Vill du fortsätta er relation så är kanske parterapi ett alternativ?

Det är ett dåligt tecken att han när ni har problem letar lösningar utanför er relation. Oavsett om han är otrogen eller inte flyr han från grundproblemet.

Jag vet inte men om han berättade detta tycker jag att det är värt en del tillit. Men att du inte litar på honom och känner dig sviken är självklart. Det hade jag glömt med. Parterapi kanske kan vara en början? Ställer han upp på det och visar att han vill jobba på er så skulle jag gett honom en chans. Men det är upp till och och självklart kommer det ta tid innan tilliten finns där igen.

Han valde dig! Han insåg hur mycket han älskar dig! Han hade en erfarenhet som skulle kunna förstöra allt, men han hejdade sig i tid, och fick insikter som skulle kunna fördjupa er relation och göra den mycket bättre.

Förstår verkligen att du känner dig sårad och att du behöver tid att processa. Men jag tror att ni kan få det mycket bra igen tillsammans.

Var rädda om varann. Kom ihåg att han nog också är skör nu. Han har känt sig otillfredsställd i er relation under en längre tid, var på väg att göra något drastiskt åt det, men tog sig samman för din skull. Men nu känner han sig nog både dålig samtidigt som han också kanske känner att han behöver kraft och uppmuntran för att orka vidare.

Så prata om era känslor med varann, men försök att inte anklaga, och försök att uppmuntra och möta varandras behov. Då kan ni komma vidare.

Jag vet ett par som var i en liknande situation. Han hade fått kontakt med en tjej på nätet och de var intresserade av varann. Han berättade om detta för sin fru, samt att han inte kunde släppa det. I dag är de skilda och han är tillsammans med den här tjejen (trots att frun kämpade för att det inte skulle ta slut mellan dem). Skillnaden hos er är att din kille avslutat med den där tjejen och insett att han vill ha dig! Så mycket bättre. :)

Jag tycker nog inte att det är lika illa som att vara otrogen, men väldigt nära inpå. Jag tror heller inte på att de har chattat oskuldsfullt, alltså utan sexprat. För då skulle de inte ha bokat ett rum om de inte var säkra på varandra och vad de båda har för intressen när de kommer till sex, så de måste ha kommit upp på tal minst en gång. 

Men klart, lite cred ska han ha för att han berättade det för dig, men han ska ha dubbla dosen skit för att han faktiskt hade planerat att vara otrogen. Jag tycker att du borde försöka hitta någon annan, det är inte värt att vara tillsammans med någon som planerar att vara otrogen så fort han tycker att det blir för vardagligt. 

I ett förhållande blir det med jämna mellanrum bara vardag och det är inget konstigt med det, och defenitivt inget som rättfärdigar otrohet. 

Nej jag tycker du borde se dig efter en karl som älskar dig och vill ha dig även de dagar du är vardaglig. 
:)

Jag tror aldrig jag hade kunnat lita på min pojkvän igen om han gjorde något sånt. Förstår att det måste vara jättesvårt för dig, men jag själv hade varit jätteledsen av att vara kvar där.

Jag hade inte lämnat i den situationen, jag hade haft en del förståelse för att folk tar felaktiga beslut och här har han hejdat sig själv innan det gick för långt. Han har dessutom öppnar för kommunikation om eran situation genom att berätta det för dig. Jag hade satsat på parterapi om de egna diskussionerna inte hjälper.

Kolla om du ev kan få prata med tjejen? För att känna dig mer säker..Jag tror att man kanske kan bygga upp tilllit och respekt men det att tid och innebär mkt jobb.du måste följa ditt hjärta.

Tack för svar

#4 Ja han valde mig. Tillslut. Men jag har lite svårt att se det positiva i det just nu. Att som du säger inte anklaga och istället uppmuntra varann är fullständigt omöjligt för mig just nu. För hur tråkig jag än är att leva med så är det väldigt sårande för mig att han bakom min rygg sökt Kvinnor som han haft för avsikt att ha sex med.

På något sätt TROR jag att jag lättare hade kunnat förlåta en fullbordad otrohet i fyllan. Där han varit så full att han knappt minns vad han gjorde under en kväll. Men att han i nyktert tillstånd suttit och sökt sexpartners för att få lite spänning i tillvaron känns fruktansvärt. Då VILLE han ju vara otrogen. Det var inte bara ett snedsteg i fyllan och villan. Om ni förstår.

Men visst det var ju bra att han ångrade sig i tid och jag får väl försöka lita på att inget hände där på hotellrummet.

