Varför åker han på hotellweekends med henne och inte med dig?! 

Han verkar spendera mer tid med henne än med dig. Hade det varit min sambo hade han fått välja, antingen är han mindre med henne och mer med mig annars vet var dörren är.

Låter konstigt att han åker iväg med sin kompis och inte dig. Det hade jag aldrig gått med på. Jag vill varaprio ett i min sambos liv.

JAg är en tjej som uppskattar egentid och en självständig man men nej, nej nej nej..jag hade inte heller kännt att det där var okej, speciellt inte ärhon avsagt sig bekantskapen med dig- för det innebär dessutom att ni alla tre inte kan umgås, gissar jag? Hur kan inte din pojkvän ta ställning åt ett sådant uttalande?

Sen att åka på hotellweekends…..whaaaat?

Han låter som en kille som har en relation med sin mamma, men nu har han det med en tjejkompis istället och det uppfyllde en sak när han var singel men nu har han flickvän.

Åker NI på hotellweekends? Vad GÖR de under sina hotellweekends? Jag blir helt " O.O…."

Jag skulle inte vilja behöva säga"jag eller henne" för det är trots allt en gammal och nära vän, men du ska absolut göra honom uppmärksam på att som det är nu så känns det inte okej för dig. Det kanske du redan har gjort, men hur har du gjort det? Folk har kanske tips. Själv hade jag bara….lämnat, tror jag.

Min bästa vän är mitt ex, när han fått nya tjejer har de alltid haft problem med mig men han har alltid sagt "Hon är min bästa vän,inte bara ett ex, så hon är med i dealen eller så blire inget", ungefär. Jag har såklar tinte bara "_Bwhahahaha….jag har din kille runt mitt lillfinger!!!!!"  utan man RESPEKTERAR relationen. Upplever en flickvän att jag ringer för ofta- ja då får jag ringa mindre ofta. Din pv-kompis verkar nästan utmana dig och är rätt trygg och säker i sin position som hans "BFF". För det vet vi ju alla, bro´s before hoes.

Så ta ett seriöst snack med honom. Hur snacket ska se ut vet jag däremot inte, om jag hade tagit det hade det tyvärr inte blivit speciellt moget eller konstruktivt, mest skrik och hejdå, som sagt :P För jag hade varit ganska pissed av att bli behandlad sådär och…ja…argumentet "vi ses varje dag"- Lösning?  Flytta till eget!!! :D

Har varit med om något liknande. I mitt fall handlade det dock om en ex-flickvän så då blir det ju ännu värre. För oss löste det sig aldrig och var en av anledningarna till att jag sen lämnade honom. Det handlade aldrig om att jag trodde att han var otrogen. Han visste hur ledsen jag blev men fortsatte ändå. Den där känslan av att ständigt bli bortprioriterad äter långsamt upp en inifrån. 

Du måste sluta klandra dig själv för att du har dom här känslorna för dom är väldigt naturliga. Du har all rätt att kräva att vara prio ett.

Hur har det sett ut för din sambo innan ni blev ihop? Hur länge sen var det han hade ett stadigt förhållande. Har han haft få eller många förhållanden? Långa eller korta? Har han varit mest singel eller mest i förhållanden?

Hur som helst tycker jag det är ett helt sjukt beteende och jag hade aldrig accepterat det.

#3 Nope, vi kan inte umgås alla tre. Dom gångerna vi försökte i somras så slutade det nästan alltid i att någon av oss, jag eller hon, trodde att den andra hade varit en bitch och så var röran igång igen. Ibland känns det som att hon retar upp mig för att hon väntar på att jag ska göra ett felsteg och således bli utputtad ur hans liv. Han har även sagt, rakt upp och ned, att den som ber honom att välja mellan mig eller henne är den som åker ut.

Det jag just nu håller på att försöka lista ut är HUR MYCKET är jag villig att ge denna relation? Efter ett enormt bråk för nu tre veckor sedan så har vi bestämt oss för att prova fram till januari. Sedan utvärdera. Jag har berättat för honom att jag blir ledsen och sårad när han åker iväg med henne, att dom går på bio med varandra, äter middag, tidigare även åt frukost ihop fast jag var hemma på helgen (kan inte säga nått om de helger jag jobbar, han ska ju absolut inte sitta hemma och bara vänta på mig, skulle aldrig kräva någonting sådant!) men sådant HAR det blivit en förändring på. De har under det gångna året åkt bort tillsammans över en helg två gånger. Så inte överdrivet mycket alls. Vi har varit borta kanske fyra gånger tillsammans. Jag ställde kravet efter bråket att vi måste planera in saker tillsammans så att vi har någonting att se fram emot. Vi har väldigt olika situationer när det gäller jobb - mitt jobb är oerhört socialt och jag träffar mina vänner på jobbet varje dag. Han sitter på kontor och har ingen att umgås med på dagarna som han får ut nått av säger han. Så när vi kommer hem vill jag vara med honom och han vill få tid till sina vänner. Om det hade varit såhär med alla hans vänner, att han åkte med polare till höger och vänster, gjorde grejjer med alla så tror jag inte att jag hade reagerat på samma sätt. Men det är just hon. Som alltid finns där.

#5 Innan vi blev ihop så hade han varit singel i nästan 5 år. Två tidigare flickvänner. Varav en mådde riktigt psykiskt illa och gjorde både det ena och det andra, vill ej gå in på detaljer. Han mådde oerhört dåligt av detta och har en massa hjärnspöken från denna relation. Liksom jag har från otrogna tidigare pojkvänner. Match made in missunderstanding heaven yes? :P

#5 Okej. Det jag tänkte på var att om man är singel ganska länge och har en väldigt nära vän av det motsatta könet är det väldigt lätt hänt att man är lite mer "romantisk" med den personen än man hade varit om man var i ett förhållande. De har kanske varit lite väl nära varann, och nu när du kommer in förändras deras relation vilket hon kanske inte gillar, och han vill inte heller att den ska förändras så mycket kanske. Men en sån typ av relation måste ju förändras. För det mesta förändras alla ens andra relationer lite grann när man går från singel in i ett seriöst förhållande. Om jag var du skulle jag kanske inte kräva att de säger upp vänskapen men jag skulle kräva att de inte åker iväg på minisemestrar med varann, plus en del annat som känns rimligt för dig. I slutändan är det upp till honom att visa för dig så att du inte behöver tvivla på det att du är nummer 1. Lyckas han inte med det förstår jag inte varför du skulle stanna.

#7 Jag har aldrig krävt att de skulle säga upp kontakten. Skulle jag aldrig göra. För jag anser inte att det är nödvändigt. Det borde ju ligga i hans intersse om att vi kommer överens, hans flickvän och hans bästa kompis, kan jag tycka. Hade det varit ombytta roller hade jag ärligt talat sökt kontakt med flickvännen och frågat om hon ville ses och prata bara för att lära känna henne. Man vill ju att sin bästis partner ska gilla en. Jag gjorde även så i det här fallet men då ignorerade hon mig och jag kom alltså ingenstans med det. Hon och jag behöver inte älska varandra, vi behöver fasikens inte ens vara vänner, men jag vill att vi ska kunna respektera varandra och vara i samma rum utan att det känns som att det är någon sorts strid som pågår om vem som ska få honom.

Jag har sagt att jag mår jättedåligt av att de åker bort tillsammans bara dom två. Har sagt som det är att om dom åker med någon annan eller faktiskt bjuder med mig (även om jag sedan väljer att tacka nej och inte åka, för då är det ju mitt val) så skulle det skapa en helt annan situation. På det reagerar han med att om han då skulle skita i att åka när jag säger att jag inte är ok med det så är det som att gå med på att det är någonting mellan dom. Vilket är mycket underlig logik enligt mig i alla fall…

 Men det är som du säger, som att dom båda gillar den relationen dom har och att dom faktiskt är så nära som dom är. Känns som att det är jag som kommer hit och ställer till och rör om i saker som jag inte har att göra med. Men det tror jag har att göra med mina egna osäkerheter och syn på egenvärde (jobbar hårt på det).

