Det är rätt vanligt inom hästvärlden, att partnern blir svartsjuk på att man lägger så mycket tid på sin häst och sätter hästen i första rummet. Där handlar det ju dock om att man åker iväg flera timmar om dagen, och det är ju inte ovanligt (eller jättekonstigt) att partners blir svartsjuka på att en hobby tar jättemycket tid…

Låter väldigt osunt att bli svartsjuk på ett husdjur? 🤔

Jag förstår det om det är på den nivån som #1 beskriver. T:ex säg att jag lägger ner extremt mycket tid och energi på min hund. Tar honom på utställningar, köper nya saker till honom hela tiden och arbetar med honom hela helgerna och hela dagarna. Och till följd av det nekar jag hela tiden min pojkvän att ses, och säger att jag inte har råd att gå ut och äta om han inte bjuder för jag har precis köpt fyra nya selar till min hund. Och nej jag kan inte följa med och träffa hans föräldrar denna helgen heller, fast han frågat 15 helger i rad, för jag ska på utställning med min hund.

Då tycker jag absolut att det finns logik i att man som pojkvän känner sig åsidosatt och att man inte är nöjd med att man prioriteras så lågt.

Men om det bara handlar om att jag gillar när min katt sover i mitt knä medan jag kollar på film så är det inte sunt eller logiskt alls.

#2 Precis. Skillnaden är ju att man förhoppningsvis riktar sin svartsjuka mot hobbyn i sig (hästägandet/hundintresset) snarare än det individuella djuret - eller hobbyn i stort… Jag har själv varit i ett förhållande som tog slut för att hans hobby upptog 6 timmar varje vardag (utöver jobbet!) och hela helgerna, och att jag aldrig någonsin kom först. Det var skitjobbigt och jag svor på att aldrig någonsin bli ihop med någon med den hobbyn igen. Nu är jag tillsammans med en kille med samma hobby, men utan besattheten. Det är inga problem och jag har förstått att det inte är hobbyn det är fel på, utan inställningen.

Förlåt, TS, nu gick jag lite off topic. Men nej, jag tycker som sagt att det låter helt sjukt.

Jag håller på med hästar, tar väldigt lång tid och kostar massor med pengar! Jobbar dessutom heltid, jag förstår att min sambo blir avundsjuk när jag lägger så mycket tid varje dag på hästen och stora summor pengar. Hur fasiken står män ut med hästtjejer egentligen?!😂

Men att han skulle bli sur för att jag kelar med någon av våra 3 katter då hade jag undrat vad för fel det är på han.

Jag håller med om vad de ovanstående säger. Min hund kan bli avundsjuk om jag gosar lite med mina chinchillor men jag har aldrig stött på en människa som blivit det. x)

Jag tycker det är gulligt jag när partnern blir svartsjuk :$

#6 Tro mig, det beror på hur svartsjuk… En partner som försöker styra ens liv och bestämma är inte det minsta gulligt. Att bli svartsjuk på att man klappar sin katt är inte sunt.

#6 Som #7 säger beror det nog på hur svartsjuk partnern blir. Lite svartsjuka är sunt, det bör de flesta förhållanden ha. En snutt här och där alltså, annars känns det som om man kanske bryr sig för lite. Men för mycket svartsjuka kan ta död på vilket förhållande som helst.

#7 & #8 Ja, såklart beror det på HUR svartsjuk. Min pojkvän tycker personligen själv att han är för svartsjuk och vill ändra på det. Självklart får han försöka ändra på det om han vill! Men jag tycker att allt han har gjort hittills har varit gulligt :$ Men det pendlar ju från förhållande till förhållande också hur hög toleransen är på just svartsjuka. Men ja, lite svartsjuka kan till och med bara sunt i ett förhållande bara det inte går överstyr :)

Ja det är verkligen skillnad på svartsjuka och svartsjuka. Ett ex till mig förbjöd mig att festa utan honom (eller bara umgås i större folkgrupper med blandade kön utan honom) svarade jag inte på sms nog snabbt blev han misstänksam, hotade med att göra slut så fort jag gjorde något som inte passade honom och trodde att alla killar jag snackade med eller som var gamla vänner hade för avsikt att sätta på mig. Typ. Fastän de kanske till och med var 20 år äldre och hade fru och barn. Fick definitivt inte ha kvar ex på facebook och dylikt och han blev svartsjuk om jag umgicks med min familj mer än honom trots att jag bodde hemma.