#5 Du har rätt i att de förmodligen pratat sex redan innan. Man sitter väl inte och pratar väder och vind i en månad med en person man planerar att bedra sin partner med.

Ja parterapi kan ju kanske vara till hjälp

#8 Jag vet inte om jag skulle klara av att prata med den tjejen om jag ska vara ärlig

Nej det kan jag förstå..Jag försökte lappa ihop förhållandet med min förra kille efter att han varit otrogen,men det gick inge vidare.Men det beror ju delvis på att han var ett manipulativt svin.Det jag tror är viktigt är att ni pratar massor och att du uttrycker vad du känner.Så byggde jag iaf upp ngt med mitt ex,vi pratade och jag grät grät och grät.Klarade knappt att han tog i mig i början.Men genom att prata igenom allt och att jag fick ur mig allt började vi kunna bygga upp något bättre och jag lärde mig lita mer på honom.Om han (inte hade klantat sig med att ljugit om en sak under tiden och behandlat mig bra hade det kanske funkat).Parterapi kanske vore ngt för er.Kanske behöver du tid ensam för att tänka?

För mig skulle det vara mer allvarligt om min man höll på o lärde känna någon annan med daglig kommunikation i en månad utan att nämna något för mig än om han kom hem o sa att han varit full o kåt och haft sex med nån snygg rödhårig kvinna han inte visste vad hon hette och han ångra sig.

Nu ångrar han sig ju också, ts kille. Och berättar. Ta vara på den chansen och ta på allvar att något inte är bra…gå till botten med det, försök inte glömma o leva vidare som vanligt för det som var bakgrunden finns formodlingen kvar. Håller med de som föreslår parterapi.

JAg ser detta som en chans att laga er relation. Hans handlande är tvivelaktigt, iomed hur han hanterar det när ni har problem- MEN vid vägskälet, utan återvändo så valde han rätt väg, han valde dig, och att satsa på er- att inte ta den lätta vägen ut genom att vara med någon annan. Man är två i en relation, ni är två om att det har blivit dåligt mellan er, han är den som borde ha kommunicerat bättre om att han inte trivdes- men kunde du lyssna?

Ni kanske måste reda ut det och hitta nytt förhållningssätt mot varandra. Sluta leva i akta mak och ta varandra och er vardag för given. Han valde dig, han gjorde ett misstag- ett stort sådant, och enormt sårande kna jag tänka mig (Varit i liknande sits men där valde killen inte mig!). Man kan ha tvivel i en relation och man kan må dåligt, allt handla rom hur man hanterar och bemöter det tillsammans. Så det där är något ni båda måste reda ut tillsammans med varandra- varför blev det såhäroch hur ska ni undvika att det händer igen (menar inte att koppla bort internet osv- utan saker i erkommunikation, att ni ser och hör varandra)..

Hoppas du klarar av att ta dig igenom detta, jag tycker att du ska ge er en till chans, men återupprepas detta beteende så måste du ställa högre krav eller lämna om det skadar dig :(

Jag skulle inte lita på den killen för fem öre, han har för det första planerat att vara otrogen, chattat med en annan tjej en väldigt lång tid ( förmodligen bara om sex) och dessutom gått så långt att de bokade ett rum på ett hotell. Visst, han berättade det för dig, men det finns inget som säger att han talar det minsta sanning eftersom har har ljugit för dig konstant i en månad. Att undanhålla en sådan grej att man snackar sex med något med målet att ha sex, det är samma sak som att ljuga. 
Du förtjänar bättre.

#14 hur kan du veta att de bara snackat sex? Det är bara spekulationer.

#14 fast han berättade ju. Han hade ju kunnat slutföra och komma undan med det men tog mod till sig och berättade sanningen. Varför skulle han berätta om han bara var en lögnare? Han hade ju kommit undan med det. Sen förstår jag till fullo ett tilliten är förstörd och måste byggas upp igen men jag tycker det vore värt någonting att han faktiskt erkände och berättade vad som rimligtvis borde vara sanningen.

Har följt tråden lite sedan start.
Jag förstår när alla försöker peppa dig till att försöka göra något som kan hjälpa er båda. För 11 år är en lång tid och inte något som man bara slänger åt sidan (kan jag känna 😉)
Jag kan även förstå de som tycker att du ska lämna, att han inte är något att ha och inte att lita på etc… Jag har själv varit där… I ett förhållande där jag blev bedragen.

Dock så försökte jag rädda förhållandet, jag gjorde allt jag kunde för att få det att fungera mellan oss. Sen att det var dödsdömt från början är lätt att förstå såhär i efterhand. Fast situationen var inte alls lika "mild" som den du hamnat i.
Jag fick reda på om otrohet och lögner efter 6 månader. Sedan fortsatte det… i 2 år till.