Det ska inte behöva vara någon maktkamp om ens partner. I början av min relation med min man var det en maktkamp mellan mig och svärmor. Sjukt jobbigt. Men så småningom blev det tydligt att det var jag och min man som hängde ihop och att hon kom sen. Stor lättnad! Du kanske är osäker av dig, men jag tycker faktiskt inte det är konstigt. Det funkar liksom inte att vara hur tajt som helst med en kompis, speciellt inte av motsatt kön, men även en kompis av samma kön kan ta alltför mycket plats och få en massa inflytande i relationen som skapar maktspel och osäkerhet.

#9 Härligt att det blev en ändring där! Skönt! :D Då håller jag hoppet uppe om oss också då. ;)

Det jag kan säga är att det sker ändringar i hans beteende kring henne, även om dom ibland sker lite långsamt. I början sa han bara "Jag åker till "Amanda" jag ikväll". Nu är det "Är det ok om jag åker till henne ikväll?". Han frågar således. Även om det är en lång bit kvar att gå med detta så märker jag att han lyssnar på mig, det sker ändringar även om dom som sagt kommer sakta.

Det var skönt att få skriva av sig lite och få responser. Det är en enorm lättnad att höra att jag inte inbillar mig och är paranoid angående detta, det är så lätt hänt att jag börjar tro det att jag bara inbillar mig allting.

=)

Hade ett ex som stod väldigt nära en tjejkompis kom jag på nu. JAg dejtade bara den killen (tror hans vän också hette amandra, din kille heter inte David?;) ) Men iaf, han avr noga med att hon var väldigt betydelsefull för honom och jag hade som inga problem med det tills vi träffades- för han var på MIG om att lära känna och bli kompis med henne, men hon gjorde inga ansatser att lära känna mig. Hon var faktiskt ganska….bitchig.

Jag och denna "david" hade det helt ok, men efter jag fått träffa hans tjejkompis, bästis, det var då hanb örjade om att göra slut. Gissar att det var hon som viskade i hans öra, tyvärr. Vi hatade inte varandra men vi hade ingenting gemensamt. Efter att hon träffat mig började han även snacka i termer som att "du är inte typen jag normalt brukar dejta" och sånt :P Som han aldrig sagt eller uttryckt tidigare.

De brukade ha romantiska picknicks och resa tillsammans, de hade aldrig haft sex men han hade funderat på det. De hade kommit överrens, sådär tv-films-löjligt :P Att om de var singlar när de var 35 så skulle de bilda familj och massa skit. Så ja, din pojkvän måste kanske börja dra bort skynket och se att hans "bästis" kanske inte heller hanterar ERT förhållande så bra? 

Hon verkar inte speciellt schjysst mot dig, eller speciellt hänssynsfull eller respektfull mot _ert_ förhållande.

#12 Heh, nej han heter inte David. :) jag har ingen aning om de har någon sådan pakt ärligt talat. Nej, jag kan tycka att det inte är så schyst. Hon har även skrivit till mig att jag ger henne dåligt samvete över att dom umgås och att jag borde fatta att om det var någonting mellan dem så hade det hänt nått för länge sen. 

 Så jag tror att hon känner sig oerhört hotad av mig och att jag kommer och stör henne i deras relation. Hon har alltid haft honom där så fort hon har behövt honom. Så kommer jag och tar upp massa energi från honom och ändrar saker. Jobbiga jag. ;)

Min_kille_hade_varit_så_begravd….

Lyckligtvis gjorde han mig införstådd tidigt att han har mycket tjejkompisar, och lyckligtvis klargjorde han för sina två bästa väninnor (efter att de avslöjat att dom trodde att dom skulle ha honom) att det är jag som gäller och att de är välkomna tillbaka när de lagt dom känslorna på hyllan. Självklart skulle de också kungöra sina känslor EFTER att han och jag blivit tillsammans. 

 Jag har tyvärr inget tålamod när det kommer till efterhängsna ex och bästa väninnor som inte kan hålla fingrarna borta. Märker jag minsta tvivel hos min partner så flyr jag fältet, EFTER att ha gormat och gapat en stund…varken moget eller rationellt, men jag tål det verkligen inte…

Jag har en killkompis som jag känt väldigt länge. Vi hade väl en djupare vänskap när båda var singlar. Lite "tillfälligt i brist på annat" inte bara sexuellt. Faktum är att jag hade två såna kompisar som båda bodde en bra bit bort. Jag träffade dom ganska ofta och höll handen osv. När jag träffade min nuvarande kille fick jag två olika reaktioner. Den ena slog bakut totalt. Han ville inte ha ett förhållande med mig men stod inte ut men den killen jag valt. Den vänner och jag har knappt pratat på 3år. Den andra är fortfarande en nära vän. Han accepterade att våran relation behövde förändras. När han sedan skaffade en flickvän fick jag respektera deras relation. Undvika att ringa när jag vet att hon är där osv. Precis som han gör för min kille. Inte så att vi inte pratar när vi har våra respektive i närheten för att vi har något att dölja utan för ett inte skapa onödiga missförstånd. Han ringer mig när han behöver mig och jag honom. Våra respektive vet detta men inte åker jag upp till Stockholm, ensam för att umgås med honom när hans tjej inte är där och sover med honom. Det vore inte okej för någon av våra respektive. Även om jag önskar att vi kunde umgås så får vi göra det när vi har vägarna förbi eller när vi alla 4 kan träffas. Tycker man måste respektera förhållanden precis som man måste respektera vänner.

#15 Jag respekterar deras vänskan. Har alltid gjort. För man måste få ha de vänner man vill ha och det ska ingen partner ta bort från en. Jag skulle bli toksårad om min sambo bad mig att göra mig av med alla mina killpolare. Så nope, skulle jag aldrig göra. Det jag tycker är jobbigt dock är att dom åker bort tillsammans. Att han vill vara med henne så många gånger i veckan. Ja, intensiteten i deras relation rakt av. Sen att hon verkar ha bestämt mig för att smutskasta mig gör ju inte saken bättre. Fick veta igår att hon sagt åt honom att dumpa mig för han förtjänar någonting bättre. Iofs har mina vänner sagt exakt samma sak om honom så….

Jag får se var allt detta slutar. Vill i alla fall inte ha någonting med den kvinnan att göra i nuläget. Vem vet, om några år kanske vi kan ses och i alla fall vara artiga mot varandra. För mina tankar går lite såhär: om det nu blir jag och min sambo i slutändan och vi bestämmer oss för att gifta oss - kommer jag palla att ha henne där på min bröllopsdag? Det är det jag vill sträva mot. Att kunna acceptera henne. Just nu känns det dock så sjukt långt borta. Har även blivit beskylld för att ha skvallrat om en sak till en vän som jag inte ens visste om. Så allt blir slängt på mig just nu känns det som. *trött och uppgiven*

Det som är bra är dock att min sambo har börjat öppna upp sig mer. Han säger till när han tycker att jag gör fel eller beter mig opassande. Han har alltid varit en liten mussla och hållit tillbaka saker men nu kommer det fram. Klart det inte är roligt att få höra om man gör någonting som ens kille tycker är jobbigt men utan att veta kan jag inte ändra mig, då kan jag inte utvecklas. Så det är ett framsteg.

Låter ju som att saker är i rörelse iaf. Kämpa på ett tag till =)

Jag tror du missförstod mig eller ja va nog litee otydlig. Tycker att hon borde respektera erat förhållande. Precis som din sambo borde. Däremot känns det som ni har en del att ta tag i, du och din pojkvän. Även kanske saker sen inte har med henne att göra. Att dina vänner och hans säger att ni båda förtjänar bättre. Ni kanske borde se över erat förhållande, inte göra slut men försöka se vad de andra ser när de ser på er? Hoppas jag inte gör dig ledsen menar inget illa. Är lite små snurrig nu i skrivande stund så är jag otydlig kan du säga det så kan jag skriva ett bättre inlägg :)

#18 Nejdå, blir inte ledsen. =) Tänker själv i dom banorna redan, därför försöker vi prata igenom allting som händer mellan oss och komma fram till vad det är vi behöver i våran relation, vad vi kräver och vad vi kan kompromissa på. I början av vår relation så funkade liksom bara allting, det flöt på och ingen av oss konfronterade den andre i olika situationer som var obehagliga eller jobbiga. Därför kommer verkligen allting ut nu. Hela detta, med henne och honom och mig, är en make it or break it-situation. Antingen så tar vi oss igenom det och blir sjukt starka i vår relation eller så bryter vi för att vi inte kan kompromissa.

