En abort är ju en stor känslomässig reaktion även för en man.

Nu reagerade han med att dricka sig full och det kanske inte var det mest ultimata men det var kanske hans sätt att hantera detta svåra.

Ni behöver nog reda ut detta ordentligt för att kunna gå vidare.

Klarar ni det inte på egen hand så är kanske familjerådgivning eller parterapi något att fundera på…

Vi väntar på terapi, familjerådgivning..

Ah, det låter bra🙂

Ja jag sa vi måste ha in en 3dje person i det, känns som det skulle kunna vara bra jag är så ledsen hela tiden… tycker det är så fel av han

Jag hade haft svårt att stanna med en kille som gjort så. Det var förstås en jobbig situation för honom med, men han borde ha varit där när du behövde honom. Bra att ni ska på familjerådgivning!

Ja det är så jag tänker mer o mer, för jag har insett att jag aldrig kommer aceptera det han valde… jag är i tanken att lämna han mer o mera…

Jag tror det är viktigt att inte anklaga varandra för mycket.

Jag gissar att aborten var ett gemensamt beslut men du tycker att han svikit dig medan han kanske tycker tvärtom. Det finns förmodligen mycket att reda ut som en utomstående kan hjälpa till med.

Många väljer att fly när något jobbigt händer. Han tyckte säkert det var tufft, och då valde han att rymma bort från sina känslor och från dig.

Det första du kan tänka på är att han inte valde att svika dig. Det var givetvis inte hans mening. Det var inte för att han inte brydde sig om dig som han inte var där. 

Men det här säger ju en hel del om hur han hanterar kriser. Om ni fortsätter vara ett par kan det komma fler situationer då han tycker saker är jobbiga och då undviker dig och flyr bort eller in i något annat. Om ni ska fortsätta tillsammans behöver du vara beredd på det. När saker blir jobbiga behöver nog han också stöd för att klara av att vara närvarande. Du kände att du behövde stöd i samband med aborten. Men det behövde han också. Du kanske tycker/tyckte att det var ju faktiskt du som gick igenom det jobbiga och att han skulle finnas där för dig, och så kanske det är, men trots allt så tyckte nog också han att det var skitjobbigt och ville att någon skulle finnas där för att stötta honom, och inte förvänta sig en massa från honom.

Usch, hade inte heller kunnat stanna efter det.

Det var bäst så tyckte båda… det var inge bra mella oss då heller, han har visat vid flera tillfällen om lögner o svek under lång tid…

#10 varför stannar du? Varför ens gå i parterapi? Det finns bättre män därute.

Ja det här är skitsvårt, ja vet att folk reagerar olika, men jag förväntar mig det att man kommer, han funkar så här, han flyr, o han sa att kanske han behöver den här terapin… vi är olika han o jag… ja pratar o tar tag i det medans han flyr

Jag stannar för att se om terapin kan hjälpa

Ja skrev om att han drack sig full den veckan jag gick o vänta på tid för abort…. han har vart full i 2-3 dar i veckan innan det med, så han va som vanligt, de va jag som trodde han skulle ta o vara man den veckan o tänka sig för men han va som innan… Så det va inget tillfälligt ahhhh ja är rädd jag super ner det här för jag är rädd för aborten….

En abort tar lång tid att komma över och man behöver stöd från sin partner under hela den perioden. Mitt ex lessnade på mitt ältande drygt ett halvår efter min abort. Men, han var med på sjukhuset, han tog hand om mig länge efter, han stöttade och lät mig prata så mycket jag behövde, i ca 6 månader. Nu i efterhand förstår jag att han lessnade på att höra om det, jag ältade en hel del :) 

Poängen är, om inte ens partner stöttar och finns för en, om han dessutom utsatt dig för svek och lögner tidigare, då har han i mina ögon visat att han inte är värd dig.

Jag hade haft en förståelse för chocksupa om det va bra inna o han inte hade problem med alkoholen, men han va som vanligt o det är alltid en massa ursäkter hela tiden om varför han gör som han gör, han ska få tilm det så det lutar åt att han är ledsen för han gjort fel o komma med förklaringar, men jag hamnar i ett ensamläge o får inge stöd va det än handlar om… De känns bara som han slinker undan hela tiden

Det du känner är korrekt ch varför är du ihop med honom? Du säger i princip själv att han inte är något att ha, han har sivkit dig. inte bara en gång. Tyckerhan visat rätt tydligt vad hans rätta färg är, det han känner för dig är säkert något men jag skulle inte kalla det för kärlek. Om det är kärlek, är det sådan kärlek du vill ha?

