Det finns väl egentligen ingen åldersgräns för förlovning, men man bör nog fråga sig varför man skall göra det. Hur länge man varit tillsammans spelar väl heller ingen roll, frågan är om man är övertygad om att man skall leva tillsammans även fortsättningsvis. Det är man ju alltid när man är nykär, så man bör kanske vänta till åtminstone den rosaröda känslan avtar och man vet att man klarar vardagen tillsammans också.

Den dagen man bestämmer sig för att flytta ihop och dela tidning kanske?

Idag har förlovning ingen större världslig betydelse mer än för en själv, förr var det ju ett betydligt allvarligare tilltag.

Men skulle min son komma hem och berätta att han tänkte förlova sig så skulle jag nog råda honom till att byta halsband istället eller nåt - kärleken sitter ju inte i ringen. Och de flesta brukar kyssa flera grodor innan prinsen/prinsessan står där, så man kanske inte skall göra det med första pojk/flickvännen…

Det är nog mest en ekonomisk fråga, för dyra ringar har inte mycket värde om de skall lämnas tillbaka…

Nä, det finns inga regler egentligen, frågan är nog mer vilken vikt man lägger vid själva förlovningen.

#1, okej. Jag förstår vad du menar och tycker du har helt rätt.
Jag är visserligen "bara" 17 år och har varit tillsammans med min pojkvän sen den 29:e april. Han flyttade ner hit i somras för att börja skola här. Vi har aldrig bråkat sådär, utan bara småtjabbat lite, precis som alla andra.
Vi satt o pratade en kväll om att förlova sej och börjar fundera på det mer o mer, då vi verkligen älskar varann.
Trots att vi är så när in på varann redan har verkligen inte tröttnat på varann, utan blir bara kärare o kärare. Vi kommer så bra överrens.
Han känner sej redo att förlova sej, jag med för visso, men jag är som jag är, Vad tycker alla andra liksom. Det är det enda jag tänker på i sådana tillfällen. =/
Jag ser en förlovningsring som ett bevis på äkta kärlek.

Förlovning är överskattat, anser jag. Antingen gifter man sig eller så gör man det inte. :) Förlovning ska ha med giftermål att göra, annars är det liksom ingen mening med det. Tycker jag iallafall. :)

17 år? Skulle jag tycka var för tidigt. Ni kan väl inte ha känt varandra i så många år än?

Bättre då att flytta ihop och testa förhållandet för vad det är värt. Man ska inte gifta sig och skaffa barn INNAN man har bott ihop för då känner man inte varandra ordentligt.

Bara min åsikt. ;)

Jag instämmer. Vad jag förstår har ni varit tillsammans i fyra månader. Fyra månader är inte speciellt lång tid… Nyförälskelsen har inte hunnit lägga sig än.

Instämmer med #3, fullt och fast.

Jag och min make har varsin förlovningsring, i silver med inskription "För alltid din" + namn. Vi betalade knappt 500kr för båda. Vi tyckte att förlovningen var ett tecken på att vi var ett par för allmänheten, dvs upptagna och lyckliga. Att vi sedan gifte oss var mer för trygghet och bekvämlighet.

Vi bodde inofficiellt ett halvår ihop, sedan flyttade vi ihop på riktigt när vi skaffade en ny lya. Drygt ett år efter vi träffats (och levt ihop) förlovade vi oss, knappt ett år efter det gifte vi oss.

PS Jag älskar min billiga förlovningsring, men självklart min make mer!

Lycka till!

Jag tycker inte att förlovning längre ahr med giftemål att göra.
Vi förlovade oss för att det känns som om vi har ett mer allvarligt förhållande nu. Och vi kan visa världen genom ringen.

Tror aldrig vi kommer gifta oss. Behöver inte det då vi redan är förlovade. Jag tycker att giftemål är överskattat ;)

Jag tycker ni kan vänta i alla fall till det har gått ett år, och ni kanske bör prova bo ihop i alla fall i 6 månader innan ni förlovar er. Egentligen är man "nykär" ändå upp till 2-3 år.

Så det är svårt det där :) Ni får ju göra hur ni känner.