Och det är bra att få input av andra. Därför jag skrev här över huvud taget. Kändes som att jag hade kört fast i mina tankemönster lite. :) Så är glad för all information, bra som dålig. Jag menar det kan ju vara jag som överreagerar men då vill jag veta det och inte gå runt och tro nått annat liksom. Ingen är perfekt, inte ens man själv. :)

Med tanke på hur hans väninna är mot dig, så har du inte överreagerat- så länge DU också alltid försökt vara trevlig mot henne så att säga.

Det hade krävts ganska mycket för att jag skulle låta min sambo åka iväg på tur man hand med en annan kvinna. Och då förutsätter jag separata hotellrum. Du överdriver inte. Det krävs en mycket speciell för att det ska vara ok iallafall för mig.

oh…en del är "Queen bee" ^_^ Påminner mig om Ett ex i min äldre tonår som jag var med, och jag, började bråka kring en tjejkompis som han hade. Vi tog slut kort efter det, inte pga henne men hon var en bidragande orsak, absolut.

Hon kände mig inte ens, men skulle alltid bjuda honom på fester och sånt, men aldrig mig, detta ifrågasatte jag (vi kunde festa på varsit håll, men detta var annorlunda) :) Detta störde jag mig på och hon märkte det och förstod att jag var "svartsjuk" men jag var inte rädd att han skulle vara otrogen med henne- jag var irriterad på hennes beteende, hennes attityd.

När det tog slut med mig och mitt ex, så for vi ett halvår senare på en spelning tillsammans. Vi var över varandra, mycke vatten hade hunnit rinna under broarna- men han hade inte vågat berätta att den här väninnan skulle åka HEM med oss :P Jag och mitt ex var ju kompisar så jag hade sett fram emot att resa hem tillsammans, men han hade bokat oss i olika vagnar just för att in i det sista dölja att hon följt med!

Men iaf, det blev som så att jag mötte henne, och jag sträckte fram en hand och hälsade, tänkte att gammalt är gammalt och eftersom han är mitt ex så fanns det inget att bråka över, men hon bara ignorerade mig. 

Det gillade inte mitt ex, i hans bild hade jag hela tidne varit den "dumma" som ställt krav och varit besvärlig, som inte förstått deras vänskap. Jag had eju varit helt orationell kring henne och deras relation, tyckte han. Sen när vi väl klivit på fordonet hade tjejkompisen sagt saker i stil med "Låt mig sitta i ditt knä, så blir hon riktigt svartsjuk när hon kommer hit!". Då, först då gick det upp för honom att allt det här var en lek för hans väninna, att hon var väldigt manipulativ och faktiskt "gått in för" att retas och provocera mig. Hon hade honom och hans killkompisar virade runt sitt finger. Han bad mig om ursäkt :) Tog bara ett tag för honom att se sama sida av myntet som mig. Jag tror att du TS måste få honom att förstå din sida av myntet. 

En del tjejer gillar att vara i centrum, de kan inte ens förstå eller respektera att en flickvän är en del i ekvationen. De blir mest något jobbigt som måste manövreras ut ur bilden. Detta görs bäst genom att provocera fram oönskade rekationer och liknande saker. "så split". Dvs hon viar ingen respekt eller hänsyn till er relation eller hur hon påverkar den.

#20 Jag har överreagerat en gång då vi var ute på bio tillsammans, jag blev jätteledsen och gick undan. Fick höra att jag hade varit otrevlig mot henne, bad självfallet om ursäkt för det då det inte är ok att jag beter mig så. Hon sa att hon accepterade ursäkten och sen så kunde vi fortsätta att umgås lite löst. Så jag har trampat i klaveret någon gång jag med, absolut. Ingen är som sagt perfekt. Jag försöker dock äga mina misstag och ordna upp det sedan.

#21 Jag kan bara inte förbjuda honom. Däremot har jag talat om att jag inte tycker det är ok när han gör det och när han sover med henne på hotell. I samma rum till och med.

Känner som att jag står i valet och kvalet. Jag vill vara med honom men är det värt att känna denna osäkerhet och att alltid fundera på allting som rör denna kvinna? Jag har inte riktigt listat ut det än ska jag erkänna. Och ända tills jag gör det som kommer det vara grymt jobbigt. Velandet är värst.

Jag hade mer stört mig på att min kille upprepat (vad jag förstår) tar hennes sida. Självklart är ingen perfekt men jag tycker det är hos din pojkvän som skorn klämmer. Väldigt respektlöst att sova i samma rum som en annan kvinna. Jag är inte svartsjuk av mig men aldrig att jag hade tillåtit det. Fråga din kille om du får göra samma med en annan kille. Jag tvivlar på att han skulle vara ok med de på de sättet han förväntar sig att du ska vara. Du har ett val helt enkelt. Är han värd det? Om ja, då får du lära dig att leva med deras relation. Kan du inte det? Ja då har du ditt svar.

#24 Ja. Det är verkligen så enkelt i grund och botten. Han är värd det, det tycker jag absolut. Om det inte blir någon ändrig mellan oss och mellan dem så kommer jag inte kunna leva med deras relation. Så enkelt är det. För jag är fan värd bättre än att sitta och tänka, nojja och fundera så pass ofta vad som försegår mellan dom två. Hade han inte varit värt det hade jag varit långt borta vid det här laget. I alla fall tror jag det. Han säger att han är ok med att jag åker bort med mina killkompisar. Det han dock säger är att han inte tycker det är ok att jag är fysisk med killkompisar (kramar när jag träffar dem och klappar dem på axeln och sånt) och säger att anledningen till att han tar upp det är för att dom kanske blir kära i mig och att jag kan såra dom. Säger att det är heeeelt ok från hans sida men jag vet inte riktigt vad jag ska tro angående det.

#22 DÄR har vi det! Det är det jag stör mig på - hennes attityd! Som att hon skulle ha första tjing på honom när hon behöver honom, som att han alltid ska finnas där så fort hon skriker och sen att vända på myntet och säga att jag ger henne skuldkänslor för att dom umgås? Jadu. Det intressanta är att jag har hört (iofs kan man aldrig vara säker på sanningen i det hela men jag skulle inte vara förvånad om det är sant) via en gemensam vän att hon har till honom sagt att hon tycker att min sambo är dryg och jobbig och klängig som vill vara med henne hela tiden och att hon tycker det är konstigt att han inte vill vara mer med mig. Har ingen aning om detta bara är ett spel för publiken så att hon ska få medömkan eller om hon verkligen tycker så.

men även om hennes attityd kanske är irriterande så är det ju fortfarande din kille som hanterar det hela lite märkligt. Om deras relation alltid sett ut så är det ju inte så konstigt att han inte vill ändra på det, men om han inte heller tar hänsyn till hur du känner, ja då är det problem i mina ögon.

Du säger att han är värd det men att om inget förändras (vilket jag tvivlar på) så kommer du inte orkar. Då är han inte värd det. Det är Han som skapar situationen inte hon.

#26 Mycket sant sagt.

#27 Också sant. Inte som att han är någon stackars åskådare i detta utan han har ju valmöjligheter han med. Så sant som det var sagt.

Av allt jag läst i denna tråden tycker jag att du har underreagerat! Värdera dig själv högre, du är värd bättre än detta här. Vill inte låta kall eller hård, tycker bara att du har uttryckt hur du känner för honom och han verkar bara trampa på en del av det.

Nog för att din killes väninna verkar bete sig illa och respektlöst, men i slutändan är det din kille som har sista ordet i vad han tillåter henne att göra och vad han tillåter sig själv att göra mot dig.
Att hålla på som han gör när han vet att du blir sårad är som att sparka på dig mentalt sett, tycker jag. Man åker helt enkelt inte iväg med en annan kvinna och bor i samma hotellrum och annat när det inte är okej för alla.