Vet inte ens själv, rädsla? Skuld, ge han chanser på chanser :(

Du har gett honom chanser, inget händer. Men gå på terapin, det kanske ädnrar något- det märker du ju. Om inte annat kanske ni växer som personer.

#18 fel anledning att vara i en relation. Jag är med min kille för att han gör mig lycklig, för att han är min bästa vän, för att vi har så roligt ihop, för att det pirrar i min mage då jag tittar på honom.

Det har pirrat, och ja har vart glad för att tyckt det ska bli roligt o träffa han , men han möter det inte, ser på tv, o ägnar sig åt att klaga över trötthet, o att han inte vill göra någe…. så jag tappar det där

Men du verkar missa den första och viktigaste punkten. Han gör mig lycklig.

Den häf gör mig olycklig, ,,,,, ja ringde nu han va på en stor fest, han har inte ringt… vet du va han sa när ja fråga varför har du inte hört avdig, du kan väl ringa o säga hej…. det har du ju sett på facebook vart ja är! Kan säga att de va rätt drygt av han…Då sa ja är det samma sak… nej men fölåååååt då det va så kul här….ja skulle ringa dig sen,

Ge dig själv chansen att hitta en kille som respekterar dig och som bryr sig om dig istället. Han låter ung och omogen och du förtjänar så mycket bättre. 

Skit i parterapin, gör slut med skitstöveln du är tillsammans med, tillåt dig själv att sörja efter aborten och drömmen om relationen och fira att du kommit undan och att du nu kan träffa en vettig karl. Det finns hur många som helst därute. Det är värt att skåla i champagne att slippa en person som gör en olycklig.

:( just nu känns det som att ja tar inte mer, att säga bara så där… mehh de har du sett på facebook vart ja är…just nu känns det som han ba kasta någe på mig,… känner miginte alls värd nåt… Onyckter med på det är han… förra helgen va vi på fest då fick ja skit av han för ja la mig en stund för att orka med festen…. sen sa han när kl va 2 på natten när ja hinta om att åka hem då slängde han ur sig… jaha de är inte jag som ska upp imorn. ?. O sen gick han bara från o fortsatte festa

#26 Vad menar du med denna länk?

en überkristen sida… Psykiskt sjuka är besatta och det är självklart att den sjuka nyfödda bäbisen höll sig vid liv så att den jsut hann bli döpt så dne kan gå in genom pärleporten. …

Hur hör länken hemma här?

??

#29 Inlägg 26 är borttaget.

Oki ja vet ej vad som stod där

Det är inte alls bra mellan oss, vi står fortfarande i kö för terapi, men jag känner lite att han bör själv gå i terapi,…

jag fyllde år härom dagen och nu är det tredje året han nästan ser till att inte fira den dagen…han tog inte ledigt från jobbet som han hade lovat, o skyller ifrån sig på sina kollegor som slarvat med schemat.. obs!!!! så här är det alltid!!! Han skyller på omständigheterna…det är alltid nån annan som ställt till det…

åter igen besviken och ledsen… vi har dessutom bråkat dagarna innan och han vart fly förbannad för jag råkade komma mot han och väcka han.. började gapa saker och kallade mig för tönt och va otrevlig…kvällen innan hade vi bråkat igen och vi mötte några vänner som hörde av sig till mig dagen efter och sa att de tyckte han va dum mot mig ute på krogen…nu börjar tom andra reagera…

jag funderar starkt på att bryta upp innan jag faller långt ner i dimman… mår skit, stänger in mig mer o mer, orkar inte höra av mig till vänner heller…

känns som han spelar å mina känslor och allt blir bara förvirrande

Gör slut…

När andra runt omkrign reagerar så är det nog dags, om han är elak mot dig. Han har ingen respekt kvar för dig.

