Kolla på missbruk iFokus och/eller anhöriga iFokus är mitt tips :)

Hej! Jag hittar ej de sidorna. Kan du länka?

Går det att förflytta mitt inlägg till rätt forum?

http://anhoriga.ifokus.se/

Missbruk verkar inte finnas såg jag nu, hmm, var säker på det ju…

Beroenden hette den!

http://beroenden.ifokus.se/

beroenden.fiokus.se 🙂

Ok, såg den. Men jag väljer att ha kvar inlägget här ett tag till. Mitt problem är just det drabbar relationen och vårat sexliv.

#7 Kopiera detta inlägg och lägg in där med så får du fler synvinklar 🙂

Det kan vara en framkomligt väg att dela upp problemet i två: dels hans porrmissbruk, och dels er relation.  Det behöver ju inte vara ett problem i sig att han tittar på lättklädda personer, däremot är det ett problem för dig om det går ut över er relation. Och oavsett anledning verkar det ju som att ert samliv inte funkar tillräckligt bra för att du ska känna dig nöjd?

Det är osannolikt att han verkligen har tvärslutat med sitt missbruk helt av egen kraft, i alla fall mer än en kortare tid. Någonting har fått honom att ta till den flykten, och det reaktionsmönstret finns förmodligen kvar i honom, redo att tas till vid nya motgångar/jobbiga känslor/tristess/vad det nu är. Men som du säger är det väldigt svårt att veta om han håller på fortfarande/igen utan att snoka, och du vill inte vara en som snokar.

Vad du däremot kan, och har rätt att ta upp är helt utifrån ditt eget perspektiv, att du inte är nöjd med relationen och att det finns problem som behöver lösas mellan er. Jag tror verkligen att ni skulle behöva gå i parterapi. Alla kommuner erbjuder det till subventionerad taxa. (Och om han skulle erkänna att han har ett problem och söka hjälp för det går det under den allmänna sjukvården, så man behöver inte betala dyr privatterapi för det.) Under terapin kanske det visar sig huruvida era problem beror på att han fortfarande hellre snusksurfar eller om det är något annat, som ni i så fall kan jobba på att lösa.

Jag har ingen direkt erfarenhet av just porrmissbruk, men väl av andra typer av missbruk och det är inte så stor skillnad.

En av de viktigaste sakerna att inse är att du kan aldrig få honom att bli bättre, det är han som måste vilja det. Du kan stötta och hjälpa till genom att sätta gränser men man kan inte prata, resonera eller tjata en missbrukare frisk. Det är också bra att veta att alla typer av missbruk är enormt svåra att sluta med på egen hand. Det behövs nästan alltid professionell hjälp av något slag. 

Så vad du kan göra är att berätta att du inte tycker att det han gör är sunt, att det påverkar ert förhållande negativt och att du inte vill ha det så. Om han då är villig att göra något åt det så kan du hjälpa honom att hitta vården genom er vårdcentral. Där kan man även få anhörigvård så att man dels kan få stöd och prata av sig men även få möjlighet till parterapi. 

Tyvärr är det väldigt vanligt att om en missbrukare inte erkänner sina problem helt och hållet så vill de inte ta hjälp. De ska lösa det själva, de ska börja i morgon, de har börjat men smyger med sitt missbruk osv. Det är alla klassiska tecken på att de inte är redo att erkänna hur stora problem de har och det finns tyvärr inte så mycket man kan göra som anhörig.  

Sedan finns ju alltid problematiken med medberoende. Att man som anhörig är så ivrig att hjälpa till att man faktiskt gör saken värre. Man hittar ursäkter för deras beroende (han var ju så stressad, man måste ju få unna sig någon gång, han vill ju egentligen sluta men det är inte så lätt…), man underlättar genom att antingen låssas som man inte ser eller till och med hjälper till att dölja beroendet för andra och framför alla, den förmodligen största fällan, man sätter gränser men hållen dem aldrig utan flyttar dem alltid. Tex att man säger att nästa gång personen missbrukar så kommer man att göra slut/flytta/berätta för någon, men när det väl kommer till kritan så vill man inte såra eller så tycker man synd om dem osv. Alla missbrukare utnyttjar sådant beteende så länge de kan, för det ligger i själva missbrukets kärna att de är egoister i sitt missbruk. De kan inte se att de gör andra personer illa eller så ser de men bortförklarar det. Det viktigaste just i den stunden är att de får göra det som får dem att må bra just då, nämligen sitt missbruk. 