Att han har sagt att den som ber honom välja mellan er, är den som ryker… Betyder det att ingen av er är särskilt viktiga? Eller att ni är lika viktiga, så det spelar ingen roll vem av er han blir av med? Tycker iaf inte det valet är hans, packa dina saker och gör valet åt honom. Han verkar ju uppenbarligen lära sig långsamt, då små förändringar skett väldigt sakta. Håller med om att man inte ska ställa ultimatum och massa annat i en relation, men man ska kunna bli respekterad, vara prio 1 och jag tycker det låter som han står på sin väninnas sida oftare än på din.

Tycker inte han ska tillåta väninnan att prata illa om dig. Min kille är prio 1 och skulle någon prata illa om honom så hade jag stått upp för honom. Därmed inte sagt att man inte ska lyssna på sina vänner, men om partnern är prio 1 så tycker jag inte man kan tillåta vad som helst.

Tycker även att det är fel av honom att säga att ni bor ihop och träffas ändå. Det är ingen anledning till att låta någon annan ta större plats eller strunta i att umgås för att man är sambos.

_"Det han dock säger är att han inte tycker det är ok att jag är fysisk med killkompisar (kramar när jag träffar dem och klappar dem på axeln och sånt) och säger att anledningen till att han tar upp det är för att dom kanske blir kära i mig och att jag kan såra dom." _

Men han ska få åka på hotellweekends och sova i samma rum och annat? Vad gör han om hon blir kär i honom då? Verkar ju inte som du hade fått lov att säga samma sak till honom? Konstig tanke iaf, om han vore säker på att du håller dig trogen, så är det väl inga problem om någon annan blir kär i dig?

Önskar dig bara det bästa och att det blir bra vad du än väljer. :) Tror säkert han är en bra kille på många andra sätt, men denna situationen låter inte helt sund. Blir bara orolig om du kämpar med dig själv efter att tidigare ha haft otrogna killar och nu har en som inte respekterar varken dig eller er relation.

#29 Allt jag har att säga - tack. Tack för ärligheten och tack för att du delar med dig av din åsikt. Det tog kan jag säga, på rätt ställe.

#30 Vill inte vara hård eller elak, hoppas inte det uppfattades så, blir bara så förfärad när folk är så respektlösa i relationer och på alla möjliga andra sätt. Skrev bara som jag ser det och hoppas verkligen det löser sig bra för dig. Det viktigaste är bara att det inte går ut över ditt eget välmående - då brukar det inte vara värt det.

#31 Ingen fara. Det är bättre att höra det än inte. Jag hoppas också att det löser sig. För det är inte värt att undervärdera sig själv i en relation eller att hela tiden stryka på foten så att någon annan kommer bli nöjd och glad.

Jag reagerar verkligen på det där med hotellweekend! Så gör man bara inte med en person av det andra könet när man är i en relation, oavsett hur bra vänner man är… - Jag har dessutom fått veta av ett gäng killar att killar endast reser med tjejer de är intresserade av; inte för att jag menar att din sambo tänker så, men det är inte "normalt" liksom. Enligt mig är det respektlöst mot sin partner! Och man vill väl inte hellre åka med en kompis än med sin partner! 

Jag har själv haft "problem" med min sambos ena väninna (fast nu för tiden ses de aldrig). Hon var väldigt på och ville träffa honom hela tiden förut. När hon kom över på besök de första gångerna jag träffade henne så pratade hon knappt med mig alls, utan tittade endast på min sambo och pratade med honom - nog att vi pratar olika språk, men alla kan väl engelska! På den tiden då jag nyligen hade flyttat in så smsade hon också honom på kvällen och frågade om han ville komma över och spela TV-spel. Det låter lite skumt i mina öron, att endast bjuda in honom och inte hans sambo… 

Samtidigt har han en annan väninna som han har känt sedan han var bebis och bodde i Singapore - och henne gillar jag verkligen! 

Om din sambo dock har sagt som jag läste i en kommentar, att den som ber honom välja mellan er två är den han inte väljer… Då ska du absolut inte vara med honom! Jag är min sambos nummer ett, i alla lägen och det är så det ska vara mellan partners! Jag skulle välja honom över vilken killkompis som helst, utan att tveka - för jag älskar honom. :)

En fråga, varför umgås ni inte alla tre? Hur är det om ni gör det? Lägger han mer tid på henne än på dig, eller är du mer i fokus?

Edit: Läste svaret på detta i en kommentar. Personligen hade jag inte klarat av en sådan relation. Jag vill vara första prioritet i min sambos liv. De enda som har rätt att vara lika viktiga är hans familj. 😛 Hade min sambo "hotat" med att om jag vill få honom att välja mellan mig och en tjejkompis, så åker jag ut. Då hade jag lämnat honom på direkten.

#34 "jag blev jätteledsen och gick undan. Fick höra att jag hade varit otrevlig mot henne, bad självfallet om ursäkt för det då det inte är ok att jag beter mig så. Hon sa att hon accepterade ursäkten och sen så kunde vi fortsätta att umgås lite löst. Så jag har trampat i klaveret någon gång jag med, absolut."

Tjejen verkar vara väldigt manipulativ om jag ska vara ärlig och hon är helt klart orsaken men TS sambo är den som har makten att göra något och han har skitskumma prioriteringar- Go ith the program. Hoppas han hinner vakna upp innan han mister dig TS.  Menar om TS inte varit otrevlig med mening, så har jag så sjukt svårt att se varför någon skulle göra en GREJ av det? Känns som att någon bara letar efter negativ saker hoos dig TS och ja…

Jag och mitt ex är jättebra vänner men en period snackade han jättemycke skit om min nuvarande (de är vänner sedan innan vi blev ett par- lång historia) men då fick JAG sätta ner foten. "Sluta snacka skit/uppmuntra mig att göra slut med min pojkvän- även om jag gnäller någon gång över att något är "dåligt" så vill jag inte ha domedagsprofetior som är  sjukt färgade av hans egna agenda- då- bitterheten att hans vän raggat upp hans ex :P och gärna såg oss gå isär.

Han skärpte sig och vi kan vara vänner idag. Hade han fortsatt snacka skit eller ta minsta lilla negativ grej jag säger om min pojkvän/relation/tillvaron (alltså, kunde va någon skitsak som "suck, bad *pojkvän * handla mjölk men han köpte fil, jag som är så trött men nu måste jag handla själv", en tjejkompis skulle himlat med ögonen "killar ;)"  eller sagt något annat, men mitt ex var direkt = "Gör slut, du förtjänar bättre!" :P 

Detta är vad du behöver prata om med din pojkvän, att han måste tänka mer kring hur han behandlar dig. Inte som en jämlike med hans väninna- (du borde vara prioriterad före om du är dne han vill vara med) men just nu käns du minde prioriterad (handla rju inte om antal resor, handlar om att han far på weekends med henne alls. )

Han är den som måste visa att han tår på din sida. Klart han ska få ha sin vän och de ska  hitta på saker, det är bra att han sätter ner foten där men han måste tydligare sätta ner foten MOT sin vän också när hon missuppfattar dig och blir bitchig, när hon snackar "skit" om er relation med honom osv. Visst, man kan gnälla lite till sina vänner om sin partner ibland, men man gör det sällan för att få höra vilken subba man dejtar, eller att man inte passar ihop- man gör det för att kanske få tips, råd på att lösa ett problem eller bara för att "pysa ut".

Jg blev jättesårad när mitt exs bästa vän sa att vi inte passade ihop. Jag frågade mitt ex varför han sa så, han ryckte bara på axlarna "Jag är social, du är inte så social….jag pluggar….du pluggar inte". Folk är så jävla ytliga när de dömer vilka som passar med vilka. Jag blir schockad när NÄRA VÄNNER kommer med sådana bedömningar. Då ska de banne mig ha rejält med kött på benen på VARFÖR man inte passar ihop, eller knipa igen om de inte har något vettigt att komma med. Det är där din pojkvän måste säga ifrån, och kanske även du till dina vänner.

