Ser mig för den jag är
Något som jag minns jag föll för hos mitt ex, är känslan av att hon såg mig för den jag är.
Hon såg bakom det att jag hade sned rygg, har en massa diagnoser med mer.
Känslan av att hon såg mig, den var helt underbar.
Nu har vi haft snart 11 år tillsammans och vi har en dotter på snart 3 år.
Nu ska vi gå skilda vägar.
Vi har kommit fram till att vi ska skilja oss och känslorna pendlar, från lättnad då jag känner att jag kan inte ge det mitt ex vill ha i en relation, till glädje över att jag ska få starta mitt egna liv med det bästa kvar från vårat förhållande…..vår dotter som är helt underbar.
Jag och mitt ex har inte haft någon passion på flera år, romantik…..får vi nästan slå upp i en ordbok för att se vad det är.
Vi har blivit väldigt bekväma i oss själva och jag har varit helt nöjd med detta, men mitt ex vill ha mer av sitt liv än jag kan ge henne.
För några minuter sedan satt jag och tittade på mitt ex när hon läste en saga för vår dotter inne i dotterns säng.
Jag kände hur gråten kom krypande…. gråten över att jag kommer sakna den känslan av att bli sedd för den jag är, sedan när jag flyttar till min egna lägenhet…ja vi bor ihop än…..
Men sedan började jag skratta åt mig själv… för jag insåg att jag ville helst vara kvar med mitt ex för hon ser mig för den jag är…det går ju inte riktigt bygga en relation på det.
En relation går att bygga, men ingen kärleksrelation.
Är det någon mer som känner igen den underbara känsla av att bli sedd som den man är?
Nej.. :( eller… jo nu tror jag att jag håller på lära mig vad det betyder och hur det känns men jag kan inte säga jag känner känslan sedan innan iaf.. :(
//Rita, sajtvärd på Husmorstips, fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg, bloggen och min hemsida.
![[Torpedtass]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Ja. Min man ser förbi mina ledsjukdomar som gör mig hanidkappad i vardagen, han ser förbi att min syn sakta försämras, han ser förbi att jag fått försämrat minne mm. Han ser mig och inte den börda jag ibland kan känna att jag kan vara pga mina besvär.
Det låter som att ni i alla fall kan gå vidare som riktigt goda vänner. Det är ju bra!
/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus
#3 TheresiaW
Japp, vi är sams och riktigt bra vänner :)
Måste bara säga en sak nu när du skrev en kommentar.
Du och jag känner inte varandra sedan innan, men du har kommenterat större delen av mina inlägg här på i Fokus.
Jag tycker du verkar väldigt trevlig och är glad att jag har fått kontakt med dig.
Jag har ingen aning om ifall det är du på bilden som du har, men om det är du så ser du väldigt snäll ut :)
…vilket stämmer bra överens med den bild jag har fått som dig som person… en snäll person med lite vett bakom pannbenet :)
Hehe, tack! Det är jag på bilden.
/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus
Jag känner absolut igen mig. Jag hade en kille som jag tyckte var mitt allt för 10 år sedan. Att han såg mig och gud vet vad. Det tog slut och jag var förkrossad. 8 år senare möttes vi igen. Han var som förr och men jag kände att här fanns inget att hämta. Det var då och nu är nu. Jag hoppas dock att han blir lycklig. Men det är kul att man älskar rutiner och att bli sedd att man saknar något som kanske inte ens varit bra. Men man får tycka och känna så.
Memento mori
Medarbetare för Julen
Starta ny diskussion