 DET vill man inte vara med om kan jag lova! Man får ha uppsikt över sådana beteenden.

Håller med er allihopa, ett djur som man ägnar 10-15 minuter åt att gosa med är osunt, tycker jag.
Även jag är hästtjej, dock inte aktiv längre då jag inte har kvar min… Men mitt ex som jag hade då, han var mycket förstående och började faktiskt följa med mig ut till stallet, filma när jag tränade och även rida lite själv. Vi delade intressena, han körde cross/skoter och det gjorde även jag, han började hålla på mer med hästar och kaniner (hade uppfödning tidigare) så det blev riktigt bra där faktiskt.
Min nuvarande försöker snarare uppmuntra mig till att åka och träna min pappas ena häst, han ser hur annorlunda och avslappnad jag blir då och tycker det är lite smått intressant själv trots att han är mekaniker och mycket motorintresserad (vilket jag med är).
Så jag har nog träffat riktigt bra killar på den fronten och är glad att jag inte haft någon överdrivet svartsjuk kille, speciellt inte när det kommer till hästarna/motocross för det är något jag dessutom mår väldigt bra av då jag annars lider av mycket stress, ångest, depression och oro!

Jag har varit med om samma sak, märkligt tycker jag.

Jodå!

Mitt ex blev sur för att jag tyckte om mina katter "för mycket" så ibland när vi bråkade om något heeelt annat kom han med sina argument om att jag bara bryr mig om djuren…

Ehm…jag hade tre hästar och hade en period i somras då jag drog iväg till danmark i tid och otid…min dåvarande var iväg på 4H läger i någon vecka, började med innebandy igen, satt och spelade…vi hade aldrig några problem med den enes hobby. 

Nu har jag en häst och jag har tagit upp tecknandet. Allt det tar tid och kostar pengar. Pojkvännen älskar att kolla på film till sent in på nätterna, drar iväg till grabbarna och hänger där hela kvällar utan att vi hörs. Och där är ingen avundsjuka utan tvärt om en förståelse för att vi alla har någonting som fulländar oss och som vi behöver för att må bra. 

Jag kan också uppskatta att min kille t.ex markerar av för andra killar att jag är hans och att dom ska ta och backa, men han skulle aldrig komma på tanken att hindra mig från att umgås med det motsatta könet. 

Att bli svartsjuk på en katt låter som bortom allt förnuft enligt min mening. Man måste ge varandra plats i en relation. Livet är så otroligt mycket mer och mycket större än ens kärleksrelation. Vi behöver mer än en partner för att må bra och anser man inte att man behöver något annat så vill jag tro att man isåfall verkligen behöver vara ensam och finna sig själv. 

Jag önskar att förhållanden kunde handla mer om förståelse och mindre om makt och kontroll…

Mitt ex. skyllde på mina kaniner när han tyckte det var slut mellan oss. Då han påpekade att mina kaniner tydligen gick före honom. När han i andra stunden ville att jag skulle hålla på med min hobby för att jag inte hade mycket annat att göra. Denne visste om mitt stora kaninintresse redan innan vi blev ett par, kan denne inte acceptera det är det ju inte direkt den rätta…

Förstår faktiskt inte riktigt hur man kan bli svartsjuk på ett/flera djur, inte direkt som om det är den/dem man går ut och äter med eller typ spelar saker med… 🤔