Jag skulle ALDRIG accepterat ett sånt beteende.. Hade blivit jätte ledsen och helt rasande !

#34 Det där är precis vad jag har gjort med en av mina killkompisar. Han är sjukt lätt och prata med och ställer alltid upp när jag har varit ledsen. Och han har varit väldigt snabb med att säga att jag ska dumpa, förtjänar bättre osv osv. Men en dag så tröttnade jag och sa åt honom att visst uppskattar jag att han lyssnar på mig och ja det är bra att då en kalldusch ibland av en nära vän då man kan vara så in körd i sin blinda kärlek för sin partner att man inte SER varningstecknen men jag VILL INTE HA domedagsprofetior! JAG vill vara med min sambo, JAG har valt att stanna även fast det är som det är och det är knöligt och jag tänker inte ta att nån snackar skit om honom. Efter det så har min polare backat ned lite. Pratar vi nu om hur jag mår så kommer han med peppande kommentarer, som att jag ska göra annat och umgås med mina vänner, göra sånt som gör mig glad istället för att tänka ned mig i träsket igen. Så jag förstår vad du menar med att inte ta skit. 

Då min kille också är väldigt tystlåten angående henne, med största sannolikhet angående hur det är mellan henne och mig, så berättar han inte så mycket för mig om henne. Både bra och dåligt kan han tycka. Men jag vet om att han har försvarat mig under ett antal gånger gentemot henne. Så han tar inte bara hennes sida. Det som är grejen är att jag får reda på sånt här NU, bara igår kväll berättar han det. Att han står upp för mig, att han försvarar mig och att han, även fast hon tycker han är värd bättre, väljer att fortsätta att vara med mig oavsett det som händer. För han vill ha MIG. 

Så sent som igår kväll pratade vi igen om detta, jag sa att jag behöver mer tid med honom men kunde såklart inte specificera någonting. Urgh, hatar att vara emotionell ibland. Blir så intellektuellt retarderad ibland när jag pratar med honom. *suckar* Saker kommer inte ut som jag vill. Vi kom i alla fall överens om att boka in mer saker tillsammans i förväg så att det finns någonting att se fram emot. Han har sagt att han kommer att träffa henne mindre nu då han vet att det gör mig illa. Han kommer inte sluta umgås med henne helt då hon är hans bästa vän och det skulle jag aldrig kräva. Jag är dock glad att jag HÖR honom säga dessa saker. Jag har även talat om för honom att jag inte vill ha någonting med henne att göra just nu och att jag kommer att undvika henne i den utsträckningen jag bara kan. Kommer ABSOLUT inte vara otrevlig eller liknande om man skulle ses på stan, hälsa kan man göra, jag vill bara inte umgås med henne eller prata med henne. Mycket av det som hänt behöver lugna ned sig och jag och min sambo behöver hitta en gemensam grund att stå på. Jag kommer att börja jobba på mina osäkerheter på riktigt och planen är att vi ska mötas halvvägs, båda får kompromissa helt enkelt.

TS det låter jättebra att ni fått prata ut om detta :) Måste vara skönt att höra detta från honom! Detär ju ett  "workin progress" men han verkar börja fatta och han vill vara med dig!  :)

Är alltid svårt att förklara saker när det är mer som en känsla, måste du definiera hur du menar med mer tid med honom än med henne? :D Jag känner spontant att… jag helt enkelt inte vill dela sådant, med en annan kvinna, när det kommer till min pojkvän. Speciellt inte när den kvinnan inte vill veta av mig. Om ni alla varit goda vänner och åkt på resor tillsammans- det kanske kan bliså dne dag hon själv går vidare och skaffar sig en _egen_ partner att åka på weekends med. Bara en tanke. Det kanske rent av är bra för henne också om han backar lite.

Lycka till er!

#37 Vad skönt, det låter bra att ni fick prata om det ordentligt. :)

#38 #39 Jadå, det blev en hel del prat. Mer skönt för mig är att jag nu har bestämt mig. Jag har skrivit ett brev till honom som han ska få läsa vid tillfälle och jag har bestämt mitt eget värde. Jag är värd att må bra i en relation och jag är värd att vara nummer 1. Bara den insikten och att jag har skrivit brevet gav mig en enorm frihetskänsla. Som min terapeut sa så kommer jag ligga lågt ett tag nu för att inte bara hoppa på honom helt ovetandes. Planen är att om/när detta kommer upp på tal igen, när hon kommer på tal, så kommer jag helt enkelt att ta fram brevet och låta honom läsa det. Ungefär som följer: "Jag älskar dig, vill vara med dig, men jag klarar inte av och kan inte acceptera att du åker bort med henne på detta sätt. Känns som att du inte respekterar mig och mina känslor när du gör det även fast du vet att jag blir ledsen av att du gör det. Och om du inte kan respektera mig så ser jag ingen mening med att jag stannar kvar i relationen. För hur mycket jag än älskar dig så måste jag älska mig själv mer. Och detta sliter sönder mig innifrån och ut. Du behöver inte svara nu men jag vill ha ett svar inom en snar framtid. Din för alltid."

Bra :)

Du ska se att iom att du insett ditt eget värde så kommer han att märka det även om du aldrig ger honom brevet. Det kommer att märkas på ditt uppträdande och attityd ändå tror jag! :)

#42 Tack! :D Jag känner redan en stor skillnad bara i mig själv under de gångna dagarna. Han pratade om henne igår och jag kände ingenting. Verkligen nada. Innan så har jag blivit obekväm, ledsen och ibland även sur att han lägger ned så mycket energi på henne. Men igår….nix, fanns ingenting där. Hörde bara vad han sa, vi pratade lite om henne fram och tillbaka helt okrångligt och sen var det bra med det. En mycket skön känsla kan jag lova!

Ok…cat's out of the bag så att säga. Berättade i måndags precis allt hur jag kände, kunde inte gå och hålla det inne längre. Det var dags. Så läste upp brevet för honom. Aldrig mått så illa i mitt liv, det är inte lätt att lägga allt på bordet och blotta sig så. Eller att ställa krav för den delen.

Jag bröt ihop efter jag läst upp det, grät floder och bad om ursäkt för att jag var "skadat gods" (går så lätt in i den rollen när jag är riktigt ledsen) och sa att det är sant som hans väninna sa, att han förtjänar att vara med någon som inte är trasig. Då hugger han tag i mig, kramar om mig så oerhört hårt, smeker mitt hår och säger att han inte vill vara med någon annan, att han älskar mig och att det är så värt det. Och att, även fast han inte förstår varför det är ett problem att dom sover borta, så kommer han inte göra det något mer då det är anledning nog att låta bli att jag blir så ledsen.

Sov som ett barn i måndags. Så mycket ångest som kom ut. Helt sanslöst. Nu börjar vi återigen bygga på vårat partnerskap och jag ville tacka alla som har kommit med tips och råd eller som bara helt enkelt har läst igenom det jag har skrivit. Det har stöttat mycket och jag är oerhört tacksam.

Så härligt att höra! Och du har inget att skämmas över =)

skönt att höra, bra att du ger honom enc hans att göra rätt ;) (han är nog en av väldigt få killar i..ungefär hela världen som inte kan förstå varför hans flickvän inte gillar att han åker bort med en tjejkompis på weekendresor- speciellt då du säkert uttryckt det). Bra att du stod på dig. Du är inte skadat gods. Du är du och han älskar dig, se nu till att ni båda får vad ni är värda.

Lycka till!

Åh vad bra att det gick såhär :) Bra gjort att du läste upp brevet och fick fram allt. Skönt att han tog det bra ändå, nu får du bara stå på dig ifall han faller tillbaks i gamla hjulspår. Lycka till :)

Hej alla. Ville bara skriva av mig lite, och kände att jag kan lika gärna göra det i samma tråd som jag använt tidigare. Det är slut nu. Flyttade ut alla mina saker till mina föräldrar igår och jag kan bara inte sluta gråta. Det gör så oerhört ont. Han säger att han vill att detta ska vara en paus för oss, att han vill jobba på sig själv och bli den mannen jag förtjänar att ha, att han inte orkar med allt drama som har varit det senaste halvåret. Och jag är förstörd. Känns som att hjärtat blöder och att det enda jag har på insidan är en ocean med tårar och smärta.

