En nära vän har i sin tur en nära anhörig (S) som inte mår bra psykiskt, och är en person jag också träffat ett par gånger. Det grundar sig i år av mobbing, så självförtroendet är på botten. S har mått så dåligt att denne skurit sig själv och till och med försökt ta livet av sig, men har haft en lång och stabil period bakom sig nu, där denne börjat plugga, skaffat en partner samt ett eget boende. 

Tyvärr har S, av psykiska anledningar, nu hamnat på sjukhus och min vän mår mycket dåligt. Vi ska träffas senare och prata om vad som hänt, då jag inte har fått så mycket information än. 

Jag förstår att det är jobbigt, framförallt nu när det verkade gå så himla bra för S… Jag påverkas ju av det som händer också, då jag tycker S är en fin person och inte kan förstå varför denne tycker så illa om sig själv. Man blir så arg och ledsen över att mobbing kan sätta sig så hårt och göra så mycket ont, hela S liv är ju förstört.

Samtidigt förstår jag min vän som inte orkar detta längre. Tyvärr är det ju så att man inte kan rädda en person från sig själv, självklart kan man hjälpa, men i slutändan är det bara personen själv som kan förändra någonting. Och jag kan förstå att min vän känner sig sviken, även om det kan låta egoistiskt, men S ljuger ofta om sitt mående. Det här beskedet, om sjukhuset, kom från ingenstans och då är det jättesvårt för de anhöriga att kunna hjälpa och stötta förebyggande, istället får de hjälplöst se på och känna sig otillräckliga. S går hos psykolog men det verkar tyvärr inte hjälpa.  

Vad kan jag göra för min vän i denna svåra stund? Hur stöttar man? Och vad kan jag ge för råd angående S? Vad kan vi göra för S?