 Man kan aldrig veta säkert att känslorna håller men det kan man inte när man är 45 år heller. Jag har varit med om att ett par har sett på förlovningen på olika sätt och så har det blivit tåtar och besvikelse i förlängningen. Hon trodde att förlovningen betydde att de skulle gifta sig om ett tag. Han trodde att det räckte med förlovning. Hon tog väldigt illa vid sig när han sa att han inte ville gifta sig när det hade gått nåt år. Hon fick gå hos psykolog för att få tillbaka tilliten till honom. Hon kände sig lurad och bedragen. Han å sin sida kunde inte tänka sig att gifta sig eftersom han såg giftemålet som en sak man gjorde om man fick barn nån gång. De är tillsammans än. Det jag vill ha sagt är att: Förlova er ni om ni gör det på lika vilkor. Det är nåt äkta över en guldring i alla fall, även om man är 17 år så har man starka känslor.

Just nu känns det som alla förlovar sig efter en månad tillsammans… Och jag kan inte förstå varför man förlovar sig om man inte tänker gifta sig…

Jag har själv varit förlovad med min förra kille, vi var tillsammans i 4 år och förlovade i 3 år. Nu tycker jag att det enbart var dumt gjort. Ung och dum ;) I dagens läge skulle jag aldrig göra om det.

Jag tycker att man ska vara säkra på att man ska dela hela livet tillsammans och det vet man inte förrän man sett varandras värsta sidor, gått igenom jobbiga tider och bott tillsammans.

Min sambo och jag flyttade ihop en månad efter det vi blev tillsammans, dvs ett år sedan nu. Jag är 100% säker på att jag vill dela hela livet med honom. Men jag vill förlova mig för att sedan gifta mig och jag tycker inte att vårt förhållande är redo för det än. Jag har sett hans värsta sidor, och han mina, och vi har gått igenom mycket tillsammans.

#7 Visst är det så att man aldrig kan vara säker på att det håller hela livet. Visst man kan känna så men det är aldrig helt säkert.

Och det du berättar om handlar ju om bristande kommunikation :) Det är alltid viktigt att man går igenom allt man gör så att inga missförstånd uppstår.

Jag och pojkvännen förlovade oss för att vi kände att det visar hur stark vår relation är. Ingen av oss gjorde det för att vi vill gifta oss.

#8

"Jag tycker att man ska vara säkra på att man ska dela hela livet tillsammans och det vet man inte förrän man sett varandras värsta sidor, gått igenom jobbiga tider och bott tillsammans."

Man vet aldrig det. Det kan hålla 2 år, eller 45. Allt kan hända varesig man vill det eller ej. Men visst är det bättre att ha sett både de bästa och värsta sidorna av sin partner innan man kanske tar ett stort steg som förlovning eller ännu större och gifter sig.

Det är helt riktigt att man aldrig kan lämna några som helst garantier för evig kärlek, oavsett ålder, förlovning, samboskap, giftemål eller att man sätter barn till världen. Det är vi säkerligen överens om allihop.

Men man kan med säkerhet säga att man efter fyra månader inte hunnit gå igenom den vardag som sätter kärleken på prov. Därmed inte sagt att ett fyra månaders långt förhållande är dömt att misslyckas! Alla långvariga förhållanden har börjat någon gång…

Jag passerade två förlovningar innan jag hittade rätt - lika övertygad om att nu var det "det". Idag kan jag bara konstatera att det var en fullkomligt onödig utgift och att mina krav och värderingar från att jag var 17 till dagens 40 gått igenom ganska stora förändringar.

Vill man förlova sig så ska man göra det. Men som sagt - min son är också 17 år och jag hade nog rått honom att vänta. Sen tror jag väl han hade gjort som han ville ändå, precis som jag förutsätter att Svartkrut också gör.

#9 Självklart förändras människor och man kan inte känna någon fullt ut, jag menade bara på att man kan känna varandra mer eller mindre. 4 månader är ingen lång tid att ha känt något, inte ett år heller, därför tycker jag att man gör bäst i att vänta.