Hur kommer man över att ha förlorat the love of your life? Hur kommer man över och går vidare? Speciellt när jag inte vill komma över. Gå vidare vill jag, vi säger att vi båda vill försöka sedan igen när vi har jobbat på oss själva, men hur länge ska jag vänta? Hur lång tid ska det ta innan han inser att han måste göra ett val?

Kan inte sova, är ledsen hela tiden, allt påminner om honom. Jag gråter över minsta sången på radion som får mig att tänka på honom och det enda jag vill göra är att åka tillbaka och slänga mig i hans armar. Som jag vet är off limits för mig nu. Som jag vet ändå älskar mig…..förbannade skitliv. :'(

Tycker det låter sunt med ett break. Han hade ju uppenbarligen problem med att respektera vissa gränser samt att stå upp för dig :/ Ett uppbrott är dock alltid jobbigt och det bästa tipset är att hålla dig sysselsatt. 

Man ska ha lov att vara ledsen. Du kan göra så att du sätter av en stund, t.ex 20 min om dagen där du får lov att sätta/lägga dig och bara vara ledsen. När de 20 minutrarna har gått så pallrar du dig upp och hittar på något som är kul. Och om du inte hittar någonting du tycker är kul just nu så gör sånt som du brukade tycka var kul förut. 

Jag fick detta tipset av min psykolog för att lära mig hantera min sorg och ilska över ett övergrepp jag vart utsatt för som yngre och det funkar faktiskt jättebra. 

Omge dig med vänner och familj, allt sånt som gjorde dig glad och lycklig innan han kom in i bilden. Har du klarat dig utan honom innan så klarar du dig utan honom även efter. Det är lättare sagt än gjort, men hur många gånger har inte man själv sagt "Jag klarar mig inte utan honom. Jag går sönder, mitt hjärta blir aldrig helt igen". Faktum är ju att tiden läker och idag är man ju lika glad och tillfreds med livet oftast tack vare att dessa karlar är ute ur bilden. 

Sen skulle jag väl också vilja säga att när tiden är inne och det inte gör riktigt lika ont längre så kan du ju testa att dejta lite andra killar. Se lite vad bordet har att bjuda på så att säga. Kärleken och saknaden förblindar en, men jag vill ju tro att det absolut finns flera andra potentiella män där ute som skulle falla dig i smaken och som dessutom inte skulle åka på hotellweekends med deras väninnor och inte dig…Det behöver inte vara seriöst och samtidigt kan det ibland vara lite skönt efter ett uppbrott att bli lite uppvaktad. Du har haft en tuff period och har sista racet kvar, men du klarar det och smärtan och sorgen kommer så småningom att försvinna. Bara våga lev livet som är så mycket större än er relation. Kram på dig!

#49 Jättebra tips allihopa, tack. Det jobbigaste i denna situation är att han var min bästa och närmaste vän före vi blev ett par. Så jag har liksom förlorat båda på en dag, i ett svep. Jag VET att jag inte ska springa tillbaka till honom, jag VET att jag gör migsjälv en otjänst genom att höra av mig och än så länge går det bra. Men det kliar i fingrarna att skriva. Det drar i mig att åka dit och se honom igen. Men jag vet….innerst inne….att den personen som skulle öppna dörren för mig idag inte är samma människa som jag lämnade igår. Jag tror inte att han finns kvar längre. Och det skär i mig som knivar. Trodde aldrig jag skulle tycka om någon såhär mycket. Aldrig någonsin.

#50: Jag håller med om allt #49 skrev. Du kanske kan ta bort hans nummer, så blir det lite jobbigare att slänga iväg ett sms eller liknande och då hinner du kanske tänka dig för.

Vet att det är svårt att se just nu, men det kommer att bli bättre och det finns fler killar därute när du är redo.

Updattering:

Det har nu gått snart två månader sedan jag flyttade ut. Jag klarar mig fint. Har lyckats hitta en lägenhet i stan där jag jobbar och knegar på. Fyller mina dagar med kompisar, matlagning, jobb, hobbys och roligheter så gott det går. Jag har även träffat mitt ex några gånger sedan uppbrottet och han säger att han saknar mig, vill ha mig tillbaka, att han älskar mig mm. Jag har tagit det hela med god ro tycker jag. Klart jag blir lycklig när jag hör det hela. Klart mitt hjärta hoppar över några slag när han säger att han älskar mig. Fan, jag älskar ju honom så varför ska jag inte bli glad av att höra det?

Jag har dock gjort oerhört klart för honom att så länge som hon finns kvar i bilden på samma sätt som tidigare, denna "väninna", så kommer det aldrig bli någonting vidare mellan oss. Jag älskar honom absolut men jag älskar mig själv mer. Jag kan inte gå tillbaka till ett förhållande där jag känner mig rädd för hans bästa vän, där jag känner som att hon bara saboterar för oss och där han sätter henne före mig i det mesta. 

När vi gjorde slut så lovade jag honom att låta henne vara, hon hade fått lova samma sak, och jag har hållit vad jag lovat. Fick dock via en gemensam vän höra för några veckor sedan att hon snackade skit om mig online, inga namn nämnda självklart, det är hon för smart för, men det kunde inte vara riktat mot någon annan än mig. Hon anklagade mig för att snacka skit om henne, att jag hade anklagat henne för att ha sex med mitt ex då de var bortresta tillsammans och att jag var en satmara som förtjänade att brinna i helvetet för det jag gjort mot henne. Jag har svårt att se vad det är som jag har gjort dock. Men ok. Hatar hon mig så visst, då får hon hata mig. Jag tycker mest synd om henne ärligt talat.

Till saken hör att jag har verkligen gjort ALLT för att hålla mig borta från henne för min egen skull. Hon skrämmer mig, jag är rädd för henne på riktigt. Jag radera mitt twitter-konto, raderade instagram, blockerade henne på facebook och raderade även mitt ex så jag inte skulle kunna se deras konversationer. Jag har gjort så mycket jag bara kan för att ta mig bort från denna människa. Mitt ex har varit stöttande i detta, vi kan prata med varandra och jag känner ett oerhört stöd från honom. Jag vet inte alls vad som kommer att hända i framtiden förutom att jag kommer hålla mig borta från henne och jobba på mitt egna liv. Jag saknar mitt ex oerhört, alltså då HONOM och inte allt drama som var. Jag vet idag att detta var det bästa vi kunde göra, att bryta var det enda hälsosamma. Att om vi hittar tillbaka till varandra så kommer det ske på lika villkor. Det kommer i sådant fall att ske där vi möts på mitten och inte jag som slänger mig över honom på tre röda. Nej nej, jag har lärt mig om mitt självvärde den hårda vägen. 

Ah..hehe…blev en längre uppdatering än jag tänkt mig men det är skönt att skriva av sig lite.

Å vad glad jag blir, vad du har vuxit som person! :)
Det värmer att höra att du kan se på det som hänt och händer och sätta dig själv först, på ett så sunt och jordnära sätt, det förtjänar du, hittar ni tillbax till varandra så kommer ni ha en så mycket bättre, mer sund och kärleksfull relation, är så glad för din skull, önskar dig all lycka, fortsätt att ta hand om dig, du verkar vara en sån härlig person.

