❤️ Jag är bara ett telefonsamtal, sms eller fb-meddelande bort

#1. I know sweety! Det uppskattas verkligen, och det vet du!

TS, du verkar vara en sån rar toppenkille och jag önskar att det dyker upp en partner till dig. 🌺

#3. Åh tack! Det värmer verkligen! :)

Jag tror det bara är att hålla ut. :) Jag har suttit i liknande sits och för mig tycktes det ta åååår innan jag hittade kärleken. Men den kommer!!

#5. Det är just det.. Jag är 21 år nu, blir 22 i sommar.. Känner mig så mycket äldre än vad jag är, och jag vill verkligen inte vänta i vad som känns 100 år! :(

Jag hittade min första riktiga kärlek (och som också är min nuvarande kärlek) för 1,5 år sedan, lite innan mitt 22:a år. Du är alltså inte långt ifrån :) Och även om det tar ytterligare lite tid så är det fan inte långt kvar. Det kommer! Om du bara vågar "put yourself out there", bjuder på dig själv (är väl samma sak, hahah) så kommer det att komma när du minst anar det. Jag tror verkligen STARKT på att man hittar kärleken när man letar som minst… :) Så försök slappna av och tänk mindre på det. Acceptera att det kommer hända istället, men inte på beställning. :)

Och som ytterligare en parentes; jag avskydde att höra att "det kommer", "var inte orolig" de perioder då jag längtade som mest. Man kunde ju inte tro på någonting som kändes så omöjligt och så långt bort. Men en dag sitter du där själv!

Jag hoppas verkligen det min vän!

Usch, känner mig verkligen mer och mer deprimerad :(

Tänk på annat! Det löser sig. :)

Det har varit helt okej de senaste dagarna, men nu när jag vaknade var det som att jag gått in i en vägg!

Jag är en sån där freak som gått/går till psykolog. Fast det satt långt inne för att gå kändes som att erkänna att något var fel. Grejen är väl att det var det, det är inte meningen att man ska gå och må dåligt.

#13. Visst är det så, det vore perfekt om man kunde gå och må bra hela tiden..

#14: Man kan nöja sig med en majoritet av tiden. Ingen mår nog bra hela tiden. :)

#15. Visst är det så, visst är det så!

Mitt förslag är att slänga sin offerkofta. Att sitta och bara tycka att andra utnyttjar en och att man mår skit utan att ta tag i det är bäddat för att må skit och att man i framtiden blir förbittrad och grinig i framtiden. Se över dina relationer och hur du ser på dig och hur du låter andra se på dig. Det är nog det enda du kan göra för att komma ur denna spiralen. Ändra dig och dina relationer.

Du verkar vara en så gudomligt bra vän, en som verkligen bryr sig, en som finns där när man behöver dig. Jag har precis som du varit ensam och verkligen längtat efter en partner. Jag träffade honom vid 22 års ålder, över nätet, 60 mil bort! Att få höra saker som vänta och se, den som väntar på nått gott väntar aldrig för länge och liknande är det värsta som finns. Man vill INTE höra det, men det är faktiskt så. 

Du kommer träffa din tös när du minst anar det, troligtvis även en person eller på ett sätt du aldrig kunnat tänka dig!

Ingen människa mår helt hundra hela tiden, vi har alla bättre och sämre tider. 

Håll ut, snart vänder det! 🌺🤗

#17. Jo. Det är väl dags att se över en del rutiner som man själv har satt upp med åren.. 

#18. Åh tack för dina värmande ord! Det värmer verkligen mer än vad man kan tro! Jo, mig spelar det ingen roll om min framtida partner bor 3 minuter från mig eller som i ditt fall 60 mil bort!  🌺

Du kommer att träffa henne, och när du väl gör det så kommer du vara glad att det tagit den tid som det gjort! Du kommer uppskatta det så mycket mer! 🤗🌺

#20. Precis som att det är en av fördelarna med distansförhållanden, man uppskattar allt så mycket mer, det lilla som man kanske inte tänker på annars och liknande.

#21 Vi hade inte ett distans, han kom hit för att träffa vänner och då samtidigt mig, men han åkte aldrig hem igen ;)

#22. Haha ;) 
Men jag uppskattar distans, precis som ett nära förhållande så att säga :P