Jag går o samlar ihop allt, lyssnar på andra o ser även hur ni skrivit, tror jag förblindar mig en del o säkert blivit van vid det här mönstret…. tycker mer o mer ja ser att ja styrs, o sen gör jag mig illa av att va kvar

Har sagt till han nu efter igår kväll fick jag nog. Han gick ut o drack efter alla prat om att alkoholen förstört o förstör mellan oss samt all svek… han vart arg och vart otrevlig o kallade mig mamma o kontrollfreak mm. han tycker jag överreagerar och jag tycker det är respektlöst av han att göra nåt som skadar mer o mer. Han tyckte jag skulle ta det dagen efter. Känns hela tiden som att han ska styra mig till o ta det han gör. Ja stod på mig att säga det jag reagerar på är rätt för mig, då började han skrika o säga ja men du är ju så jävla perfekt för faaan o bla bla. Det känns tungt idag och jag kan inte gör nåt åt det han gör, bara välja att gå o skydda mig

#35 Lämna honom, för din egen skull.

Har du funderat på om han verkligen ville att du skulle göra abort egentligen? Han kanske känner att han helt tappat lusten att skärpa till sig när han nu inte ska bli pappa i alla fall..?

Kanske känner han att han lika gärna kan festa bort sitt liv ett tag till eftersom han tydligen inte var värd att bli pappa än?

Bara lite funderingar… försök att se lite ur hans synvinkel också, inte bara reta dig på vad han gör för fel mot dig… han är också en människa med känslor och behov.

Så sluta med att enbart spy galla över honom. Visst ibland behöver man få spy ur sig, men du måste ju balansera ditt perspektiv också.

Och är det verkligen så att ni inte kan nå varandra så släpp honom då och gå vidare istället! Låter nästan som att det är vad ni båda behöver. Att han säger "älskar dig" behöver inte betyda ett dyft. Vad man gör för varandra är vad som säger hur man känner för varandra egentligen.

Hur synd det än är om dig så mår du inte bättre av att fokusera på det och på hur fel han gör emot dig osv osv. Fokusera på något helt annat istället, tex vad du vill göra med din framtid. Utbildning? Resor? bostad? något annat du längtar efter att skapa, uppleva, se osv…

Hans ansvar att han drukit sig redlös 3 dar i veckan under 3 år vi sets! Mitt ansvar att ta mig därifrån. Han sa han inte va redo att skaffa barn

#37 vad skulle Ts ha gjort, skaffat barn med honom och se om han KANSKE orkar skärpa sig för BARNETS skull, när han inte orkar göra det för henne (eller jag vet, FÖR SIG SJÄLV?). Nä, TS gjorde helt rätt, hon ska ha barn med en man som inte super bort sig och skyller på henne för sina egna tillkortakommanden.

TS verkar uppenbart samla kraft och mod att göra allvar i sina hot- att faktiskt lämna honom bakom sig. Det är svårt, sjukt svårt, när man älskar någon som missbrukat ens kärlek, använt en som dörrmatta och många orättvisor gjort mot en. 

"Det är bara", men det är svårt.

TS att du lämnar honom är faktiskt det enda rätta mot dig själv. Du kan inte ta ansvar för honom, du är ju inte hans mamma. Men du har tydligen fått den rollen i er relation.

Jag skrev inget om att hon borde skaffa barn eller gifta sig med karln!

Jag skrev endast om att hans känslor också är giltiga och snarare så att det vore bättre att bryta upp och leta sig vidare i livet med fokus på annat än en karls oförätter! För sin egen skull mår man bättre av att inte stirra på oförätter utan lämna och gå vidare på egen hand istället.

Han söp före hon gjorde aborten och han söp när hon gjorde abort och han super nu, efter aborten. Det enda knäppa i hela altet är att TS förväntade sig något annat från honom. För ja, från en vettig karl hade man kunnat förvänta sig ett bättre beteende och ett bättre stöd.

TS du måste inse, han bryr sig inte om dig och han kommer inte ändra sig för din skull. Man kan inte ändra en person, speciellt inte då personen inte vill det och ser problemet. Det enda du kan göra för att få en chans att bli lycklig, är att lämna killen. Inte vänta på terapi, inte fortsätta, bara lämna.

Jag förstår