Jag tycker att man kunde komma på något annat än förlovning, något stadium mittimellan att vara tillsammans och förlova sig, ett stadium för oss som vill visa hela världen hur stark vår relationer är och hur mycket vi älskar varandra. Jag tror att det är därför så många förlovar sig…

Min favoritring:
(Var bara tvungen…=))

#11 Vilken fin ring. : )

Ja,  jag gillar den verkligen!

Men varför ska man ha ngt annat än förlovning? Jag ville förlova mig, varför ska man då hitta ngt annat för oss som vill visa sin kärlek?

Jag tycker att om man förlovar sig så ska man gifta sig inom ett år eller så. Kompisar kan ju dela kompisringar, par skulle väl kunna dela kärleksringar?

Ja här kommer då motvallskärringen in i debatten igen då… *s*

Jag tycker att om ni är 17 år och har varit tillsammans en kort tid, men vill förlova er så ska ni väl slå till och göra det?? Tycker ni att ni vill lägga x antal hundralappar på att göra en symbolisk handling för att mentalt stärka ert förhållande, så är det ju absolut upp till ER själva att avgöra detta. Er förlovning skadar ingen annan, om ni inte har rånat nån för att få råd till ringarna förstås. *ler*

Jag var ihop med en kille i tre månader, vi förlovade oss, var sedan ihop i två år innan det tog slut. Men vadå? Det gjorde inte ondare att det tog slut för att jag hade haft en ring på fingret.

Jag har varit förlovad sammanlagt tre gånger, gift två. Man gör det man gör, varken mer eller mindre. Visst vill man att det ska vara allvarligt menat och inget man gör för att det är en kul "grej" men det är ju ändå helt och hållet ens eget beslut och det har ingen annan med att göra. Avsikten är väl alltid i alla förhållanden man gett sig in i, att de ska vara för alltid? Hade man inte den avsikten, vore det väl ingen idé att ens försöka vara ihop med någon?

Gör som ni vill nu, jag önskar er all lycka i framtiden.

Eller som min mamma skrev på förlovningskortet (vid förlovning nr 2): "Må lyckans klimpar alltid i er soppa hoppa".

Dumt, men roligt. =)

#16 Vet att många fortfarande tycker att man ska gifta sig innom ett år efter förlovning. Men idag är det väldigt vanligt att man är förlovat i många år.

Mina föräldrar var förlovade i 8 år innan de gifte sig. Nu har de varit gifta i 30 år :) Grattis tilld em :)

Alla gör ju som dom vill. Jag är förlovad för andra gången i mitt liv. Nu är jag äldre och det känns lite mer seriöst. Men är inte så hej på att gifta mig. Inte innom en snar framtid iaf :)

Vi förlovade oss när vi var 20 år. Då hade vi varit tillsammans i 4 år och hade precis flyttat ihop.

Vi var överens om att förlovar vi oss så ska vi oxå gifta oss någon gång…det dröjde 11 år ;o)

Nu har vi varit gifta i två år :o)

För mig personligen är fölovning en kul grej som man gör när man är ung. Ungefär som att åka på språkresa eller njuta av nolleperioden på univeritet. Visst låter det sig göras även som äldre, om man har "galenskapen" och buset i behåll.

Hur gammal man borde vara? Tjaa, man måste väl ha en fast inkomst så man har råd att köpa ring? Fast egentligen duger det lika bra med en ring ur en tuggummiautomat för 10:-. Så åldern spelar ingen roll.

Hur länge man borde ha varit tillsammans? Såpass länge att man hunnit komma på idén.

Vad är viktigt? Att inte ta allt på så stort allvar. Livet pågår varje sekund och kan ta slut i nästa. Vill man förlova sig så ska man absolut inte vänta.

Vi var förlovade i en timma. Vi förlovade oss i bilen på väg till vårt bröllop.

Ålder o längd på förhållandet tycker jag inte spelar ngn roll….

du kan vara tillsammans med ngn i 10år o sen förlova dej o göra slut dagen efter, lr förlova dej dag 1 o sen leva resten av ditt liv tillsammans med din partner….
sen är det väl alltid bra att vara säker på att du vill vara med den personen du förlovar dej med o inte gör det bara för att…

Jag o Daniel förlovade oss 29/6-07, o då hade vi varit tillsammans i ca 6mån…. jag har inte ångrat mej en sekund o jag känner att han är helrätt för mej…

Jag och killen har varit förlovade sen 061114, det var på vår 2 års dag. Snart är det ett år med förlovningen och 3 år tillsammans :)

Man ska göra som man känner. Det finns inga rätt eller fel när det gäller hjärtefrågor.

