Om man ska märka ord, så är det inte pengarna som gör dig lycklig utan det du GÖR med pengarna och det du SKAFFAR dig med pengarna.

Ja det är känslan av att inte vara lika utsatt som gör en lycklig då man vet att man har pengar. Jag vet att jag har råd att hämta ut medicin om barnen blir sjuka. Jag vet att jag har råd att betala räkningarna, att jag kommer att kunna tanka bilen, barnen kan få BÅDE lärdagsgodis OCH biobesök.

Att veta att man kommer att överleva ett tag till, det ger fjärilar i magen!!

Den som inte varit riktigt fattig har nog svårt att sätta sig in i känslan av utsatthet.

Jag har varit fattig sen jag var liten och nu i vuxen ålder har jag alltid fått kämpa mig fram. Ibland drömmer man sig bort och önskar man hade så mycket pengar så man inte behövde vända på varje slant jämt. Tänk att kunna ha råd att köpa nåt man länge har velat ha, det skulle va underbart. Drömma kostar ju inget.

Jag vet inte om pengar gör en så mkt lyckligare, men allt blir f*n så mkt enklare :)

Jag tror folk skulle vara mindre sjuka/deprimerade om man hade det bättre ställt…. oron över att inte klara sej ger jättemkt ångest o allt annat blir lidande….

Alltså, pengar i överflöd skapar ju oxå problem i överflöd. Av någon outgrundlig anledning så ökar man sina omkostnader i samma takt som pengarna rullar in. Om man frågar någon som tjänar 10 000 hur dom har det så är det knapert och svårt att få det att gå  ihop… Frågar man någon som tjänar 30 000 så blir svaret det samma. Sen har säkerligen den högst betalda personen en fasligt massa mer saker. Men gör det honom mer lycklig? Nä, om han av någon anledning skulle bli utan lön EN månad, då har han riktigt stora problem, för hans marginal är garanterat inte större än den med låg lön.

Sen finns det givetvis variationer beroende på vem det är, men principen brukar vara sån att när allt är betalat så är man förmodligen inte ett dugg lyckligare för att man gjort av med 3 ggr så mycket pengar.

du har så rätt…. man skaffar sej ju ofatst bara mer utgifter ju mer pengar man tjänar… :)

#5 Huvudet på spiken :o)

Visst är det så. Har gått den långa vägen från fattig student till rik (nåja, jag tjänade i alla fall bra) IT-konsult (som dock inte sparade så mycket pengar - men upplevde massor!) och sedan ner till livet som fattig student igen (och där det var skönt att i alla fall ha lite sparat sedan man jobbade) och till att ha börjat tjäna pengar igen, dock kommer det ta många år innan jag kommer upp i de 25.000 jag hade som IT-konsult. Om jag gör det.

Jag är lyckligare nu, trivs bättre med jobbet än jag gjorde förr, men ja - jag hade gärna haft mer betalt.

Sen är det självklart så, att det blir lättare (och blir det lättare brukar man må bättre och det är väl på något sätt också att vara lyckligare) om man har några kronor kvar när det är dags för nästa lön, än om man levt på vatten och bröd den sista veckan innan lön.

Sen är det som Seahawk säger, med pengar har man en förmåga att dra på sig andra kostnader, så visst - det är lite självförvållat, man kanske upplever mer och har mer prylar än en som inte tjänar så mycket - men så mycket lyckligare är man kanske inte alltid.

En sak man också skall i åtanke, är att folk är bra på att låtsas. Jag känner folk som kör en bil för 300.000 kr, har köpt hus för knappt 4 miljoner, åker iväg på weekends och har det jättebra, och har en sammanlagd inkomst på ca 45.000 kr innan skatt. De har också stora lån, och inte så himla mycket över egentligen, när allt är betalt. Men för dem är det viktigt att folk tror att de har det bra ekonomiskt, vilket folk överlag tror.

Ni har alldeles rätt!

Tanken är nu att jag ska lägga undan lite så att det finns en reserv när det krisar. Snart är jag tillbaka i studiebidragets tråkiga vardag.. Men den här månaden tänker jag spendera utan att tänka. Fast jag blir knappast någon slösare, är liksom inte van att slänga pengar omkring. Lyckas nog inte ens göra av med allt ens =)

#8 det kommer du garanterat att lyckas med… haha!

Kanske inte lycklig - men mer problemfri?

#10  Jag skulle också säga problemfri snarare än lycklig.

När jag var sjukskriven för depression så fick jag enbart pengar från SOC. Först var jag tvungen att söka arbete, trots att jag var sjukskriven på 100%, och då var jag så nära att ta livet av mig för jag orkade inte pressen att söka 20-25 jobb i veckan.

Sen när jag fick pengar och hjälp av AF och SOC så försvann en tung sten från mitt hjärta.

Men lycklig blev jag inte av pengarna. Det är nödvändigt för hyra och mat, men lycklig blev jag aldrig av pengarna. :)