Svår fråga faktiskt, vill följa denna tråden för att se vad som händer.
Har blivit utsatt för otrohet, men inte varit det själv.

Allt som görs bakom ryggen på mig för att man vet att det inte skulle gillas av mig.

Förstår inte andra frågan riktigt.

#2 menade hur tror ni den som är otrogen ser sig själv? Tror ni att den ser sig som otrogen?

Följer.

3 De flesta vet vad som räknas som otrohet i deras förhållande. Så de vet allt vad de gör.

Tillfället gör tjuven. Jag har varit otrogen. Jag vågar inte skriva mer detaljerat.. Skäms bl. a.

Något man fifflar med, gör bakom ryggen på sin partner och som man vet eller kan förmoda att hen inte skulle gilla. Jag tror oftast den som är otrogen mycket väl vet om att hen är otrogen.

Puh Jag trodde jag skullevbli hackad .men näe då. Utnyttja. Givaren. Då bblir det så jättefintn

8 Det där förstår jag inte alls.

Men så ni tror att den som varit otrogen tänker "nu ska jag vara otrogen.. mohaha"

Jag tror det är väldigt olika. En del kanske försöker rättfärdiga det på olika sätt: "ok, det här kanske inte är riktigt rätt, men vad kan man förvänta sig när min partner …". En del kanske förminskar det "äsch, lite roligt måste man väl få ha, det hen inte vet far hen inte illa av". En del kanske är så fulla när det händer att de inte tänker alls. Och en del kanske är nyktra men väldigt omedvetna, styrs av ångest eller jobbiga känslor, och därför inte tycker sig riktigt ha kontroll över sina handlingar. De kanske har ett sånt enormt bekräftelsebehov att de inte klarar av att avstå när någon erbjuder dem uppmärksamhet och bekräftelse. Och efteråt mår de ännu sämre och känner sig ännu mer som dåliga människor.

Jag ser allt som man smusslar med och inte kan stå för är otrohet. Jag har själv haft förhållande där det vart otrohet då genom att partnern valt att gå till andras sängar. Hur dom tänker ingen aning ont gör det så in ha havet.. Jag kan förlåta så länge man är öppen och att sin partner verkligen ångrar sig, men då krävs det en massa arbeten då tilliten ska byggas upp igen. 

En sak bör man veta det är att sanningen kommer fram hur man än försöker dölja det, jag litar på min kvinnlig intuition.

När min partner går bakom ryggen på mig och gör nånting som han vet att jag inte skulle gilla. Då är det otrohet.

Men menar ni då att vad som helst han/hon gör bakom era ryggar räknas som otrohet?

Jag vet inte riktigt hur jag definierar otrohet. För mig är ordet väldigt kopplat till sex/sexuella handlingar och öh, jag har inte exklusiva mono-relationer så det klassiska otrohetsbegreppet går inte riktigt att applicera. Kan inte tänka mig en situation som jag skulle se som otrohet, tror jag.

14, Ja, om det rör sex och den sortens uppmuntran

#14 - Ja, varför ljuga för sin partner? Han får gärna fråga och diskutera vad jag tycker om det eller det, och gör han nånting han vet att jag inte gillar utan att berätta så ser jag det som otrohet. Jag menar inte att han i minsta detalj ska berätta vad han gör när vi inte ses, absolut inte! Men jag kräver öppenhet och lojalitet i ett förhållande.

jag tror inte nödvändigtvis att den som är otrogen sitter och tänker "NUDU! nu ska jag va otrogen! haha och tji fick du!". det finns ju olika sätt att vara otrogen på. jag tror också att själva öppningen till en otrohet många gånger handlar om att något i relationen man är i inte fungerar så bra. jag tror sällan att personer som är otrogna är 100% lyckliga i sin relation.

otrohet förutsätter jag att man vet att man håller på med när man väljer att gå bakom sin partners rygg. sedan finns det säkert också lite gråskalor för vissa. jag har exempelvis inga problem att ge en vän en puss, vilket vissa ser som otrohet. vissa ser det kanske som mindre allvarligt om det sker på fyllan mot om det är en person som aktivt sökt på nätet efter någon att ha sex med. jag tror dock att de flesta vet att dom gjort fel och att det är otrohet. varför skulle man inte förstår det? jag tror också att de flesta som har en längre relation någon gång har satt gränserna för vad man faktiskt tycker är okej i en relation. man kan ju exempelvis inte förutsätta att den andra tycker att det är okej att man har flera sexpartners utan att faktiskt ha pratat om det först. jag tror bara att personer med någon form av social störning gör hopplasteg och svänger med portföljen till hotellet där dom bjudit in sin älskade/älskarinna, sagt till sin partner att man är på tjänsteresa. det är en utstuderad, planerad otrohet som jag tror att man i allra högsta grad är medveten om. tror inte att man, när man blir påkommen, står som ett fån och inte fattar något.

sedan kan jag säga, som varit otrogen en gång när jag var 15-16, att även om det inte var planerat utan jag helt plötsligt bara fanns i situationen var fullkomligt medveten om vad som hände och att jag var otrogen.