Jag och min sambo förlovade oss efter mindre än ett halvår tillsammans. Vi hade inte ens flyttat ihop än. Men det kändes bara helrätt - även om jag aldrig skulle ha trott mig själv om att göra något så "ologiskt" innan jag träffade Johan.

Idag har det gått fyra år, vi lever fortfarande tillsammans, är sambos sedan flera år och väntar vårt första barn.

Gå på känslan!

jag och min johan förlovade oss för lite mer än 2 år sen, och har i februari varit tillsammans i 4 år. så ungefär 1,5 år hade vi varit ihop. sambo sen…ööh, två år ? bra koll :)

Jag tycker nästan förlovning är mer kärleksförklaring än giftermålet. Giftermålet är mer ett tillfälle att ha fest och att det blir lite enklare juridiskt i vissa avseenden.

Giftermålet är för mig för att visa upp något för omvärlden. Förlovningen är mer för min och min älskades skull.

Har ingen principiellt mot giftermål, men jag ser inte riktigt hur det skulle förändra något i mitt liv som jag inte redan har eller känner.

Jag tycker ni ska förlova er om ni är sugna på det. Jag menar, varför inte? Om det var rätt eller inte vet du inte förrän det i värsta fall tar slut. Och varför gå att vänta på att det värsta ska hända innan man säkert vet om han/hon är Den rätta?

Ta en ring från en tuggummiautomat om ni har ont om pengar. Det är ju symboliken som är värd något. Inte prislappen på ringen.

Jag och min sambo har varit förlovade i snart två år nu, så jag var 17 när vi förlovade oss. Vi känner inte att vi måste gifta oss för det utan det är bara för att visa att vi verkligen älskar varann och har ett seriöst förhållande :). Vi hade varit tillsammans i 1½ år när vi förlovade oss.

Jag förlovade mig med min förra pojkvän när jag var 17. Vi hade varit tillsammans i ett och ett halvt år och bott ihop i ett tror jag. Då kändes det helrätt, men det gjorde ju knappast förhållandet starkare. Efter knappt 2 år som förlovade så tog det slut.

Nu skulle jag aldrig förlova mig förrän det är dags att gifta sig. Känner inte att jag behöver "bevisa för världen" att jag älskar min sambo, det vet jag bra ändå.

Men jag blir lite irriterad på 14 åringar som förlovar sig efter 2 veckor för att det är ballt. Nä, förlovning innan man lärt känna varandra ordentligt (flyttat ihop tex) tycker inte jag är rätt.

Som sagt, alla gör som dom vill. Finns inget rätt eller fel.

Säger som många andra gjort redan, finns inga regler för hur ung man får va o hur länge förhållandet har pågått etc. Det viktiga är ju att NI vill förlova er för att ni vill det. Inte för att nån annan vill eller inte vill att ni ska göra det.

Personligen skulle jag nog vänta, har varit ihop med min kille i 8 mån o vi bor ihop (av en ren slump). Vi har pratat om förlovning o sånt, just för att min kompis gifte sig i somras. Hon o hennes kille är lika gamla som vi (dvs. 23 år), och vi skulle aldrig få för oss att varken förlova oss eller gifta oss i det här nu. Men alla är vi olika… helt klart. Ingen kan säga att det är rätt eller fel av er att förlova er.

Jag förlovade mig med mitt första barns pappa när jag va 15år..vi gifte oss när jag va 20År det höll i 13 år..Andra barnets pappa förovade jag mig med vid 33 års ålder det höll i 11 år.Min nuvarande älskling har jag varit förlovad med i 3,5 år..

Jag säger kör på..förlovning gör man för att man vill visa att man hör ihop ..man behöver faktiskt inte gifta sig..Jag säljer stålringar i butiken som finns som parringar med o utan stenar man behöver inte köpa äkta..