte alltid så lätt

We accept the love that we think we deserve - Perks of being a wallflower

“A dog is the only thing on earth that loves you more than he loves himself.” ― Josh Billings

Anna4077
4
#3

Jag kan bara tipsa om att prata med någon professionell och tid. Låt dig läka och ge dig tid att lita på honom. Så mycket lättare sagt än gjort.

Anna och taxen Max

Gur4m1
0
#4

Med tanke på att din vän funnits där och uthärdat så länge med sina känslor- så kanske du kan be honom om lite mer tid att läka ihop? Att ni har känslor för varandra ch hör samman men du ebhöver tid att bearbeta den dåliga relationen, och inte genom din nuvarande kärlek?

Det är mina tankar. Tyvärr träffade jag en man rätt snart efter att sjävl ha kommit ur en stormig relation och det blev en hel del ältande och jag hade en stor osäkerhet som förstörde en relation som kunde ha avrit bra.

Det du känner beror ju på att du lbivit nedbruten och är rädd. Man msåte delvis komma över den men även acceptera sanningen som både kan ge en viss välbehövlig insikt och kännedom om relationer- att inte ta den för given, men även avskräcka en från att våga öppna sig fullt ut. Man måste våga satsa för att vinna, kort, enkelt och så sant.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Omstart
0
#5

Ååååh vad detta låter mysigt. Att hitta någon där som har varit kär i dig så länge i smyg. Underbart! Vill bara säga att jag håller med de andra som har svarat på ditt inlägg - ge dig tid att läka först! Jag gjorde själv det misstaget att jag gick från man till man och aldrig lät mig själv bli hel och stå stadigt på egna ben efter diverse nedbrytande förhållanden. Sen hittade jag min själsfrände i min nästan bästa vän sedan 10 år och gick direkt in i en relation med honom. Flyttade in och allt verkade bra.

Nu, knappt ett år efter att vi blev ett par, så har vi brutit. Jag är helt enkelt för trasig och han med efter sina förhållanden. Våra hjärnspöken går helt enkelt inte överens. Jag säger inte att han kan skylla på sina hjärnspöken för alltid, för det kan man inte, men jag/du bör lära oss att stå på egna ben först innan man slänger sig in i en relation. Be honom om lite tid. Har han väntat såhär länge så kanske han kan vänta lite till. Och det är ingenting som säger att ni inte kan dejta, umgås, och se var det leder. Men bo själv! Hitta DIG! Finn din egna inre styrka så att du känner att du tillför någonting till relationen än att du, om den tar slut, bara känner dig ännu mer som ett tomt skal. Take if from someone who know - it is NOT fun! Jag och min kille…ex….shit va svårt det är att tänka rätt….sa att vi skulle ta en paus från varandra och ordna upp vårat egna skit så att säga. Det är smärtsamt. Försök att hitta dig själv innan du går in i en långvarig relation. Du är mer än välkommen att skriva några rader i ett meddelande om du känner för det.

_Fisken
0
#6

Har läst din rörande berättelse och kan bara gratulera. Kan det vara så att du har hjärnspöken och har sår som inte läkt? Jag tror det tar tid att lita på att du också kan ha turen och ha det bra igen. Det blir bättre och bättre med tiden. Du måste prata med honom om detta så han fattar att det kanske kommer stunder då du faller för mörka tankar. Jag har själv en mkt känslig sambo som har en historia som påverkar ibland. Mörka tankar kommer - och går. Kan ett par prata med varandra brukar det lösa sig.