Så tråkigt :(
Var det något som hände?

Det är alltid lätt att ge råd. Sedan när man är där själv så är det svårt att ta till sig det.

Jadu Hera…Vi pratade seriöst på att skaffa barn och en kväll när vi diskuterade mycket så valde jag fel tillfälle att tala om att jag nog fått kalla fötter. Vi hade varit väldigt oense om många saker och jag kände att vi behöver växa ihop oss mer som ett par först innan man sätter en bebis mitt i alltihop. Jag hann dock inte förklara så långt utan att stängde in sig på toaletten. 

 Så då gick jag ut och klockan var runt halv 2 på natten. Efter ett tag fick jag syn på honom som också var ute och gick så jag gick ikapp honom och när han vände sig om så var det som att möta en kall och hård vägg. När vi sedan stod utanför min lägenhet så gapade han på mig, kallade mig saker…sa att jag var falsk och att jag förstört allting och att han inte visste om han ville ha något mer med mig att göra. 

 Fick se den sidan av honom som levde på gatan och som kunde misshandla folk och ändå sova gott om nätterna..Kände mig så liten och ynklig och rädd och visste inte om jag skulle springa därifrån för den killen som jag känner och älskar var borta helt. Han tittade på mig som om jag var någon gatuhund och spottade fram orden…

Han åkte hem dagen efter och jag var i chocktillstånd hela dagen men tinade upp på kvällen och då kändes det ju bättre, men man såg ändå lite annorlunda på honom…Kvällen efter att han åkt hem fick han ett återfall. (Han har ju varit ren från sitt missbruk i fyra månader). Han ringde mig dagen efter och påstod att det var en olycka och att han inte visste att han hade fått i sig det. Hela historien stank så att näshåren krullade sig och vi pratade inte på någon dag. Sen pratade vi och jag sa att jag trodde att han ljög. Då blev han arg och skällde på mig och sa att han inte ville vara tillsammans med mig om jag skulle anklaga honom för att ljuga. Så jag lät honom avsluta relationen utan några protester. Några minuter efter får jag ett meddelande på facebook där han skrev att han ljög för att han skämdes osv…

Så han avslutade och jag är väl den som ser till att det fortsätter vara så…kan inte gå tillbaka till honom..

Låter som ett klokt beslut att avsluta det!

Ja mitt sunda förnuft säger också att det var rätt beslut att ta för min egen skull. Och jag brukar ta uppbrott ganska lättvindigt och har haft många pojkvänner och har lätt hoppat vidare till nästa. Hur sunt nu det är…

Och den här gången…jag klarar inte ens av att prata med honom. Han har ringt och försökt prata med mig på skype och det går bra, fram tills han börjar fråga om det någonsin kan bli vi igen och han lovar bot och bättring bara han får en chans osv…Jag får sån panik när han börjar hålla på så och vill bara kasta iväg telefonen, låsa, dra för gardinerna och lägga mig under täcket. Kan inte ens sätta ord på vad som händer i mig när han ber om nya chanser…Jag bryr mig jättemycket om honom och är gärna hans vän när smärtan har lagt sig, men jag fixar inte det om jag vet att han fortsätter hoppas på en ny chans. Jag vill inte ens ge honom hoppet om en ny chans för jag vet att han kommer bli helt förstörd den dagen jag ångrar mig och då är det bättre att låta honom ta itu med sin sorg själv nu och stå fast vid mitt beslut..

#5 ??? Om det är det enda relevanta för DIG så låter det som att du ska gå in på en dejtingsida istället.

TS, det har bara gått några dagar, det kommer att ge sig. Att vara ren i några månader är en kort tid.

Jag är så ledsen att det blev så för dig. Jag känner så igen den där blicken du beskriver och det finns inget att göra än att låta det vara :( så hemskt. Min sambo hade den i början men han gick ändå att prata med annars hade jag lämnat honom utan tvekan Kramar på dig! Du klarar detta och är så stark.

#5 Jag är 19 och med tanke på att min tråd handlar om att mitt förhållande nyss tagit slut så är det väl ganska solklart att jag är singel..? 

#7 Ja det har det, men några dagar är lång tid när man känner sig ledsen och nedstämd…och jag tycker inte om att vara nedstämd :/ 

Ja men det är inte själva återfallet som stör mig. Jag är väl medveten om att det är ett evigt slit att hålla sig borta från sitt missbruk och att man ibland kommer att plumsa i. Jag kan ta det och jag har sagt till honom att jag finns där även om det skulle hända. Det som gör mig ledsen är att han ljög, att han skällde på mig och inte förstod hur jag kunde tro något sånt om honom, samt att han stod och gapade på mig mitt i natten utanför min lägenhet…Det är allt det som gör ont och som får mig att känna otrygg. Inte återfallet…

Tack Anna! Såg ditt inlägg först nu :( Vet att du förstår vad det är man går igenom…det är en sån sorg, för man har satsat så mycket och jag har verkligen gett allt för att hjälpa honom komma på rätt väg, ville visa honom att det finns folk som tror på honom och att han kan bli precis vad han vill…så jag kan inte låta bli att känna mig lite pissad på..

#11 Ja, din humor är verkligen kass om det där skulle föreställa humor.

TS, vet att du har ställt upp på honom och stöttat honom mer än de flesta andra skulle göra. Tråkigt att det skulle slå tillbaka med en sån totalflipp. Och TUR att ni inte hade hunnit skaffa barn om han fortfarande är så obalanserad! Tycker du resonerar klokt i att inte vilja ge honom hopp om att du ska ta tillbaka honom, risken är att det bara skulle dra ut på det hela och göra det ännu värre.

