Hej jag hoppas någon vänlig själv vill hjälpa mig lite.

Jag och min sambo har varit ihop sedan jag var 15 år, (21 idag)  eller rättare sagt vi började träffas då, vi har brytit en gång tidigare.  Vi har alltid på nått sätt under dessa sex år hållt ihop men nu dom senaste tre åren har vi vart ihop och bott tillsammans. Men nu på senaste har det varit dåligt, inte dåligt dåligt men inte så kärleksfullt. Jag älskar honom så det värker i kroppen, men jag vet inte om jag är så ''kär'' längre.  Jag är en väldigt spontan tjej som inte ser mycket som problem,  och jag är väldigt kärleksfull och vill bli pussad på och gullad med. Han är tvärtom som person , har väääldigt svårt att visa känslor, är inte alls pussig och gullig av sig. Men har blivit mycket mycket bättre med åren. Men endå känner jag mig inte så älskad som jag vill. Jag vill få en spontan puss i kön på ICA tex.  Nu igår pratade vi för andra gången om att vi kanske inte är så kära längre men att vi älskar ju varandra helt sjukt mycket, Men kom fram till att det kanske är dags att göra slut,  jag tog upp det. Och innest inne ville jag bara att han skulle säga till mig att han verkligen vill kämpa för det här , att jag är värd att kämpa för. Icke sa nicke. Men vi både är oerhört ledsna över detta och vill egentligen inte göra slut men endå känns det rätt. Eller vafan jag vet inte hur jag ska förklara.  Det verkar inte som att han fattar att man måste kämpa för att få ett förhållande att funka. Vad gör man? Ja vill vara med honom men samtigt så vill jag bara vara 21 och ha roligt.