Hej alla underbara här inne! Har inte varit aktiv alls senaste tiden då mitt privatliv verkligen har varit uppochner som några av er kanske kommer ihåg från tidigare trådar. 

Jag tänkte iallafall komma med lite uppdatering om hur saker och ting ser ut i dagsläget. Även om familjelivet är jobbigt, så är MITT liv, där jag står i centrum väldigt bra. 

Pappa och jag satt faktiskt i förrgår ute på min uteplats och drack kaffe och pratade i över två timmar utan att bråka en enda gång! Vad är oddsen för det?! 

Jag saknar min mamma och mina småsyskon, men det har slagit mig att min pappa inte ensam är boven till hur saker och ting utvecklades och i sista änden så gör mamma precis samma sak som pappa gör. Men det får de själva lösa och komma underfund med. 

Jag har ett jobb med väldigt goda möjligheter att få fast arbete, min häst är under inridning (gör det alldeles själv med hjälp av en kompis som är utbildad) och sen kommer vi ju till det jag är så nervös inför…Imorgon, den första maj, ska jag gå ner på knä och fria till min kille. 

Mitt första inlägg här gjordes då jag stod i valet och kvalet mellan att avsluta en mycket bra relation med min sambo och gå vidare till en mer spännande kille uppe i norrland eller att stanna hos sambon då gräset sällan är grönare på andra sidan. 

Jag och sambon har hittat tillbaka till varandra. Det träffade mig som en käftsmäll när jag insåg vad jag kastat bort och att den man och det förhållande jag så desperat har sökt efter var det jag lämnade och hade mitt framför mig från första början. Jag känner en sån otroligt djup kärlek till den här mannen, det är på en helt annan nivå. Allt känns bara rätt och min själ har äntligen fått frid efter allt sökande av bekräftelse och ömhet från män som med sin närvaro bara gjorde mig sämre. Jag är 110% säker på att detta är rätt. Han är rätt. 

Vi har känt varandra sen jag var liten och han har varit min bästa vän under tiden vi inte har varit ett par och när vi tog beslutet att återförenas så var det som om vi bara fortsatte där vi slutade, men lyckligtvis ser jag honom klarare nu än tidigare och ser honom för den fantastiska man han är. 

Inte ens alla i min familj känner till att jag ska fria imorgon, men jag ville dela detta med er, så som jag har fått dela med mig utav min sorg, ilska, rädsla och frustration över en jobbig tid i mitt liv. Ni har varit ett fantastiskt stöd under svåra tider och därför är det inte mer än rätt att jag också delar min lycka med er. Särskilt tack till Anna, som alltid har funnits med erbjudandet om en axel att luta sig mot. Du är guld värd och jag hoppas att vi får lov att träffas inom en snar framtid!