#18 du tänker så, aha okej :) intressant att höra vad ni tycker! Själv ser jag det nog på ett annat sett pga en annan synvinkel :P

Jag gick på personens lögner ca ett halvår. Personen var inte otrogen sexuellt. Personen var otrogen sanningen. Utnyttjade mitt förtroende. Det jag lärde mig var att även personer som påstår sig vara emot orättvisa själva inte har några som helst problem med att vara orättvisa.

#19, hur tänker du då? :) spännande med olika tankar tycker jag.

Om man bryter den överenskommelse man har med sin partner så att säga, går bakom den andres rygg. Hur andra ser på det tycks variera enormt. Har en kompis som anser att om man har det dåligt i sitt förhållande och "gör saker" med nån annan, då räknas det inte som otrohet… Sen vad hennes partner tycker/tyckte om det, det förtäljer inte historien. Har även en bekant menar att sex med nån annan är att vara otrogen, MEN en avsugning räknas inte som sex för henne, och sker då det med nån annan, då har hon alltså inte varit otrogen… idiot!

#10 jag tror inte den otrogna tänker " moahaja nu ska jag vara otrogen" änen om det kanske också förekommer utan snarare att drivkrafterna att göra det man nu gör an någon anledning är stArkare än viljan att vara trogen. Vad dessa olika drivkrafter består i finns olika svar på.

JAg och min partne rvet vad vi anser som otrohet- men jag tror inte att man alltid är överrens om vad som är otrohet och om man inte pratat om det i detalj- så är det lätt att den ena "råkar" vara det, även om dne borde förstå att de är en hårfin gräns.

som många sagt redan- otrohet är när man gör något som man vet att ens partner skulle bli sårad/känna sig sviken över- men man väljer av en eller annan anlending att göra det ändå.

Jag tror ingen säger "nu ska jag vara oteoogen muhahah"  ;) de flesta rationaliserar säkert bort det på något vis för att må bättre med det, andra ger sig ju till känna direkt eller känner skam och mår ådligt för det de har gjort bakom ryggen- andra är mer samvetslösa och verkar tycka det är okej så länge partnern inte kommer på en.

Jag skiljer på folk som upprepade gånger har affärer, är otrogen och väljer att om och om igne gå bakom ryggen på sin partner- och de som är otrogen en gång eller en period när relationen haft det väldigt tufft. För jag tror att de flesta otroheter är som någon sa "tillfället gör tjuven" men även att "fel tidpunkt med fel person". Dvs att man helt enkelt är på en dåig plats i sin relation och därför "slutar" bry sig" om sin partner på det viset, men ändå inte är riktigt där att man vill göra slut- så får man uppmärksamhet, någon får en att må jättebra, man får uppskatnting och mår bra- förälskad för en natt eller några veckor men ändå inte redo att lämna sin partner (eller blir redo under den tiden- dvs blir ihop med någon annan innan de lämnat sitt gamla).

Finns nog lika många scenarion som utövare av otrohet och svek mot sin partner och alla har säkert sin orsak till varför de gör som de gör. Jag tycker inte att det är svart och vitt och så jävla enkelt alla gånger.

#21 jag själv anser att otrohet inte är lika "allvarligt" om: 1) den andra har varit det men inte berättat det 2) det är dåligt i ett förhållande men att man vägrar göra slut av olika skäl. Under mitt förra förhållande, ett distans, så var jag och min bästa kompis (en kille) väldigt mycket och för utomstående såg det ut som ett förhållande.. men det var inte på det viset, visst vi pussades och gav varandra kramar. Men det var liksom våran grej eller vad man ska säga. Och min dåvarande kille tog ju inte illa upp eftersom att han bodde ca. 20mil bort

10 att vara medveten om att man är otrogen är inte synonymt med att man skrattar när man är det.

Mitt ex ansåg inte att han var otrogen fast att han gick bakom ryggen med att bland annat sexchatta och planera träffar osv. Han ansåg heller inte att det var otrohet att ragga på andra (ibland mitt framför ögonen på mig), inte heller att stå och krama en annan tjej och kolla henne djupt i ögonen. Däremot ansåg han att jag var otrogen en gång för att det var en kille som ville att jag skulle skicka en nakenbild på mig (vilket jag inte gjorde). Han tyckte heller inte att jag skulle prata med andra killar när vi var ute på krogen t.ex. för då kom han alltid emellan och trodde att jag raggade eller nåt..

Ibland kändes det som att han planerade att vara otrogen, men jag tror väl inte att man går runt och tänker så heller..

Hans och min syn på otrohet var inte lika och det var en väldigt stor anledning till att det tog slut.

#29 men det är ju helt rubbat om han får göra saker som inte du får!

Jag tycker det är otrohet att flörta med någon annan än sin partner, både i verklighet och över sms och sociala medier. Så fort man gör något som man inte kan berätta för sin partner anser jag vara en slags otrohet.