Vad skönt för dig! Kan bara säga grattis och önska ännu mer lycka i framtiden. Skitbra jobbat av dig och kan bara säga att jag önskade jag hade ditt självvärde för några år sen 😉

Vad bra du har ordnat det, det är du verkligen värd. Fortsätt så och var stark. Kram

Det jobbigaste i det hela är att inte nappa på hennes krokar som hon lägger ut. Jag känner hur jag vill försvara mig själv, att faktiskt få säga att det hon säger till människor om mig inte är sant. Men jag vet också att om jag ens ger mig in i detta så kommer hon bli totalt galen och gå lös på mig så det skriker om det. Och jag orkar inte med det ärligt talat. Att hon hatar mig kan jag väl kanske någonstans förstå om vi nu inte har kommit överens. Men hatt hon beter sig illa mot mitt ex, sin så kallade bästa vän, och säger saker om någon som hon vet att han älskar och vill komma tillbaka till det….det är bara så oerhört lågt enligt mig. Men ja, jag har ingenting med deras wierd-ass relation att göra länge. Han får väl själv komma fram till vad som är viktigast för honom - en kompis som beter sig illa mot den han säger att han älskar (oberoende på om det är jag eller inte) eller en flickvän som sätter ned foten. His choise. Jag är bara glad att jag kan skriva av mig om det här. Och att det är ok att jag skriver. Skulle väl egentligen vilja prata med honom om det då han även är/var min bästa vän men det är garanterat ingen bra idé…. Så jag måste få ut det på något sätt och detta är det sättet jag kan komma på. Tack till alla som lyssnar. <3

Du gör verkligen helt rätt som håller dig borta och inte nappar på hennes bråk. Din tystnad och tiden kan nog göra att hon får lite förstånd.

Kram på dig! Håller med om att deras relation är weird-ass, men det är som sagt deras problem.

Jag blir uppriktigt sagt imponerad av dig TS. Krävs mycket av en person (iaf av mig) att inte tillrättavisa skitsnackare. Du är den större personen - by far!

Hoppas du lever gott nu och att framtiden blir ljus🌺

Heh tack. Det handlar inte så mycket om att vara den större människan utan mer om att jag helt enkelt inte ser någon anledning till att det ska bli mer problem. Jag har sagt till mitt ex att jag gärna träffar henne och pratar med henne ansikte mot ansikte om hon vill prata med mig om det som hänt, tar hellre att hon skäller på mig direkt än går runt och snackar en massa skit. Men det ville hon tydligen inte alls. *rycker på axlarna*

Men hallå.. skicka sms varje dag, åka på hotellweekends! BIG NONO! absolut att man kan vara vänner.. men nja! Det där känns som mer än vänner.. skulle inte acceptera något sådant. Tänk om din far har en snygg väninna som han umgås mycket med och som han 0ker på resor med.. skulle det vara okey tycker du? Blir lite små irriterad faktiskt .. inte acceptabelt oavsett hur mycket tillit du har till grabben. Det handlar faktiskt om en individ av de motsatta könen som han verkar hitta på mycket saker med.. sen ska ju du få följa med varje gång annars är det väldigt lurigt enligt mig.. Ställ ett ultimatum!! Huvva jag får rent magsår av att bara tänka på det !! Vilken usel väninna han har.. hon borde vara glad för hans skull att han hittat en awesome tjej som du!! Nääduu .. tycker du ska markera lite!

Lite sent ute.. ser att du gått vidare! Mycket modigt och starkt gjort utav dig!! Du visar att du är värd det allra bästa och att du har civilkurage!! Duktigt gjort!! :)

#61 civilkurage…hur menar du då?Har man civilkurage när man lämnar ett dåligt förhållande? :) http://sv.wikipedia.org/wiki/Civilkurage - nämns ingenting som helst om relationer, bara om yrkeslivet och ens "ansvar" i samhället.

Bra gjort TS.

Ja det tycker jag att man har. Ibland blir man rädd för att gå vidare. Men genom att hon visade att hon tolererar inte detta (modigt) och gick vidare med sitt liv. Värderar sig själv högt och tar ingen skit! Utan säger ifrån..

Finns kanske andra lämpligare ord men det var det enda jag kom på i skrivandets stund! 

#62

Herre jösses, när ni skriver om det så låter det som att jag är värsta hjälten. Vilket absolut inte är fallet! Eller det känns inte så i alla fall. 

Och jag vet inte om jag har gått vidare egentligen. Saknar honom med varje andetag, längtar efter honom så det svider i mig och gråter efter honom på nätterna fortfarande ibland. Det var bara det att….*suckar*….det gick inte. Tyvärr. Jag hoppas på att vi kan få det happy ever after om jag tror att vi är menade att få (ja, jag är verkligen SÅ blödig!). Jag valde bara att sluta vara en dörrmatta och stå upp för mig själv. Äntligen. Det tog bara många år och många tårar.

Föst sa du ju att han skulle sluta att sova borta med henne osv (efter du läst upp brevet). Varför tog det slut? Slutade han inte? Kunde ni inte bygga upp det igen?

#64 Att vara modig och stark är inte samma sak som att inte känna rädsla, tvivel och känna sig sårbar, det att göra det som är rätt det som man måste göra, för att vara rädd om sig själv eller andra, beroende på vilken situation man är i, trots att man är känner sig liten och rädd och det är precis det du gör.
Vi ser hur svårt och jobbigt det här är för dig, att du fortfarande gör det som är rätt för dig och det är stort och värt att berömma och bli glad av att se, så kämpa på du är på rätt väg. 🌺

Och om det är rätt för er att hitta tillbax till varandra, att ni kan ha en relation där bådas behov får lika utrymme och respekteras, så är det verkligen något värt att vårda, där ni båda kan vara trygga och ta hand om varandra och ni hade inte fått den möjligheten om det inte varit för dig, kärlek är inte allt, man måste kommunicera och se till varandras behov, respektera varandra som individer också och ge varandra utrymme och stöd att växa som personer och då växer förhållandet med er, ni växer tillsammans och ni kan ta de förändraingar ni kommer att gå igenom fram genom åren.

När jag läste upp brevet för honom hade det redan gått för långt. Vi försökte men det var bara bitterhet kvar mellan oss och oberoende på vad den andra gjorde så var vi osäkra på varandra. Och det var inte en grund vi ville bygga vidare på. Så vi bestämde oss för att ta en paus. Gå ifrån varandra för att se hur det skulle kännas. Och ärligt talat så känns det bra. Ja alltså uppbrottet suger ju totalt och jag saknar honom på ett sätt jag aldrig saknat någon tidigare. Han säger samma sak när vi pratar. Så vi vet var känslorna ligger i detta och för mig är det jättestort. Jag har fått se nu att han faktiskt visst saknar mig och att han vill vara med mig. Vi är inte där än dock. Vi har dock en klar plan för hur vi tänker gå tillväga OM det blir prat om att försöka igen. Gällande situationen med vännen så låter jag henne hållas. Slutligen kommer hon trampa i klaveret så pass så det kommer bli tydligt vad hon håller på med. Jag försöker göra allt jag kan för att inte irritera henne vidare, inte slänga bensin på elden liksom. Tack för de fina orden om att våga vara rädd men ändå jobba på. Det är svårt att se det själv ibland bara.

Ok..the shit has hit the fan. Behöver lite input. Förra helgen får jag ett meddelande. Från henne. Hon har på något vis fått tag på mitt telefonnummer och skickar ett mess som säger att hon nu vill träffa mig och "prata ut" om det som hänt så att hon ska kunna lägga allt detta och mig bakom sig. Jag drabbas av panik. Riktig panik. Kunde inte andas ordentligt ett bra tag därefter och det tog mig 5 timmar att ens svara på meddelandet. Jag sa ja. Det är lika bra att reda ut det här en gång för alla och få skiten ut världen. Jag ville själv prata med henne redan när allting hände för att ordna upp saker och ting men det tyckte inte mitt ex att vi skulle göra. Och jag litade på att han kände henne bäst och höll mig på avstånd. Det som nu gör mig galen är att jag ärligt talat inte vet vad jag ska säga. Jag har ingen aning om vad jag kan förvänta mig. Det känns som att hon kommer kasta skit på mig men jag VET ju inte! Eller att hon kommer guilttrippa mig totalt. Men jag vet inte det heller. Hon skrämmer mig fortfarande. Något så oerhört. Det är så pass till den milda grad att jag håller mig borta från att träffa mitt ex, som jag älskar mer än jag trodde jag kunde, som även vill träffa mig och lappa ihop saker. Det jag undrar lite över är om jag ställer orimliga krav om jag säger att dom gärna får vara vänner med varandra men att jag absolut inte vill att dom sover borta ihop? Speciellt inte ensamma och på hotell? Det känns inte som att det är orimligt men jag är inte säker på mitt känsloliv längre ärligt talat….hilfe, input uppskattas!