Det jag försöker säga är väl att jag inte tycker att du ska ge upp. Men även att jag förstår dig om hur du känner dig och hur din tillit har grusats efter det här…
Men som många andra redan föreslagit så kanske parterapi kan vara något? Det är ju iallafall en bra start på att kanske kunna få erat förhållande att fungera igen och att ni tom kan få det bra igen :)

Oavsett hur DU väljer att göra, så är det helt och fullt ditt val!
I sådana här situationer så finns det inget som är rätt eller fel val från din sida. Det är DU som behöver lyssna till vad ditt hjärta vill.

Usch vad jobbigt! Vet faktiskt inte om jag hade klarat gå vidare om jag fick veta att min sambo chattat med syftet att träffa någon att ha sex med bakom ryggen på mug. Dessutom ljugit för mig om affärsresa och träffat personen för att ha sex. Det är ett sjujäkla svek. Tror du får ta din tid och känna efter. Ibland kan tiden hjälpa, men ibland är tilliten förstörd för alltid. Tycker det är oerhört fegt att gå till någon annan om man inte är nöjd med sitt förhållande.

Tycker det var tufft av din man att berätta. Döm inte för hårt, har själv haft "trista" perioder under mitt äktenskap då jag kände att jag var ganska "öppen" för bekräftelse från annat håll. Jag tycker du ska se det som en väckarklocka, det behövs en nytändning ibland. Man fastnar i en trist vardag och passionen svalnar - kärleken kvävs av yttre krav.

En man som berättar det du fick höra kan man troligen lita mer på än många män som inte berättar…

Hoppas det löser sig och att ni hittar tillbaka till attraktionen… Ett litet tips kan vara att sexa till sig lite för att visa att man är intresserad av att bli åtrådd.

19 en man som gör så kan man lita på mindre än en som inte gör så. Frågan är vad man vill ha. kan också tala om att det inte är speciellt lätt att känna sig sexig när man vet att partnern trånat efter någon annan.

20# Bra där Hera, håller fullständigt med. 
Om att det inte är lätt att känna sig sexig framför någon som trånat efter någon annan. 
Ungefär som att försöka ragga upp någon på krogen som redan står och hånglar med någon annan, Totalt meningslöst =/

#20 och #21

Attraktion är färskvara. Man kan inte försjunka i nån slags mysbralle-syndrom bara för att man varit tillsammans länge. Ett förhållande som övergått i ett kompisförhållande med avsaknad av attraktion är på sikt ett hotat förhållande.

Och hur många män och Kvinnor är inte otrogna just av den anledningen?

Och hur många av dom otrogna berättar för sin partner? (Många berättar nog iofs, men först efter att partnern upptäckt otroheten.)

Jag vet inte hur jag hade gjort i ts fall. Troligtvis hade jag försökt ge honom en chans. Men jag är rädd för att jag inte kunnat lita på honom mer efter att han planerat att ha sex med andra bakom min rygg. Så på sikt skulle nog ändå förhållandet ta slut pga att jag inte litat på att han inte gör om det.

22 har aldrig påstått att man inte får anstränga sig. Men mysbrallesyndromet är inte anledning till otrohet. en ärlig människa pratar med sin partner om något saknas eller behöver förändras.

#20 och #21

Man kan se på otrohet som att ens partner trånat efter någon annan. Men man kan också se det som att ens partner trånar efter olika saker som du skulle kunna ge om förutsättningarna var bättre. När man träffar någon ny är det sällan DEN personen man är intresserad av, åtminstone inte till en början. Man är intresserad av vad man kan få - uppmärksamhet, kärlek, kramar, sex m.m. Saker som man själv skulle kunna ge.

Sen förstår jag ju såklart känslan, av att bli bortvald för någon annan, men försöker vända på det lite så kan man se det mer konstruktivt. Våra känslor säger inte alltid hur det ÄR på riktigt, eller så visar de bara ena sidan.

25 förutsättningarna är bäst om man tar det med sin partner istället för att gå till någon annan. Har man väl tagit det steget blir det väldigt svårt att laga hålet man skapat. har man gått till någon annan har man skitit på det man hade.

Jag och min partner hamnade i ett liknande tillstånd en gång- men han träffade aldrig tjejen och det hela skedde under en mycket mindre tidsapsekt. Vi har varit tillsammans i flera år efter det utspelade sig. Vi gick vidare, han har mig vetelrigne aldrig varit otrogen efter det.