En relation med en missbrukare är aldrig lätt. Man måste vara väldigt uppmärksam så man inte tappar bort sina egna värderingar och gränser i alla svek, halvsanningar och lögner som brukar dyka upp. Det absolut viktigaste är att båda måste vilja ha en förändring.

Hej igen! Tack för era inlägg å synpunkter! Läser och begrundar. Sjävklart ligger inte probelemen mellan oss bara i hans missbruk. Men däremot var missbruket hans problem redan innan vi blev ett par. Utan att Jag visste, hade ju detta pågått i hans liv i 13 år när vi blev ihop. Alltså det startade ungefär hälften in på hans förra förhållande som varade i 20 år. Hon hade oxå blivit mycket uppriven, ledsen, chockad och arg vid upptäckten. Han lovade då att sluta helt (även då). Men det gick ju bara knappt ett år, så började smygandet igen. Hon ville visserligen inte ha sex lika "ofta" som jag.. Så deras förhållande accepterades mer som en slags vänskap större delen, dvs nästan sex-löst. Han berättade att de hade kanske sex Max fem ggr per år. Just det sista berättade han i början av vårat förhållande innan jag visste om hans missbruk. Han sa att han inte kände attraktion och lust till henne. Jag tyckte det var märkligt hur man kunde ha det så ihop i så många år…. Men nu förstår jag även lite varför det kan bli så. Skulle jag inte "se till" att vi har sex … Skulle vi snart hamna där vi oxå. Å snart känner jag att jag inte orkar vara drivande i det längre. I mina tidigare förhållanden är det mest killen som varit drivande. Så jag är alltså inte en sexgalning med överdriven sexlust. Inte heller tycker jag att det skulle vara fel att han eller hon i ett förhållande mån gång kunde unna sig att vara nyfiken på snusk på nätet. Men då vet man om att det sker och det är en öppenhet med det och OK från bägge osv. Jag skulle tex kunna tycka att om han inte missbrukade det att vi kunde ha kollat nån gång tillsammans. Men det vill han för övrigt inte, frågade både före och efter jag visste. Idag skulle jag inte föreslå, då det känns ungefär som att ställa fram en flaska whisky till en alkolist och säga att det är "ok". Att inte bry sig med andra ord. Han vill ju ha det här för sig själv oxå. Kanske är han rädd att jag ska se hans svaghet inför det oxå? Å jag vill nog intr heller se… Längre. Jag har föreslagit vanlig terapi via kommunen oxå. Men det blir inte av… Varje gång jag frågar , så är det kanske just då ganska akut och han håller med. Men sen går tiden och sen är allt "ok" igen och finner då "ingen anledning" typ. Tyvärr har oxå kommunens terapi lite dåligt rykte här. Känner flera par som testat dem.

Vill du verkligen ha det så här i en relation? Du låter det bara rulla på. Även om du gnäller lite inför honom så tillåter du och godkänner att relationen är på dekis. Han verkar ju inte vilja anstränga sig. Hur länge ska du gå med på det hela?

Jag har själv varit sjuk länge och inte orkat ta tag i det… En av mina ursäkter för övrigt att han fått ha det som tröst mot att jag intr varit så kul alltid. Men jag är påväg framåt, försöker sträva tillbaka till arbetslivet.. Inte lätt, men vill och tar en del i taget. Kanske blir en utbildning till våren osv. Jag måste veta att jag kan stå på egna ben ifall våran relation inte håller. Bygger från grunden upp mig själv igen. Jag har min dotter (13 år) att ta ansvar för oxå. Hon är alltså inte hans.

Det finns ett par saker i det som du skrivit som jag vill lyfta fram, det är absolut inte kritik eller så att jag dömer er. Utan ibland så kan det vara bra att se en annan vinkel av det.

Först skulle jag säga att du ska ta det han säger om sina tidigare förhållande med en nypa salt. Det är ju alltid så att det finns två versioner av samma förhållande, men speciellt då en missbrukare är inblandad. De brukar vrida händelser så att de kan förklara eller normalisera sitt missbruk.

Det här med att han säger att han ska söka hjälp men inte gör det är klassisk symptom på att han egentligen inte vill, att han inte är redo att erkänna hela vidden av sitt beroende. Är kommunens terapi inte bra, vilket man inte vet för än man provar eftersom samma terapeut kan vara jätte bra för någon och jättedålig för en annan, så finns det stödgrupper man kan söka hjälpa hos eller så finns ju alternativet att åka bort på rehab. 