#68 Ojoj.

Du ställer verkligen inte orimliga krav! Sen tycker jag nog inte att du ska diskutera med henne vilka krav du ställer på deras relation ifall du och exet skulle vara tillsammans. Visst kan du nämna dina förväntningar. Men tro inte att det är något som du måste försvara eller komma överens med henne om. Det har inte hon med att göra och hon har inte rätt till en åsikt om vilka förväntningar du har på en relation.

Det är upp till honom att ha en överenskommelse med dig och efterleva den inför hans vän. Du kan ju inte ställa några krav på vännen. Däremot kan du ställa krav på killen ifall ni skulle vara tillsammans.

Bra att du ska träffa henne dock, tror jag. Hon kanske vill säga att de inte varit otrogna mot dig (??) eller vad tror du? Men vad hon har att säga spelar väl egentligen inte så stor roll? Det är ändå mellan dig och exet som tilliten måste finnas, och det har hon inte så mycket med att göra egentligen. Hon kan ju inte få dig trygg med exet, det måste exet göra.

Kom ihåg att hon inte har rätt att anklaga dig för någonting. Du behöver som sagt inte försvara dina förväntingar. Om hon anklagar dig för att komma emellan henne och honom som vänner, så säg bara att de är ju vänner nu och du har klivit åt sidan.

Hoppas du ska kunna ta detta samtalet och vara väldigt lugn. Lyssna på vad hon säger och säg inget själv förhastat. Säg inte mer än nödvändigt. Hon känns som en människa som tar ens ord och vänder dem emot en. Så lyssna, var lugn och smittas inte av någon aggression eller ilska. Var vänlig men rak. 

Det jag framför allt vill säga är att du INTE behöver be om ursäkt för de förväntningar du har på en kärleksrelation.

#69 Tack…tack tack tack! Det där var just det jag behövde! Kreativ kritik och lite vägledning i allt detta! Och nej, klart jag INTE kommer diskutera mina krav på en relation med henne. Som du säger så har hon ingenting med det att göra utan det är upp till honom att efterfölja. Den frågan kom mer spontant då jag kände mig så oerhört förvirrad i det hela. Svårt det där. Ja, det är i grund och botten en bra sak att vi ses. Då kan hon få prata av sig med mig om vad som är problemet och vi kan förhoppningsvis komma fram till en lösning. Som jag ser det så blir det såhär: vi kommer fram till en konstruktiv lösning tillsammans ELLER så beslutar vi oss för att aldrig prata med varandra eller om varandra igen. I mina öron låter det lite som en win-win situation. Jag jobbar på att ta detta samtal med lugn och inte låta mina känslor springa iväg med mig. Jag kommer fokusera på att prata lugnt och sansat med henne, försöka möta henne på en vuxen nivå och som du säger inte säga mer än nödvändigt. För det är lite som du skriver, hon verkar vara en sådan människa som vrider och vänder på ord. Då ska jag dock säga att jag inte känner henne ingående eller har haft så mycket att göra med henne så jag kan troligen inte uttala mig om det. Tack. Det sista värmde mest. :)

#70 Lycka till! :)

Glöm bara inte bort att på det stora hela är det HAN som är ansvarig för sina relationer, både med dig och med henne! Du är inte skyldig den här tjejen någonting. Faktum är att även om det hade varit du som gjorde fel, även om du hade varit en elak bitch som försökte isolera honom och förhindra honom från att ha vänner, så hade det varit hans eget val att göra som du vill eller be dig dra.

Och på samma sätt spelar det egentligen ingen roll hurdan hans "kompis" är och vad hon har begärt av honom, det var han och ingen annan som valde hur han skulle bete sig mot dig.

Det enda som egentligen är mellan henne och dig är de få gånger ni har träffats och hon har ignorerat dig och varit ohyfsad. Vet inte om du har hemfallit åt något mindre trevligt beteende någon gång (vilket vore förståeligt), men i så fall kan du möjligen ta på dig ansvaret för den lilla biten då.

Om det däremot är så att hon har fått för sig att du gör honom olycklig och vill läxa upp dig för hur du beter dig mot honom så är det verkligen ingenting hon har med att göra. Som vän har hon all rätt i världen att prata med sin vän om hon tycker han gör dåliga val, men det är fortfarande upp till honom att välja eller inte välja dig. Låt dig för guds skull inte dras in i en situation (igen) där hon och du ska tävla eller bråka om honom som om han vore ett barn i en urspårad vårdnadstvist.

Håller med #69 om allt.

Var lugn och prata så lite som möjligt. Jättestort lycka till!

Hejsan!

Jag tänkte att jag skulle kika in och skriva en rad om det är någon av er som undrar hur det har gått för mig sedan uppbrottet. Och jag måste säga att det går strålande! Trivs fantastiskt bra i min nya lägenhet och har tagit tag i mina problem på riktigt. Jag tränar tre till fyra gånger i veckan, håller ordning på maten och jobbar hårt för att gå ned i vikt som jag länge har brottats med. Jag mår rent utsagt skitbra!

På fronten om mannen så har det hänt följande: vi har börjat dejta igen. Jag saknade honom, han saknade mig och vi vill verkligen försöka igen. Men det går lååååångsamt den här gången. Riktigt långsamt! Och med långsamt menar jag då att vi helt enkelt tar dagarna som dom kommer. Sedan uppbrottet, och speciellt sedan samtalet med hans kompis, så har jag sett en markant skillnad i honom. Sist han hälsade på här så överraskade han mig med att ha bokat bord på min favoritrestaurang, gången före det så hade han med sig blommor och innan det så har han lagat middag till mig med mera. Det var mycket utan sådana saker som jag efterlyste när vi bodde ihop men det blev aldrig av. Jag fick även veta i förra veckan att han hade lagt semester exakt samma veckor som mig bara för att…well…jag hade semester då och han ville vara med mig. 

Han får jobba för att vara med mig nu! Verkligen anstränga sig! Och han säger själv att han älskar det. Att han älskar att uppvakta mig och att se fram emot att träffa mig. Och det är samma från mitt håll! Jag saknar honom verkligen om dagarna men det är en annan typ av saknad nu. Jag känner inte som att jag kommer dö utan honom, den typen av saknad, utan mera att han tillför till mitt liv som hel. Jag känner mig hel. Det är enormt!

Gällande hans väninna så har han sagt upp kontakten med henne. Efter då jag träffade henne tillsammans med honom så gled dom isär. Jag har själv inte sagt ett ord om henne till honom, inte pratat om henne, inte letat på nätet för att hitta henne - nada. Jag har låtit henne vara och fokuserat på mig själv. Och jag känner mig så lycklig! Dock kom hon upp på tal för en tid sedan och jag frågade bara helt enkelt om han hörde av henne någonting nu. Då får jag veta att han har sagt upp deras bekantskap. Han orkade inte med hennes drama längre. För det var tydligen så att när jag var ut bilden så dök det upp en massa andra problem i hans och hennes relation och det blev rörigt. Utan att jag var i bilden. Så ja…han orkade inte mer helt enkelt. Han bad även om ursäkt för att han inte hade sett hur hon agerade mot mig och han bad om ursäkt för att han inte hade stått upp för mig mer. Gjort är gjort som sagt men det kändes bra med en ursäkt i alla fall. 

Så på det stora hela så leker mitt liv! Jag är glad, jag bor superfint, jag satsar mer på mig själv och jag är fan VÄRD att må bra och bli uppskattad! Tack alla ni underbara som lyssnade på mig när det var som jobbigast och som stöttade mig. Okända människor på internet är bra awesome ibland! <3

Åh vilken solskenshistoria! SÅ roligt att du skrev och berättade! Du har agerat helt rätt hela vägen igenom, och då kan saker bli så här bra! Wow! Happy for you! :) Är också himla glad för killen att han fattade så bra beslut.

Superroligt att höra att det går så bra för dig :) Bra att ni tar det långsamt nu och att du inte accepterar mer dumheter.

TS

om det hade varit en kille, hade du reagerat lika då?

:)