Varför förlät jag honom?

1. För att han var ärlig och sa som de tvar och det aldrig gick så långt till fysisk kontakt.

2. Jag har själv varit i dåliga relatione roch vet hur ont det gör att älska någon men inte känna sig sedd, inte få den uppskattning och känna den närhet som man förtjänar i en relation. Det var detta han beskrev när vi gick igenom vad som hänt, vad som gjorde att detta hände.

3. Jag accepterade och såg min egen del i "dramat", otroheten var på honom men allt fram till det gjorde vi tillsammans. Han gjorde valet att vara otrogen, men jag hade också gjort dåliga val som gjort att  relationen blivit sämre. Av olika, mer perosnliga anledningar så drog jag mig undan honom, men det hade jag itne själv förstått. Han kände sig väldigt mycket tagen för given, inte uppskattad alls. Sådana saker kan vara att man är FÖR bekväm med varandra, tar varandra för given, inte ser sin partner längre, kanske inte längre tar han om sig själv? Kanske inte lyssnar eller har samma närhet.

Är problemet att man känner sig "osexig" inför sin partner efter en otrohet…vet inte vad jag ska säga om det. De tär väl ändå ens eget problem, att man har så dålig självkänsla att man inte tål konkurrens och därför hellre dumpar. Att man inte kan komma över ett svek, har jag full förståelse för däremot. Men att gå runt och tro att man själv är det vackraste och snyggaste och det enda ens partner någonsin tittar på eller för den delen åtrår till viss del- är ju självbedrägeri. Vill man höra lögner från sin partner så visst. Jag kan sägaatt min pojkvän är jävligt snygg i mina ögon, jag är otroligt attraherad av honom, men det existerar ändå andra som jag också attraheras av- däremot trycker jag inte upp det i hans ansikte- precis som han inte gör det mot mig! Är det därför en sån här sak gör så ont, det blir svart på vitt- att man inte är det enda på planeten som ens partner kna tänka sig att ligga med?

Det är som #25 är inne på- oftast, den som gör en sån här sak, söker något som saknas i relationen- att söka sexuell kontakt är en del av ritualen men kanske inte just det man egentligne är ute efter (i detta flal beskrev TS det som att han saknat spänningen/passion). Det är fel väg att gå, men vem fan gör inte fel ibland? Varför skulle detta vara mer fel än att t.ex tro sig kunna baka chokladmuffins när man är sugen på choklad men vägrar be sin partner om hjälp och det blir kaos i köket? Man gör om man gör rätt. Varför är vissa misstag i livet mer oförlåtliga än andra? Varför har vi förståelse för att vissa saker behöver vi lära oss, medan andr saker ska vi fatta och förstå från födseln(genom sociala normer)?

Om Ts kan förlåta sin partner så kommer det antingen ske igen eller aldrig mer ske, jag tror på det sistnämnda för jag tror att en person som gjort det här valet och insett att det inte är löningen på problemen, även om det var så det blev, har lärt sig en viktig sak både om sig själv, sin partner och sin relation. Skulle han göra om samma sak igne så har de helt enkelt inte löst problemet mellan varandra eller återgått i samma mönster (som är svåra att bryta). Han låter inte som en notorisk, otrogen skitstövel som ignorerar sin partners känslor…och förtjänar att bli dumpad.

27 det är knappast för att man känner sig osexig man gör slut. Det är för sveket och lögnerna. Sedan är det en jäkla skillnad på att vara otrogen och såra den man påstår att man älskar och på kaos i köket. Ingen har pågått att dom tror dom är snyggast. Men att känna sig som den enda är verkligen inte ett orimligt önskan. Inte heller ser jag att man ska behöva konkurrera med andra i ett förhållande. Min sambo har aldrig och kommer aldrig behöva konkurrera. Ser inget hälsosamt med sådant i ett förhållande.

#28 Jag ser int ehellernågot bra med att man ska behöva konkurrera inne i relationen, men jag kan förlåta att det skulle kunna ske- på grun av att man låtit det gå dit hän med relationen.

Själv upplevde jag det som ett wakeup-call när min partner bedrog mig, känslomässigt. Otroligt sårande och han fick vekrligen sona för sitt misstag ;) Men jag väcktes också upp med en del insikter. En sådan sk sker inte i ett sunt förhållande, det är poängen. Båda är delaktiga i relationen och det som sker med den.