#12 Ja jösses…tänk om man hade stått med bebis i magen och det blivit såhär :/ Kommer verkligen tänka mig för både en, två och tre gånger innan jag börjar fundera seriöst på barn igen. Känner mig jätteosäker nu på allt det där, för hur väl man än tror att man känner någon så visar sig sedan något helt annat. Så nu ska jag ta det lugnt på hela kärleksfronten och inte rusa in i något som jag alltid gör. 

Känns ju inte som allt för dålig idé att faktiskt ta och lära känna karlar ordentligt innan man inleder något…

#10 det är klart du gör :( tyvärr ingår det i missbruket. Du kommer klara det fint även om det säkert känns jobbigt ett tag. Kram på dig!

#14 Ja..jag är så rädd nu att jag ska få massa konstiga beteenden och misstankar till nästa stackars dude som ger sig in i något med mig. Man blir ju präglad och jag känner mig osäker, rädd, känner att jag redan nu börjar bli mer cynisk, vilket förvisso är bra för jag är väldigt naiv och vill tro det bästa om allt och alla, det får bara inte gå överstyr :/

#15 Jag är också naiv, tror folk kan förbättras och tror alltid gott om alla. Det suger i vissa fall… 

Tänk inte mycket på din nästa partner, ta det när det kommer. Och låt inte dina ex förstöra för din framtid :)

#16 Du har nog rätt…behöver inte tänka så långt fram än :) Nu är det bara att bita ihop och samla ihop sig och försöka göra det bästa utav det hela

#17 Ja, mer kan man inte göra! 😐 Tänk såhär: Om en vecka kommer jag må bättre än idag, och om två veckor ännu bättre osv osv! Det brukar hjälpa för mig och ge mig positiv inställning :)

#15 det var när jag hade gett upp killar totalt som min "mr right" dök upp. Så där 3 månader efter jag försökte prata med min kille i telefon när han satte på en annan. Efter jag gav upp dök han upp. Det kanske är det som behövs? Du kommer igen detta. Kram

#19 Jag har ju inte gett upp killar eller män…Vet ju att det finns många som skulle kunna göra mig glad och få mig att må bra, så jag har inte gett upp, men jag vill inte heller skynda på något utan det får dyka upp någon när det gör det helt enkelt. Kanske få lov att gå på lite dejter och känna sig uppvaktad osv utan några krav eller höga förväntningar från någon att det måste bli seriöst…

Jag vet inte…seriösa relationer känns väldigt avlägset just nu..

#20 att dejta är kul. Min kusin har jätte svårt att kalla någon för pojkvän även om hon vet det. Ibland kan det vara skönt med ledigt och avslappnat. Det är bra att du inte gett upp.

Jahapp..där kom det. Fick nyss ett samtal från hans kompis flickvän. Han missbrukar igen. Så jävla dumt…

Det är en ond cirkel han är i. Bäst för honom vore att söka professionell hjälp med sitt beroende

Åh gode gud…magen krampar, musklerna rycker, jag fryser, huvudet hänger inte med, jag hyperventilierar…NOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO! Inte ångest!!! :'( Jag vill inte!!!

24 ring din familj eller en vän och be dom komma!

#24 ❤️ Va med någon, det hjälper så mycket! Jag åkte impulsivt till en vän igår, han kom och hämtade mig på kvällen sen drack vi te och åt mackor och jag fick fotmassage så pratade vi om allt och inget.. idag följde jag med han på jobbet. Det var skönt att få skingra tankarna, första dagen vid uppbrottet är den jobbigaste dagen så se till att vara med folk!

Jag frågade min kompis igår om hon ville komma över men hon fick inte låna bilen och hon bor en bit bort. Min andra kompis skulle spela med någon…där tog vänlistan slut. 

Lyckligtvis var det ingenting som inte lite komedi och thé kunde bota så idag mår jag faktiskt bättre och ska se om inte jag kan få packat upp lite mer idag och försöka få tillbaka fokuset på mig själv. 

Lämnade ett meddelande till mitt ex mamma igår och hon ringde upp mig och pratade lite angående att han börjat röka igen. Det var skönt för hon sa att dom förstod varför jag gjort slut och stöttade mig i det beslutet. Sen ringde mitt ex mig och var minst sagt upprörd för att jag "skvallrat" för hans mamma och han tyckte att jag bara förvärrade allting för honom. Det var ett jobbigt samtal, eftersom jag anser att jag är den enda som faktiskt försöker göra något konkret för att hjälpa från den positionen jag är. 

Pratade med en ganska nyfunnen vän, J, om det som arbetar på kriminalvården och han rådde mig till att klippa alla band och sluta lägga mig i mer och sa att det var bättre att jag sparade krafterna till mig själv. Ett råd som jag faktiskt har tänkt att följa :) Jobbigt när man ändå bryr sig så mycket om exet, men jag vet J har rätt, så då finns det ingen anledning till att vara en velpelle. Ny dag, full av möjligheter!

#27 Bra inställning, sund inställning! :) Du kan inte göra nåt åt det förflutna, eller styra andras handlingar. Det man inte kan göra nåt åt, det man inte kan påverka ska man inte lägga energi på! 

Ta hand om dig själv, pyssla om dig och njut av livet så gott du kan! För varje dag, med positiv inställning, kommer du må lite, lite bättre om det så bara är 1% bättre så är det bättre än inget alls!