Hej, det är så att jag har ett problem som jag hoppas jag kan få lite hjälp med hur jag ska hantera eller kanske andra som är i någon liknande situaion.

Jag bor tillsammans med min pojkvän vi har varit tillsammans i två år och bott tillsammans lite över 1,5år. Jag har alltid varit på god sida med hans familj och hans syster och jag har varit vänner och gjort mycket ihop även utan honom. Vi har över tiden ibland haft små tjafs men det har alltid lös sig. Men för ca två månader sen började hon bete sig illa mot sin bror (min pojkvän) och totalt ignorerade mig och jag orkade inte ta tag i det faktiskt var bara så trött på att hon beter sig illa och att man alltid ska gissa sig till varför hon är sur. 

Sen skulle vi förbi hans föräldrar (hon bor hemma) för att hämta lite saker. Jag hade precis fått tråkiga nyheter om min pappa så jag gick undan lite för att ta ett telefon samtal. Och då kommer hon in i huset och gapar och skriker om det ena och det andra sparkar efter min hund (vilket gjorde mig mest arg av allt) men jag säger inget utan ropar bara in min hund till rummet jag var i och då börjar hon skrika om att jag aldrig hjälper till och då säger min pojkvän ifrån att hon ska hålla tyst och sköta sitt eget. 

Sen går alla ut och det är bara hon och jag kvar i huset och då kommer hon in och fullkomligt vrålar och skriker en massa elakheter, typ att jag är världens vidrigaste människa, att alla hatar mig att jag är en jävla f*tta osv. Jag sitter bara som ett frågetecken tills hon kläcker ur sig att jag är hennes brors största misstag då säger jag åt henne att hon ska hålla käften och jag går därifrån för jag känner hur arg jag börjar bli. Hon skriker ett tag till, slår i dörrar & stampar i trappen. Till slut springer hon ut ur huset och skriker & svär. Jag sitter där i chocktillstånd för jag fattar verkligen inte vad som hänt eller hur en vuxen människa kan bete sig så.

Jag är så arg och besviken, ledsen? jag vet inte.. jag har spenderat så mycket tid med henne när hon sitter och gråter och hållt om henne. Att hon kan bli sur över nånting är väl ingen big deal men jag förstår inte hur man kan behandla någon så, som man faktiskt brydde sig om för två veckor sen. Hon har snackat väldigt mycket skit om alla sina kompisar i stort sätt och det är alltid fel på dom, dom bryr sig inte, dom gör fel osv. Det är kort sagt fel på alla förutom henne.

Jag har frågat hennes mamma varför hon blev så arg och hon sa att hon har mått dåligt över jobb osv och att det bara blev för mycket när jag inte hjälpte till att bära, förklarade då att jag satt och pratade med mamma om det som hänt med pappa och hon sa bara att hon inte visste det, men nu gör hon ju det men ändå ingen uräskt?

Nu till problemet, jag har hört av min pojkvän att hon sagt till sina föräldrar att hon tycker hon hade betett sig lite dumt. Faktum är att min pojkvän inte pratar med henne just nu och jag vet inte vad jag ska tycka om det för det är ju hans syster, hade det varit någon annan som inte va släkt med honom hade jag bara tyckt det va bra men nu gör det mig lite illa till mods och jag har frågat om han kommer prata med henne igen och då säger han bara "Om ett tag, inte nu jag är så jävla besviken på henne, hon fattar inte hur mycket hon har sabbat för mig"

För det har hon verkligen, jag vill inte vistas hos hans familj längre och jag mår ärligt talat illa av att tänka på henne, jag har aldrig känt såhär om någon människa förut, jag blir alldeles svart i ögonen när jag tänker på henne. Att hata någon tar så mycket energi och jag försöker tänka på ett moget sätt bäst jag kan men så kryper tankarna fram på hur orättvist hon behandlade mig och jag blir så arg att hon försökte bryta upp mig och min sambo genom att skapa drama.

Den som blir värst drabbad av det här är såklart min sambo och jag vet att även fast han inte säger det så mår han dåligt av det. Jag kommer väl förmodligen om ett tag släppa det men jag kommer aldrig att förlåta henne och om vi någon gång gifter oss vill jag absolut inte ha henne där eftersom jag vet att hon tycker att det är ett misstag.

Men vad gör jag nu? Just nu har jag bara tagit avstånd ifrån hela hans familj och dom har även frågat om dom får låna min hund vilket jag bara sa till min sambo att säga att vi skulle göra nått med honom för självklart vill jag inte att min hund ska vara hos någon som sparkar efter honom (hon kanske blir arg igen liksom?)

Det som är lite lustigt fast bra är att min relation med min sambo har blivit så stark och han överöser mig med kärlek hela tiden och jag har mer tålamod och vi tjafsar nästan ingenting så det är jätteskönt.

Måste man ha en relation med partnerns syskon? 
Skulle va jätteskönt att få prata med någon som sitter i en liknande situation eller om någon har något klokt att säga. 

(Löjligt långt inlägg så jag hoppas någon orkar läsa igenom det, tack på förhand!)