29 du glömmer bort att det finns människor som är otrogna även i bra förhållanden. Det är inte alltid så att du kan säga att man är två om det. Jag påstår att man alltid är ensam om otrohet och att man aldrig kan klaga på att förhållandet inte var bra. Otrohet är aldrig mer ok. Man har valet att respektera sin partner eller trampa på den. Att hantera problemen med sin partner eller vara feg och äcklig och gå till någon annan. Om jag går i pyjamas varje dag och sambon tappar lusten får han tala med mig om det. Få mig att vakna på det sättet. Inte pippa med någon annan och sedan tro det var ok för jag hade blivit lat.

Shit skulle mjukisbyxor vara en anledning till otrohet hade min sambo varit otrogen från början. Han fick ganska snabbt reda på vad han fick hos mig. Jag bokstavligt levde i mjukisbyxor en lång period. Flera år faktiskt. Men han va mig trogen ändå. Visst kan jag göra mig fin för hans skull. Jag vet att han gillar något så har jag ofta på de. Men har jag tex pms eller allmänt känner mig nere så har jag mina trogna mjukisar på. Vilket han får leva med. Tänker inte plågas för hans skull. Han får leva med mig mjukisar och jag får leva med att han drar åt sig byxorna bland det första han gör när han kommer innanför dörren. Kan man inte leva med det och ser det som en anledning till otrohet är man i mina ögon fruktansvärt utseende fixerad. Visst vill man göra sig fin för sin partner men då tar man av sig kläderna när man ska lägga sig och tryggar sig med jämna mellanrum mot sin partner. Om man inte duger naken duger man troligen inte alls och det kommer bara någon annan ursäkt till otrohet. Fel mat kanske? Fel frisyr? Fula gardiner? Nej min sambo fick reda på vad han fick från början så någon "mysbyxsyndrom" som ursäkt om han satt på något annat hade resulterat i att jag blivit fullständigt vansinnig. Fruktansvärt dålig ursäkt

#31 vet int evar du läst att mjukisbyxor skulle vara en ursäkt till otrohet. Det vara Heras tolkmning av när jag menar att ibland kna man bli för bekväm i en relation. Det kan handla om mer än sunkighet anser jag, jag tänkte mer på känslomässiga och närvarande saker, då alla mina pojkvänner genom livet varit precis lika duktiga som mig på att "sunka" och det har aldrig varit ett problem. Däremot en kraftig viktuppgång på 30 kg under tidne av ett halvår har fått min pojkvän att ifrågasätta vad fan ajg pysslar med, men då var jag också depreimmerad (och därmed inte heller speciellt rolig att ha en relation med)- men han stannade och älskade mig. Trots att han varit otrogen.

Detta är inte självklart för min del. Man vill varamed någon som bryr sig om en själv, och sig själv. Som orkar se en, vara närvarande iallafall ibland osv. Inte sitta i en soffa, moffa popcorn och svara surt eller tjura varje gång man vill hitta på något eller prata. Så ja, dumpar man någon pga en viss klädsel så är man ganska ytlig, det är nog mer vad sm "följer med" klädseln som är avgörande.

Det är ok att ha PMS t.ex, socialt okej. Män har ingne liknande undanflykt trots att det visat sig att män också har en PMS-liknande hormonförändring ibland. De flesta män är redo för det, att tjejer får PMs och att det kan innebära olika saker, oftast inte så jättetrevliga saker. Så det är nog inte heller någonting folk gör slut över eller går och är otrogen för.

Men känner man sig bortstött, osynlig, eller att perosnen är helt nöjd och inte lyssnar när man själv visar att man kanske inte är det- så kan jag ha förståelse för att man börjar snegla åt andra håll och blir mer öppen för otrohet. De flesta människor har ett behov av bekräftelse och det hör ofta ihop med lite spänning, ni vet den där extra underbara känslan i början av en relation eller när man lär känna nya människor. En dle har det behovet mer än andra helt enkelt, är allt jag kan säga.

Hera: självklart finns det folk som njuter av själva otroheten och är det återkommande, om och om och om igen och inte borde vara inne i en relation alls! Sen finns det som sagt de som bara gör ett misstag. Lite som att ha sex med en kvinna men sedan inse att man trots allt ändå var bög. Inget märkligt att man kan ta fel i hur man känner eller ska lösa vissa saker, Känslor och relationer är svårare för andra än det verkar vara för dig. Skönt att allt är så rakt och enkelt för dig, du har det bra :) (inte ironiskt eller så).