Just det du säger att ni bara diskuterar det när läget är akut är ett tecken på att beroendet har normaliserats och att han får bekräftelse på att så långe han döljer det från dig så är det okej. Det är även så att det kan vara jobbigare för honom att ta tag i saken i en akut period. Kanske är det lättare att söka hjälp när han inte mår så akut dåligt. 

Precis som du skriver i sista inlägget så har du tagit på dig en del av skulden i hans problematik. Han får det som tröst, det är synd om honom så då ska jag inte sätta mer press på honom. Det är lätt att tänka så när det kommer till missbruken som kanske inte syns så mycket i vardagen. Men om man säger samma mening men byter missbruk. Jag tycker synd om honom att jag inte mår så bra så han får trösta sig med att dricka en flaska vodka istället. Han missbruk är inte ditt fel, du har ingen skuld i det och han kan inte använda att du mår dåligt som en ursäkt. 

Han måste erkänna sina problem, han måste erkänna att det är just hans problem och att det bara är han som kan ta ansvar för dem.

Jag vet inte om man borde kalla detta för missbruk.

Han låter som en helt normal man 🙂

#15 Att titta så mycket på porr att det går ut över förhållandet och att dessutom smyga med det är inte ett normalt beteende. Missbruk är klassificerat som något som stör vardagliga livet, sociala kontakter, arbetslivet och skola. Eftersom den här mannens bruk av porr helt klart har en negativ påverkan på  hans förhållande, och kanske även haft det på tidigare förhållanden, och han ändå inte känner att han kan ändra på det så ska det klassificeras som missbruk. 

Sedan om det är ett beroende är en annan sak. Ett beroende är något som om du slutar med det ger tydliga abstinensbesvär, det kan vara allt från fysiska besvär så som illamående eller hjärtklappning till psykiska besvär så som ångest.

Hej! Tack, bra svar LinaLj! Tar inte som kritik. Du verkar veta vad du pratar om. Fredrik H-K… Vad är normalt? Jo, beroende är det nog, eftersom han får abstinens (dvs svårt att sluta, ångest efteråt. ) Han är periodare. Dvs han försöker ha "vita perioder"… Men dom spräcks ju… Å då blir det ganska intensivt när det är igång igen. Är det normalt att han samtidigt inte har lust med mig… Men lust med detta?

Om han hade varit tillåten att titta på porr så hade han inte behövt smyga med det eller få ångest efteråt. Ja det är normalt. Många män behöver variation. Men när vi älskar någon så vill vi ju inte göra slut och då finns porren där. När detta inte räknas som ett problem längre så ska du nog se att lusten till dig kommer tillbaka så småningom 🙂

#18 Men TS har ju skrivit att det inte har varit förbjudet, att hon till och med frågat om de ska göra det tillsammans. Att titta på porr är normalt, att använda porr så att det skapar problem i livet är inte normalt.

Men får han göra det själv också? Och inte bara tillsammans? 🙂

#20 eftersom han haft problem med porrmissbruket i många år innan han ens träffade ts, så är det knappast hennes inställning till porr som är orsaken. Endast missbrukaren själv kan göra något åt sitt missbruk så hen kan tillfriskna. Och ju mer "tolerant" eller överbärande ts är dest mindre blir mannens motivation att seriöst ta tag i sina problem. Tragiskt nig behövs det ofta en skilmässa ( eller sparken från jobbet eller annat drastiskt) innan det händer något.

#18 - Ja, det är normalt att titta på porr, både män och Kvinnor gör det. men det är normalt att välja bort sin partner för att kunna titta på det.

Freddy, du försvarar de normala i detta. Du verkar inte läsa det som skrivits ordentligt. Som skrivits ; han hade problemet med sig in från början. Han ersätter det istället för sex med mig. förstår du? Sen är det olika vad är normalt … Tror det finns olika behov även hos män och de som inte gillar porr. Likaså Kvinnor.

Freddy, om du tycker att det här är normalt, borde du nog fundera på dina egna porrvanor.

I en normal relation antar jag oxå att så kan man vara öppen med att man porrsurfat själv , antingen genom att säga det själv eller svara ja om den andre undrar?

Jag tror nog Freddy vill dra uppmärksamheten från TS till honom själv och hans teorier.