Jag tycker det är märkligt jo att vara otrogen. Det är nämligen en självklarhet för mig att jag inte medvetet sårar min partner. Otrohet är i allra högsta grad medvetet. Och mig kan du aldrig övertyga till att NÅGON tror att otrohet skulle lösa något. Det är som sagt en feg och elak väg, lat också. Inget annat. Man väljer att inte prata med sin partner och går till någon annan. Jag hoppas bara att jag hittat en riktig man nu som inte fegar om han blir missnöjd med något. För jag kan inte acceptera ett sådant svek. Hur gärna jag än hade velat.

#32 det var faktiskt inte ditt inlägg jag "gick igång på". Det var #22. Jag håller med om att känslomässigt vara närvarande och öppen med sina känslor. Som en person med psykisk ohälsa är jag jätte noga med att varje dag tala om för min sambo hur mycket jag älskar honom så han vet det när jag behöver utrymme. Är också jätte noga med att vara öppen med hur jag mår så han vet vad som pågår. Sen om jag är upprörd på honom så är jag noga med att tala om det också ;) så han vet vad som pågår. Men skulle han gnälla över att jag inte "sexar till det" tillräckligt och gör mig fin för honom vet jag inte om jag hade smällt till honom eller något. Visst kan han ha åsikter om vad jag har på mig men oj oj vad arg jag hade blivit om han krävt att jag skulle sminka mig och vara klädd i fina kläder när vi skulle vara hemma och mysa. Sen vill man ju självklart hålla sexlivet och attraktionen vid liv. Men där tror jag mycket annat har att göra än mysbyxor. Jag kanske bara tolkar "mysbyxsyndromet" för bokstavligt. Jag har en tendens att ibland tolka saker lite bokstavligt.

34 jag tolkar det på samma sätt. Visst ska man vara känslomässigt närvarande. Men om man inte skulle vara det får man lösa det genom kommunikation.

#35 ja jag tycker inte heller det vore så svårt. Men det blir betydligt jobbigare om man försöker kommunicera och det inte når fram.

36 kan man inte komminucera får man i då fall ta hjälp utifrån av tec samtalsterapi, eller gå skilda vägar. Inte låta det gå så långt att man är otrogen. Men nu såg jag att vi kapat tråden. Förlåt ts för att vi tog över så. Hur mår du?

Jag vill bara säga att jag verkligen inte kan tycka att jag "sunkat till mig" eller inte gör mig fin längre och att den orsaken skulle få honom att söka andra. Jag tycker det är jätteviktigt att piffa till sig ibland och inte alltid gå i mysbyxor. Men också att man ska kunna gå i mysbyxor ibland till vardags bara man är hel och ren.

Och angående det #32 skrev

"Men känner man sig bortstött, osynlig, eller att perosnen är helt nöjd och inte lyssnar när man själv visar att man kanske inte är det- så kan jag ha förståelse för att man börjar snegla åt andra håll och blir mer öppen för otrohet."

Så var det ju verkligen inte. Det var ju han som slöt sig, som inte ville vara nära, krama mig, ha sex. Det var ju jag som sökte kontakt med honom, som ville att han skulle komma och lägga sig, men han måste sitta uppe vid datorn och "jobba" I efterhand fick jag ju veta att det inte var jobb utan chattande med den spralliga och roliga tjejen som han blev så fascinerad av.

Och det sårar mig. Jag kan inte hitta att jag gjorde något fel. Jag ville ju ha honom hos mig men han vände mig ryggen och chattade hellre med henne.

och han har inte påstått heller att något var mitt fel utan helt hans val att ignorera mina kontaktförsök och ägna den andra sin tid istället.

Men nu säger han att han förändrats och har tänkt om. Jag har bara svårt att lita på det.

#37 Nja jag mår väl sådär. Jag har flyttat in hos min bästa väninna just nu helt enkelt för att jag inte orkar se honom för tillfället. Jag blir bara så arg av att umgås med honom. Vi har bokat tid för samtalsterapå och ska dit på måndag men jag vet inte om jag vill längre. Jag känner mig bara så ledsen arg besviken på att han gjort såhär. Hur ska jag ens klara av mer att ha sex med honom efter att han varit redo att ha sex med någon annan efter alla år vi haft och allt vi lovat varann

38 Beklagar verkligen :( Det är fruktansvärt när hela ens värld rasar. Även om du inte vill så ge terapin en chans. Det är så nytt fortfarande och ilskan är en del man går igenom.

#38 :-( Tycker också du ska ge terapin en chans. Bara för att man går i terapi måste man inte rädda relationen, eller vilja rädda den. Men 11 år är lång tid tillsammans och skulle det ta slut mellan er kan terapi göra avslutet mycket mycket bättre.

Du har säkert rätt i att du inte gjorde något fel innan. Otrohet kan uppstå av många olika anledningar. Och ofta är det väl inte heller ett medvetet beslut, utan något som "händer", fast man är ju så klart ändå alltid ansvarig för sina handlingar.

Men jag får en association när du berättar detta. Detta är mycket mer trivialt men ändå lite samma sak som händer. Jag har ganska lätt för att bli beroende av saker. Därför spelar jag aldrig dataspel, trots att jag vill göra det varje dag. Jag älskar dataspel alldeles för mycket och om jag väl spelar så tänker jag så mycket på det att det blir det roligaste i livet för mig. Då blir plötsligt min man och mina barn oviktigare. Jag sitter hellre uppe sent och spelar än umgås med min man, och jag tycker barnen ska sköta sitt så jag får spela typ. Hemskt, så därför väljer jag bort det helt. Så att jag kan visa min familj att jag älskar dem så mycket som jag faktiskt gör.

När en annan person kommer in i bilden blir det ju så klart ett större svek. Men det kanske var så att din kille hittade nån att prata med och det var så spännande och kul att han hade svårt att sluta, och han glömde bort dig ett tag. Tills det hela gick så långt att han fick en riktig wake up call och insåg att han gjort tvärtom mot det han vill egentligen. Han blev lite beroende och smusslade med det ett tag för att inte förlora det. Men när det blev på allvar så valde han om.

Det jag ville säga, var att det var nog inte alls du som gjorde fel, utan han som blev uppslukad av något annat. Sen är det bara du som kan avgöra om du kan förlåta det.

40 jag påstår tvärt om. Otrohet är inget "som bara händer".

Vad alla tjatar om att ni har varit tillsammans länge och att det är därför du borde ge det en chans. Jag ser det som tvärt om . det är därför du INTE ska ge det en chans. För han har redan skitit på de där elva åren, han har knöcklat ihop dom och kastat dom i soporna. Varför ska det då vara du som vecklar ut det igen och försöker laga det han har förstört?

Nej jag tror på lycka, och jag tror att även om ni bestämmer er för att stanna med varandra så kommer du aldrig se på honom på samma sätt igen och så kommer du ha den där otäcka klumpen i magen så fort han ska på "affärsresa". 

Du är värd bättre än så.

Otrohet är ett aktivt val och inget annat. Han har aktivt haft kontakt med den här tjejen och aktivt hållit kontakten för att sen aktivt träffat henne även om det enligt honom inte ledde till sex. Det är inte nått som bara händer. Han har haft otaliga chanser att ändrat sig eller avbrutit innan.

#42 Är det lycka att gå vidare oförsonad? Att gå vidare arg, och som att 11 år är kastade i soptunnan? Låter inte särskilt lyckligt. 

Det är väl inte för hans skull som TS skulle veckla ut det som hänt och försöka laga det. Det är väl för hennes egen skull, oavsett om hon vill avsluta eller fortsätta. Det är väl för hennes skull som hon skulle göra något annat än att bara låta 11 år ligga i soptunnan? Det är väl hennes liv, mer än någon annans? 

Jag tror inte på lycka som i att skit i andra. Jag tror att försoning ger lycka. Sen måste inte det betyda att allt blir som det var innan och att man fortsätter sin relation. Man kan försonas men ändå säga upp kontakten. Är försoning möjlig är det alltid en fördel.

Är inne på #40 skriver- har samma problem själv med spel. Den man älskar blir snarare ett hinder- men som Ts själv skrev att han förklarat det som vardagen var för tråkig? Chat med en kvinna, eller spel. Båda sakerna skapar nog ett "pirr" i kroppen, det är nytt, bekräftande, spännande. När man gör ett sådant misstag så är dåklart allt man gör medvetet- Alla våra misstag borde ses som medvetna i så fall. Hanldingne är medveten men slutskedet är inte det.

När hn ingick denna kontakt tänkte han kanske inte att han skulle vara otroegen. T.ex. Det kom utmed vägen. Det är vad jag menar.

Och till TS, jag menar inte att lägga över skulden på dig- eller säga hur det är mellan er eller varför han var otrogen. Jag pratar om att otrohet har olika former, men i vårt samhälle är det som att det är svart eller vitt- antingen är man för otrohet och en jävla skitstövel, eller emot otrohet och är helt oförmögen att förlåta en sådan handling. Jag säger att det finns en gråskala och att man alltid bör lyssna på sin partner, även om denne varit otrogen. Sen om man kan fortsätta tillsammans eller inte är ju upp till er. Tror inte heller han bör vara tillsammans med någon som inte kan förlåta honom.

Lycka till. Som andra redan sagt, gå igenom terapin, berarbeta det som hänt. Så tycker jag :)

Jag tycker du ska gå på terapin och sen göra ett beslut. Förstår helt dina känslor och vill du inte så vill du inte. Vilket är helt ok eftersom det är vad du känner för ditt förhållande som spelar någon roll. Men vore jag du hade jag gått på terapin och sedan tagit det efter det. Ett steg i taget. Fast återigen vad du vill är det viktiga.

45 han skapade ju kontakten med syftet att hitta någon att ha sex med?

Klart att det kan vara bra att försonas innan man går vidare, eller? 
varför skulle man vilja försonas med en sådan. Som inte har minsta respekt för varken TS eller deras förhållande. 

Och om TS nu vill känna sig tillfreds med vad han gjorde innan de bryter så är det upp till henne. 
men det finns en enkel regel i ett förhållande. Det finns olika sorters otrohet, men den sorten där man går en längre period och planerar att ha sx med någon annan, just den sorten är oförlåtlig, det betyder bara brist på ömhet och kärlek, och framför allt tillit. Och de är de tre viktigaste sakerna i ett förhållande, för att inte tala om respekt. Alla dessa saker finns inte från hans sida, då är det väl ingenting att ha kvar?

Det är upp till dig TS, men jag tycker iallfall att du förtjänar bättre, alla förtjänar bättre än så. Och det finns massor av karlar där ute som inte har några planer på att vara otrogna mot deras blivna partner. 
Så¨som sagt, det är upp till dig. Gör vad som blir bäst för dig och strunta i oss som försöker förklara varför de ena skulle vara bättre än de andra (Haha) :)), i slutändan är det ditt förhållande och det är bara du som vet vad som är bäst! 
Lycka till tjejen!

Förstår inte pratet om "att kasta 11 år i soptunnan". Åren som varit, det bra som varit och det sämre det försvinner ju inte om relationen tar slut. Det som har varit har varit. Att en relation tar slut måste inte heller vara ett misslyckande. Det kan vara alldeles rätt ibland. Utan att åren innan av den anledning är spillda. Dom flesta relationer tar slut innan döden skiljer dom älskande.

Sen så är det enligt min erfarenhet inte så enkelt som det Hera skriver att man inte ska vara feg utan ta upp vad som inte funkar o prata med sin partner. För ibland är det så att man inte själv är medveten om att man saknar något eller vad förrän man ser situationen lite på avstånd. T.ex. med hjälp av terapi eller ibland kan man själv se det ett bra tag senare när man fått avstånd till händelserna.

Att ta upp och prata om något man inte ens är medveten om själv kan man naturligtvis inte.  I en lång relation kan saker förändras gradvis, långsamt och smygande och utan att man själv ser det. Man är inte medveten.  Gradvisa förändringar vänjer man sig dessutom vid.

För egen del så vill jag gärna bli gammal och vis, inte gammal och bitter. Och det innebär att jag vill lära mig av det som händer och jag vill även se min egen del i det som händer. När något inte går så bra eller en relation tagit slut så vill jag försöka förstå varför. För att lära känna mig själv bättre och för att lära känna igen mönster och kunna bryta dom. OBS att jag nu inte är inne på att placera skuld eller för den sakens skull att förflytta skulden från den otrogna till den som "bedragits".  Däremot är jag övertygad om att det kan finnas problem i relationen som man är två om att skapa och två om att underhålla..och som ingen av dom två är medveten om och som kan leda till att én  av parterna blir otrogen.  Det är inget som rättfärdigar en otrohet, men det finns likväl med i historian och kan ha avgörande betydelse för om det blir otrohet eller inte och därför har man allt att vinna på att titta på detta med öppna ögon.  Inte för att placera skuld utan för att bli klokare.

Så jag tycker du ska gå till terapin ts!  Och helst även ta med sambon.  I första hand för att bli klokare båda två.

TS.. om du känner att din kille är nåt att ha, om du försöker se bortom just detta, så parterapi och en ny chans.

Om du är för sårad så ha lite egen tid.

Om du känner att det bara går inte mer, då lämnar du.

Jag skulle tänkt efter ordentligt om jag ansåg förhållandet var nåt att satsa på över huvud taget liksom. Du kanske fått mindre känslor, och då är ett sånt här svek inte det bästa direkt för att få upp känslorna igen. Ett sånt här svek kan vara värsta känslodöden om ens känslor redan svajat lite till och från.

Vill du leva med denna karl?
Vill du spendera din tid och energi och känslor på denna karl?
Ser du en framtid med han?